Väldigt lycklig liten tjej!
Det känns som att min kropp mår väldigt mycket bättre redan, och både igår och idag blev det en långpromenad på morgonen med hundarna. Igår blev promenaden dock inte som jag hade tänkt, och jag hade lust att lägga mig ner och tjuta. Efter att vi gått med myrsteg längs 70-vägen, som var snorhal, och äntligen kommit in på grusvägen så möttes vi nedanför backen av en ful skylt med texten ”JAKT”. Den stor tre meter före korsningen där vi hade tänkt gå åt höger, där Thyra och Lhine skulle fått rusat lösa.
Vi fick helt enkelt vända och gå tillbaka en bit längs 70-vägen och ta in på en annan grusväg. En mycket kortare bit för hundarna som de kunde springa lösa på, och ingen skog att gå igenom.
För att slippa behöva mötas av den där skylten idag igen så gick vi en annan sväng imorse. Vi gick raka vägen upp till motionsspåret istället, med hopp om att det skulle vara tomt från människor och djur på fältet och grillplatsen. Isånnafall skulle Rhiva få rusa lös i snön på fältet. När vi började närma oss fältet fick hon upp något intressant, men samtidigt otäckt spår. Svansen blev låg och hon nästan smög fram med nosen i backen. Jag kunde själv inte se några speciella spår i snön, så vad hon spårade har jag ingen aning om.
Framme vid fältet så var doften bortglömd och Rhiva sitt vanliga jag, och fältet helt tomt! Thyra och Lhine fick rusa en stund först, och när vi kommit bort en bit från motionsspåret så kopplade jag upp Lhine och släppte lös Rhiva. Vilken lycklig hund som for iväg genom snön, och vilken lydig hund som lyssnade så fort jag ropade tillbaka henne. Jag vet inte hur lång sträcka hon sprang totalt medan jag och Lhine sakta pulsade fram över fältet.
Rhiva kunde inte skött sig bättre, eller jo – hon kunde varit lite snällare mot Thyra. Vid ett tillfälle manglade hon ner henne i snön, men annars så sprang dom bara. Det var så skönt att se också att Rhiva blev trött i kroppen. Vi har fått ganska mycket snö nu, så det blev ju lite motstånd. Galopperandet blev till trav, och när vi gick hemåt så lufsade vi allihopa på i en långsammare takt…
