Arkiv för februari 2015
Förutom att vi gick en långpromenad imorse så har det inte blivit mycket gjort med hundarna idag. Dom fick vara ensamma hemma ett par timmar, och jag kunde inte låta bli att känna mig lite elak när jag stängde dörren om dom. Fast det är ju jätteviktigt att inte glömma bort att låta dom vara ensamma ibland fast att jag går hemma, så det inte blir kaos sen när jag börjar jobba igen.
Under tiden som hundarna var ensamma hemma lämnade jag in bilen för hjulinställning och balansering, så att den går rakt och fint när den ska säljas, och i väntan på att det skulle bli klart så hälsade jag på hos Lennys föräldrar. När bilen var klar så åkte jag vidare för att möta upp Lenny på Babyproffsen. När jag ändå var i Linköping och han precis slutat jobbet så kändes det perfekt att börja ta tag i det där med att leta barnvagn!
Lenny hade gått in i förväg och pratat med personalen som redan plockat ut två vagnar som dom tyckte passade in på våra önskemål. Den första föll mig inte i smaken alls, och fråga mig inte varför, men den andra kändes mycket mer intressant. Jag kände mig verkligen helt vilsen och fattade varken hur man fällde ihop vagnen eller tog loss och bytte delar.
Vi tog hjälp av personalen som visade vad det fanns för olika delar och hur man satte dit och tog loss dom. Jag tror att jag blev helt såld när själva chassit fälldes ihop. Det såg så lätt ut, och det blev så litet! Vi har ju inte plats för en vagn som varken tar upp hela eller halva bagaget, utan behöver en som tar minimalt med plats, och det här chassit såg ut att antingen kunna stå på golvet i baksätet eller ligga på högkant i bagageutrymmet och lämna gott om plats över till hundarna.
Brio Smile heter vagnen jag fastnade för, eller rättare sagt som vi fastnade för båda två, och förutom att chassit blev väldigt litet när det fälldes ihop så var det även ett stort plus att babyskyddet Brio Primo går att fästa direkt på chassit. Det blev inget barnvagnsköp idag, utan nu ville vi bara kolla lite vad som fanns, och än så länge är vi ju ute i god tid och behöver inte ha någon brådska. Jag kommer vilja titta på fler vagnar och läsa på lite mer innan vi bestämmer oss helt för vad det blir för någon. Om man blundade för prislapparna så var det iallafall himla roligt att titta på barnvagnar!
18 februari, 2015 | 3 kommentar »
Jag tror att Thyra har börjat löpa idag, 11 månader och 6 dagar sedan förra löpet drog igång. Hon har inte lämnat några fläckar efter sig på golvet än, men när hon låg på rygg och sov i soffan så var hon brunkladdig i kisstofsen. Thyra kan visserligen ha lite svårt för att bestämma sig för om hon ska dra igång ordentligt eller vänta lite, så jag får ha lite koll. Det är inte helt omöjligt att hon avbryter och sedan väntar ett par veckor till…
17 februari, 2015 | Inga kommentarer »
När man inte kan, får eller bör göra vissa saker så saknar man dom helt plötsligt väldigt mycket. Under helgen handlade det för min del om promenader och träning med hundarna förstås. Fast när det inte är något som hindrar en, då låter man latmasken ta över ibland istället och saker bli inte av för att man är bekväm och låtsas att man inte orkar eller så har man tusen andra ursäkter. Det är kallt, det regnar, det är blött…
Idag har alla tre fått träna en stund, trots att det var mycket kallare ute än vad jag hade räknat med. Thyra och Lhine fick träna ute iallafall, men med Rhiva blev det ett träningspass i trapphuset. Snön och isen har börjat töa bort lite grann, så på gräsplanen utanför fanns det en remsa med gräs som vi kunde hålla oss på. Kändes väldigt ovant, men skönt, att ha fast mark under skorna.
Thyra kommer nog sakna snön lite grann, för på promenaderna dyker hon ner och rullar runt i det som finns kvar, medan Lhine väljer att springa på stråken med gräs. Under vårat lilla träningspass var Lhine helt galen, och snabb! Hon kan annars var lite eftertänksam, men idag var det ett himla hoppande och skuttande. Förmodligen tyckte hon att det var jätteskönt att kunna ta i och sprätta omkring i gräset istället för att halka omkring på isfläckar.
Rhiva fick som sagt nöja sig med att träna i trapphuset, men hon var nog lika glad för det. Jag hoppas att det blir mindre och mindre snö och is ute, och att det inte kommer mer nu när det har börjat smälta bort på riktigt. Det var mysigt när det var en massa vit och fluffig snö ute, men när det bara är ett tunt täcke kvar och ett massa is överallt så kan det lika gärna försvinna och bli vår. Det vore inte helt fel att kunna få till riktiga träningspass, där hundarna får röra på benen och inte bara använda huvudet.
Efter dagens små träningspass verkade hundarna väldigt nöjda, och jag kände själv hur bra jag mådde. Imorse tog vi en lite längre promenad inne i Linghem, och nu hade hundarna fått träna också. Underbart!
