1 deciliters träning
Efter kvällsmaten, för att Thyra inte skulle vara extra het för att hon var hungrig, fick hundarna träna så långt som en deciliter torrfoder räckte. För Rhiva blev det kontakt i fotposition och starter. Jag vet ju hur jag vill ha henne i fotgåendet, men allt för ofta så släpper jag igenom blicksläpp i starten bara för att jag vill få gå en längre sträcka innan jag belönar. Otroligt korkat, men idag var jag noggrann och gav henne felsignal när det blev fel och var snabb att belöna när hon behöll ögonkontakten.
Med Lhine blev det träning av HTM-positionerna 4 och 7. Dom är nya och jättesvåra att hitta, speciellt nu när jag försöker att inte gå in och peta med händerna och hjälpa henne genom att vrida kroppen. Lhine överarbetar gärna med rumpan och svänger runt snabbt som attan och byter mellan de positionerna hon kan, så vi får ofta ta en paus där jag sätter henne ner och ställer mig så att det är lätt för henne att gå in i rätt position.
Thyra och jag hade ett väldigt roligt träningspass, som borde blivit filmat. Vi tränade på vändningar och greppande av svärdet, för jag vill att hon tar i handtaget och inte mitt på svärdet. Greppande av svärdet skulle man ju kunna tro inte är så himla svårt, eftersom Thyra dels är lydnadschampion, men idag provade jag att lägga ner svärdet och vänta ut att hon skulle ta det… Herregud, jag kunde inte låta bli att skratta åt henne.
Thyra hoppade och gjorde snurrar vid svärdet, bugade på det, slog på det med tassarna och grävde iväg med det. Om jag sa ”Ta den!” så var det inga konstigheter, men när jag inte talade om för henne vad hon skulle göra så fattade hon ingenting. Hon var så söt när hon provade allt annat än att greppa om svärdet. Jag måste försöka filma det någon dag.
Sen tränade vi som sagt vändningar, längs gångbanan mellan två buskar för att hon skulle få hjälp med riktningen. Först körde vi på jättekort avstånd så att jag kunde hjälpa henne med handen och få henne att bara vända på stället och inte börja vända i en båge. Efter ett par repetitioner så förstod hon vad jag var ute efter och gjorde det jättesnyggt! I ett skutt vände hon sig om och ställde sig rakt och fint.
Att utöka avståndet var inga problem, och jag behövde inte använda några hjälper, men så fort jag lade till några steg backande så var hon tillbaka i sin båge igen. Bättre gick det om hon fick backa, stanna, ta en liten paus och sedan vända. Det är väl så vi får träna den delen, och försöka jobba bort bågen hon fått göra i två år…
