Apporteringsträning med lillfisen
Eftersom att gårdagens träningspass delvis blev en riktig flopp så gick vi tillbaka till den vanliga rutinen idag. På förmiddagen tog jag en långpromenad med Evelina, Thyra och Lhine och så stannade vi till och körde ett kort träningspass på en basketplan. Det var väldigt uppskattat av damerna.
Framåt eftermiddagen sen tog jag och Thone en promenad, och jag tog med mig visselpipa, godis och en dummie så att vi kunde träna lite apportering. Vi knatade ut i skogen vid motionsspåret där Thone fick hämta två markeringar, och sitta kvar när jag hämtade en markering själv då jag råkade kasta dummien rakt in i ett träd så den inte kom iväg så långt.
Den första markeringen hamnade bakom ett nedfallet träd, och jag visste inte om Thone skulle reda ut det men jag skickade iväg henne ändå. Det tog en stund innan hon kom på hur hon skulle ta sig över trädet. Hon sprang lite fram och tillbaka längs stammen, vände tillbaka mot mig en gång men sprang ut själv igen. Dummien ville hon ha!
Till slut tog hon ett skutt över, och att hoppa tillbaka var inga problem alls. Den andra markeringen hamnade också bakom trädet, och hon tog rakaste vägen både ut och in. Jätteduktig av henne tycker jag, då det bara var hennes tredje träningspass utomhus och första gången med hinder i vägen.
Jag ville även göra en sökövning, fast på en annan plats så då gick vi en liten bit för att hitta något bra ställe. Skogen vid motionsspåret är ju ingen riktig skog i mitt tycke, så jag hittade inte det jag sökte. Vi gjorde ett försök ändå, där jag lämnade henne sittande lös medan jag gick omkring och klappade händerna en bit ut för att få henne nyfiken på vad jag pysslade med där ute.
Det var svårt att sitta kvar, så en gång kom hon farande och jag fick sätta tillbaka henne. Eftersom det var hennes första sökövning så hade hon ingen aning om vad hon skulle göra när jag skickade ut henne. Hon sprang omkring där jag varit, men hamnade inte i närheten av dummien så jag kallade in henne och gjorde om. Jag gick längre ut och droppade dummien ungefär i djupets mitt.
Thone sprang ut, nosade runt och hittade dummien. Jag jublade och klappade händerna och tog emot en väldigt glad och stolt valp. Vi avslutade där och traskade hemåt. Thone fick vara lös och jag kände mig faktiskt väldigt lugn och avslappnad. Jag visslade eller kallade in henne några gånger, och hon kom i full fart direkt. När vi var tillbaka på motionsspåret kopplade jag henne, och det var en nöjd och avslappnad valp jag hade i andra änden av kopplet när vi gick hem.