16 februari, 2015 | Inga kommentarer »
Idag har jag inte lyft ett finger i princip, utan jag har verkligen tillåtit mig själv att inte göra något annat än att ta det lugnt. Hundarna fick sin vanliga morgonpromenad i morse, och på eftermiddagen fick jag med mig Lenny ut. Då kunde jag gå och kasta boll åt Rhiva medan Lenny höll ett öga på Thyra och hade Lhine i koppel. Sen fick alla tre springa lösa och busa på en fotbollsplan.
15 februari, 2015 | Inga kommentarer »
Det blev ingen rolig avslutning på kvällen igår. Straxt efter 19-tiden, när jag och Lenny suttit och spelat datorspel en stund började jag känna mig trött i huvudet. Jag kunde inte se vad det stod på skärmen, utan det bara flimrade. Det kändes lite otäckt, så jag stängde av skärmen och gick och lade mig för att vila en stund. Lyckades dock inte somna, utan det for bara en massa konstiga, mumlande tankar genom huvudet. Jag kunde inte ha någon lampa tänd, och var även tvungen att stänga dörren för att inte få panik av ljus och ljud.
Efter en halvtimme kom Lenny in i sovrummet och undrade hur det var med mig, och det var inte bra. Jag förstod inte vad han sa och jag hade jättesvårt att prata. Jag kunde inte få fram de rätta orden. Dessutom värkte huvudet, och jag har nästan aldrig huvudvärk. Lenny blev orolig på riktigt och ville ringa 112, men det tyckte jag kändes överdrivet så istället ringde han 1177. I väntan på att komma fram i telefonkön så började min hand domna bort, och när jag bad Lenny att klatscha till den så kände jag ingenting.
När Lenny kom fram till 1177 tog det inte lång tid innan vi blev hänvisade till att ringa 112 istället. Där ville dom få prata med mig, och under samtalet så skickade dom en ambulans. Jag blev även kopplad till en sjuksköterska att prata med under tiden.
Det tog inte lång tid innan ambulansen var här, och efter att jag och Lenny berättat allt igen så blev jag ledd ut till ambulansen. Både Lenny och ambulanspersonalen tyckte att jag betedde mig som om jag vore onykter. Långsam och sluddrig när jag försökte prata, och jag var tvungen att tänka efter för att hitta orden. Det kändes inget roligt att åka ifrån Lenny och hundarna. Jag sa inte ens hej då till hundarna, utan försvann bara. Fast jag skulle säkert vara på väg hem snart igen, med rådet att vila och äta värktabletter.
Jag hade dock väldigt fel. Efter diverse undersökningar och blodprover, som alla såg bra ut, ville de ändå lägga in mig över natten för observation. De tyckte att mina symtom var typiska för en migrän med aura, och eftersom att jag aldrig haft det förut så ville dom reda ut det ordentligt. Jag fick dropp och sedan var det bara att ligga och vänta, och vänta. Efter att legat i ett rum på akuten i närmare två timmar fick jag äntligen skjuts till avdelning 73, neurologiska kliniken, där jag fick ett eget litet rum.
Där blev jag servad med saft och mackor, och så skulle de titta till mig varannan timme för att höra hur jag mådde. Det var inte lätt att försöka sova, för nålen i handen gjorde ont och när jag vände mig i sängen behövde jag flytta på droppställningen också. 07.30 blev jag väckt för frukost, och sen började jag vänta på att få åka hem… Hem skulle jag dock inte få åka på flera timmar, för de ville göra en datortomografi (röntgen) av skallen också.
Fram till 14-tiden roade jag mig med att titta på tv och försöka sova. Sedan var det dags för datortomografin, och när de frågade om jag ville bli skjutsad i sängen eller åka rullstol så sa jag att jag gärna använde benen om jag fick. En timme senare var jag tillbaka på rummet igen, slumrade till en stund och vid 16.30 var det dags för middag nummer två plus att jag fick beskedet att jag skulle få åka hem efter att en läkare gått igenom bilderna från datortomografin. Yes, äntligen!
Alla värden, prover och bilder såg helt normala ut. Man kunde se något litet i hjärnan, i en ven, men det var inget som spelade någon som helst roll för nånting. Precis som de sa igår så var det ett migränanfall med aura jag hade fått, och skulle det hända igen så skulle jag åka in igen. Jag håller verkligen tummarna för att det här var första och sista migränanfallet. Usch!
Nu är jag hemma igen, efter många timmar av längtan. Thyra som legat på dörren och väntat på mig har äntligen kunnat lugna ner sig, och har även haft ro att göra nummer två. Hon som alltid sover i sovrummet på sin madrass hade legat vid dörren hela natten, och när Lenny varit ute med hundarna så hade hon bara haft bråttom hem igen. Lilla gumman.
Nallen på bilden högst upp, den fick Pyret av ambulanspersonalen. Himla gulligt!
14 februari, 2015 | 1 kommentar »
Jag vet inte varför, men jag och Lenny var helt överens om att fira alla hjärtans dag idag istället för imorgon. Han fick äran att köpa med sig kinamat hem, och medan vi åt och hade det gott i soffan framför en film fick hundarna smaska på dagens nyinköpta märgben. Nu är vi mätta allihopa, och hundarna har tagit en paus i bentuggandet och ligger utspridda på vardagsrumsgolvet och ser väldigt nöjda ut.
