Usch, mars 2015. Rhivas bortgång är det jobbigaste jag varit med om. Jag hoppas att ny månad kan innebära nya starka tag. Även om den här månaden har varit väldigt tyngd av sorg, så innehöll den även små glimtar av glädje.
Jag, Lenny, Thyra och Lhine åkte till Karlstad över en helg. Två nätter på hotell och två dagars tävlande. För Lhine blev det debut med ett nytt program i HTMIII, vilket resulterade i två fina poäng, två cert och två 3:e placeringar. Thyra gjorde två grymt bra starter som resulterade i två cert och klassvinster, båda med 27.20 poäng, och vi knep även den första kvalplatsen till AFEC 2015! Jag tror även att vi redan kan se oss som kvalade till SM 2015.
Det var inte billigt, men jag valde ändå att göra ett extra ultraljud och fick då även veta könet på Pyret i magen. Ett par glädjetårar kom det faktiskt, och sedan dess har allt kring graviditeten börjat kännas mera verkligt. Några klädesplagg har blivit köpta och även en spjälsäng.
Thyradottern Lystra tog två 1:a priser i lydnadsklass III under mars, och fick då även titeln LPIII! Thyrasonen Malte tog sitt tredje uppflyttningspoäng i heelwork to music klass I, och fick titeln HTMI!
Det känns som att det har gått längre tid, men idag är det två år sedan Rhiva gjorde debut på freestyleplanen. Hon var då 16 månader gammal, och som en tickande energibomb. Jag kommer ihåg att det jag var mest nervös över var hur vi skulle ta oss in på planen, men jag plockade med mig det som vi lärt oss på kurserna hos Heléne och gick in nos mot näsa för att behålla koncentration och kontakt.
Rhiva jobba på jättefint och resultatet blev två uppflyttningar och två klassvinster av 15 + 14 startande! I början av maj gjorde vi två starter till i klass I, och tog ytterligare två uppflyttningspoäng och titeln FDI. Vi gjorde även debut i klass II under samma år och tog FDII.
Mor och dotter med sina fina rosetter efter en väldigt bra tävlingsdag. Förutom att Rhiva debuterade i
freestyle klass I så debuterade Lhine i heelwork to music klass I samma dag, med två uppflyttningspoäng.
180 dagar har gått och nu är det bara 100 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Även om livet inte ser ut så som jag hade tänkt mig, och inte heller kommer göra det, så har jag ändå kommit över den värsta paniken och har istället börjat se en ny framtid. Det låter kanske jättesvamligt, men sedan Rhiva rycktes ifrån oss så har jag börjat se saker på ett annat sätt. Jag har exempelvis haft panik över att vi bor trångt och saknar ett rum att göra till barnkammare, men det finns faktiskt värre saker här i livet!
Sedan början av det här året har vi letat efter en större lägenhet, men vill förstås inte bli av med våran uteplats. Det känns som att den verkligen kommer vara guld värd när Pyret har anlänt, för vem vet hur lång tid det kan ta på morgonen innan man kommer ut på en promenad?
Vi får tränga ihop oss lite extra i sovrummet, så att en spjälsäng och en extra byrå får plats, och i badrummet får det bli att sätta upp ett vägghängt skötbord. Den första tiden kommer det säkert fungera alldeles utmärkt, för en liten bebis har ju ingen användning av ett eget rum. Självklart kommer det kännas tråkigt att missa biten med att inreda en barnkammare, men som sagt så finns det värre saker här i livet och jag vill verkligen inte flytta till en lägenhet utan uteplats!
På tal om spjälsäng, så var jag och fyndade en begagnad sådan igår och fick med både madrass, spjälskydd och ett helt gäng med dra-på-lakan. Det trodde jag inte heller, att jag skulle vilja köpa begagnade saken, men vad spelar det för roll så länge grejerna är hela, rena och fräscha? Plånboken mår ju så mycket bättre av det också.
Thyra och Malte på valpträffen den 28:e mars 2010.
Såg i veckan på SBK-tävling att Marit och Thyrasonen Malte, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Full Speed Forward fått två godkända resultat i rallylydnadens mästarklass. I början av januari debuterade de i klassen, och fick sitt första godkända resultat med 94 poäng. I februari fick de sitt andra godkända resultat med 78 poäng.
Sen så får jag skämmas lite, som har glömt bort att nämna att de var och tävlade i Karlstad för två veckor sedan när jag, Thyra och Lhine också var där. Då gjorde de sin tredje start i heelwork to music klass I, och fick sin tredje uppflyttning och därmed titeln HTMI!
Herregud! Förutom att jag har för många hundar och inte fattar att man måste bo ensam ute i skogen för att hålla på med sånt där som kallas för hundträning så hyr jag nu även fel parkeringsplats! Suck, pust och stön. Vi är bara för mycket och för störande!
Ni som följer min blogg vet ju att jag har en granne som stör sig något enormt på att jag tränar med hundarna på gräsplanen utanför, på grund av att hennes hund inte kan bete sig när hon väljer att gå förbi utan att försöka jobba på att få sin hund att gå fint i kopplet. Hade jag en sådan hund och inte orkade ta tag i problemet, då hade jag valt att gå en annan väg.
Ligger hundarna på uteplatsen, då gör hennes lilla hund utfall hela vägen förbi vårat staket. Självklart triggar det igång mina hundar att skälla, men även om jag är ute samtidigt och säger åt dom att vara tysta och stilla så låter det helt hysteriskt på andra sidan staketet.
