Att bada i ett halsband
Thone provar halsbandet jag gjort till en engelsk mastiff.
Thone provar halsbandet jag gjort till en engelsk mastiff.
Jag kom ihåg att ta med en boll på dagens promenad, så idag har Thone fått skutta lös vid motionsspåret och sprungit efter bollen ute i skogen. Hur kul som helst tyckte hon! Det kom snö här under natten, så det var inte helt lätt för henne att hitta bollen heller.
Under kvällen fick hundarna ett varsitt träningspass utanför tvättstugan. Jag har inte tänkt på det förut, men det lyser ju upp lite utanför när det är tänt där inne. Det är väl inte ett jättesmidigt ställe att träna på eftersom att folk går till och från bussen där, men det blir ju bra störning både för mig och framförallt för Thone.
Med Thone blev det faktiskt lite lydnadsträning. Både övningar inför fotgåendet och ställande under gång. Det var inte lätt att backa med henne framför mig, för hon vill helst ha huvudet vid sidan, men så har vi ju inte tränat på att gå nos mot näsa innan heller. Några små freestyletricks blev det också, och hon tyckte det var jättekul att få sig ett riktigt träningspass!
När jag tränade med Thyra hade jag vårat låt i ena örat, för att se om jag kunde känna av vilka rörelser och tricks som skulle kunna passa in. Vi kom väl egentligen ingenstans, förutom att jag insåg att vi behöver ha någon sorts rekvisita. Jag som hade tänkt att inte ha någon rekvisita till någon av hundarna, men jag får försöka komma på något som passar till outfiten.
Jag var kall och frusen när det var Lhines tur att träna, så vi bara lattjade mest. Under dagen har jag förresten funderat på om vi ska köra våran gamla låt ett tag till, fast göra om programmet och skippa fiolen. Det är ju faktiskt inte ens ett år sedan vi debuterade med den låten, och vi har inte gjort många starter med den heller.
Att ta sig rakt ut i skogen med barnvagnen är ju inget att tänka på direkt, men idag har Thone fått en lightversion av skogsträning. Där vi hade bra sikt så fick hon springa lös på gångbanan och även en bit i motionsspåret. Medan Thone var lös fick stackars Thyra ta på sig VGW-selen, och jag kan lova att hon inte såg nöjd ut över det.
Thyra går ju alltid lös annars, eftersom att hon rör sig i ett bättre tempo än när hon är kopplad. I koppel så går hon jättekort och passar hela tiden, och med tanke på hennes ålder så tycker jag att det är viktigt att hon får röra sig i sitt eget tempo. Dock så vill jag inte ha varken Thyra eller Lhine lösa ihop med Thone när vi går promenad, då båda två går väldigt långt fram och därmed lär dra med sig Thone lika långt.
Thone skötte sig fint på gångbanan, stannade upp och väntade in oss andra och kom in vid vagnen av sig själv ett flertal gånger för att hämta en godisbit. När vi gick i motionsspåret så höll hon sig mest på spåret. Där det gick så körde jag ut i skogen med vagnen och så fick hon skutta runt och undersöka. Nästa gång, typ imorgon, ska jag ta med en boll att kasta ut i skogen åt henne. Hade ingen tanke på det, och det är ju bara att låta den ligga i varukorgen under vagnen så att den alltid är med, precis som godisburken.
När motionsspåret blev lite mera kringelikrokigt så selade jag på Thone igen, och Thyra tyckte det var så skönt att bli av med den!
Vid 17-tiden idag traskade jag, Thyra och Lhine iväg för att träna, och jag tyckte att det skulle bli jättekul! Thyra och jag skulle bland annat träna på den nya kombinationen som jag kom på i söndags och med Lhine skulle det bli positionsträning. Precis som i söndags var Thyra och Lhine jätteglada över att Thone fick stanna inne och det var full fart i dom. Båda två tiggde om att få vara den jag skulle börja träna med.
Jag hade tänkt att vi skulle vara ute en timme, och att de skulle få träna två kvartar var – men så länge stod inte mina fingrar och tår ut! Fy satan vad kallt det blir så fort solen går ner, fast att det bara är några få minusgrader ute. Usch, jag börjar verkligen bli trött på det kalla vädret nu. Jag vill komma igång och träna! Det är nästan så att jag hellre vill ha sommar än vinter nu, jag som inte gillar när det är för varmt.
Tvillingarna, det namnet fick Thone och Olga av min pappa i julas när de på juldagsmorgonen travade fram och tillbaka genom huset tillsammans hela morgonen medan alla vi tvåbenta försökte sova… Pappa, som sov på en madrass i vardagsrummet, var inte så road av det medan jag tyckte det var lite smått komiskt att höra deras travande. Från vardagsrummet, genom hallen, ut i köket och tillbaka. Om och om igen.
Iallafall, idag hade jag och mamma bestämt att vi skulle träffas och träna lite apportering. Det gick både bra och mindre bra, då Olga var störd av mig och Evelina var inte jätteroad av att sitta i vagnen. Jag hade med mig bärselen, men hon hade nog blivit jättekall om både händer och fötter om jag haft henne i den. Det var inte många minusgrader, men det kändes som desto fler.
Thone fick göra en sökövning, hämta några markeringar och efter en paus i bilen fick hon en ny sökövning. Tre dummiesar lade mamma ut på det första söket, och den första hade hon inga problem med att hämta. Sen förstod hon ingenting, men mamma hjälpte henne genom att traska omkring ute i skogen och Thone skuttade glatt efter. Nosen är det dock inget fel på, när hon använder den, så nummer två kom in och när hon var ute och letade efter nummer tre så syntes det tydligt att hon satte på näsan mycket tidigare.
