Genomblöt träning
En bild från lydnadskursen i fredags.
Jag vill kunna röra på mig att bli helt genomsvett, så stekheta dagar är inte riktigt min grej. Det har varit en sån dag idag, och det kändes sådär lagom roligt eftersom att jag och mamma hade bestämt att vi skulle ses och träna när jag hade slutat jobba.
Det var hemskt varmt och svetten rann, men jag överlevde! Jag tänkte inte ens på det när jag och Rhiva körde våra pass. Tänk om jag kunde komma ihåg det nästa gång jag inte orkar gå ut och träna med hundarna för att det är så varmt? Dessutom orkade Rhiva mycket mer än vad jag föreställt mig, och var verkligen superduktig!
Jag kommenderade mamma och Ingrid genom elitmomenten, och sedan körde jag ett pass med Rhiva. Medan jag kommenderade mamma och Hicka genom klass III-momenten fick Rhiva ta en paus och vila i skuggan. Hon låg tyst och tittade på, trots att mamma råkade glömma bort sig och drog upp en boll åt Hicka och dessutom kastade den mot Rhiva.
Med Rhiva blev det två pass, och det blev en stunds väntan i bilen innan det var hennes tur. Det blev lite dragande i kopplet på vägen bort till planen, men innan vi gick in så gjorde vi ett stopp och värmde upp lite kort innan mamma ropade in oss. Rhiva gick jättefint vid sidan och hade inte en tanke på att kasta sig iväg för att hälsa, så där blev det bollbelöning!
Mamma kommenderade oss i linförigheten, och fick även ha hand om klickern. Vi lyckades få fram det som händer här hemma, nämligen att Rhiva börjar gå för långt fram för att sedan sakta in ifall att det är läggande/ställande. Idag valde jag att bara fortsätta gå, och eftersom att Rhiva var kopplad så hade hon inget annat val än att följa med.
När jag kände mig nöjd så kopplade jag loss henne och ställde upp för läggande under gång. Mamma kommenderade, och Rhiva hängde på fint! Förutom att Rhiva var jätteduktig så lyckades även jag med ett par jättebra belöningar. Det blir ju lätt att man alltid belönar på samma sätt, men idag tänkte jag till emellanåt. Innan vi avslutade första passet gjorde vi en inkallning också, och med en liten handhjälp så fick vi till ingången bra.
Även under andra passet blev det linförighet med kommendering. Jag visste inte riktigt vad vi skulle träna på mer, men eftersom att rutan stod uppställd så tänkte jag att vi kunde passa på att göra några rutskick. Det första skicket gick inget vidare, det var full fart genom rutan och ut mot ingenstans. Jag hann tänka ”Fan också!” innan jag ropade på Rhiva, och hon vände direkt.
Inför nästa skick så gick jag ut och lyfte på targeten, och sen var det inga konstigheter. Hon stod till och med still på den! Jag testade även att plocka bort den, och Rhiva hittade in i rutan även om hon såklart undrade var targeten tagit vägen. Egentligen så kan hon ju inte det momentet, men bara vi tränar på så vet hon nog snart vad ordet ”Rutan!” betyder.
Rhiva var som sagt jätteduktig, både under träningspassen och efteråt. Hon brydde sig inte om Ingrid och Hicka överhuvudtaget, och när jag och mamma höll på att plocka ihop grejerna så var Rhiva lös och valde själv att lägga sig ner. Det verkar som att det vuxit fram en liten avknapp, äntligen.