Grannen har fräst ur sig att jag ska ta in hundarna, att jag inte borde ha hund, att man får flytta ut på landet om man ska hålla på med sånt där (d.v.s träna hund) och den senaste tiden har hon låtit som ett mongo och härmat mina kommandon när jag tränar med hundarna. Har jag ropat ”Bra Thyra!” så har grannen mumlat ”Baaa, baaa, baaa!” när hon gått förbi. En annan granne, i andra änden av huset, han staplar ut med sin rullator och tycker det är roligt att titta på när jag och hundarna tränar.
Nu ikväll mötte jag grannen och hennes morrande hund precis utanför deras port när jag hade varit och köpt pizza. Jag hann bara tänka ”Vad kommer det för kommentar nu?” så öppnade hon munnen och frågade spydigt om jag hyrde parkeringsplats nummer 74. Jag svarade i normal ton att det gjorde jag. Varför hon ens frågade vet jag inte, för att det är min bil som står där nu visste hon ju redan… Jag har hyrt den platsen sen i måndags, för just nu har jag två bilar och behövde en till parkeringsplats i väntan på att den ena blir såld.
Grannen himlade med ögonen och suckade tillbaka att jag står ju för nära! Då rann det över för mig, som står med halva bilen parkerad på gräsmattan med hänsyn av hennes gubbe som ska ta sig in och ut ur bilen med kryckor. En riktigt ful groda hoppade ur munnen på mig och jag gapade åt henne att ”Jag står ju för i helvete med halva bilen på gräsmattan, fast att jag betalar för en hel parkeringsplats!”. Sen fortsatte jag att gå, och i hallen berättade jag för Lenny vad som hade hänt medan jag klädde av mig ytterkläderna.
Han fick själv nog, och ringde upp och pratade med gubben. Han hade inte alls samma ton som hans fru, utan bad nästan om ursäkt för hennes beteende och sa att han skulle prata med henne när hon kom in igen… Det kändes bra att han fick veta hur vi kände i allt det här, och efteråt smakade pizzorna väldigt bra! Annars kan ju en sån där grej förstöra en hel dag.
Den här veckan har varit riktigt jobbig, men idag tog jag mig i kragen och städade i högen med hundarnas papper och protokoll som byggts på i bokhyllan ett bra tag. Det var framförallt för att få ordning på Rhivas grejer och sätta in dom i hennes pärm. I plastfickan med hennes stamtavla låg kritikerna hon fick i valpklass på de officiella utställningarna vi var på sommaren 2012. Hon fyllde ju 6 månader i slutet av maj, så det hann bli ett par stycken!
Kritikerna satte jag in i små plastfickor i pärmen, och sedan bläddrade jag igenom och läste allihopa, och insåg att igår var det tre år sedan Rhiva gjorde inofficiell utställningsdebut. 4 månader och 2 dagar gammal plutt var hon då, och vann valpklass I, blev BIR, BIG och BEST IN SHOW-valp!
”Mycket bedårande tikvalp. Mycket vackert huvud. Mörka härliga ögon. Bra förbröst. Mycket bra kropp för åldern. Härlig benstomme. Välvinklad fram och bak. Härligt temperament. Rör sig som en dröm. Mycket välvinklad bak. Bra lårbredd. Superlovande. Mycket välvisad.”
Rhiva har inte bara en BIS-valprosett, utan tre stycken! Senare under sommaren blev hon BEST IN SHOW-valp i valpklass II, och på Goldendagen samma höst blev hon också BEST IN SHOW-valp.
När Rhiva var 6-9 månader gammal hann vi åka på sex officiella utställningar där hon ställdes i valpklass. En SSRK-utställning, där hon blev BIM-valp, och fem SKK- utställningar där hon blev BIR-valp på samtliga! På de två sista utställningarna blev hon även utplockad i BIS-finalen!
Rhiva 8 månader, efter sin sista utställning i valpklass och hennes femte BIR-valp.
Ja, just nu känner jag mig som världens tråkigaste matte. Dagarna går utan att vi får något vettigt gjort, förutom en längre morgonpromenad och sedan några kortare rastrundor. Jag skulle vilja sysselsätta oss med något, men har ändå ingen lust. Liksom vad ska vi göra, och varför? En kort sekund funderade jag på rallylydnad, men jag ändrade mig direkt när jag insåg att mitt medlemskap i SBK går ut nu i april.
Thyra och Lhine håller nog med mig om att jag är väldigt tråkig just nu. Tyvärr så gör dom ingenting åt saken utan accepterar snällt situationen. Det skulle inte göra mig någonting om dom kom och tjatade om att vi måste göra nåt, eller visade några irriterande tecken på understimulans. Klockan kan till och med passera kvällsmatdags utan att dom tjatar om det. Förut sa dom till i god tid, ibland en timme innan, och så fort man bara funderade på att resa sig så var det tre stycken som störtade ut i köket.
Lhine är snäll hon. Inatt när jag åkte på en släng av magsjuka så följde hon mig mellan sängen och badrummet, och låg på lite avstånd och höll mig sällskap. Hade hon kunnat så hade hon säkert hjälp mig och hållt upp håret.
Klockan är nu 21.41, och om en timme är det två veckor sedan Rhiva somnade in. Tårarna har varit färre den här veckan, men idag har jag tänkt på de obehagliga klockslagen när veterinären ringde. När jag stod i duschen fick jag en flashback, och tyckte mig höra mobilen ringa precis som den gjorde då för två veckor sedan och veterinären kom med beskedet att hon inte trodde att Rhiva skulle klara sig.
Förutom för att jag har gråtit för att jag saknar Rhiva så himla mycket och på grund av hur orättvist hur togs ifrån oss så har jag även gråtit för att jag tycker att det är lite jobbigt att ha två ”gamla” hundar. Lhine fyller snart 8 år och Thyra fyller 11 år i sommar…
