Var tog orken vägen?!?
Inatt fick jag ha sängen för mig själv, då Lenny hade svårt att sova och istället lade sig på soffan för att inte störa mig. Jag passade såklart på att ligga mitt i sängen, och sov hur gott som helst. Vid 8-tiden vaknade jag och släppte ut hundarna på uteplatsen så att dom fick morgonkissa, och sedan fick dörren stå öppen och släppa in härlig frisk luft medan vi låg i sängen alla tre och tog en rejäl sovmorgon.
Jag brukar oftast gå långpromenaden på tom mage och äta frukost när vi kommer in igen, men idag åt jag frukost först eftersom att vi sov så länge och hundarna redan hade morgonkissat. Idag kom vi inte många hundra meter innan jag blev jättetrött och andfådd. Jag funderade på om vi skulle bli tvungna att vända hemåt igen, men vi fortsatte att knata på.
Tempot var verkligen i snigeltakt, och jag kände mig både svim- och gråtfärdig. När vi var framme vid den bilfria grusvägen fick jag sätta mig ner, och skickade ett sms till Lenny och förvarnade om att han kanske skulle få komma och hämta oss med bilen. Thyra och Lhine tyckte det var rätt skönt att strosa runt på fältet medan jag satt och vilade, och sedan fortsatte vi att gå en bit till längs grusvägen och genom skogen innan jag ringde till Lenny.
Vi var ute i lite mer än en timme ändå, och vi blev hämtade lagom till att det började regna. Jag hoppas det här bara var en tillfällig dipp, för annars kommer både jag och hundarna bli väldigt feta under de drygt tio veckorna som är kvar…
