Thyra och Thone har väldigt roligt ihop, kanske lite för roligt till och med. Ibland får jag sära på dom, då Thyra har lite svårt att låta bli Thone och gärna drar upp henne när hon är lugn. Det är jättekul att Thyra uppskattar att vi har valp, men man behöver kanske inte leka hela tiden.
Jag har haft ett antal veckor på mig att ringa och boka tid för Thones 12-veckorsvaccination, men det samtalet blev inte av förrän idag. Bara tanken av att behöva åka till veterinären gör att jag får en klump i halsen. Trots att jag inte var där när Rhiva kämpade för sina sista andetag så har jag en otäck bild i huvudet av hur det såg ut. Det känns som att den bilden aldrig kommer försvinna, trots att jag aldrig ens sett den.
Först funderade jag på att boka tid hos någon annan veterinärklinik än Valla, men det blev Valla ändå och jag bad även att få veterinären som hade hand om Rhiva. Kanske ett konstigt val, fast med tanke på hur jag känner för att behöva åka till veterinären så känns det rätt för mig. Då får jag en veterinär som vet hur hon ska bemöta mig, och skulle jag råka börja gråta så slipper jag förklara mig.
Nu hoppas jag förstås att jag inte kommer ha tid att tänka på vad som hände när jag var på Valla senast, och eftersom att jag blir tvungen att åka själv med både Evelina och Thone så kommer jag nog ha fullt upp.
Marit och Thyrasonen Malte, HTMI HTMII LPI LPII RLD N RLD F RLD M RLD A Höstglädjens Full Speed Forward var också med på tävlingen i Haninge hundhall i fredags, och gjorde sin tredje och fjärde start i HTM klass III. På debuten i klass III för fyra veckor sedan tog de två cert, så i fredags hade de chans på championatet, SE HTMCH.
På den första starten fick de 23.60 poäng, och knep det tredje certet! Därmed fick Malte sin nionde titel och sitt första championat! Jättestort grattis! Nu har Höstglädjens två stycken heelwork to music-champions, och båda är avkommor efter Thyra från två olika kombinationer. Marit och Malte fick även cert på den andra starten, med 23.05 poäng, och klättrade även in på SM-kvallistan!
Igår så tävlade Kicki och Lhinesonen Wilmer, LPI RLD N SE VCH Höstglädjens Line Written In Winter lydnad, och de fick sitt andra 1:a pris i lydnadsklass II! 179.5 poäng och klassvinst! Grattis!
Världens finaste Evelina, med sin gulliga frisyr hon får när hon är nybadad.
Älskade lilla unge. Hon gjorde mig tårögd igår när jag försökte banvandra, och hon satt i sin pappas famn med högt huvud och tittade nyfiket på allt runt omkring. Hon skötte sig verkligen helt strålande igår. Smilade åt alla som kom fram och hälsade på henne, och en del fick lite joller tillbaka som svar. Det kanske kommer att ändras, men just nu är Evelina en väldigt nyfiken och social bebis.
Det var nog bara två gånger som hon blev ledsen igår. Ena gången var när hon vaknade efter att vi kommit fram, och det var då jag blev avbruten mitt i musikinlämningen och fick gå ut och amma henne. Ett par timmar senare, när hon förmodligen hade somnat för natten, så vaknade hon när jag var taskig och bytte blöja på henne. Annars så var hon en nöjd bebis.
När hon inte var i min eller Lennys famn så satt hon på ett bord i babyskyddet och pysslade med sin lilla handduk eller pratade med sin humla som hänger på handtaget. Lenny hade filmat en liten snutt när jag och Thyra gjorde vår andra start, och vilken blick Evelina fick när vår låt började. Hon kände säkert igen den sen hon låg i magen, för hon var ju med både på NM, Höstrocken, SM, AFEC-finalen, Dans i Degerfors och Vårrocken. På några ställen sjöng hon med också.
Under kvällen har hela familjen varit på tävling i Haninge hundhall. En lyxig tävling med dubbla starter, och bara klass III! Därmed blev vi inte fler än 9+12 ekipage, några startade i båda grenarna och några flera hundar. Väldigt skönt att slippa den trängsel som annars kan bli.
Jag var lite nervös över hur jag skulle få ihop allt med rastning, byte av hundar och amning, men det gick mycket bättre än jag väntat mig. Jag lyckades dock göra en nybörjarmiss som jag med skämtsam ton fick ett par kommentarer om. Mitt i musikinlämningen blev jag avbruten av ett sms från Lenny där det stod att Evelina vaknat och var hungrig, så jag hann bara lämna in Lhines musik och sen glömde jag helt bort att lämna in Thyras musik.
Första klassen var HTMIII A, sedan FS III A, HTMIII B och FS III B. För att inte Thone skulle behöva sitta ensam i bilen så blev det ett par vändor för att byta hund. Thone skötte sig förresten fint i bilen, och varken kissade i den eller tuggade sönder något.
Lhine och jag gjorde två väldigt olika starter. Den första var rätt rörigt, och i ena protokollet står det ”Hunden något förvirrad?”. Som jag anat här hemma så bryr hon sig mer om Evelina än vad som syns, så hon var lite splittrad inne på planen och hade nog sprungit av om det inte varit ett staket i vägen. Efter den starten kände jag att vi nog ska göra om programmet, enklare och utan rekvisita.
Vi gjorde det här programmet för att se om vi skulle kunna komma med i landslaget. Vi kom faktiskt med, men sen tackade jag ändå nej. Tro det eller ej, men landslaget är inte hela världen. Vi missade certet med 0.25 poäng i kategorin precision och samarbete, men fick faktiskt så högt som en 9:a på tolkning av musik av ena domaren och poängen landade totalt på 23.45.
Vid den andra starten fick Lenny och Evelina vara länge bort från planen, så dom inte syntes. Lhine fick dock hälsa på dom innan start så hon visste var dom var. Hon satt ändå och letade med blicken när jag gick in med rekvisitan, så innan vi gick in på planen så fick hon ett ”Nej!”. För att bespara oss lite strul så hoppade vi över en position i början och bytte mot en enklare. Jag tror att det var väldigt bra för Lhines självförtroende, för sen gick resten mycket bättre.
Det blev verkligen en revansch jämfört med den första starten, och jag kände mig jätteglad och nöjd när vi gjorde vårat avslut! 24.70 poäng fick vi, och cert!
Thyra som inte tävlat på lite mer än 6 månader visste jag skulle vara het, men hon höll sig skapligt bra i skinnet ändå trots att hon satt och vibrerade från att jag tog in henne i hallen. I den första starten slog det över ganska tidigt, och hon fuskade på ett ställe och började trava runt mig istället för att göra en snurr och sen gå in i bakåtslalom. Sen när vi väl kom rätt igen så gick det bättre.
Innan Thyra ska apportera svärdet så har jag lagt in ett läggande för att stoppa henne från att fuska. Idag satte hon sig ner, och satt tydligen jättebra där. Tre dubbelkommandon fick jag ge innan hon sprang iväg mot svärdet, med ett skall. Vi var inte sådär bra som vi kan vara, men jag kände mig ändå riktigt nöjd! 25.75 poäng blev det och cert!
Inför den andra starten tänkte jag att vi skulle prova att inte vänta på vår tur, utan börja röra oss mot planen när domarna såg ut att börja bli klara och sedan gå direkt in. Det kändes som att det gick bättre faktiskt. Thyra kanske behöver få börja jobba tidigare liksom. Den lilla nya detaljen som vi lagt till funkade bättre och det blev egentligen inget direkt strul från Thyras sida. Hon missade visserligen snurren före bakåtslalomen, men började inte trava runt mig, och det blev lite rörigt innan jag kom rätt med mina fötter.
För övrigt tyckte jag att Thyra lyssnade bättre, och jag lade in några stoppkommandon som hon tog bra innan hon fick vidare instruktioner i vad hon skulle göra. Poängen landade på 26.00 poäng och cert!
På totalt fyra starter åkte vi alltså hem med tre cert, och både Thyra och Lhine höjde poängen på andra starten. Lhine lyckades även höja sina kvalpoäng till SM med 2.15 poäng!
… utan Evelina ska träna sin nacke en stund om dagen också. Tidigare har det inte gått något vidare. Dels har det varit väldigt fumligt när vi försökt lägga henne på mage, vilket hon inte uppskattat ett dugg. Sedan har hon knappt lyft huvudet, utan gnott med ansiktet neråt. Efter att hon upptäckte sina händer blev det ju inte bättre, för då lade hon sig och snuttade på dom istället.
Sist vi var på BVC så kollade jag hur sjuksköterskan gjorde när hon lade Evelina på mage, och där har hon minsann alltid visat att hon visst kan lyfta på huvudet, så sedan dess har det gått bättre här hemma. I tisdags läste jag ett inlägg och nackträning i en mammagrupp på Facebook, där flera tipsade om att lägga en ihoprullad handduk under bebisen bröstkorg.
Det var jag förstås tvungen att prova igår, och vilken skillnad! Idag fick Lenny lägga Evelina på mage, och så satt jag beredd med kameran. Hon lyfte huvudet mycket igår, och ännu mer idag och såg ut att tänka ”Wow!” när hon upptäckte hur mycket det fanns att se. Gulleungen.
