Arkiv för augusti 2014
Att slicka ett hinder
En kul bild på Thyra, tagen för 5 år sedan. Bilden är inte redigerad.
Årets nyttigaste träning?
Nu ikväll träffades jag och Nathalie och tränade en stund. Jag tänkte på det som Eva sa när vi träffades i torsdags, och tog på mig tröjan, t-shirten och snöret som jag har på tävling. Vilken reaktion det blev hos Thyra! Det gick inte alls som det brukar på träning, utan ännu värre än på tävling!
Jag hade tänkt att vi skulle köra igenom vårat program, en liten bit i taget, men efter femtioelva försök där Thyra stressade upp redan efter att hon cirklat runt svärdet så fick jag sätta in henne i bilen så att vi båda fick en paus. Jösses alltså, har aldrig varit med om något liknande på träning. Ibland brukar jag försöka jaga upp henne, men lyckas aldrig få till det där som blir på tävling, men idag så.
När jag tog ut henne ur bilen igen så lekte vi en kort stund innan vi gjorde ett nytt försök, och då gick det bättre. Vi tog oss iallafall längre innan hon började stressa upp, men vi jobbade vidare och gjorde några stopp där jag klappade om henne och belönade henne lugnt. Det är inte snyggt när hon stressar på, men jag kände ändå att det inte var rätt tillfälle att stoppa henne på grund av det.
Nu ska ju vi liksom börja om lite, fast ändå inte. Jag skulle inte tänka så mycket, fast jag tror att jag är på rätt spår. Jag har iallafall tänkt att så länge det inte går överstyr, som det gjorde i början, så jobbar vi på precis som vi hade gjort om jag inte hade haft tävlingskläderna och Thyra inte hade varit stressad. Förhoppningsvis kommer hon så småningom inte bry sig om vad jag har för kläder på träning, och även inte reagera på det på tävling. Det ligger såklart en bit framåt i tiden, och det är inte bara kläderna som hänger ihop med att Thyra tror att jag kommer dö…
Det var iallafall intressant att se, att en sån liten grej kunde ställa till det så mycket, och att det kanske kan ge en lugnare hund på planen om jag har tävlingskläderna på mig när vi tränar.
En liten koll inför lydnadsklass II
Här blev det ingen vila idag, utan jag och Rhiva har varit ute och provat några klass II-moment för att se vad vi behöver träna på. Igår kväll var hon trött och sov som en stock, men idag när jag tog på mig träningsvästen så blev hon halvt galen.
Vi körde fjärrdirigering, apportering och rutan. Övriga moment, förutom hopp över hinder, är ju i princip de samma som i klass II. Platsliggningen är längre och på längre avstånd, och där har jag tänkt träna in att hon ska ha hakan i backen så att hon får en uppgift. Fria följet är det bara att träna vidare på, precis som tempot i läggandet och ingångarna vid inkallningen.
Rutan har vi ju tränat lite smått på tidigare, och det vi ska jobba på där är att minska ner storleken och synligheten av targeten samt att hon ska kunna hitta rutan med blicken själv. I apporteringen har vi flera bitar att snygga till. Gripandet, ingången och fasthållandet. Hoppet har vi inte tränat på alls, och där har jag tänkt göra likadant som jag gjorde med Lhine och lära in att hon ska fortsätta springa rakt ut från hoppet tills jag säger ”Sitt!”.
Fjärren tycker jag är klar, och jag är så nöjd med Rhivas snygga uppsitt. Vi har ju redan börjat pilla med skiftena inför III:an/eliten så det kommer vi fortsätta med. Fjärren är faktiskt mitt favoritmoment, och jag hoppas kunna få till en lika fin fjärr med Rhiva som jag gjort med Thyra och Lhine.
Lydnadstävling på Åtvidabergs HK
Rhiva, FDI FDII LPI RLD N Höstglädjens Call On Private Line.
Jag och Rhiva har varit och tävlat lydnad idag igen. Dagens tävling var på Åtvidabergs hundklubb, och det kändes väldigt lyxigt att bara ha en halvtimmes resväg. Samlingen var inte förrän 17.00, så jag hade god tid på mig att avgöra om Rhiva skulle orka med att tävla två dagar i rad. Hon var sitt normala pigga jag imorse, och innan vi åkte körde vi ett kort pass där Lenny fick tjata ”Kommendera!”. Hon fick göra två ställanden, och sedan belönade jag upp att hon inte lyssnade på kommenderingen.
