SM i heelwork to music och freestyle 2015
Då var årets festligaste tävling, SM i heelwork to music och freestyle, redan över. För många handlar ju tävlingarna under året om att försöka kvala till SM. När kvalperioden är slut har man drygt 1 1/2 månad på sig att finputsa detaljer och komma i toppform, och när PM:et kommer så blir det pirrigt och nervöst. På morgonen när man är på väg till Stockholm hundmässa är det stressigt och man känner lite panik över hur långa köerna kommer vara redan vid 06.30 och om man kommer hinna in i tid till banvandringen… Sen drar tävlingen igång, och på ett svisch är det hela över och man har inte haft tid eller ro att titta på något av de andra ekipagens program.
Här ringde klockan redan 02.30 imorse, eftersom det tar en liten stund att klä på Evelina och mata henne. Min plan var att vi skulle komma iväg 04.00, men jag hade räknat med att vi skulle bli lite sena ut genom dörren och det blev vi också förstås. Resan upp var inte särskilt behaglig, då det visade sig vara halt ute och bakdäcken fick ett släpp i höjd med avfarten vid Kolmården. Detta är ju min första vinter med nya bilen, så jag vet ju inte riktigt hur den är att köra vid halka.
Vi kom fram i lagom tid ändå, och efter att jag varit och köpt en parkeringsbiljett fick hundarna gå och rasta av sig. Det blev bara en kortis, då båda två var duktiga och gjorde både nummer ett och två ganska snabbt, och när vi var tillbaka vid parkeringen så var det redan halvt kaos och det började bli lång kö vid entrén.
På väg mot entrén så mötte vi ett annat freestyleekipage, och jag föreslog att vi skulle vara fräcka och klämma oss in först i kön. Det hade jag inte vågat göra själv, men nu blev vi typ sju stycken med tre hundar. Några sura miner blev det, men jag låtsades som att jag inte hörde och sedan pratade vi högt om hur stressigt vi hade det och att vi inte kunde förstå varför vi inte kunde få en egen ingång.
Thyra och Lhine hamnade förstås i veterinärbesiktningen, men den gick rätt snabbt ändå. Sedan var det bara att skynda bort till finalringen och lasta av all packning. Jag vet inte hur jag lyckades, men när jag fällde upp buren så kom tummen i mellan och det blev ett hål i själva fingeravtrycket. Det gjorde jätteont, och började blöda så pass att jag fick skynda iväg för att få ett plåster eller något liknande. Jag fick gå med andra handen under tummen för att inte droppa blod överallt… Det kändes ju som en jättefin start på årets SM.
Efter att jag varit och fått tummen tvättad och omplåstrad så blev det banvandring. Thyra och Lhine fick gå in på planen ett par minuter var för att känna av miljön och titta på allt runtomkring. Lhine som tycker det är lite äckligt med luckorna i golvet fick kliva över dom ett par gånger för att känna att de inte var farliga.
Jag var förstås lite nervös, men kände mig ändå ganska lugn innan det började närma sig vår tur. Att Evelina var med gjorde att jag inte tänkte så mycket på själva tävlingen som jag brukar göra. Hon gjorde mig även påmind om att varken jag eller hundarna var i toppform och att vi fick se SM som en bonus i år eftersom att vi haft lite annat för oss under året.
När jag och Lhine var näst på tur så peppade jag upp henne och belönade upp vår nya start. Jag hade en plan på hur vi skulle gå in, men den gick i stöpet när det tog för lång tid för mig att ställa upp rekvisitan. Istället för att börja gå fot med henne en bra bit utanför planen, så blev det att hämta henne precis utanför och gå rakt in… och där blev det stopp. Det såg ut som att hon fick scenskräck, men förmodligen blev det som att gå in i en vägg för henne med den svarta läktaren och strålkastare rakt i ögonen.
Fokuset försvann förstås helt och hon var inte alls med i början. Vi missade en grej i början på grund av det, men jag struntade i det och vi körde vidare. Det tog en liten stund innan hon kom igång, och i mellanpositionen så gick hon ut två gånger, men efter det så flöt det på och hon jobbade upp sig så fort vi ökade i tempo.
Det kändes ju lite tråkigt att det blev som det blev i början, men det blev inga stora strul. Jag hade inte tänkt titta på resultaten idag, men blev ändå nyfiken och kunde inte låta bli. 23.00 poäng och cert fick vi, så det kändes helt okej faktiskt. Vi startade som sjunde ekipaget, och gick in på en 3:e placering så vi skulle inte komma sist heller. En 9:e placering blev det till slut, och det är en placering högre än vad vi hade på kvallistan.
Thyrasonen Malte som gjorde sin första start i klass III i slutet av augusti gjorde ju SM-debut idag, efter att fått en reservplats i onsdags, och han och Marit kom på 10:e plats med 22.97 poäng och cert. Jättekul!
När det började närma sig min och Thyras tur så var det tyvärr dags för ett utrop i högtalarna, så vi fick vänta ett par minuter till. Jag var förberedd på det, men hade ändå hoppats på att vi skulle hinna köra vårat program innan utropet. Thyra gjorde jag inget särskilt med innan, och hon kändes lugn och sansad när vi gick in på planen. Hon började till och med jobba så lugnt och fint att vi kom någon hundradel efter i musiken.
Hon tänkte fuska lite när hon skulle gå i sidleds framför mig, eftersom att jag gjort en liten ändring där vi går ett varv åt samma håll och ett varv åt varsitt håll, men jag lyckades bromsa henne och få henne rätt. Hon lyssnade fint på stoppet under fotgående innan hon skulle gå runt mig, men missade snurren innan slalomen. Det kändes ändå lugnt och fint, men sen när hon skulle backa ifrån mig med svärdet så blev det lite för mycket. Hon gjorde en snurr istället och började gnissla.
Jag höll mig lugn och spelade med, så vi kom rätt i musiken ändå och den lilla ändringen vi gjort för att hon inte ska fuska med backandet och snurren bakom min rygg funkade bra. Däremot så höll hon inte linjen när hon skulle gå i sidleds, utan gnisslade och smög sig framåt mot mig. Där kunde ju jag själv gått lite snett bakåt för att behålla avståndet, men det är ju lätt att vara efterklok… Eftersom att hon var så nära mig när jag skulle sätta mig ner så missade vi den nya grejen vi tränat in. Vi missade även vårat avslut, då en hysteriskt gnisslande Thyra hellre ville upp i mitt ansikte än att ställa sig bakom mig med tassarna på mina axlar.
Det kändes inte så kul att Thyra fick separationsångest inne på planen, för hon kändes väldigt samlad när vi jobbade ihop. Jag visste att det skulle kunna bli så, och jag kände mig jättenöjd med övriga delar av programmet, att det inte slog över helt och att hon inte skällde. Dessutom kändes det ju jättekul att fått visa upp en pigg och fartig hund på 11 år och 4 månader för publiken!
Förra året sa jag att jag inte skulle starta med båda två, eftersom att Thyra går upp av mässmiljö och stressar upp sig om hon inte får vara hos mig. Dessutom så är hon lite skendräktig, vilket inte passar så bra ihop med freestyletävlandet. Det blir lite mer av allt då, vilket passade jättebra när vi tävlade lydnad. Innan hon började löpa så hoppades jag på att hon skulle vänta till SM, och gärna löpa under SM, för då blir hon lite lugnare.
Om jag skulle kvala med båda två till nästa års SM, då får jag välja vem jag ska starta med eller erbjuda att någon annan får starta med Lhine.
Med sju ekipage kvar så gick vi in på en 4:e plats, med 25.07 poäng och cert. En placering som jag visste att vi inte skulle få behålla, men poängen kändes okej och jag var glad över att både Thyra och Lhine fick cert. Vilken placering vi kom på hade jag ingen aning om när vi åkte hem, inte förrän vi gjorde ett stopp i Nyköping och Lenny fick ta över ratten. En 6:e placering blev det, bara 0.2 poäng från en stor glittrig rosett! Poängen var jättetighta mellan placering 3-6, så det kändes ändå som att vi var med där i toppen.
När vi kom hem här så kröp jag ner i soffan med Evelina och tittade på livesändningen från SM, och även på våra egna program. Ibland behöver man ju låta saker och ting få smälta, men jag är väldigt glad över att jag tittade redan idag för allting såg ju mycket bättre ut än det kändes och missarna syntes ju knappt tack vare att jag höll mig lugn och bara körde vidare.
Evelina trodde jag förresten skulle vara jättetrött efter en halv dag på Stockholm hundmässa, men hon busade, styrde och ställde och lät inte mig få nån lugn och ro i soffan. Hon skötte sig förresten alldeles utmärkt under SM, och fick hänga med mig och Thyra in i finalringen under prisutdelningen. Någon som är trött däremot, det är Thone. Det är så att man kan tro att hon har fått en spruta med lugnande… Hon orkade knappt bli glad när vi hämtade henne hos Susanne.
