Arkiv för januari 2015
En stunds sysselsättning för hundarna, och ett lite bättre samvete för mig. Idag var det dock planerat att hundarna skulle få en tråkig dag. Imorgon har jag tänkt, eller rättare sagt bestämt, att vi ska börja småträna igen. Även om det bara blir en deciliters träning var för flickorna så ger ju det mer än ingenting alls, för oss allihopa. Sen får väl träningen anpassas efter vad min kropp säger. Om vi kan gå ut och göra något kul, eller om vi får hålla oss inne på köksgolvet.
11 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Först sovmorgon, sedan en långpromenad med hundarna och nu kan vi slappa med gott samvete!
10 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Ett måste för mig på Stockholm hundmässa och My Dog är att köpa något gott till hundarna hos Hundtugget. Dom säljer ju verkligen alla möjliga kroppsdelar och organ till hundarna. På Stockholm hundmässa köpte jag grisknorrar, och förra helgen på My Dog blev det några gigantiska öron. Jag kommer inte ihåg om det var gris- eller oxöron, men jag borde helt klart köpt fler. Ett vanligt litet grisöra som man kan köpa i djuraffären äter ju hundarna upp på några sekunder, men de här räckte mycket längre!
9 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Alltså jösses, vilken respons vi har fått på blogginlägget jag skrev igår. Det hade jag inte trott! Igår kväll hann hemsidan få omkring 700 besökare, och idag är den siffran över 1600! Helt sjukt. Jag trodde att besöksräknaren fått spader, och börjat räkna sidvisningar istället för enskilda besökare, men när jag suttit och lusläst i loggen har det sett rätt ut. Jag har själv gått in på hemsidan femtioelva gånger, utan räknaren ändrat på sig, och dubbelkollat hur räknaren ska fungera. Varje besökare räknas bara en gång, mellan 00:00 – 23:59.
Vi vill iallafall tacka alla som gratulerat på facebook, privat och här på hemsidan!
8 januari, 2015 | 2 kommentar »
Som ni ser så handlar det inte om en till hund, utan Lenny och jag ska bli föräldrar! Jag är gravid i vecka 15, och det är en IVF-graviditet så det har varit en lång och nervös resa. Det var väl inte förrän under förra veckan som vi äntligen kände att vi kunde pusta ut lite grann, när vi varit på det första riktiga ultraljudet, och när en tredjedel av graviditeten passerade på nyårsdagen.
Det är som sagt en IVF-graviditet, och jag tänkte försöka berätta lite kort vad det betyder. Av någon anledning har inte jag blivit gravid den naturliga vägen så att säga, utan vi har fått söka hjälp hos RMC. Vi gjorde ett försök i maj som det tyvärr inte blev något av. Ett ägg blev befruktat av de 18 som plockades ut ur mig, så jag fick tillbaka ett embryo, men tyvärr så fäste det inte i livmodern.
I början av oktober påbörjades behandlingen som ledde till att jag nu är gravid. I ett par dagar tog jag en spruta i magen varje kväll, och efter ett par dagar skulle jag ta en till spruta. Några besök på RMC gjordes under tiden, för att se hur mina äggblåsor utvecklades. Den här gången gick det mycket lättare att ta sprutorna än i maj, men det var ändå väldigt skönt när jag äntligen fick ta den sista sprutan – ägglossningssprutan.
Äggplockningen var ingen rolig historia förra gången, men nu hade vi en annan läkare som vi tyckte mycket bättre om. Henne fick vi mycket mer information av hela tiden. Jag bad om att få så mycket lugnande och smärtstillande som möjligt, för det gjorde hemskt ont förra gången och så råkade jag se nålen som sticks in i äggstockarna för att suga ut blåsorna… Det gjorde inte saken bättre om man säger så.
Jag fick mycket bättre smärtlindring den här gången, även om det inte var behagligt. På grund av situationen rann tårarna, för man känner sig inte särskilt kvinnlig när man ligger där i gynekologstolen och allting är väldigt psykiskt påfrestande. Jag kommer inte ihåg exakt vad läkaren sa, eftersom att jag var lite groggy, men jag tror att det var så att mina äggstockar började fyllas med vätska direkt och att mängden vätska skulle vara avgörande för om hon skulle kunna sätta in ett embryo eller inte.