Idag höll jag inte på och krånglade till det, utan efter att vi anmält oss gick vi en promenad och sedan fick hon sitta i bilen fram till platsliggningen. Vi hade startnummer 3, så efter platsliggningen stod vi och väntade på vår tur under bakluckan på bilen. Det duggande regnet hade såklart börjat öka på lagom till klass I. Kallt, ruggigt och blött!
Även idag småsprang vi in på planen, för det som att det verkligen behövdes för att hon skulle behålla kontakten fram till startpunkten. Det var många svåra störningar för henne på planen. Tävlingsledaren hade mörka glasögon, vilket Rhiva tyckte var jätteintressant, och det stod ett tält på planen, plus att det var ett helt gäng som stod och bakdömde.
Det började riktigt fint idag med. Inte riktigt samma kontakt i linförigheten, men så regnade det rätt rejält med. Idag berömde jag henne inte lika mycket mellan momenten som igår, och tänkte mig lite för innan ställandet. De två sista momenten skulle utföras nära alla människor på planen och närmare publiken, och vad jag fick jobba för att hålla henne vid sidan.
Rhiva ville fram, hoppade vid sidan, snurrade omkring och det kändes som att hon var överallt. Hon höll på att explodera, men hon höll sig i skinnet. När vi var klara fick jag sätta henne ner innan vi tog sats och sprang förbi alla spännande människor som var på planen. Galna lilla hund!
Förutom att Rhiva var halvt galen där i slutet så gick det ändå så pass bra att jag visste att vi hade tagit vårat tredje 1:a pris och LPI! Underbart! 175.5 poäng fick vi och en 2:a placering. Nu lämnar vi klass I och tränar vidare för klass II, och det ska bli jättekul.
Platsliggande: 9
Jag fick ge ett dubbelkommando på nedläggandet, då Rhiva var helt fokuserad på tävlingsledaren.
Tandvisning: 9.5 Hoppar vid avslut.
Precis som igår, så kunde inte Rhiva sitta kvar när tandvisningen var klar.
Linförighet: 8.5 Släpper något i position. DK.
Vad jag gjorde för DK har jag ingen aning om, men jag gjorde väl något med kroppen.
Det kändes som att Rhiva gick riktigt fint, trots regnet i ögonen, och den enda missen
jag tänkte på var ett snett sättande vid vänster om halt.
Läggande: 8 Tempo ner.
Lång transportsträcka, vilket jag föredrar eftersom att Rhiva hinner ändra tänk då. Jag var osäker på om hon skulle sitta eller ligga när jag vände mig om, men hon låg så fint. Att hon inte slänger sig i backen vet jag ju om, och det ska vi ta tag i nu när vi är klara med klass I.
Inkallande: 9.5 Hoppar vid avslut.
Rhiva satt med huvudet vänt åt helt andra hållet, så jag väntade ut henne någon sekund innan jag ropade gällt på henne. Det såg ut som att hon började springa innan hon ens kom på var hon skulle, och gjorde ett bumbihopp in vid sidan.
Ställande: 9 Steg, avslut.
Jag gjorde en liten förberedelse innan vi ställde upp, och vi fick en lång transportsträcka igen. Rhiva gick med fin kontakt, jag viskade ett försiktigt ”Stanna…” och hunden stod upp när jag vände mig om!
Apportering: 6 Släpper.
Det blev jättesvårt för Rhiva när vi skulle gå emot domaren och de som bakdömde, så idag satt hon och bollade ordentligt med apportbocken så att hon till slut tappade den.
Hopp över hinder: 10
Att gå fram till hoppet tog en hel evighet, och det var mycket som lockade åt ena hållet. Jag satte Rhiva nästan på hindret och ställde mig själv väldigt nära. I ett skutt tog hon sig över hindret, landade vid min sida och vände snyggt in rumpan.
Helhetsintryck: 8 Samarbetet mellan momenten.
Att vi skulle få avdrag på helheten visste jag, men hellre det än att Rhiva hade varit helt ur kontroll.
Nu har vi firat här hemma med pizza, och hundarna fick en egen pizza att dela på, och inatt ska Rhiva få sova i sängen som jag lovade att hon skulle få göra om det blev ett LP idag.
