”Ni ska nog ringa 112…”
Det blev ingen rolig avslutning på kvällen igår. Straxt efter 19-tiden, när jag och Lenny suttit och spelat datorspel en stund började jag känna mig trött i huvudet. Jag kunde inte se vad det stod på skärmen, utan det bara flimrade. Det kändes lite otäckt, så jag stängde av skärmen och gick och lade mig för att vila en stund. Lyckades dock inte somna, utan det for bara en massa konstiga, mumlande tankar genom huvudet. Jag kunde inte ha någon lampa tänd, och var även tvungen att stänga dörren för att inte få panik av ljus och ljud.
Efter en halvtimme kom Lenny in i sovrummet och undrade hur det var med mig, och det var inte bra. Jag förstod inte vad han sa och jag hade jättesvårt att prata. Jag kunde inte få fram de rätta orden. Dessutom värkte huvudet, och jag har nästan aldrig huvudvärk. Lenny blev orolig på riktigt och ville ringa 112, men det tyckte jag kändes överdrivet så istället ringde han 1177. I väntan på att komma fram i telefonkön så började min hand domna bort, och när jag bad Lenny att klatscha till den så kände jag ingenting.
När Lenny kom fram till 1177 tog det inte lång tid innan vi blev hänvisade till att ringa 112 istället. Där ville dom få prata med mig, och under samtalet så skickade dom en ambulans. Jag blev även kopplad till en sjuksköterska att prata med under tiden.
Det tog inte lång tid innan ambulansen var här, och efter att jag och Lenny berättat allt igen så blev jag ledd ut till ambulansen. Både Lenny och ambulanspersonalen tyckte att jag betedde mig som om jag vore onykter. Långsam och sluddrig när jag försökte prata, och jag var tvungen att tänka efter för att hitta orden. Det kändes inget roligt att åka ifrån Lenny och hundarna. Jag sa inte ens hej då till hundarna, utan försvann bara. Fast jag skulle säkert vara på väg hem snart igen, med rådet att vila och äta värktabletter.
Jag hade dock väldigt fel. Efter diverse undersökningar och blodprover, som alla såg bra ut, ville de ändå lägga in mig över natten för observation. De tyckte att mina symtom var typiska för en migrän med aura, och eftersom att jag aldrig haft det förut så ville dom reda ut det ordentligt. Jag fick dropp och sedan var det bara att ligga och vänta, och vänta. Efter att legat i ett rum på akuten i närmare två timmar fick jag äntligen skjuts till avdelning 73, neurologiska kliniken, där jag fick ett eget litet rum.
Där blev jag servad med saft och mackor, och så skulle de titta till mig varannan timme för att höra hur jag mådde. Det var inte lätt att försöka sova, för nålen i handen gjorde ont och när jag vände mig i sängen behövde jag flytta på droppställningen också. 07.30 blev jag väckt för frukost, och sen började jag vänta på att få åka hem… Hem skulle jag dock inte få åka på flera timmar, för de ville göra en datortomografi (röntgen) av skallen också.
Fram till 14-tiden roade jag mig med att titta på tv och försöka sova. Sedan var det dags för datortomografin, och när de frågade om jag ville bli skjutsad i sängen eller åka rullstol så sa jag att jag gärna använde benen om jag fick. En timme senare var jag tillbaka på rummet igen, slumrade till en stund och vid 16.30 var det dags för middag nummer två plus att jag fick beskedet att jag skulle få åka hem efter att en läkare gått igenom bilderna från datortomografin. Yes, äntligen!
Alla värden, prover och bilder såg helt normala ut. Man kunde se något litet i hjärnan, i en ven, men det var inget som spelade någon som helst roll för nånting. Precis som de sa igår så var det ett migränanfall med aura jag hade fått, och skulle det hända igen så skulle jag åka in igen. Jag håller verkligen tummarna för att det här var första och sista migränanfallet. Usch!
Nu är jag hemma igen, efter många timmar av längtan. Thyra som legat på dörren och väntat på mig har äntligen kunnat lugna ner sig, och har även haft ro att göra nummer två. Hon som alltid sover i sovrummet på sin madrass hade legat vid dörren hela natten, och när Lenny varit ute med hundarna så hade hon bara haft bråttom hem igen. Lilla gumman.
Nallen på bilden högst upp, den fick Pyret av ambulanspersonalen. Himla gulligt!
