Eftersom att gårdagens träningspass delvis blev en riktig flopp så gick vi tillbaka till den vanliga rutinen idag. På förmiddagen tog jag en långpromenad med Evelina, Thyra och Lhine och så stannade vi till och körde ett kort träningspass på en basketplan. Det var väldigt uppskattat av damerna.
Framåt eftermiddagen sen tog jag och Thone en promenad, och jag tog med mig visselpipa, godis och en dummie så att vi kunde träna lite apportering. Vi knatade ut i skogen vid motionsspåret där Thone fick hämta två markeringar, och sitta kvar när jag hämtade en markering själv då jag råkade kasta dummien rakt in i ett träd så den inte kom iväg så långt.
Den första markeringen hamnade bakom ett nedfallet träd, och jag visste inte om Thone skulle reda ut det men jag skickade iväg henne ändå. Det tog en stund innan hon kom på hur hon skulle ta sig över trädet. Hon sprang lite fram och tillbaka längs stammen, vände tillbaka mot mig en gång men sprang ut själv igen. Dummien ville hon ha!
Till slut tog hon ett skutt över, och att hoppa tillbaka var inga problem alls. Den andra markeringen hamnade också bakom trädet, och hon tog rakaste vägen både ut och in. Jätteduktig av henne tycker jag, då det bara var hennes tredje träningspass utomhus och första gången med hinder i vägen.
Jag ville även göra en sökövning, fast på en annan plats så då gick vi en liten bit för att hitta något bra ställe. Skogen vid motionsspåret är ju ingen riktig skog i mitt tycke, så jag hittade inte det jag sökte. Vi gjorde ett försök ändå, där jag lämnade henne sittande lös medan jag gick omkring och klappade händerna en bit ut för att få henne nyfiken på vad jag pysslade med där ute.
Det var svårt att sitta kvar, så en gång kom hon farande och jag fick sätta tillbaka henne. Eftersom det var hennes första sökövning så hade hon ingen aning om vad hon skulle göra när jag skickade ut henne. Hon sprang omkring där jag varit, men hamnade inte i närheten av dummien så jag kallade in henne och gjorde om. Jag gick längre ut och droppade dummien ungefär i djupets mitt.
Thone sprang ut, nosade runt och hittade dummien. Jag jublade och klappade händerna och tog emot en väldigt glad och stolt valp. Vi avslutade där och traskade hemåt. Thone fick vara lös och jag kände mig faktiskt väldigt lugn och avslappnad. Jag visslade eller kallade in henne några gånger, och hon kom i full fart direkt. När vi var tillbaka på motionsspåret kopplade jag henne, och det var en nöjd och avslappnad valp jag hade i andra änden av kopplet när vi gick hem.
Efter dagens träningspass, där jag tog med alla hundar bort till en fotbollsplan, så kände jag att det var första och sista gången jag hade med mig allihopa och tränade med dom på samma gång. Jag var beredd på att Thone kanske skulle bli tokig och föra liv när hon för första gången fick vara uppbunden, men att sitta fast och titta på när Thyra och Lhine fick träna var väl inga konstigheter.
Thone fick börja träna, så att hon kanske skulle vara lite nöjd när jag tränade med de andra två. Jag ville inte att hon skulle bli utan träning, och för man liv så blir det ingen träning. Hon var jätteduktig när vi tränade, och när hon vid några tillfällen ville dra ett rejs bort till Thyra och Lhine så var det bara att kalla in henne. Jag är verkligen imponerad av hur lyhörd hon är, än så länge iallafall. En dag är jag kanske inte mera värd än det andra som lockar…
Thyra och Lhine, dom hade kunnat stanna hemma idag. Jag vet inte vad det var som var fel. Lhine hade noll energi när det var hennes tur och jag fick locka med mig henne, och det var likadant med Thyra. Annars brukar de komma som ett skott när det är deras tur. De brukar ju till och med tjuva och störa varandra, eftersom att de får ligga lösa och vänta på sin tur.
Eftersom att det var första gången som Thone fick följa med ut och träna så kändes det som att det var därför det blev som det blev. De kanske räknade med att Thone skulle komma farande och braka rätt in i dom helt plötsligt, och tyckte att det kändes obehagligt. Nu när det är träningsvänligt väder ute igen så kommer det bli fler träningspass som det idag, så de får ta och vänja sig vid att även Thone kommer vara med i fortsättningen.
Lhine kom igång efter en stund, men lite för sent för att vi skulle hinna få till någon ordentlig träning då vi hade en tid att passa. Thyra däremot gick det inte att träna med alls…
Idag talade Facebook om att det är två år sedan jag lade upp filmen med en tillbakablick på tävlingsåret 2013 med Rhiva. Jag är väldigt glad över att det vid varje tävling fanns någon som var snäll och filmade oss, och jag satt de där timmarna och klippte ihop allt.