Lydnadstävling på Flens BK
Idag har jag och Rhiva varit och tävlat lydnad på Flens brukshundklubb. Klass I hade inte samling förrän 13.00 så jag fick ändå ha min efterlängtade sovmorgon. Vädret under vägen upp var väldigt varierande, från strålande sol till spöregn, och när vi var framme i Flen så spöregnade det. Vi hade dock turen med oss att de låg lite efter i tidsschemat, plus att klass II skulle gå före klass I, så när det var vår tur hade regnet avtagit.
När jag tog ut Rhiva ur bilen efter lottningen, där vi drog startnummer 2, kändes det inte alls som att hon var med mig. Det gjorde ju inte min nervositet bättre, men jag tänkte på det som Eva sa i torsdags och satte in henne i bilen igen tills det började närma sig vår tur. Nästa gång jag tog ut henne kändes det mycket bättre, vi lattjade lite och hon fick göra några freestyletrick med bollbelöning.
Det var en glad och skuttig hund jag hade med mig när det var dags för platsliggning, men så var det några i publiken som pratade med henne så hon tappade fokus. Då fick jag hoppa och skutta lite själv för att få tillbaka henne. På vägen ut från platsliggningen busade jag med henne som vi brukar göra på träning, och det tyckte hon var superkul!
Eftersom att gräset verkade lukta väldigt gott så småsprang vi in på planen när det var vår tur att köra lydnadsmomenten. Jag tror att den lilla grejen gjorde väldigt mycket för våran känsla inne på planen idag. Rhiva gick jättefint och svarade bra på berömmet hon fick mellan momenten. Kanske att jag hade behövt dämpa henne lite inför ställandet, för där lyssnade hon inte och det blev en nolla.
Det kändes ju surt att bli av med 30 poäng, men vi körde på i samma stil som innan. När vi var klara så lattjade jag med henne medan vi sprang av planen, och utanför blev det köttbullekalas. Trots nollan så kände jag mig jättenöjd med Rhiva. Det var en helt annan hund jag hade med mig idag jämfört med tävlingen i Valdemarsvik för 3 1/2 vecka sen. Jag är även glad över att jag vågade lattja till det lite, och Rhiva klarade ju av det utan att flippa ur.
Strax innan prisutdelningen fick Rhiva hoppa in i bilen, då den skulle hållas på altanen. Det skulle bli så trångt med folk och jag ville inte att hon skulle bli hälsad på. Hon är tillräckligt glad i allt och alla ändå, och på tävlingar ska det bara vara hon och jag.
Idag var det riktigt nervöst att vänta på att våra namn skulle bli uppropade. Vi skulle ju antingen hamna precis under eller precis över ett 1:a pris. När vi ropades upp, på 1:a placeringen, så stod jag kvar med stora öron tills jag hörde poängen… ”161 poäng och ett 1:a pris!”. Jag kunde inte låta bli att sträcka upp armarna och skrika ”JAAA!”. Fy fan så jävla skönt!
Platsliggande: 10
Rhiva vädrade, nosade mot marken, lade ner huvudet, tittade ut i publiken…
Jag var så nervös att benen skakade, men hon låg stilla och rakt.
Tandvisning: 10
Rhiva satt fint tills tandvisningen var klar, och då fick domaren en snabb kram.
Linförighet: 9 Sitter snett.
Vilken känsla! Rhiva gick som på träning, och den enda missen var att hon satte
sig jättesnett i höger om halt. Något som vi har problem med och jobbar på.
Läggande: 8 Något segt.
Hennes lägganden är sega, och det är inget jag tänkte peta i förrän vi är klara med klass I eftersom att hon gärna gör lägganden även när hon inte ska. Hon har fin teknik iallafall, och lägger sig bakåt.
Inkallande: 10
Fin stadga och sedan full fart med fin ingång.
Ställande: 0 Lägger sig.
Här får vi nog försöka få till en liten förberedelse och häftigare belöningar.
Apportering: 9 Något tugg.
Det där med att sitta still med en apportbock i munnen är svårt,
och idag blev det mer än bara klämmande.
Hopp över hinder: 10
Jag var nervös för att hon skulle springa runt, då domaren, skrivaren och tävlingsledaren stod väldigt nära och det låg intressanta saker bredvid hindret, men hon kunde inte gjort momentet bättre.
Helhetsintryck: 10 Trevligt ekipage.
