Gott, som räcker länge
Lhine och Rhiva blev jätteglada när jag och Thyra kom hem i söndags kväll, men något besvikna när jag inte hade köpt med något gott till dom. Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle köpt med några goda tuggben, men vi ville bara få åka hem direkt när prisutdelningen var klar i söndags. Förmodligen så var väl utbudet ungefär det samma som på utställningarna här i Sverige, och jag hade inte lust att betala mer i Norge än nödvändigt (d.v.s för hotell och parkeringsbiljetter).
I måndags fortsatte Lhine och Rhiva att titta och vädra mot packningen som jag lastat av på köksbordet, och när jag funderade på om vi hade några tuggben någonstans så kom jag på att det fanns märgben i frysen! Till och med Lhine högg in på sitt ben direkt, hon som annars brukar vilja att det får ligga framme och tina en stund…
De där märgbenen har de ägnat många timmar åt sen i måndags. Det tuggas och det slickas, och de ska helst följa med ut på promenaderna också… men där är det stopp.
Åsa o toktassarna:
