Torr, då det var vatten i snapsglaset och coca-cola i vinglaset. Blöt, då det regnade i stort sett hela dagen. Varken sillmiddagen eller den grillade maten på kvällen åts utomhus… Lite trist! Det hade ju inte varit helt fel att sitta ute hela dagen, i solen med en iskall coca-cola i handen.
Gårdagen, och den här dagen, har iallafall spenderats ute hos mina föräldrar. Thyra och Lhine tyckte som vanligt att det var jättekul att få åka ut till Hälla, även om Thyra tyckte att det var lite tråkigt att det inte hände mer. Att bara vara inne är inte hennes grej, utan hon hade nog räknat med att vi skulle hitta på något kul eller iallafall haft två utedagar i trädgården. Men som sagt, vädret…
Jag sov bort lite tid på eftermiddagen, och på kvällen fick pappa och Lenny stå ute i regnet och grilla. Vi åt tills vi fick matkoma, och snasket som både mamma och jag hade köpt var det ingen som var sugen på alls. Efter maten blev det kortspel, två omgångar plump, tills sent inpå natten.
På den översta hyllan under skötbordet ligger ett gäng små gosedjur och jag är faktiskt förvånad över hur länge dom har fått ligga i fred där, men idag kunde inte Lhine låta bli att sno åt sig en.
Igår var det tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum, och idag gick jag in i vecka 38! Nu börjar det verkligen närma sig, och det känns både spännande och läskigt på samma gång. Idag är det på dagen åtta månader sedan det lilla embryot sattes in i livmodern. En väldigt nervös dag, men eftersom att vi inte hört något från RMC sedan äggplockningen två dagar tidigare så betydde ju det att det förmodligen skulle bli en embryoåterföring.
Nu kommer jag inte ihåg hur många ägg som plockades eller hur många ägg som blev befruktade trots ICSI (mikroinjektion), men det var iallafall bara ett embryo som blev godkänt. Det innebar, att om vårat andra IVF-försök också skulle misslyckas så skulle vi behöva göra om proceduren med sprutor och grejer en gång till… Annars kan embryona frysas ner för att användas senare.
Innan återföringen gjordes ett ultraljud, för att se hur mina äggstockar mådde, och precis som läkaren misstänkt så fort hon såg hur svullen jag var över buken så var dom jättestora och fyllda med vätska. Lika stora som apelsiner. Både jag och Lenny trodde att det var kört, men läkaren tog ändå beslutet att en återföring skulle göras.
Därefter blev det en lång väntan innan ett graviditetstest skulle göras 19 dagar senare… Jag började dock tjuvtesta, utan att Lenny visste om det, en vecka innan utsatt datum. Jag kommer ihåg när jag satt där på toaletten, och såg ett tunt svagt streck. Trodde knappt det var sant. Två test om dagen gjorde jag, och dagen innan vår 5-årsdag åkte jag och köpte två ordentliga tester. Det första var jättetydligt, och nästa morgon tog jag ett nytt som Lenny fick i en presentpåse tillsammans med ett par strumpor med texten ”I love dad” på.
Någon enkel graviditet har det inte varit. Redan i vecka 8, en månad efter återföringen, trodde vi att det hade gått åt helvete. Två dagar tidigare hade jag genom en ultraljudsundersökning fått se ett litet tickande hjärta, men på kvällen två dagar senare fick jag en rejäl blödning. Usch, den natten var hemsk. Undersökningen nästa morgon visade dock att hjärtat fortfarande tickade på, men att det blivit en hinnsäcksavlossning. Jag fick blodstoppande tabletter och order om total vila. Samma sak hände igen, en vecka senare, men embryot var starkt och hängde sig kvar trots att risken att det skulle följa med blödningarna ut.
Efter äggplockningen var jag sjukskriven sju veckor p.g.a de svullna äggstockarna och blödningarna, och sedan jobbade jag drygt 1 1/2 månad innan jag blev sjukskriven igen p.g.a foglossningar och har alltså varit hemma sedan mitten av januari. Som sagt, ingen enkel graviditet, men nu har nedräkningen börjat och vi kan blir föräldrar vilken dag som helst! Lenny tycker väl att Pyret kan ta och komma ut nu, men själv så känner jag ingen brådska.
Det händer inte så mycket här om dagarna, vilket inte ger något vettigt att blogga om heller… men den här kvällen, för fyra år sedan, hände tre roliga grejer på en gång!
Då var jag, mamma och vår valpköpare Emma på Motala BK och tävlade lydnad, och resultatet blev tre stycken 1:a priser! Lhine tog sin andra 1:a i elitklass, med klassvinst till och med! Mamma och Bacill tog sin tredje 1:a i klass I och titeln LPI, och om jag inte minns fel så blev det även klassvinst. Emma och Thyradottern/Lhines halvsyster Silla tog också sin tredje 1:a i klass I och titeln LPI, med en 2:a placering.
Lenny var snäll och gav Thyra en dusch igår, en dusch som hon skulle ha fått för närmare 1 1/2 månad sen… Aja, bättre sent än aldrig. Nu luktar hon mycket godare och är skönare att ta i, men jösses så hon ser ut. Jag tror att det är dags för henne att fälla snart, för pälsen blev faktiskt fulare efter badet än innan, plus att det blev extra tydligt nu hur otrimmad hon är. Det blir att plocka fram saxarna någon dag och snygga till henne, så att hon ser ung och fräsch ut istället för gammal och raggig.
Någon mer som verkligen är i behov av en rejäl dusch är Lhine, som svalkade sig i ett dike med gyttja idag. Hon låg liksom på mage och krälade fram, för att verkligen kyla av sig ordentligt, så hon är helt svart och luktar typ ruttet. Blähä!
Två märgben åkte ner i kundvagnen idag när jag var och handlade. Lhine gillar inte frysta märgben, som jag brukar köpa i djuraffären, men idag hade hon turen att det fanns två större ben i kyldisken i mataffären så att hon slapp vänta på att hennes ben skulle tina upp innan hon kunde börja smaska i sig av det.
Husse blev dock lite bekymrad när han packade upp ur matkassarna. ”Det är ju bara två?”. Trots att det har gått tre månader nu sedan Rhiva gick bort så glömmer vi båda av oss ibland… Nu när vi flyttat till större så känns det ju inte mindre tomt utan henne. För henne hade det varit jättespännande att bo här, och hon hade ju älskat tomten.
Sådär ja, nu är vi helt klara med vår gamla lägenhet. I onsdags flyttstädade vi hela dagen, och precis när vi skulle åka hem kom jag på att min cykel blivit bortglömd ytterligare en gång. Den fick stå kvar, men i förmiddags var jag och hämtade den och efter det så lämnade jag in alla nycklar till hyresvärden. Så himla skönt! Förutom att det är en stor lättnad att vara klar med allt gällande den gamla lägenheten, så fick vi ju lite grädde på moset när de nya hyresgästerna ville ha den tidigare. Vi lämnade inte över nycklarna gratis, utan lite mer än halva hyran fick vi tillbaka. Underbart!
Nu ska det bli skönt, att i lugn och ro, få ordning på den nya lägenheten. Den har, konstigt nog, färre garderober och mindre plats för förvarning så det är en hel del kartonger som fortfarande står ouppackade och i förrådet är det totalt kaos… Det blir nog bra så småningom, vi måste bara låta det få ta lite tid så att vi kan komma på smarta och smidiga lösningar.