Trots nollan så är jag verkligen jätteglad och nöjd över Rhiva idag. Ett 1:a pris är ett 1:a pris, och hellre 161 poäng med 30 poäng bort än 161 poäng med avdrag i alla moment. Vad spelar poängen ens för roll i klass I liksom? På vägen hem blev det ett stopp på Mc Donald’s i Katrineholm där Rhiva fick sig en välförtjänt hamburgare.
Maria Brandels intervju
Åh, jag har ju glömt! I tisdags lade Maria Brandel upp filmen med intervjun som hon gjorde med mig och Thyra under VM. Den blev faktiskt bättre än vad jag trodde, och inte alls särskilt flummig. Klicka här för att komma till inlägget.
Det är inte lätt att vara lugn när matte håller på att dö
Träffen med Eva idag på Dog & People var väldigt intressant, bjöd på många skratt och jag åkte därifrån med skrattkramp i kinderna. Allt som jag har tänkt före och efter tävling visade sig vara helt fel, och till slut när jag sa ”Då har jag tänkt såhär…” så började Eva skratta åt mig direkt. ”Det är bra tänkt, men det är helt fel!”.
Vi började iallafall med att jag fick berätta vad jag kände på tävling och vad som händer. Jag tycker ju att det är kul att tävla men blir såklart lite nervös, fast tycker ändå att jag har börjat kunna hantera det bättre. Till exempel så målar jag inte upp bilder av hur jag vill att det ska gå eller vad som kan bli fel, utan försöker ta det som det kommer så att säga.
Däremot får jag alltid ont i magen när jag börjar närma mig en tävlingsplats, och på VM satte det igång vid sista rödljuset innan vi skulle svänga in mot parkeringshuset. Sedan blir jag spänd i käkarna och kan bli skakig i händerna. Eva gick då tillbaka flera tusentalsår till grottmänniskornas tid och berättade om kroppens varningssignaler, som drar igång när en fara hotar.
Vad har det med tävlingar att göra då? Jo, massor. Det har ju inte bara med tävlingar att göra. Hur som helst så var det jätteintressant att få veta varför kroppen gör som den gör. För som sagt, jag tycker inte att jag är särskilt nervös, men min kropp talar om något helt annat.
När jag och Thyra satt och väntade på vår tur under VM så gick Johanna Allanach förbi och tyckte att jag skulle le. Våran landslagscoach, Renata Johansson, skrattade och förklarade att jag levde mig in i min roll, men Johanna sa att det såg ut som att jag trodde att jag skulle gå in i ringen och dö – och det är precis vad jag signalerar till Thyra.
Att Thyra blir uppstressad på tävling tyckte inte Eva var särskilt konstigt, och det tycker inte jag heller nu när jag vet varför hon blir det. Thyra är en väldigt signalkänslig hund, plus att jag är det viktigaste som finns i hennes liv, så det är klart att hon stressar upp sig när jag ger henne signaler som säger att jag håller på att dö.
Vi tittade även på filmerna från VM, och efter allt vi pratat om så kunde jag själv förstå den hängande svansen när vi gick in på planen, varför inte Thyra ville vända ryggen mot mig och så vidare. Det Thyra gör på planen gör hon för att hon vill och för att hon kan, och att hon stressar upp sig beror som sagt på varningssignalerna från min kropp och att jag har ett annat kroppsspråk och tonfall på tävling. Att hon sen började bli uppstressad redan från starten under finalen var för att det blev totalt överslag.
Dessutom har ju jag tänkt helt fel angående uppvärmning och belöning. Jag har ju försökt dämpa Thyra innan vi ska in på planen, eftersom att jag har tänkt att om hon redan är uppe i varv så kommer hon ju explodera innan vi är halvvägs genom programmet. När vi kommit av planen har hon fått lugna ner sig innan hon fått sin belöning, eftersom jag har trott att tanken på belöningen stressat upp henne.
Nu har jag säkert glömt en massa som vi pratade om, men saken är iallafall att problemet helt ligger hos mig och inte hos Thyra. Efter alla skrattattacker när jag berättat om hur jag tänkt så fick jag en massa råd om hur vi ska träna och vad vi ska göra på tävling. Jag ska inte längre försöka vara Thyras motpol, d.v.s vara den lugna när hon är galen, utan vara hennes medpol.
