Lydnad för alla tre
Mamma och jag träffades och tränade ihop idag igen. Den här gången tyckte mamma att vi skulle köra på med Rhiva så länge hon orkade, och när timern som hon hade ställt i smyg på 35 minuter ringde så kändes inte Rhiva särskilt trött. Träningen gick även bättre än väntat. Jag räknade med att jag skulle få sänka kraven på grund av skendräktigheten, men den lämnade hon tydligen hemma.
Idag började vi med att värma upp med några lägganden nos mot näsa, och sedan körde vi momenten i klass I i blandad ordning. Rutan stod uppställd på ungefär samma ställe som sist, så vi provade att göra ett tävlingslikt skick, fast på kortare avstånd.
Jag var inte alls säker på om Rhiva hände med i våra förberedelser, med det gjorde hon visst. Full fart rätt ut, så att jag fick ropa ”Stanna!” med lite panik. Det är sjukt vad snabbt hon är! Stanna gjorde hon, även om jag inte tror att hon vet vad kommandot betyder och att hon ska stanna i rutan, utan det var nog en kombination av att hon undrade var targeten var och hörde mig ropa bakom henne. Det blev full fest i rutan, och eftersom att det blev lyckat så fick det räcka så.
Thyra och Lhine fick också träna lite idag, eller snarare leka elitlydnad. Lhine fick börja, och det blev lite fritt följ, ett rutskick och en dirigeringsapportering. Hon tyckte det var superkul! Vilken energi och glädje, och vad bra hon kom ihåg momenten fast att vi inte tävlat lydnad på flera år. För några sekunder blev jag sugen på att återuppta lydnaden med henne igen, tills jag kom ihåg strulet med sitt i grupp…
En väldigt laddad Thyra fick prova sitt livs första zäta, och alla tre skiftena blev rätt. Sedan fick även hon göra ett rutskick och en dirigeringsapportering. Hon tyckte också att det var superkul, och både hon och Lhine var som helt galna. Lite seriös träning blev det också, och mamma fick vara mina ögon i nacken när Thyra backade ut bakom mig. Idag stannade hon inte och skakade på sig, men det fanns en liten gräns för när hon började sakta ner och så blev det väldigt snett…
Nästa tisdag ska vi träna igen, och det känns väldigt bra att vi har kommit igång med att ses en gång i veckan. Det ger mig en liten spark i baken att se till att jag och Rhiva kommer en liten bit framåt mellan varje träningspass.
Susanne:
