Det är inte bara Evelina som växer alldeles för fort, utan Thone växer som ogräs hon också. Röjigare och röjigare blir hon också. Badar i vattenskålen, har dragkamp med gardinerna och rensar i trädgården. Hon har plattat till rabarberna och dragit upp hallonbuskarna, luktärtorna och smultronplantorna. Hon far så dant att till och med Thyra blir trött på henne och ryter ifrån ibland.
Jag har sagt det förut och säger det igen, kan någon stoppa tiden? Idag fyller Evelina redan 10 veckor! Trots att allt inte har varit en dans på rosor sedan hon föddes så känns det som att dagarna och veckorna bara har sprungit förbi. Ibland vill jag vrida tillbaka tiden, fast ändå inte. Snabbspola framåt vill jag definitivt inte iallafall, utan försöker ha en stund varje dag där jag stänger ute allt annat och bara tittar på henne och njuter.
Det är sjukt vad mycket som händer på 10 veckor, 2 kilon och 7 centimeter. Jag kan liksom inte fatta hur liten och lätt hon var när hon föddes. Tiden har verkligen gått för fort. Ibland saknar jag den där nyfödda lilla Evelinan, men jag saknar absolut inte hur min kropp mådde den första tiden.
För varje dag som går så blir Evelina bara roligare och roligare. Hon lyssnar och smilar när man pratar med henne, gör gulliga ljud, tittar på saker och är väldigt med. Något som hon har börjat med nyligen, och som jag tycker är väldigt gulligt, är att stoppa saker i munnen. Igår när vi varit på Lindex och köpt en mössa för pengen hon fått av sin gammelmormor så fick hon tag på den med händerna och satt och sultade på den i babyskyddet. Hon har även väldigt gulliga konversationer med humlan som hänger på babyskyddets handtag när vi är ute och åker.
Om en vecka är det dags för min första tävling som mamma. Hur det kommer gå har jag ingen aning om. Det är en liten tävling med bara freestyle- och heelwork to music klass III. Hade det varit en tävling med alla klasser så hade jag inte anmält, för då hade dagen blivit alldeles för lång både för Lenny, Evelina och Thone. Nu kanske det blir lite stressigt istället, men jag får hålla tummarna att Evelina nöjer sig med pappas sällskap under tiden jag värmer upp och är inne på planen.
Idag packade vi in oss allihopa i bilen och åkte till brukshundklubben för att träna. Vi har kört små korta pass hela veckan, men nu kände jag att det var dags att köra igenom hela programmen. Det är ju ett bra tag sedan vi tävlade sist, Thyra i mars och Lhine i maj…
Träningen kändes bra, och Thyra var inte alls så gasad som jag trodde att hon skulle vara. Visserligen så körde vi utan musik, då det blåste halv storm. Några små missar blev det, men det berodde på att jag gjorde fel eller var slarvig. När jag och Lhine skulle köra igenom hennes program så fick jag försöka bygga en pyramid med träningsväskan, fiolfodralet och fiolen för det kändes inte som någon idé att ställa upp det som på tävling. Det hade inte tagit många sekunder innan det blåst omkull.
Innan vi körde igång så visade jag Lhine den fina högen och skulle skicka henne runt den, och självklart så kom det en stormvind och vräkte omkull allt. Usch och fy sa Lhine, som säkert trodde att grejerna försökte anfalla henne. Jag byggde upp högen igen och så gjorde vi ett nytt försök. Hon sprang i en väldigt stor cirkel och såg skeptisk ut, men jag kände att jag fick vara nöjd med det.
Det gick rätt bra att köra igenom hennes program också. Positionerna var väl lite slarviga på vissa ställen, men hon hade en härligt attityd. Vi har inte tänkt vinna SM eller så, och då har jag hellre än showig och fladdrig hund än tvärtom. Visst, man kan såklart ha båda delarna – men jag är inte så duktig.
Lilla Thone fick också komma ut en stund, och vi gick ner på agilityplanen där hon fick äta sin lunch och sedan tassa runt lös. Det var lite halväckligt, men hon följde mig och fick klick och godis för det. Efter ett par minuter plockade jag fram en leksak som vi kampade med och som hon fick springa och hämta. På vägen tillbaka till bilen tänkte jag att vi skulle träna på koppelgående, men det fick bli så att jag gick med en godishand framför nosen på henne för annars hade vi aldrig kommit hem.
Jerka som valp.
Igår gick Gert och Lhinesonen Jerka, Höstglädjens Reach For The Stars anlagsprovet i viltspår, och blev godkända! Stort grattis!
Om knappt fyra veckor, på Thones 14-veckors dag så börjar vi på valpkurs! Det blir en kurs här i Linköping, som dessutom hålls inomhus. Eftersom att Evelina och Lenny förmodligen behöver följa med, om kursledaren tycker det är okej, så kändes det som ett krav att kursen skulle hållas inomhus. Sen så fick den inte ligga för långt bort ifall att Evelina inte får följa med.
Jag ser verkligen fram emot valpkursen, och det blir faktiskt den första jag går med någon av mina egna hundar. Kursen jag gick hos Heléne med Rhiva som valp ju var ingen vanlig valpkurs, utan en tävlingsinriktad valp- och unghundskurs. Jag hade förstås velat gå samma kurs med Thone, men Heléne skulle tyvärr inte ha någon sådan kurs den här hösten.
Idag är det två veckor sen vi hämtade Thone, och jag kan helt ärligt säga att jag tycker om henne jättemycket! När vi hämtat hem henne så skrev jag att det förmodligen skulle ta tag för mig att förstå att hon var våran, men det tog inte många dagar innan hon kändes som en del av familjen.
Jag har inte nämnt det för någon tidigare, men ett tag var jag orolig över att jag egentligen inte skulle vilja ha någon valp och inte tycka om den. Det tog så himla hårt när Lhine gick tom och jag inte skulle få en lillasyster till Rhiva, och sen gick allt så fort när jag och mamma försökte göra nya parningsplaner. Lite senare samma dag så frågade vi Emma om mamma skulle kunna få låna Sasha och ta en valpkull på henne, och straxt efteråt fick jag ett mms med en bild på en bloddroppe!
Knappt två veckor senare hämtade jag Trazzel, som Rhiva skulle parats med, och nästa dag åkte vi till Katrineholm där både han och Sasha skulle ögonlysas. Efter ögonlysningen fick Trazzel och Sasha bekanta sig, och de fick till sin första parning av totalt tre. Med tanke på Rhivas bortgång och att Lhine gick tom så visste jag att Sasha antingen skulle gå tom eller få en kull med bara hanar, men hon blev dräktig och fick en kull med en hane och fyra tikar.
Som sagt, nu har Thone bott här i två veckor och allt går dessutom bättre än vad jag trodde. Framförallt så är jag väldigt glad över att hon ser mig som nummer ett, fast att jag inte kan umgås med henne riktigt så som jag hade velat. När jag ammar Evelina så ligger hon vid mina fötter om vi sitter i soffan, och ligger vi i sängen så ligger hon nedanför. Hon blaskar omkring i badrummet när jag duschar, och ligger under stolen när jag sitter vid datorn. Min lilla skugga.
Trots att hon bara är 10 veckor, idag, så har hon redan fått upp ett träningssug och vet direkt vad som är på gång när jag plockar fram godis och klicker. Hon lyssnar bra på sitt namn och söker stöd hos mig om det är något som skrämmer henne när vi är ute på tomten.
Igår när vi var i Hälla för att hämta hundmat så blev mamma imponerad över hur väl hon lyssnade till sitt namn och hur hon följde mig när hon var kvar i bilen och jag grejade utanför med barnvagnen. När hon lekte med två av sina systrar på tomten kunde jag kalla in henne, och när dom var i valphagen så tittade hon efter mig när jag gick för långt bort. Det kanske blir en liten mattegris av henne.
Natten mellan fredag och lördag tyckte jag att Evelina andades häftigare än hon brukar, samtidigt som hon lät väldigt rosslig, vaknade ofta och inte åt ordentligt. Man brukar få lägga en hand på henne för att känna så hon andas eller titta väldigt noga på henne, men den natten lät det nästan som att hon hyperventilerade. Vid 6.30 i lördags morse ringde jag 1177, som tyckte att vi skulle åka in till barnakuten.
Besöket på barnakuten gick bra, och förutom att hon hade gått ner lite i vikt så var det ingen fara med henne. Hon hade lite ansträngd andning, men syresättningen var jättebra.
I fredags smilade hon upp sig för läkaren på 2-månaderskontrollen, och i lördags gjorde hon det samma när läkaren på barnakuten kom in i rummet för att undersöka henne. Hon tittade på honom med sina stora blåa ögon, smilade och bjöd på gulliga ljud. Läkaren ägnade några extra minuter av sin tid åt att prata med och killa på henne, och sedan sa han ” Det är den sötaste bebisen jag sett på länge!”.
Innan vi fick åka hem så fick Evelina näsan sköljd med koksalt, och det tyckte läkaren att vi skulle fortsätta med hemma före varje amning för att hon skulle ha lättare att andas. Flaskan med koksalt och doseringssprutan som låg kvar på en bricka snodde vi med oss hem. Dom hade ju ändå hamnat i soppåsen sen antar jag.
Igår debuterade Kicki och Lhinesonen Wilmer, LPI RLD N SE VCH Höstglädjens Line Written In Winter på bruksprov. De startade i appellklass sök, och resultatet blev både vinst och uppflyttning till lägre klass! Ett väldigt häftigt resultat tycker jag, som själv tränade lite sök med Rhiva. Det är många bitar som måste fungera på en och samma gång… Ett jättestort grattis!
Cattis och Lhinesonen Nemo, Höstglädjens Wish Upon A Star var på mentalbeskrivning idag, och på filmerna som Cattis delade med sig av på Facebook så såg det ut att gått jättebra! Grattis!
Inne på SBK-tävling såg jag att Marit och Thyrasonen Malte, HTMI HTMII LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Full Speed Forward varit iväg på ett par rallylydnadstävlingar, och fått ytterligare fem godkända resultat i mästarklass. Massa grattis!
Idag fyller vår lilla prinsessa 2 månader, och därmed var det dags för 2-månaderskontroll på BVC och läkarbesök. På BVC var det vägning och mätning som vanligt, och så fick vi berätta hur vi hade haft det sen sist. Idag hade vi inte tusen frågor, och kunde glatt berätta att saker och ting har fungerat riktigt bra. Evelina har ju haft lite krångel med magen, men nu de senaste dagarna har det varit mindre magknip och därmed mindre skrik.
Det var ett snabbt och smidigt besök idag. Evelina var tyst och glad, och den här gången kissade hon bara ner undersökningsbordet. Förra gången var det både kiss- bajs- och kräkkalas…
Dagens vikt landade på 5000 gram och hon var 57.6 centimeter lång, så nu hade hon inte ökat lika mycket som hon gjort tidigare. Sedan födseln har hon gått upp 1935 gram, växt 6.6 centimeter på längden och 5.5 centimeter runt huvudet. Vad fort det går!
Läkarbesöket var också snabbt avklarat, och Evelina fick MVG i uppförande. Hon tittade med stora ögon på läkaren och smilade åt honom när han gick igenom henne från topp till tå. Allt var som det skulle, och det kändes ju himla bra. En perfekt liten bebis!