Vi fick åka hem lite senare samma dag, efter att vi haft ett samtal med en sköterska. Jag skulle såklart vila när jag kom hem, och försöka få i mig extra salt för att försöka bli av med lite vätska. Innan jag äntligen lyckades somna hade jag nog dödsångest en stund, för jag hade ont och funderade över om jag skulle orka med allt en gång till ifall det här försöket också blev misslyckat.
Två dagar senare hade vi inte hört något från RMC, vilket betydde goda nyheter och att det fanns minst ett embryo för återföring. Förra gången fick våra ”ingredienser” sköta sig själva i en odlingsskål, men eftersom att bara ett ägg blev befruktat då så fick det bli mikroinjektioner (ICSI) den här gången istället. Jag tror att det bara var 8 ägg som var mogna, varav hälften hade börjat växa och bara ett var bra. Det kändes lite tungt, men det var ju bara ett vi skulle ha ändå.
Redan när läkaren kom och hämtade oss i väntrummet såg hon att jag var väldigt svullen om magen, och hon blev lite bekymrad när hon såg hur mina äggstockar såg ut på ultraljudet. Dom var lika stora som apelsiner och fulla av vätska. Hon tog ändå beslutet att en återföring skulle göras, men först så sjukskrev hon mig ett par veckor. Det kändes väldigt skönt, att kunna få gå hemma och ta det lugnt ett tag. Embryoåterföringen gjordes en liten stund senare, och sedan var det bara att vänta… i hela 18 dagar innan vi skulle göra ett graviditetstest!
Jag kunde självklart inte hålla mig så länge, utan efter 12 dagar började jag tjuvtesta. Ett svagt streck syntes, eller var det inbillning? Enligt ett forum på internet så var det ett tydligt plus, men jag vågade inte hoppas. Jag fortsatte att tjuvtesta två dagar till innan jag till slut köpte två ordentliga tester. Det blev ett jättetydligt plus! Lenny hade ingen aning om mina fusktest, men dagen därpå fick han en jättefin present på vår 5-årsdag. I en presentpåse, under rött silkespapper låg graviditetstestet och ett par babystrumpor med texten ”I love dad”…
Allt detta skedde inom en månad, även om det kändes som en evighet. Jag blev sjukskriven från den 15 oktober när äggplockningen gjordes, och sedan ända fram till den 30 november. Först på grund av vätskan i äggstockarna, och sedan på grund av hinnsäcksavlossning. Det blev många turer till RMC, bara två dagar efter att vi fått se ett pyttelitet tickande hjärta så började jag blöda. Självklart sent en kväll, och det kändes som jag låg och grät hela natten innan jag kunde ringa RMC igen. Vi befarade det värsta, men på ultraljudet tickade fortfarande ett hjärta!
Jag fick blodstoppande tabletter utskrivna och blev beordrad att ligga till sängs och inte lyfta ett finger i princip. En vecka senare hände samma sak igen, men då drabbades jag inte av samma panik och kunde ta tabletterna direkt. Efter det har det varit lite lugnare, förutom att jag tror att jag känner av foglossningar redan. Det är inte bekräftat, men jag har fått tid både till sjukgymnast och läkare för att reda ut vad det är som gör ont. Jag gråter på jobbet av smärtan, och när jag kommer hem så tar jag mig knappt ur bilen…
Det är kanske inte så svårt att räkna ut att hundarna varken fått ordentligt med motion eller träning på ett bra tag. Dom har ändå funnit sig i situationen, och Rhiva som kan vara som en ångvält har varit väldigt försiktig och tagit det lugnt runt mig i sängen och soffan.
Som ni kanske förstår så är jag jätteglad över att jag och Thyra kunde delta på NM, och att jag kunde starta med både Thyra och Lhine på SM och i AFEC-finalerna. Det var verkligen inget jag tog för givet, utan jag har fått ta en dag i taget i princip. Att jag och Thyra dessutom vann Årets freestylehund… Man brukar ju säga att man inte kan få allt, eller att man får välja det ena eller det andra, men i år slog båda mina önskningar in!
”Jag tänkte försöka berätta lite kort…”. Något kort blogginlägg blev det ju inte, men nu har jag äntligen fått skriva av mig lite. Det har inte varit helt lätt att undanhålla allt…
7 januari, 2015 | 45 kommentar »
Efter förra årets sista tävling, i Karlstad i november, stod det klart att Thyra vunnit Årets freestylehund 2014! Nu har Thyra vunnit allt man kan vinna inom freestyle här i Sverige. Jag kan förstås ha fel, men jag tror att Thyra är den första hunden som vunnit både SM, AFEC och Årets freestylehund.
2013 var vi ruskigt nära en vinst, och jag har för mig att vi höll ledningen från att vi fick vårat fjärde resultat i juni och ända fram till den sista tävlingen det året. Det kändes lite surt att vara så nära, men istället slog vi ju till med SM-guld och AFEC-vinst.
I år, eller jag menar förra året, hade jag tänkt skippa tankarna helt på Årets freestylehund, men så hamnade vi i topp på listan igen när vi fått fyra officiella resultat. Dessutom slog vi till med flera personliga poängrekord, och ett nytt svenskt rekord. Det dröjde dock bara två veckor eller något sådant innan vi blev nerpetade ett steg. På ett sätt kändes det lite skönt, för då behövde vi inte försöka försvara vår position på listan.
Väldigt oväntat gick vi upp i ledning igen i slutet av augusti, och utökade ledningen till ett helt poäng i oktober. Vi missade en viktig tävling som arrangerade hela tre starter i klass III, och jag förväntade mig faktiskt att vi skulle bli nerpetade minst ett steg igen. Vi fick dock behålla vår ledning både efter den tävlingen och årets sista tävling!
Det känns jättekul och häftigt att Thyra kan titulera sig som Årets freestylehund 2014, och det känns välförtjänt. Vi har haft två väldigt bra tävlingsår på raken där Thyra gått väldigt jämnt och bra. På de officiella tävlingarna här i Sverige under förra året var Thyras sämsta poäng 24.65, och sedan är det näst sämsta 26.35 poäng… Precis som under 2013 tog Thyra cert på varenda start under 2014, även på Cruft’s och mästerskap.
Vi hade inte de högsta enskilda poängen på listan, utan två andra ekipage hade tre poäng som var högre än vårat högsta. Däremot så var våra fyra bästa poäng under året väldigt jämna. Det skiljde bara 0.75 poäng totalt mellan det högsta och det lägsta. Den totala poängen som vi vann med var 112 poäng (28.40, 28.20, 27.75, 27.65), och vi vann som sagt med en hel poängs marginal.
Prisutdelningen för Årets freestylehund hölls på My Dog nu under helgen som var. Tidigare har priset bara varit ett diplom, men jag och Thyra fick bli de första att ta emot det helt nya priset i form av en jättestor och tjusig pokal. Det är ett vandringspris, så det medföljde även ett fotoalbum där vi får vara först med att sätta in en fin bild på oss tillsammans med pokalen.
6 januari, 2015 | 22 kommentar »
I lördags var Zandra och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster och tävlade lydnad, och fick sitt första 1:a pris i lydnadsklass III! Av tio startande fick de klassens enda 1:a pris och vann klassen med fina 285 poäng!
5 januari, 2015 | 2 kommentar »
Utöver de åtta kvaltävlingarna till AFEC så arrangerades det även fyra kvaltävlingar till AFEC-HTM under 2014. Jag och Lhine kunde tyvärr bara delta på den första kvaltävlingen, där det krävdes att man kom på 1:a eller 2:a plats. Den tävlingen hade nog förra årets största HTM III-klass, och med en 4:e placering blev det ingen kvalplats för oss. Men, i tisdags fick vi beskedet att vi kommit med som reserver tack vare poängen vi fick på den tävlingen!
Jag tackade ja direkt, utan fundera på hur vi skulle ta oss dit och hem. Mamma tyckte inte att jag skulle sitta och köra ensam, så hon var snäll och ställde upp som resesällskap. Igår när jag och Thyra kom hem blev det i princip bara att packa upp och packa om innan det var dags att krypa ner i sängen och försöka sova ett par timmar. Imorse ringde klockan 03.00… och en timme senare var jag, mamma och Lhine på väg mot My Dog!
Dagens upplägg var det samma som igår, så det blev tjugo minuters banvandring där man fick ta med sig hunden om man ville och även fick belöna med godis. Eftersom att jag och Lhine inte tränat en enda minut sedan SM så utnyttjade vi hela banvandringen till att träna och försöka göra planen till ett jättetrevligt ställe att vara på. Lhine var nämligen inte helt bekväm med luckorna under golvet som vippade och skramlade.
