Ja, idag fyller vår lilla busunge hela 6 månader! Tiden har verkligen sprungit iväg sedan hon föddes. Det känns som att det var nyss hon föddes, samtidigt som det känns som att hon alltid funnits hos oss. Jag som inte är barnkär och aldrig skulle ha barn, jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Evelina.
Idag har vi varit ute och gått en liten sväng allihopa, och jag tycker det är jättemysigt när jag får med Lenny ut på promenad. Det händer inte så ofta, för jag vill helst ut och gå på morgonen och han vill ta det lugnt och dricka kaffe först. När jag frågar om han vill följa med ut så får jag svaret ”Jag kan följa med senare sen.”, men jag vill passa på medan det är ljust ute och det är så skönt att ha det gjort liksom.
När vi, eller jag, går med allihopa så blir det ju ingen lång promenad eftersom att Thone fortfarande är valp, men dagens promenad tog en stund iallafall. Vid en fotbollsplan pulsade jag ut i snön så att hundarna fick springa lösa en stund. Det var lite intressant att se att Lhine var den som tog hand om busandet med Thone. Hon som annars är den som vill vara för sig själv, medan Thyra blir terroriserad.
Vi snirklade omkring lite, och när vi fick en stoppkloss framför oss så valde vi att svänga av och gå igenom en lekpark. Där var det inte en enda människa och väldigt öppet, så jag provade att ha Thone lös där och kom på att jag kunde pulsa ute i snön med henne medan Lenny gick med Evelina, Thyra och Lhine på gångvägen. Thone skötte sig fint och skuttade omkring i snön och mellan oss. Varje gång hon tog sikte mot mig så fick hon en godis.
Att skutta omkring i snön var tydligen väldigt uttröttande för Thone, för när vi kom in igen så lade hon sig och somnade i smutstvätthögen i hallen och rörde sig inte många millimeter på flera timmar. När man gick förbi så lyfte hon på huvudet, men annars sov hon som en stock. Det är så skönt när hon är riktigt trött och nöjd, för annars finns det ju hur mycket energi som helst i henne.
Thyra och Thone.
Lhine och Thone.
Bilderna är tagna i torsdags, för sådär lite snö har vi inte nu. Idag har Lenny fått skotta upp en stig längs gallret på framsidan, där buskarna är lägre och glesare, så inte hundarna inte märker att gallrens höjd har minskat på grund av snön.
Usch, jag är så ledsen och besviken att jag inte ens kan gråta. Nu borde jag, mamma, Evelina, Thyra och Lhine varit framme på vandrarhemmet i Göteborg som vi bokade igår, men istället sitter jag hemma och deppar. Det blir inget My Dog och ingen AFEC-final för oss på grund av väglaget och halkan.
Imorse skyndade jag och Evelina iväg för att byta mysdressen jag köpte till henne i onsdags, för en knapp var trasig. Sedan åkte vi och köpte lite godis, läsk och ett varsitt grisöra till Thyra och Lhine. Jag hade tänkt att Thyra skulle få äta sitt grisöra medan jag och Lhine körde vårat program, och Lhines grisöra skulle jag klippa i mindre bitar och ha i fickan som motivation och belöning.
På vägen hem sen tankade jag bilen full och kollade olja, bromsvätska och kylarvätska. När vi kom hem började jag packa och när Lenny kom hem var han snäll och efterdrog mina däck och fyllde på luft. Jag körde ett sista träningspass med Thyra och Lhine, och efter det kom Charlie förbi här och hämtade upp vandringspriset vi vann för Årets freestylehund 2014. Imorgon går ju det vidare till vinnaren för 2015.
Vid 17-tiden ringde mamma och sa att hon skulle borsta av bilen och börja åka häråt. Vi hade pratat tidigare under dagen och varit lite fundersamma över väglaget, men vi hade ju gott om tid på oss och kunde köra lugnt och skulle det vara så att det kändes för halt och otäckt så hade det ju bara varit att vända hemåt igen.
I väntan på att mamma skulle komma hit så gick jag en sväng med hundarna och sen packade jag ut i bilen. När jag kom in igen så hade mamma ringt, och jag trodde att det var för att hon skulle tala om att hon snart var här. Så var det dock inte. Hon hade precis kört igenom Söderköping och svängt av E22:an och ville inte köra längre. Det var jättehalt och hon hade suttit på helspänn och varit kallsvettig.
Allt var packad och klart, jag kände mig redo att åka och Evelina var nyäten, men där tog vår resa till My Dog och AFEC-finalen slut. Innan den ens börjat för vår del. Mamma frågade flera gånger om det kändes okej, vilket det såklart inte gjorde man jag kunde ju inte säga åt henne att fortsätta köra. Tänk om det skulle hända något. Dessutom vet jag hur det känns att sitta på helspänn i bilen och vara kallsvettig. Det är inget roligt alls.
Jag har försökt att tänka att AFEC-finalen bara är en tävling, för det är det ju, men samtidigt känns det jättetråkigt att missa den. AFEC och SM är årets roligaste tävlingar. Det är svårt att kvala till AFEC, svårare än SM, eftersom att det bara är åtta kvaltävlingar och man måste vinna om man inte placerar sig efter ekipage som redan är kvalade. Det skulle ju dessutom bli programavslut med både Thyra och Lhine imorgon. Sen så känner jag mig lite som en skurk som strukit oss så här sent, för det finns säkert en massa andra ekipage som hade velat ha våra kvalplatser.
Thone, Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
Ett stort grattis till vår lillfis på 6-månadersdagen! Vi har busat i trädgården och så har hon fått äta upp resterna av Evelinas mat. När husse kommit hem får det bli ett träningspass!