När Thyra börjar stressa upp sig och försöker få igång mig till lek så ska jag inte dämpa henne, utan bara vara normal. Lattja med henne, klappa om henne eller kanske plocka fram en leksak, eftersom att det är hennes sätt att försöka lätta upp stämningen när jag omedvetet blir nervös.
Vi har även en massa saker att träna på. Dels att jag ska agera likadant som under tävling på träning, använda samma tonfall, utmana mig själv och träna på platser som kan skapa nervositet o.s.v. Det kan även vara bra att träna med tävlingsoutfiten och sminket någon gång ibland. Jag ska helt enkelt göra gapet mellan träning och tävling lite mindre.
Jag har en hel del att jobba och tänka på, samtidigt som jag ska försöka att inte tänka så mycket…
Två timmars träning
När jag och hundarna tränar själva så är jag ofta bekväm och går ut på gräsplanen utanför, men idag så tog vi bilen bort till Linghems centrum och tränade där. Lhine fick börja och hon tyckte det var jättekul att äntligen få träna igen. Det blev såklart ett HTM-pass, och vi petade mest i olika positioner. Jag satt och lyssnade på hennes låt igår och försökte reda ut slutet på den, men lyckades såklart inte.
Med tanke på hur många gånger jag försökt göra ett program till den men inte lyckats så blir det nog att kasta den. Det känns såklart väldigt frustrerande och irriterande eftersom att jag har så svårt att hitta ny musik, men efter VM känner jag mig iallafall väldigt peppad att träna vidare på positionerna och blanda in lite olika övergångar.
Efter Lhine så var det Rhivas tur, och för henne blev det ett lydnadspass. Vi gjorde en platsliggning och tränade både linförighet och fritt följ, läggande, inkallning och klass I-apportering. Rhiva var jätteduktig och jobbade på fint trots alla störningar runtomkring. Mellan momenten hade vi små lekpauser och hon skulle leka på mig hela tiden.
När vi tränat klart så var inte Rhiva alls klar, utan hon plockade upp apportbocken och satte sig framför mig med den. Då tog jag och kastade iväg den medan jag höll henne i halsbandet. I samma riktning lite längre bort gick ett barn och jag hade lite svårt att se vad Rhiva var fokuserad på, men chansade ändå på att släppa henne för jag tror att hon hade vänt om jag ropat på henne, men det var raka vägen ut mot apportbocken. Därefter fick träningen var slut, på riktigt.
Sist ut var Thyra, som var helt galet på tårna. Hon skuttade i sidled och ville jobba, jobba, jobba när vi gick ut på gräsplanen. Vi körde mest lite flamsträning där hon fick göra några freestyletrick och sedan få en boll ivägkastad som belöning. Det blev nog faktiskt mer spring med bollen i munnen än träning, men att springa är ju också nyttigt.
När vi kom hem igen hade hundarna bråttom in, för klockan hade hunnit bli kvällsmatsdags, men när dom fått sin mat så lade dom sig nöjda ner och sov.
Hjälp erbjuden och hjälp sökt
Igår fick jag ett meddelande på Facebook från Eva på Dog & People som erbjöd sig att hjälpa mig och Thyra, så på torsdag ska vi dit och visa upp filmerna från VM och prata för att se vad hon kan ge oss för tips och råd. Eva är hälsoutvecklare med fokus på stress och stresshantering hos människor, och även hundar, så hon kommer säkert kunna hjälpa oss en bit på vägen.
När jag och Eva bokat in en tid så hörde jag även av mig till Heléne på High5 för att höra om hon hade tid att hjälpa oss också, så dit ska vi nästa torsdag. Det känns bra att jag har tagit tag i det här nu direkt, istället för att bara tänka att jag ska göra det och sen gå och skjuta på det som jag annars är så duktig på.
Egentligen skulle jag och Thyra tävlat nu i helgen som kommer, men jag tror faktiskt att vi tar och stryker oss. Dels så vill jag inte göra samma fel som jag hittills gjort ytterligare en gång och släppa igenom att Thyra stressar på, och sen såg lockar det faktiskt att få ha lite sovmorgon i helgen. Vi skulle ju visserligen kunna starta och diska oss, men jag vet inte ens hur jag ska göra isånnafall. Liksom, ska jag lägga henne ner och ta en paus eller ska vi gå av planen? Ska hon ha belöning eller ej?
Det finns så många frågetecken i mitt huvud just nu…
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