Vi hade startnummer 2, och det kändes skönt att få starta tidigt. Lhine var lite väl i gasen, så det strulade till sig på några ställen. Däremellan jobbade hon på fint och glatt, men vi fick ett mindre roligt avslut. Precis innan det sista positionsbytet så överröstades musiken av ett ”PLING-PLONG” följt av ett meddelande till någon domare. Jag ryckte till, hörde inte musiken och Lhine blev också överraskad och hörde inte mina kommandon. Själva avslutet blev jättekonstigt och jag tror ingen av oss hade rätt känsla när vi gick av planen även om jag försökte hålla masken och belöna Lhine som om ingenting hade hänt.
När hon fått sin belöning provade jag faktiskt att lägga in en protest och be om omstart. Det blev en nervös väntan och domarna behövde få konferera lite, men min protest blev godkänd och vi skulle få starta om sist. Lhine fick ligga i buren en stund medan jag försökte ladda om med positiva tankar. Jag fick även höra från mamma att någon hade pratat ut i högtalarna under vårat program, men det hade jag uppenbarligen lyckats sortera bort.
Det kändes nervöst i början av vår omstart, men det kändes som att Lhine gick lite bättre än under första starten. Vi fick något småstrul, och var nästan på väg in i domarborden, men jag lyckades rätt bra med att hålla oss borta från luckraderna. Lhine höll sina positioner, även om det blev lite snett ibland, och vi fick göra vårat avslut så som det ska se ut. Det var jättestor skillnad på Lhines blick och glädje jämfört med första starten. Nu var hon glad och sprallig, nöjd med sin insats.
Efter att kvalat in som reserver, och fått göra en omstart på grund av störning i programmet, så slutade jag och Lhine som 4:a med 24.35 poäng och cert i finalen av Agria Freestyle Elit Challenge, heelwork to music 2014! Lhine fick därmed sin första jättestora rosett! De delades ut till placering 1-4, så det känns jättekul att vi lyckades få med oss en av dom hem. Vilken helg, vilken dag, vilka duktiga hundar jag har!
4 januari, 2015 | 8 kommentar »
Idag var det dags för finalen av Agria Freestyle Elite Challenge 2014, som vi kvalade till redan i februari förra året. Även om jag såklart var nervös så hade jag en ganska lugn och avslappnad inställning till dagens tävling. Vi åkte så att vi var framme vid 7-tiden, och när vi packat in grejerna och ställt upp hundarnas burar så blev dagens första projekt att få Thyra att bajsa. Hon gjorde nämligen inte det varken igår kväll eller innan vi åkte till My Dog.
När den biten var avklarad så var det dags för banvandring. Hundarna fick följa med in på planen, och man fick belöna med godis! Med tanke på att det inte fanns någon uppvärmningsyta så var det guld värt! Jag och Thyra var nog både först in och sist ut, och det kändes som att vi fick till ett riktigt bra träningspass.
Thyra och jag hade startnummer 8, och idag gick det undan. Det var verkligen jättebra arrangerat, och vi tävlande har även blivit bra på det här med att få tävlingar att flyta på. Thyra kändes rätt lugn före start, nästan så jag funderade på om hon inte mådde riktigt bra. Fast nu borde hon börja löpa vilken dag som helst, hon har nog bara väntat in My Dog och AFEC-finalen.
Dagens start kändes så jäkla bra! Vi hade väl typ två missar, en i starten och en framåt slutet, och så kom ett litet ljud. Jämfört med SM så var ju det ingenting! Thyra kändes väldigt sansad under större delar av programmet, och jag tror inte att hon fuskade någonstans utan istället kunde vi ta det lugnt genom programmet. Känslan när vi gick av planen var ”YES!”.
Vi gick upp i ledningen en stund, men blev sedan nerpetade av våra klubb- och landslagskamrater Ida och Monster. Jag missunnar inte dom vinsten ett dugg, utan tyckte istället att det var riktigt roligt. Dessutom hade jag det lite på känn, att det stod mellan mig och Thyra eller Ida och Monster. Vi åkte ihop till NM i Norge, och Idas känsla efter den resan var nog ännu värre än min, så dagens vinst blev en välförtjänt revansch!
Jag och Thyra slutade alltså som 2:a, med 26.80 poäng och cert, i finalen av Agria Freestyle Elite Challenge 2014, och jag är jättenöjd både med utförande och placering! Det blev verkligen en jättebra tävlingsdag, och att vi fick med oss ytterligare en megastor rosett hem till vår samling gjorde den inte sämre!
3 januari, 2015 | 12 kommentar »
2 januari, 2015 | Inga kommentarer »
