Många långa promenader
Jag känner mig ganska ofta som en lat hundägare, och tycker det är astråkigt att gå långpromenader själv, men idag har vi varit ute på vår tredje långpromenad den här veckan. I måndags och igår gick vi den vanliga rundan som tar ungefär en timme, och idag var vi ute och gick i två timmar.
Vi mötte en gubbe i somras som berättade om en runda man kunde gå, och idag ville jag testa och se om vi kunde hitta den rundan. Det gick inget vidare, för när vi kom fram till en kohage så valde jag fel väg. Istället för att gå in i hagen så följde jag vägen åt höger och sen tog den slut vid ett fält. Vi gick runt fältet för att se om det fanns någon annan väg eller stig, men icke.
Jag svor för mig själv och så var det bara att vända och gå tillbaka samma väg igen, vilket är det absolut tråkigaste som finns när man är ute och går. Jag lade upp bilden ovan, tillsammans med några bittra ord, på Instagram och då var det genast en som kände ingen var vi var och förklarade att vi skulle gått in i hagen.
Kändes lite surt, för vi hade gått en bit in i hagen innan jag blev tveksam och vi vände. Det gick en traktorstig in i hagen, och grinden var öppen, men så tänkte jag att stigen kanske inte gick så långt. Den kanske bara var där för att bonden skulle kunna köra kossorna till och från hagen… Aja, nästa gång vet jag att det bara är att knata in.
Hundarna blev iallafall väldigt trötta och nöjda efter promenaden. Alla tre har sovit som stockar, och missade till och med att tjata om kvällsmat.