Det var vårt första tävlingsår, och det blev bara två totalt. Det andra tävlingsåret koncentrerade vi oss på lydnaden och tog LPI. Sedan blev det ju inte mer. Usch. Snart har jag varit utan henne i ett år, och jag blir illamående av att tänka på det. Illamående och arg. Jag kommer aldrig fatta, aldrig förstå meningen med att hon skulle tas ifrån mig så ung och på ett så grymt sätt.
I eftermiddags när Lenny åkt till jobbet så tog jag en liten promenad med alla flickorna. Thyra gick som vanligt lös, och hamnade lite bakom oss andra när hon stannade och luktade på en fläck. Vi började närma oss en bilgata, så jag stannade för att vänta in henne. Den spännande fläcken Thyra hittat var tydligen ett bra ställe att bajsa på. Jag stod kvar och väntade medan hon blev klar och sedan fick hon komma och sätta sig vid vagnen medan jag gick och plockade upp efter henne.
När någon av hundarna har bajsat så passar jag nu på att träna sitt-stanna-kvar med Thone, och för att det inte ska bli för svår störning får Thyra och Lhine göra det samma. Ser jag att någon kommer passera med hund så väntar jag tills de har gått förbi innan jag går ifrån vagnen och hundarna för att plocka upp.
Jag noterade att en cyklist passerade när Thyra satt och bajsade, och sedan när vi fortsatte gå så vände cyklisten och frågade mig något som jag inte hörde först. Jag trodde att hon frågade vad hunden hette och kände att jag inte alls hade lust med att hon skulle hälsa på hundarna.
– Va?
– Bajsade inte hunden?
– Jo…
– Du plockade ju inte upp!
– Jo, det gjorde jag visst!
– Ojdå, det gick fort!
– Okej? Bajspåsen ligger under vagnen.
Det var alltså en hundbajspolis som var ute och cyklade, och det var även vad hon själv kallade sig när vi stod och pratade en stund. Hon lät jättesur när hon anklagade mig för att inte plockat upp efter Thyra, och jag svarade minst lika surt tillbaka. Sen vet jag inte hur man kan plocka upp en hundbajs för fort, och fort går det ju inte när jag samlar ihop hundarna och sätter ner dom.
När jag sa att bajspåsen låg under vagnen så såg jag att hon försökte titta in under vagnen och jag trodde nästan att hon skulle be mig att ta fram den. Det är väl bra att gå på dom som inte plockar upp efter sina hundar, men då kanske man veta att dom inte gjort det. Dessutom behöver man väl inte öppna samtalet med så otrevlig ton.
I lördags såg det ut så här på fotbollsplanen, idag var den grön och översvämmad av vatten…
Igår började det töa här, inte kul alls! Långpromenaden med Thyra och Lhine kändes ju halvt livsfarlig. Det var is och vatten längs hela gångbanorna, och det var inte alls skönt att steppa fram och vara spänd i hela kroppen. Ett varv i motionsspåret och runt kohagen fick det bli, för där var det slaskigt istället för isigt. Tomten var som en isbana, så på eftermiddagen gick jag ut med en spade för att försöka hacka sönder lite is. Vill ju inte att hundarna får för sig att rusa omkring, halkar och gör sig illa.
Imorse var det knappt någon is kvar på tomten, bara precis utanför på baksidan där solen inte ligger på så länge under vintern. När jag släppte ut hundarna för morgonrastning så tvärnitade alla tre utanför dörren när de insåg hur halt det var där. De fick gå ut på framsidan istället. Där har inte snön blivit lika nertrampad och förvandlats till is, så allt hade redan hunnit töa bort. Fy fan så fina golven blev när de kom in igen, eller inte…
Det är vinter, så jag tycker det här vädret är jätteonödigt. Snön kunde fått ligga kvar istället tills det är dags att bli vår. Det lär säkert bli minusgrader, snö, plusgrader om och om igen fram till mars/april ungefär. Hundarna blir ju jättesmutsiga av att bara gå ut på tomten för att kissa, och efter promenaderna är det ännu värre. Att dammsuga och moppa golven femtioelva gånger om dagen är inte kul… och inget jag gör, så vi har det så rent och fint nu.
Två reflexhalsband till en schäferblandning och en american staffordshire terrier.
Vill du också beställa ett koppel och halsband eller retrieverkoppel och visselpipsband? Kontakta mig på Facebook eller skicka ett mail till sandra@tomik.se.
Om två veckor så ska Thone ställas både på GRK:s Opel Show och SSRK:s utställning i Mjölby. Då får det inte gå lika illa som i Åtvidaberg, där hon inte alls var med mig och var med vild än tam när vi rörde oss i ringen, så nu ikväll har vi varit ute och ringtränat en stund. Gångbanan längs med gatan utanför har saltats hela vintern, så där tänkte jag att vi kunde springa fram och tillbaka ett par gånger och försöka få fram avslappnade rörelser.
