Inga fler långpromenader på ett tag
Idag när jag och hundarna var ute på den vanliga långpromenaden så stod det en skylt med texten ”Jakt!” där vi brukar svänga av åt höger. Jag var uppenbarligen trög och förstod inte alls vad skylten menade. Min tanke var typ att man fick skylla sig själv om man passerade skylten, att då fanns det risk för skott och jagande hundar. (Plus att det vore livsfarligt att knata ut i skogen).
Thyra och Lhine brukar få springa lösa på grusvägen, men idag fortsatte jag att ha dom i koppel för säkerhets skull. När vi gått halva sträckan på grusvägen mot motionsspåret mötte vi en pickup, och klev såklart åt sidan ut på åkern för att inte vara i vägen. Bilen stannade och när jag såg att det var en jaktgubbe så sa jag direkt att vi var på väg till motionsspåret.
I jaktgubbens ögon var nog inte jag något annat än en dum blondin, och med spydig ton så förklarade han både det ena och det andra. För det första undrade han om jag inte hade sett skylten, men det hade jag gjort och därför hade jag inte fortsatt rakt fram på grusvägen utan gått åt höger. Det var dumt gjort, för längs åkerkanterna satt det skyttar och det kunde minsann vara otäckt att vara ute och gå då.
Dessutom kunde jag förstöra jakten när jag var ute och gick, för om hans hund var ute och spårade så kunde inte den fortsätta spåra om den mötte oss eller om vi gått över spåret. Jag sa inget, men undrade vad han hade för dålig hund…
Det kändes som att gubben mest snackade skit, för vi gick som sagt på en grusväg och hade inte passerat hans skylt. Jag frågade ändå hur länge jakten skulle pågå, så den här veckan får det bli asfaltspromenader…