Därefter fick hon några markeringar, och där var det väl egentligen inga större konstigheter om man tänker på att jag har kastat själv förut. Det fanns en liten gräns, förmodligen så långt som jag lyckats kasta själv, men hon tog sig ut med hjälp av näsan. Dummiesarna kom in, men hon hade svårt att hålla sig kvar vid mig om var på väg ut till mamma med dummien när jag inte tackade och tog emot den tillräckligt snabbt.
Efter att Olga fått träna så tyckte mamma att vi skulle ta Thone igen. Olga var förresten jätteduktig, världens skillnad mot Thone. Där behövdes ingen hjälp, men så har hon varit med på andra apporteringsträningar och fått vara med och sprungit lös när sök lagts ut till andra hundar och vet liksom vad som finns att hitta ute i skogen.
På det andra söket lade mamma ut fyra dummies, och det var lite skillnad på hur Thone använde nosen jämfört med det första söket. Hon letade direkt och den första kom in efter en liten stund. När jag skulle skicka henne igen så skuttade hon ut och vände, så mamma följde med henne ut för att ge lite dragning. Allihopa kom in, och efteråt frågade mamma hur många gånger Thone sprungit lös i skogen…
… och det är inte många gånger, så hon är skogsovan om det finns något som heter det. Därmed blev det ju två nya saker på en gång. Både sök och skog. Vi skulle behöva ta oss ut så att hon kan få gå lös i skogen, men jag vet inte riktigt var man kan göra det här i Linköping där det inte ligger trafikerade vägar intill eller där det inte springer en massa motionärer.
Vad glada Thyra och Lhine blev idag när vi tog en promenad utan Thone och stannade till vid en fotbollsplan där de fick springa lösa. Båda två passade på att rusa av sig ordentligt när de inte hade Thone som tuggar och bits efter sig. Dom for omkring som två idioter och jag kunde inte låta bli att skratta åt dom. Det var skönt att se att Lhine, som gått och blivit lite tjock, ta i ordentligt.
Jag hade med en boll i snöre som båda två var jättesugna på, så vi passade på att träna lite också fast att det inte alls var planerat. Till Thyra kom jag på två små uppgraderingar av gamla tricks som jag vill ha med i vårat nya program, och som jag hoppas passar in. Än så länge har vi inte kommit någonstans med det nya, men jag har inte kastat låten än utan ska verkligen ge den ett försök.
Det är en bra låt jag hittat, tycker jag, där längden är straxt under maxgränsen och som jag inte behöver klippa för tempot går upp och ner med jämna mellanrum. Jag har tidigare sagt att nästa program ska vara enklare, för vi kommer ändå inte satsa på landslaget något mer, och det är något jag måste komma ihåg och påminna mig själv om för annars lär vi aldrig bli klara med det.
Med Lhine blev det mest flams och trams, för hon är nog utan låt fast att jag trodde att jag hade hittat både en och två låtar till henne. Vi hade liksom inga övergångar att träna på, och när vi pillar med positionerna så vill jag belöna med godis som är mer värdefullt än en boll.
Idag har Gunilla och Lhinesonen Wille, Höstglädjens Written In The Stars gjort rallylydnadsdebut, som resulterade i ett godkänt resultat. Jättestort grattis! Det är alltid lika kul när Thyrabarnen och Lhinebarnen är ute och tävlar och får med sig godkända resultat, 1:a priser, uppflyttningar och cert!
Walter, Höstglädjens Once In A Million Ways
Idag är det fyra år sedan jag ställde kullsyskonen Walter och Hicka på SSRK:s utställning i Mjölby. Walter vann hanarnas valpklass II med HP och blev BIM-valp, och trots att det bara är fyra stycken som placeras så fick Hicka stå kvar som 5:a i tikarnas valpklass II och blev tilldelad HP!
Hicka, Höstglädjens Once Bitten Twice Shy.
Idag fyller Evelina 7 månader, och nu händer det grejer här! Evelina är ingen stillaliggande bebis längre, som man kan lägga på lekfilten medan man pysslar med annat, för i måndags började hon kräla! Hon har försökt ett tag utan att komma någonstans, men över en natt bara så blev det fart på henne. Så nu sitter det skydd för eluttagen och det går inte att ha något löst liggande eller stående någonstans, för allt hon kommer åt ska undersökas. Kul att det händer saker, men det var helt klart enklare när hon inte tog sig någonstans.
För 2 1/2 vecka sedan upptäckte hon att man kan göra olika ljud med rösten, och jösses vilka illtjut hon kan få till. Hon har även börjat visa mera humör, och blir arg och ledsen när hon inte når saker hon inte får ha eller när man tar saker ifrån henne. Vid exempelvis blöjbyten gäller det att ha våtservetterna och blöjorna utom synhåll för annars snor hon åt sig dom, och ha andra roliga saker att ge henne för annars har hon inte tid att ligga still.
Rhiva, FDI FDII LPI RLD N Höstglädjens Call On Private Line 14 månader.
Vilken dag det blev! Jag var orolig för att Rhivas päls inte skulle räcka till, och min förhoppning var att hon skulle få ett Excellent. 120 golden retrievers anmälda, varav 17 juniortikar. Rhiva fick Excellent och jag var så glad och nöjd. I konkurrensen fick vi springa många varv, då domaren sakta sållade bort de som inte skulle bli placerade. Vi stod kvar bland de fyra sista och fick ställa oss på 4:e platsen. Det kändes jättehäftigt att bli placerad i en så stor konkurrens. Jag ställde upp Rhiva snabbt ifall att domaren skulle dela ut så många som fyra CK:n, även om det inte är så vanligt, och det blev ett CK även till Rhiva!
Jag tror att Rhiva både hade kunnat ta cert och bli utställningschampion…