Man måste ju börja någonstans
Sista tiden innan Evelina föddes bestämde jag mig för att jag och hundarna skulle ha en månads träningsuppehåll, för att slippa känna ångest och tycka synd om hundarna. Vi har visserligen inte tränat ordentligt på mycket längre tid än så, men det berodde ju på att jag helt enkelt inte kunde på grund av foglossningarna.
Vissa dagar har jag varit sugen på att gå ut och tjuvstarta, men det har ändå varit rätt skönt att ha ett bestämt träningsuppehåll. Den första tiden efter att vi hämtat hem hundarna så hade de nog lite tråkigt, men sen kom vi ju igång med långpromenaderna och började spendera mer tid tillsammans ute på tomten. Det var ett tag som det kändes som att jag och Evelina bodde i sängen, när jag fortfarande hade ont efter förlossningen och dessutom fick mjölkstockning på det.
Idag var det iallafall dags att köra igång med träningen igen. Dagens träningspass blev dock lite halvdant, för det är någon som har ändrat sina sov- och vakentider. Jag hade ingen plan överhuvudtaget för vad vi skulle träna heller, så avbrotten för att skaka barnvagn och stoppa tillbaka nappen i bebisens mun gjorde nog inte så mycket. Hundarna verkade rätt nöjda och glada efteråt över att fått göra någonting iallafall.
Jag får börja plocka med mig klicker och godis på promenaderna, så får vi prova att stanna och träna när Evelina sover i vagnen. Det är inte alltid hon sover så djupt på promenaderna längre, och att vagnen står stilla då är inte okej! Inte ens för att plocka upp en bajs…
