Jösses, nu hyr jag fel parkeringsplats också!
Herregud! Förutom att jag har för många hundar och inte fattar att man måste bo ensam ute i skogen för att hålla på med sånt där som kallas för hundträning så hyr jag nu även fel parkeringsplats! Suck, pust och stön. Vi är bara för mycket och för störande!
Ni som följer min blogg vet ju att jag har en granne som stör sig något enormt på att jag tränar med hundarna på gräsplanen utanför, på grund av att hennes hund inte kan bete sig när hon väljer att gå förbi utan att försöka jobba på att få sin hund att gå fint i kopplet. Hade jag en sådan hund och inte orkade ta tag i problemet, då hade jag valt att gå en annan väg.
Ligger hundarna på uteplatsen, då gör hennes lilla hund utfall hela vägen förbi vårat staket. Självklart triggar det igång mina hundar att skälla, men även om jag är ute samtidigt och säger åt dom att vara tysta och stilla så låter det helt hysteriskt på andra sidan staketet.
Grannen har fräst ur sig att jag ska ta in hundarna, att jag inte borde ha hund, att man får flytta ut på landet om man ska hålla på med sånt där (d.v.s träna hund) och den senaste tiden har hon låtit som ett mongo och härmat mina kommandon när jag tränar med hundarna. Har jag ropat ”Bra Thyra!” så har grannen mumlat ”Baaa, baaa, baaa!” när hon gått förbi. En annan granne, i andra änden av huset, han staplar ut med sin rullator och tycker det är roligt att titta på när jag och hundarna tränar.
Nu ikväll mötte jag grannen och hennes morrande hund precis utanför deras port när jag hade varit och köpt pizza. Jag hann bara tänka ”Vad kommer det för kommentar nu?” så öppnade hon munnen och frågade spydigt om jag hyrde parkeringsplats nummer 74. Jag svarade i normal ton att det gjorde jag. Varför hon ens frågade vet jag inte, för att det är min bil som står där nu visste hon ju redan… Jag har hyrt den platsen sen i måndags, för just nu har jag två bilar och behövde en till parkeringsplats i väntan på att den ena blir såld.
Grannen himlade med ögonen och suckade tillbaka att jag står ju för nära! Då rann det över för mig, som står med halva bilen parkerad på gräsmattan med hänsyn av hennes gubbe som ska ta sig in och ut ur bilen med kryckor. En riktigt ful groda hoppade ur munnen på mig och jag gapade åt henne att ”Jag står ju för i helvete med halva bilen på gräsmattan, fast att jag betalar för en hel parkeringsplats!”. Sen fortsatte jag att gå, och i hallen berättade jag för Lenny vad som hade hänt medan jag klädde av mig ytterkläderna.
Han fick själv nog, och ringde upp och pratade med gubben. Han hade inte alls samma ton som hans fru, utan bad nästan om ursäkt för hennes beteende och sa att han skulle prata med henne när hon kom in igen… Det kändes bra att han fick veta hur vi kände i allt det här, och efteråt smakade pizzorna väldigt bra! Annars kan ju en sån där grej förstöra en hel dag.
