SSRK Mjölby
Rhiva, FDI FDII LPI RLD N Höstglädjens Call On Private Line.
Medan nakenfisen Lhine fick stanna hemma med husse åkte jag, mamma, Thyra och Rhiva till SSRK:s utställning i Mjölby. Thyra fick följa med som sällskapsdam, då hon ändå bara ligger på dörren och väntar tills jag kommer hem igen, och Rhiva skulle debutera i öppenklass!
Jag anmälde till dagens utställning främst för att ställa Lhine eftersom att dagens domare gillat henne tidigare, och så tänkte jag den knäppa tanken att det kunde vara kul att se hur det skulle gå för Rhiva i öppenklass. Lhine hade ju tyvärr ingen lust att åka på utställning, och självklart hade hon varit den enda jaktmeriterade golden retrievern idag… Aja, hon ser verkligen förjävlig ut i pälsen så jag ångrar inte att hon fick stanna hemma.
Rhiva blev helt tokig när vi kom in i ridhuset, och hon har nog inte varit iväg på något sedan september så allt blev väldigt lattjo lajbans. Mamma påminde mig även om att Rhiva kanske inte fått den motion och träning som hon är van vid, och det har hon ju inte. Just nu har vi ju utnyttjat snön och varit ute och lekt en del, men vi har ju inte kört några längre träningspass där hon blivit trött i huvudet.
Jag har varit rätt nervös inför den här dagen, och i veckan kom jag på att jag inte hade något att ha på mig och fick försöka hitta en ny kavaj att få plats i… Sen så har ju inte jag sprungit sedan IVF-behandlingen påbörjades i oktober. Jag vet inte heller hur jag kunde tänka ”öppenklass” och ”kul” i samma mening.
När jag plockat ut Rhiva ur buren och vi stod och väntade på att gå in i ringen så fick hon spelet. Hon dök omkring i sanden i ridhuset och betedde sig definitivt inte som en vacker öppenklasstik. Jösses, hur skulle detta gå? Att stå still var inga konstigheter när vi blivit inropade i ringen, men sen när vi skulle springa två varv allihopa så höll Rhiva på att explodera!
Underlaget var jättemjukt, och kittlade förmodligen helt underbart under hennes tassar! Jag tog mig knappt fram i det istället. Det var jättetungsprunget, och så bäckensmärtor på det. Rhiva som annars travar på fint i slakt koppel runt ringen var ingen vacker syn. Hela hon var ett kaos kan man säga. Underlaget måste blivit iordninggjort ganska nyligen, för jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit med om ett så tungsprunget material.
I väntan på en enskilda bedömningen så gick vi lite fram och tillbaka, men jag vet inte om det hjälpte något för utanför ringen där alla gått så var det inte riktigt lika mjukt. Rörelserna under den enskilda bedömningen gick lite bättre än de första två varven iallafall, och när Rhiva började göra sina korta skutt gjorde vi en snurr och samlade ihop oss igen.
Domaren verkade dock inte ha något emot Rhivas inställning till livet, utan mötte henne med öppna armar. ”Du var mig en glad en!”. Rhiva kastade sig förstås rakt upp på domaren, så det var ju tur att vi var inomhus på torrt underlag. Hela rumpan viftade på henne när jag fått ner henne på alla fyra igen och domaren gick igenom henne. Medan Rhiva fick sin kritik stod hon snällt still, och hon fick Excellent! Vad skönt, det var dagens mål.
I konkurrensbedömningen bestämde sig domaren snabbt för hur han ville ha det, så när vi fått springa ett varv blev Rhiva placerad som 3:a i öppenklass. Det delades bara ut ett CK, och det kändes skönt att inte stå som den första som blev utan. Självklart ville jag att Rhiva skulle få CK, men jag är ändå nöjd med dagens resultat. Excellent och en 3:e placering på öppenklassdebuten känns inte alls så himla tokigt! Fin kritik fick Rhiva också, trots att vi inte lyckades med rörelserna idag.
”Tik av utmärkt typ. Välskuret fint huvud. Bra uttryck.
Utmärkt överlinje. Vällagd skuldra. Goda vinklar fram och bak.
Bra förbröst. För dagen ej i bästa pälskondition.
Passande stomme och fina tassar. Rör sig med en
aningen hög svans. Tillräckligt stabil fram.”