Idag är det tre år sedan jag och Thyra åkte ner till My Dog för att göra vår andra start i heelwork to music klass I, och fick vårat andra uppflyttningspoäng. Sen på eftermiddagen fick vi inviga eftermiddagens finaler i stora ringen med vårat freestyle klass II-program. Jag kommer ihåg hur himla häftigt jag tyckte att det var, att få gå in och visa upp vårat program för fullsatta läktare. Då hade jag ingen aning om att vi skulle få gå in på den planen fler gånger och tävla både SM och AFEC.
På torsdag fyller den här lilla vilden 6 månader! Hon kan fortfarande ingenting på kommando, men förhoppningsvis har vi ju en massa år tillsammans framför oss och behöver inte ha någon brådska. Fast om vi ska hinna med lydnadsklass I och II i år, innan de nya reglerna börjar gälla, så är det kanske dags att börja ta tag i saker och ting lite grann.
Idag har jag, Evelina och hundarna haft en riktigt slappardag. Jag vaknade inatt av att Evelina var täppt och hade det lite tungt att andas, och vid 4-tiden vaknade hon och var ledsen. Då blev det att gå upp och skölja igenom hennes näsa och värma lite mat, och sen var hon pigg och låg och busade i våran säng en bra stund innan hon somnade om igen. Jag hann knappt somna om innan Lennys klocka ringde, och när han åkt till jobbet funderade jag på om jag skulle gå upp och få lite gjort innan Evelina vaknade.
Tydligen så lyckades jag somna om ändå, och vid 9.30 vaknade jag av att Evelina låg och pillade mig i ansiktet. Då blev det att släppa ut hundarna på morgonrastning, byta blöja på Evelina och ge henne frukost, ge hundarna frukost, klä på Evelina ordentligt och så gick vi ut på en liten promenad allihopa.
Resten av dagen innan Lenny kom hem spenderade vi liggandes i soffan eller på Evelinas lekfilt på golvet. När hon somnade en timme passade jag på att plocka ordning på bombnedslagen i alla rum, men sen blev det att slappa och slöa igen.
När Lenny kom hem så släpade jag mig upp för att gå ut och träna med Thyra och Lhine. Det hade varit skönt att ligga kvar inne i värmen, men hundarna vill ju träna och det behövs ju inför AFEC-finalerna på lördag. Än så länge har vi inte hittat något favoritställe att träna på när det är mörkt, men idag gick vi över vägen och tränade mellan två garage. Det var skapligt upplyst och ingen genomfart, så det kändes som ett bra ställe. Dit kommer vi nog gå fler gånger.
Thyra var jätteduktig och blev helt tokig efteråt när jag klappade om henne, och Lhine var också jätteduktig. Det liksom spratt i kroppen på båda två, men dom lyssnade jättefint och höll sig i skinnet. Ett kort och roligt träningspass! Lilla Thone var helt galen när vi kom tillbaka, så vi tränade en liten stund i vardagsrummet. Hon fick greppa en dummie och lämna den i handen och så tränade vi på sitt-stanna-kvar.
Varma soliga dagar är ingenting för Lhine, så länge det inte finns möjlighet att få bada. Däremot kallare väder och dessutom snö, det är grejer det!
För hundarnas och Evelinas skulle blev det att fira nyårsafton här hemma, och vi hade bjudit hit Lennys föräldrar. Nu när vi har större lägenhet, och dessutom ny soffa, är det lättare att bjuda hem folk och så kan vi erbjuda sovplats. Det kändes skönt att vara hemma och inte åka iväg någonstans. Enkelt att ta ut hundarna på rastning och Evelina kunde läggas i sin egen säng när hon somnat.
Dagen började inte riktigt som planerat, då Evelina var sjuk med jättehög feber på onsdagkvällen. Hon somnade sent för natten, och jag och Lenny somnade ännu senare förstås. Vi sov sen allihopa längre än vad som var tänkt, så någon långpromenad med Thyra och Lhine hanns inte med. När Lenny var och hämtade sina föräldrar passade jag dock på att gå en sväng med allihopa.
Då var klockan strax efter 13-tiden, och självklart var det redan idioter ute och sköt smällare och raketer. Thone reagerade på den första och såg sig omkring och tittade på oss andra, och sen skuttade hon på som vanligt. Under kvällen sen höll jag koll på klockan och tog ut hundarna med jämna mellanrum. Det var väl hyfsat lugnt med smällandet, men vid ena rastningen så small det till flera gånger. Thone blev överraskad av den första, men sen var hon helt obrydd.
När jag och Lennys mamma höll på och förberedde förrätten och potatisgratängen vi skulle ha till huvudrätten så flashade det till och small ute på tomten. Jag for ut som ett ilsket bi och drog en lång ramsa till de som stod på andra sidan vägen och skjutit iväg smällaren, och det jag fick till svar var ett ”Va???”. Vissa människor är verkligen tröga i huvudet…
Hundarna fick varsitt tuggben av Lennys föräldrar, i försenad julklapp, medan vi åt mat och en halvtimme innan tolvslaget fick de märgben. Den här gången hade jag kommit ihåg att lägga fram dom på upptining så att Thyra och Lhine skulle kunna hugga in på sina direkt. När det började braka loss ville Lhine gå ut istället för att tugga märgben, så då plockade jag fram ett överblivet grisöra till henne istället.
Att det var fullt krig utanför och folk som tjoade och skrek hade inte hundarna tid att bry sig om, och när husse kom in igen efter att varit ute och tittat på fyrverkerierna så blev Lhine nöjd igen. Evelina hon sov sig igenom tolvslaget, trots att det var i sovrummet som allt hördes mest.
