Som en del listat ut och sett på Facebook så är anledningen till att Trazzel är här en parning, eller rättare sagt tre parningar. Efter att ultraljudet på Lhine visade att hon var tom så började både jag och mamma fundera på nya planer. Alla våra tikar löpte samtidigt, så tre i huvudet planerade kullar blev helt plötsligt noll. Egentligen så skulle Ingrid parats först och vi hoppades på att Lhine inte skulle börja löpa förrän i april/maj, men så började Lhine löpa bara några dagar efter Ingrid och mamma ville inte ha två valpkullar på en gång.
Iallafall så började tankarna snurra ordentligt. Lhines egna systrar var ju själva för gamla för att paras, döttrarna ur hennes första kull hade nyligen löpt och döttrarna ur hennes andra kull är både för unga och omeriterade. Tankarna gick då till Thyras döttrar, och de i första kullen var som sagt för gamla. I den andra kullen, som är efter Rhivas pappa Tino, fanns Vittra, men hon bor ända uppe i Sundsvall.
Då var det bara Thyras sista och tredje kull kvar, Småstjärnorna. Jag frågade mamma om inte Sasha skulle kunna vara ett alternativ, som var tänkt som fodertik redan när hon var valp. Det var ingen dum idé, så jag hörde av mig till matte Emma och frågade om hon skulle kunna tänka sig att låna ut henne för en valpkull. Emma blev jätteglad och rörd av frågan, och berättade även att löp var på gång för Sasha hade börjat bli kladdig i byxorna. En liten stund senare skickade Emma en bild på en bloddroppe.
Sen så var det ju det där med hane, och ögonlysning. Två dagar senare blev det bestämt vilken hane det skulle bli, eller nästan iallafall. Både jag och mamma hade glömt bort det lite grann, men tanken var att Rhiva skulle paras med Trazzel så varför inte ta honom till Sasha? Dessutom så insåg vi att Thyra skulle bli mormor och Ingrid farmor till valparna. Som jag nämnt ett antal gånger förr så är dom halvsystrar, och otäckt lika varandra till både sätt och utseende.
Varken Sasha eller Trazzel var ögonlysta eller testade för GR_PRA1, plus att Trazzel bor på Gotland, så det var inte bara att tuta och köra. För att inte dra igång världens cirkus så blev det bestämt att en av dom skulle testas för GR_PRA1, och Cattis kunde snabbt ordna en tid för Trazzel. Eftersom att det gått åt helvete med hunderiet i år så visste både jag och mamma att Trazzel skulle vara bärare, men han visade sig vara fri!
I onsdags tog Cattis och Trazzel färjan från Gotland till Oskarshamn, där jag plockade upp honom och så skulle han få bo här i en vecka tills Cattis skulle komma över till fastlandet igen för att vara med på Höstglädjens lydnadshelg som är nu i helgen. På djurkliniken i Katrineholm var de snälla och klämde in två ögonlysningstider i torsdags åt Trazzel och Sasha. Om det skulle gå att para dom eller ej blev alltså inte klart förrän då.
När båda ändå var på samma plats så tänkte vi testa och se om Sasha var i höglöp, annars så skulle de iallafall få bekanta sig lite med varandra. Jag och husse Sebastian tog med oss hundarna och gick in i skogen vid djurkliniken och först så verkade det som att det var lite för tidigt. Sasha var mest intresserad av att rulla runt och blev inte alls imponerad när Trazzel drog upp jord och mossa för att visa hur stor och stilig han var. Så fort han uppvaktade henne så satte hon sig ner eller vände bort rumpan.
Efter en sisådär 40 minuter kände jag att vi lika gärna kunde gå tillbaka till bilarna, men det tyckte varken Trazzel eller Sasha. Tydligen behövde dom den där stunden att bekanta sig och känna av varandra. De lyckades inte få till det riktigt själva, och det var ju lite bökigt att de behövde ha koppel på sig, men ingen av dom blev störda av att Sebastian och jag var precis intill och stöttade. Vid det tredje försöket gav jag en hjälpande hand, samtidigt som jag hade en nyfiken mamma i telefonen, och lyfte upp Sasha lite grann och sen var det klart!
Jag ringde upp mamma på vägen hem, och hon hade inte trott på mig när jag sa ”Nu blir det parning!”. Utan min hjälpande hand så hade det nog inte blivit någon parning, så jag själv kände mig lite stolt också. Jag börjar nästan känna mig lite som en parningsexpert. Lhines parningar har jag åkt iväg på själv, men att stötta sin egen tik är ju inte jättesvårt. Nu skulle ju jag både ge instruktioner till Sebastian om hur han skulle stötta Sasha som aldrig blivit parad förut och agera hanhundsägare åt Trazzel som heller aldrig parat förut och som jag inte ens umgåtts med i ett dygn än.
I fredags och igår så var mamma, Emma och Sasha här, och det blev två parningar till. Det var självklart väldigt uppskattat av både Trazzel och Sasha att de kunde vara lösa på uteplatsen och busa som de ville. Igår hade vi lite otur med vädret, så under hängningen fick Trazzel och Sasha ha ett varsitt badlakan över sig för att inte bli helt genomdränkta. Fast hellre regn än en massa minusgrader!
Nu är det bara att vänta och se om det blir något av de här tre parningarna. Varken jag eller mamma tar ut något i förskott den här gången…
Malin och Lhinedottern Lilo, RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Read Between The Lines har tävlat rallylydnad idag och gjort sin tredje start i mästarklass. De fick sitt tredje godkända resultat, och därmed så blev Lilo rallymästare! Med fina 99 poäng vann de även klassen! Jättestort grattis!