13 februari, 2015 | Inga kommentarer »
Nästa fredag skulle min sjukskrivning gått ut, och eftersom att det är jättesvårt att få läkartider på Kvinnohälsan så ringde jag dit i tisdags för att höra hur det var tänkt sen. Om de skulle förlänga, om jag skulle träffa en läkare igen eller om jag helt enkelt skulle tillbaka till jobbet. Jag trodde faktiskt på det sist nämnda, även om jag själv kände att det kommer inte fungera. Bäckensmärtorna har inte blivit bättre alls.
Min barnmorska ringde upp igår, och jag hade sån tur att det fanns en avbokad tid bara två timmar senare. Jag tog den tiden direkt förstås. Läkaren jag fick träffa igår verkade lite strängare än den jag hade sist, eller noggrannare var nog mer rätt ord. Hon nöjde sig inte bara med att jag berättade, utan hon ville tortera mig lite också. Trycka lite här, provocera lite där.
Hon förlängde sjukskrivningen en månad, och det kändes faktiskt väldigt skönt. Sen var hon tydlig med att jag får inte bara vila, utan jag ska göra det jag kan. Fortsätta stretcha, gå på vattengymnastik och gärna börja träna med lite vikter för att hålla igång och stärka resten av kroppen. Så nu behöver jag inte känna mig som en kriminell när jag är ute och går med hundarna, eller om vi till och med tränar. Jag får, jag ska röra på mig!
12 februari, 2015 | Inga kommentarer »
Idag hade mamma ordnat med en första hjälpen-kväll hos Maria på Tillsammans hundcenter. Vi var tio stycken Höstglädjare, och en förmodligen blivande Höstglädjare. Jag hade med mig Thyra och Lhine, som skulle användas som demohundar. Vi var näst sist på plats, så Thyra och Lhine tyckte att det var jätteroligt att så många var där och väntade på dom. Ganska snabbt åkte dom in i ett dagisrum, så att vi skulle få nån lugn och ro.
Först gick Maria igenom en del om hundens hälsa och sjukdomar, och flikade även in lite siffror och statistik för golden retriever. Hon hade gjort häften åt oss och en power point-presentation så att det var enkelt för oss att hänga med i det hon pratade om.
Vi delades in i små grupper och fick göra hälsoundersökningar på Thyra, Lhine och Ingrid och Lyra som mamma hade med sig. Lhine tyckte det var lattjo lajbans, medan Thyra verkade undra om hennes matte verkligen godkänt dom här konstigheterna. Dom som inte visste det sedan innan fick lära sig var man lättast kunde känna pulsen på hunden, och så fick räkna ut puls, hjärtslag och andning.
Efter en smaskig fikapaus gick vi vidare till allvarligare saker, nämligen kvävning och återupplivning. Vi fick även se en film, men valde att stänga av ljudet, där en man återupplivande en hund som slagit ihop helt plötsligt. Lite otäckt, men ändå fascinerande att se. Vi fick såklart prova på, fast på gosedjur förstås. Jag kan helt ärligt säga att det först kändes jättefånigt att ge mun mot nos på ett gosedjur och sedan ge det hjärtmassage, men nu är det ju helt klart större chans att jag kan lyckas göra något vettigt om en sådan situation skulle dyka upp.
Gosedjuren fick även stå ut med att vi gjorde heimlich på dom. Jag som faktiskt har haft en hund, nämligen Rhiva, som satt i halsen funderade lite närmare på hur man smidigast skulle kunna göra det på en vuxen hund och kom nog faktiskt på något. Lhine fick vara försökskanin då, och jag gjorde helt enkelt så att jag ställde mig tvärtemot hur hon stod (ansikte/rumpa) och lyfte upp bakdelen på henne. I ett panikläge hade jag säkert hur lätt som helst fått henne att hänga upp-och-ner och kunnat klämma till ordentligt runt magen på henne.
Det var en väldigt intressant kväll med många påminnelser och mycket nytt. Jag tyckte tiden gick lite för fort och hade gärna fördjupat mig ännu mer!
11 februari, 2015 | 3 kommentar »
Våran lägenhet är inte stor, men ibland blir det sådär konstigt tyst att jag måste gå och kolla att ingen försvunnit. Igår när jag satt vid datorn syntes inte Rhiva till, och jag fick tassa upp för att se var hon var. I sovrummet hade hon gosat ner i sängen och sov som en stock! Det är inte ofta hon blir så trött, så det var himla mysigt att tjuvkika på henne när hon låg och sov så gott. Buset i snön på förmiddagen tog tydligen på krafterna.
10 februari, 2015 | Inga kommentarer »
Här kommer Thyra i full fart!
Rhiva tar i allt vad hon kan när hon springer…
Muskelbrutta!
En lycklig Thyra.
Stackars Lhine bet i sig i tungan, och lämnade blodfläckar på Rhiva.
9 februari, 2015 | Inga kommentarer »
