Första hjälpen-kväll
Idag hade mamma ordnat med en första hjälpen-kväll hos Maria på Tillsammans hundcenter. Vi var tio stycken Höstglädjare, och en förmodligen blivande Höstglädjare. Jag hade med mig Thyra och Lhine, som skulle användas som demohundar. Vi var näst sist på plats, så Thyra och Lhine tyckte att det var jätteroligt att så många var där och väntade på dom. Ganska snabbt åkte dom in i ett dagisrum, så att vi skulle få nån lugn och ro.
Först gick Maria igenom en del om hundens hälsa och sjukdomar, och flikade även in lite siffror och statistik för golden retriever. Hon hade gjort häften åt oss och en power point-presentation så att det var enkelt för oss att hänga med i det hon pratade om.
Vi delades in i små grupper och fick göra hälsoundersökningar på Thyra, Lhine och Ingrid och Lyra som mamma hade med sig. Lhine tyckte det var lattjo lajbans, medan Thyra verkade undra om hennes matte verkligen godkänt dom här konstigheterna. Dom som inte visste det sedan innan fick lära sig var man lättast kunde känna pulsen på hunden, och så fick räkna ut puls, hjärtslag och andning.
Efter en smaskig fikapaus gick vi vidare till allvarligare saker, nämligen kvävning och återupplivning. Vi fick även se en film, men valde att stänga av ljudet, där en man återupplivande en hund som slagit ihop helt plötsligt. Lite otäckt, men ändå fascinerande att se. Vi fick såklart prova på, fast på gosedjur förstås. Jag kan helt ärligt säga att det först kändes jättefånigt att ge mun mot nos på ett gosedjur och sedan ge det hjärtmassage, men nu är det ju helt klart större chans att jag kan lyckas göra något vettigt om en sådan situation skulle dyka upp.
Gosedjuren fick även stå ut med att vi gjorde heimlich på dom. Jag som faktiskt har haft en hund, nämligen Rhiva, som satt i halsen funderade lite närmare på hur man smidigast skulle kunna göra det på en vuxen hund och kom nog faktiskt på något. Lhine fick vara försökskanin då, och jag gjorde helt enkelt så att jag ställde mig tvärtemot hur hon stod (ansikte/rumpa) och lyfte upp bakdelen på henne. I ett panikläge hade jag säkert hur lätt som helst fått henne att hänga upp-och-ner och kunnat klämma till ordentligt runt magen på henne.
Det var en väldigt intressant kväll med många påminnelser och mycket nytt. Jag tyckte tiden gick lite för fort och hade gärna fördjupat mig ännu mer!
