Ensamträning
Det värsta Thyra vet, det är att vara utan sin matte. När hon var runt året och äntligen fick flytta till mig på heltid fick vi börja jobba stenhårt med ensamträningen. Likaså när vi flyttade från Linköping till Norrköping under hösten 2006. Därefter gick det jättebra i flera år, men så blev det värre igen efter SM- och AFEC-finalen 2012 när vi varit iväg bara vi två och umgåtts dygnet runt en hel helg. Sen var det samma sak efter varenda landslagsläger och landslagsresa, men det lärde jag mig snabbt och hade då med mig hundarna i bilen när jag jobbade de närmsta dagarna efteråt.
Under flytten hit hade hundarna sällskap av Lenny medan jag, pappa och lillebror körde grejer, men Thyra var ändå helt hysterisk. Även om husse inte är värd mycket i Thyras ögon när jag är borta så var det även lite gnälligt och oroligt när han gick tillbaka till jobbet efter sin sjukskrivning…
Idag är det tre veckor sen vi flyttade hit, och idag tog jag tag i att få till lite ensamträning. Egentligen orkade inte kroppen, men vi gick en lite längre sväng på morgonen är vad vi brukar just nu och Thyra fick dessutom springa lös en hel del. Efter att vi varvat ner här hemma igen så åkte jag iväg och handlade, vilket tog närmare en timme.
Fördelen nu är att hundarna varken ser eller hör när man kommer med bilen eller går till/från parkeringen. Vi har ju heller inget trapphus, så de behöver inte ligga och lyssna efter rätt ryck i porten och tyngd i stegen. När jag kom tillbaka var det tyst, och jag tycker nog att Thyra blev ganska så lagom glad. Hon hade mest panik över att hon inte hade något att bära på, för det måste man alltid ha, så när jag gav henne förpackningen med toalettpapper blev hon nöjd.
Det känns väldigt skönt att det verkar ha gått bra idag, för imorgon och på onsdag så måste dom vara ensamma en timme eller två.