Dessutom skulle vi ju få en del störning av folk som går till/från bussen och väntar på bussen. Jag hittade inte utställningskopplet, så ett retrieverkoppel fick duga. Thone fick ha ganska kort koppel och så låste jag handen vid mitt ben. Det är inte så jag kommer visa henne, men nu skulle vi ju träna. Skulle hon börja hoppa och fara så skulle hon inte komma så långt, varken framåt, åt sidan eller uppåt.
Lite hopp och skutt blev det, men jag ignorerade det och fortsatte springa bara och berömde henne med rösten när hon sprang på bra. Hennes svans som gärna är ganska hög och ringlar omkring som en orm åkte ner så fort hon blev mer avslappnad i rörelserna. Det är nog så att hon pratar mycket med sin svans, och egentligen inte har en hög svans.
Emellanåt ställde jag upp henne också, och när bussen stannade så klev en gubbe av, ställde sig vänd åt vårat håll, drog ner gylfen och ställde sig och pissade! Alltså… Jag hade lust att säga något, men med tanke på vilket trevligt beteende han redan visat upp så sprang vi bort en bit åt andra hållet istället och så ställde jag upp Thone där och väntade tills idioten skulle gå.
När han pissat klart så vände han och gick över vägen, och råkade uppenbarligen missa hur hög kanten var vid busshållplatsen på andra sidan. Han gick rakt in i kanten och föll pladask ner i backen. Jag kunde inte låta bli att skratta lite inombords. Jag vet, det var hemskt av mig, men så kan det gå. Han tog sig tack och lov upp själv, för jag hade inte velat gå fram och hjälpa honom när han nyss stått och hållit i sitt äckliga könsorgan.
När jag går själv med hundarna och barnvagnen så är jag inte jättesugen på att släppa hundarna lösa, eller jo det är jag men det funkar inte nu när det är snö. Det tar ju sin lilla stund att dra ut vagnen i snön, och vad gör jag om det skulle till exempel skulle komma en annan hund springande? Jag kan ju varken springa med vagnen eller lämna vagnen för att springa och skydda hundarna.
Idag var det iallafall bestämt att vi skulle gå ut allihopa, bort till en fotbollsplan och ta med kameran. Tyvärr så var det ju ingen sol, men kameran fick gå ändå och det blev en hel del härliga bilder även om de blev lite mörka. Tur att det finns photoshop så att man kan ljusa upp dom i efterhand.
Hundarna fick busa och röja i 40 minuter ungefär, för sen tyckte Thyra att det var för kallt så då gick vi hem igen. Förutom att det var jättemysigt att vi gick ut allihopa så blev jag jätteglad över hur Thone skötte sig. Det gick folk förbi och även en med hund, och hon bara tittade åt dom. Det känns så himla skönt, när man har haft en hund som var överglad i allt och alla. Idag var Thone även duktig och kissade i koppel idag för första gången någonsin på promenad! Annars brukar det vara bråttom att släppa ut henne på tomten när vi kommit hem.
Flickorna på led.
Lhine har inga problem med att säga till Thone när det blir för mycket.
”Vad sa du? Stanna kvar? Vad betyder det?”.
Thyra tyckte det var lite ruggigt idag, och ville inte vara med de andra två och röja.
Det är rätt sällan jag köper träningsgodis till hundarna, för ofta är det ju någon liten säck foder med bland priserna när det går bra på tävlingar, men igår så tog det sista slut! Lenny fick köpa en påse av ICA’s Frolic-liknande foder med sig hem efter jobbet idag, och när det var dags för lite träning i vardagsrummet så blev Thone helt galen. Från att bara tränat med torrfoderkulor här hemma så var det nya godiset tydligen något att gå i taket av.
Hon hoppade upp och ner, skällde(!) och bjöd på några av de sakerna vi brukar träna på. Uppe på pallen fick hon lite extra fart i rumpan och hamnade fint vid sidan flera gånger. Annars har jag behövt använda handhjälp för att få in rumpan den sista biten. Tänk vilken skillnad lite godare godis kan göra, och det var något jag själv tipsade mamma om när hon inte lyckades få Olga att göra det hon ville få fram.
Thyra och Lhine tyckte också att det var kul att få annan belöning idag. Det var dock ingen fördel för Thyra, som varken gillar när det blir trångt eller halt under tassarna. Ju mer energi hon har desto större utrymme behöver hon, annars blir hon lite obekväm så vi får nog trotsa minusgraderna och träna ute istället i några få minuter innan mina fingrar fryser ihjäl.