Idag har hela familjen varit på brukshundklubben igen. Lenny tog en promenad med Evelina i barnvagnen medan jag tränade med Thyra och Lhine på parkeringen. Jag var för lat idag för att orka gå fram och tillbaka och byta hund, plus att Lenny tyckte det var en god idé så slapp jag och hundarna bli så skitiga eftersom att planerna var blöta. Grus var det ju dessutom länge sedan vi tränade på.
Thyra fick börja, och vi körde igenom hela programmet först och jobbade sedan på de bitarna som behövde slipas till. Hon var riktigt sansad idag, förutom när hon backade runt mig. I den rörelsen finns bara ett tempo, och det är full fart. Lhine fick en hel del belöningar i sitt program, och vi gjorde även ett par stopp med små pauser. Hon blev riktigt trött och flåsig, så när vi hade tagit oss igenom hela programmet så fick det räcka.
Thone, som jag egentligen borde tagit ut först för att hon inte ska tjäna på att gnissla i bilen, hade jag också tänkt träna med. Något litet och lätt bara, men hennes träning kan vi ju göra hemma antingen inne eller på tomten så istället bestämde jag mig för att vi skulle prova på en liten lös skogspromenad. Jag laddade fickorna fulla med små korvsnuttar och släppte henne lös redan vid bilen.
Hon snurrade omkring vid mina fötter, och vid minsta lilla kontakt så fick hon belöning. Precis vid skogskanten stannade hon till och tvekande en aning, men jag vände ryggen till och fortsatte att gå lite sakta och snart kom hon farande. Hon var mest vid mina fötter, men stannade till ibland för att nosa på alla spännande dofter och då passade jag på att gå med lite större steg för att hon skulle få springa ikapp. Det är ju små steg som gäller annars för att man inte ska snubbla över henne.
Idag var det dags att åka och hämta hundmat i Hälla igen. Den går åt lite fortare nu, så idag blev det att hämta 40 kilo istället för 20 kilo som jag brukar. Jag hade egentligen velat hämta hundmaten medan det fortfarande var ljust ute, då jag inte tycker om att köra i regn och mörker, men så skickade mamma ett sms och frågade om vi kunde komma 17.00 för då kunde alla systrarna i Glimtkullen få träffas och leka en stund.
Förutom brorsan Bingo som flyttade till pappa Trazzel på Gotland så bor alla systrarna i Östergötland. Jag trodde att vi skulle bli lite sena, då Evelina tydligen blev jättetrött av att bara få höra att vi skulle åka till mormor och morfar. Hon brukar alltid sova sig igenom besöken i Hälla… Jag tyckte att hon kunde behöva få äta innan vi åkte, men det var inte lätt att väcka henne.
Sena blev vi, men var ändå där först med någon minuts marginal. Lekdejten började lite lugnt, men sen blev det livat i luckan och idag var Thone den som var tuffast. Emellanåt var hon nästan lite taskig mot sina systrar. Under tiden låg Evelina i vagnen, och sov förstås. Iallafall tills morfar kom ut och försökte få liv i henne, och så snart hon vaknat och jag plockade upp henne så snodde han åt sig henne.
Efter en stunds busande så åkte Mio hem till Vadstena, medan vi andra gick in och tog en fika. Mammas Olga var trött och försökte gå och lägga sig, men Thone såg till att hålla igång leken med sina två systrar tills vi åkte hem vid 20.30. Evelina höll sig faktiskt vaken under tiden, åt en stund och satt sedan tyst och snällt i mitt knä.
Nu sover båda bebisarna väldigt gott!
Mina fina freestylebrudar efter en bra tävlingsdag för 2 år sedan. Rhiva 21 månader och Thyra 9 år.
Saknaden efter Rhiva är fortfarande jättestor och jag får en klump i halsen när jag tänker på henne. I tisdags förra veckan var det 6 månader sedan hon gick bort. Jag hade faktiskt ingen tanke på det då, och är ganska glad över att det blev bortglömt.
Den dagen gjorde Thone sitt första besök i hundhagen, som var en av Rhivas favoritplatser. Där kunde jag strosa runt medan hon fick röja omkring hur hon ville. Lite lustigt att första besöket i hundhagen efter hennes bortgång blev just den dagen, för jag hade som sagt ingen tanke på det då.
Tidigare var tanken att på den dagen skulle jag berätta vad som hände, men jag är inte redo för det än. Jag vet att det har spekulerats kring hennes bortgång, men jag kan iallafall säga så mycket som att hög feber och ett förhöjt infektionsvärde slutade med akutvård och en kostnad på 35.000:-. Jag fick inte ens säga hej då…
Nu kommer tårarna, igen.
