”Det är nåt i busken!”
Jag var ute och tränade en stund med Rhiva förut, och flera gånger tappade hon fokus och tittade mot buskarna. Det var nog bara löv som prasslade tänkte jag, för jag kunde inte se nåt. Vi fortsatte träna, och Rhiva var jätteduktig! Hon gick med fin kontakt i linförigheten och lyssnade bra på inkallningarna. Tidigare har vi ju haft problemet att hon kommit ibland och suttit stenhårt kvar ibland, oavsett vad jag ropat. Idag startade hon snabbt och sprang i full fart, och när jag lurade henne med fel kommando så ryckte hon till med satt kvar.
Rhiva tyckte inte alls att hon var färdigtränad när jag tänkte avsluta, så vi körde lite klass II-fjärr också. Efter ett par skiften så såg jag vad hon tidigare blivit störd av, det kom nämligen en katt smygandes bakom henne. Den gula katten som kommit och stört oss ett par gånger tidigare. Jag gick fram och belönade Rhiva och satte på henne kopplet. Sedan satte jag mig ner i gräset, och när hon fick syn på katten så började jag kasta godis i gräset åt Rhiva.
Den här katten är ju inte rädd, utan väldigt nyfiken, så jag tänkte att det kunde vara en bra situation att utnyttja. Rhiva stod först som förstenad med en tass i luften, men godisbitarna fick henne att bryta det beteendet. Jag hoppades nästan att katten skulle komma ända fram, för han har varit framme hos grannens hund och hälsat på den, men den nöjde sig med att tassa omkring någon meter ifrån oss.
När katten till slut bestämde sig för att det var dags att vandra hemåt så körde jag lite linförighet med Rhiva igen för att testa och se hur störd hon hade blivit, och det var inga större konstigheter. Eftersom att jag inte brydde mig om katten och den inte for iväg som skjuten ur en kanon så var den nog inte så himla intressant.