Höstglädjens har nu tre stycken rallymästare, två Thyrabarn och ett Lhinebarn.
Malte, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Full Speed Forward.
Lystra, HTMI LPI LPII LPIII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster.
Lilo, RLD N RLD A RLD F RLD M Höstglädjens Read Between The Lines.
Ja, kors i taket! Både i tisdags och idag så har jag och Lhine varit ute och tränat en liten stund. Tanken är att vi ska köra tre pass i veckan fram till tävlingen som är om två veckor. Under de två passen som vi kört nu i veckan har vi mest tränat på en och samma position, den som vi missade helt på programdebuten i mars.
Vi kommer nog behöva träna på mindre delar och även köra igenom hela programmet ett par gånger, men för att få till det så måste jag kolla på filmerna från programdebuten för det är flera bitar och övergångar som jag inte alls kommer ihåg. Himla tur att jag har det på film!
Jag trodde att det skulle vara tungt och besvärligt att träna, men det gick mycket lättare än vad jag föreställt mig. Dessutom blev jag väldigt glad när jag insåg att jag faktiskt får plats i träningsvästen fortfarande. Jag kan förstås inte ha några leksaker i ryggfickan och den sitter inte så snyggt, men den går att dra igen utan att den trycker på magen och jag kan ha godis i fickorna.
Efter min och Thyras roadtrip till Oskarshamn och tillbaka så har vi tre hundar igen. Trazzel, LPI Höstglädjens Hearts Burst Into Fire, som är son till Thyra halvsyster Ingrid, LPI LPII LPIII Höstglädjens Is Mot Eld, ska bo här till nästa helg.
Han har bara varit här i knappt ett dygn, men smälter in jättebra! Lhine, som inte är sådär jätteförtjust i andra hundar, har inte sagt ett enda ont ord till honom. Jag trodde att hon skulle muttra lite igår kväll när vi kom hem, men icke. När Trazzel sprang in i hallen så sprang hon efter och nosade igenom honom och blev istället lite spattig. Att en släkting kom på besök var tydligen roligt, och det gjorde inte ens något att han hoppade upp i sängen när hon låg där.
Idag har vi varit ute och åkt igen, för att ögonlysa Trazzel i Katrineholm, och hundarna såg ut att trivas väldigt bra tillsammans i bilen. Att ha tre hundar igen, även om det bara är för ett litet tag, känns inte ett dugg konstigt utan snarare väldigt bra. Trots att Trazzel är ung, 2 1/2 år, så är han inte till några besvär alls. Han är av samma skrot och korn som jag är van vid liksom, och det lär säkert bli tomt sen när han åker hem till Gotland igen.
Har man inget annat för sig så kan man ju ta en roadtrip på 4 timmar tur och retur, för att åka till Oskarshamn och vända. Bilen är fulltankad och redo, och Thyra får följa med som sällskap så hon slipper ligga på dörren och vänta tills jag kommer hem igen.
Japp, igår var vi och fyndade en begagnad barnvagn! Det blev en Brio Smile, som vi fastnade för när vi var och tittade på barnvagnar hos Babyproffsen i februari. Sedan dess har jag hållt utkik på Blocket, och i lördags kväll dök det upp en annons på en i Linköping. Nära och bra! Jag hade helst velat ha en med brun ligg- och sittdel, men då hade vi fått sitta och åka jättelångt eller köpt en sprillans ny för en massa tusenlappar mer. Nu blev det svart liggdel och brun sittdel, så jag fick nästan som jag önskade.
Idag blev hela setet komplett, när jag var och köpte ett babyskydd som går att klicka fast på chassit. Jag känner mig mycket nöjd över våra fynd, och inte minst när jag tänker på hur mycket pengar vi sparat in genom att köpa begagnade grejer. Även spjälsäng (med medföljande madrass, spjälskydd och ett hel drös med underlakan) och skötbord har vi köpt begagnat.
Malin och Lhinedottern Lilo, RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Read Between The Lines tävlade rallylydnad igår, och gjorde sin andra start i mästarklass. De fick sitt andra godkända resultat, och med 93 poäng så vann de även klassen! Stort grattis!
Förra helgen blev ju jag helt slut bara efter ett par hundra meter när jag och hundarna skulle gå långpromenad, och jag fick stanna flera gånger för att hämta andan. Till slut gav jag upp och ringde Lenny som fick komma och hämta oss. Sedan dess har vi hållt oss till att gå kortare promenader, men även några av dom har varit jobbiga.
Idag gjorde vi iallafall ett nytt försök att ta oss ut på en långpromenad. Vädret var perfekt! Soligt, men ändå svalt och skönt, och näst intill vindstilla. Fräsch och frisk luft! Vi brukar gå över en gräsmatta som har lätt uppförslutning, men idag gick vi mellan husen på asfalten istället. Jag tänkte att det kanske blir för tungt för mig att gå över gräsmattan, och idag när vi var framme där gräsmattan slutar så var jag inte ett dugg andfådd. Skönt!
Det gick inte så fort, men det blev en väldigt skön promenad och hundarna blev förstås jätteglada när de äntligen fick komma ut och gå ordentligt igen.
Igår var det tre år sedan jag och Thyra gjorde vår tredje start i heelwork to music klass I. Jag skäms nästan lite när jag tittar på filmen, men ärligt talat så kunde inte jag mer om HTM än sådär då. Första starten gjorde vi mest för skojs skull, för att testa och se vad det skulle räcka till och sen blev det två starter till.
Väldigt fina poäng fick vi iallafall, och vann klassen av tolv ekipage, trots att jag tappade bort mig i musiken och avslutade programmet för tidigt. Ett par timmar senare samma dag så vann vi även freestyle klass III och fick vårat andra cert!
