Jag fyller år idag, och på fredag blir det kalas med släkten. Rhiva som är nybadad inför morgondagens eventuella utställning har varit med och övervakat när jag har förberett födelsedagsfikat. Det rasade en himla massa päls från Rhiva när jag badade henne och just nu ser hon ut som ett får, så jag får se hur hon ser ut imorgon. Ser det för hemskt ut så stannar vi nog hemma. Tror inte hon är badad sen augusti, så nu är hon ju iallafall ren även om hon inte blir fin.
Det är evigheter sedan jag tävlade lydnad senast, men i år är tanken att jag och Rhiva ska ut och tävla lydnad. Alldeles för länge var det bara en tanke, innan vi kom igång med lydnadsträningen igen, men nu börjar jag bli tävlingssugen på riktigt! Det är väl egentligen bara tre saker som fattas. Platsliggning, hopp över hinder och medlemskap i SBK.
När vi tränar platsliggning här hemma, vilket sker allt för sällan, så ligger hon lugnt och tryggt, men vi behöver ju testa det bland andra hundar och störningar. Hopp över hinder har funkat bra när vi tränat det, men nu är det länge sen. Medlemskapet har jag bara varit lat med och inte betalat in, och det går ut imorgon, så det är ju tre saker som är rätt enkla att ordna.
Lite kommendering kanske vi skulle behöva också kom jag på, men det är ju heller inget som är sådär jättesvårt att ordna. Jag kan ju faktiskt ge ett manus till Lenny.
Att tävlingssuget har kommit krypande beror till stor del på att jag tycker att Rhiva har mognat mycket den senaste tiden, och att vi har haft bra träningspass såklart. Det kan var katter i buskarna, folk och hundar kan gå förbi. Visst blir hon störd av katterna, men hon försöker ändå sitt bästa. Jag kan även visa min glädje över hur duktig hon är och klappa om henne utan att hon går helt bananas.
Idag provade jag att ha med en pipleksak ut som belöning, något som har varit totalförbud för henne förut. Hon var väl medveten om den, för jag hade i handen, och kunde ändå koncentrera sig på det hon skulle göra istället för att bara tänka belöning. När jag kastade iväg den sprang hon ut och hämtade den, vände direkt och ville byta den mot en godis.
Det är kanske dags att ta en titt i tävlingskalendern så jag får ett mål att träna mot?
Anna filmande en massa under landslagsträffen, och här kommer en liten film på det vi gjorde under de två dagarna. Vid klippet precis 2 minuter in i filmen hade jag och Karin missat att pizzabudet kommit, så han måste nog undrat vilket mentalsjukhus vi hade rymt ifrån…
I helgen har Martin och Lhinedottern Våga, RLD N Höstglädjens Line On The Horizon gjort två starter i fortsättningsklass i rallylydnad. Resultatet blev två godkända rundor på 78 poäng och 86 poäng, så de har alltså fått tre godkända resultat och titeln RLD F inom en vecka! Stort grattis!
Gunilla och Lhinesonen Wille, Höstglädjens Written In The Stars var idag på SKK:s utställning i Västerås. Det blev debut för Wille i valpklass på officiell utställning, och han blev 2:a i klassen med HP! Debuten gjorde han redan i februari på GRK:s Open Show i Sala, där han vann Puppy I med HP! Grattis, grattis!
Zandra och Thyras dotter Lystra, LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Stjärnlyster gjorde comeback på rallylydnadsbanan idag efter ett litet uppehåll. De gjorde två starter i mästarklass, som resulterade i två godkända resultat på 93 poäng och en 100-poängare med klassvinst! Massa grattis!
Först fattade jag inte att det var mig hon menade, men när jag såg mig omkring fanns det ingen annan människa i närheten. En av våra grannar, som själv har hund, gick förbi när jag var ute och tränade med Rhiva och kommenterade uppenbarligen våran träning med en så trevlig kommentar som ”Ni får flytta ut på landet istället och hålla på med sånt där!”.
Eftersom att jag först inte fattade att det var mig hon sa det till så blev mitt svar bara ett ”Va?!?”. Hon lät riktigt sur när hon sa det, men jag fattar inte vad det var med våran träning som var så störande att den var tvungen att kommenteras. Visserligen drog hennes hund hysteriskt mot oss, men det är ju inte mitt fel? Hon kunde faktiskt valt att gå åt annat håll. Jag hade dessutom satt Rhiva ner och passade på att träna kontakt när dom gick förbi, så det var ju inte så att vi höll på och pep med leksaker och tjoade som retning för den andra hunden.
Jag skulle gärna flytta till ett hus ute på landet, men tills vidare kommer vi fortsätta träna på gräsplanen utanför. Det är ändå ingen annan som utnyttjar den till något, och vi tar inte upp hela gräsplanen eller är där flera timmar om dagen…
Det finns ju folk till allt och man kommer väl aldrig sluta att förvånas, men ibland vore det bra om folk kunde använda det dom har innanför pannbenet. Om det är ett hinder på vägen, i detta fallet hundar och människor, så kanske man ska sakta ner i god tid så att man snabbt kan bromsa om det behövs.
Nu under kvällen tog jag och grannen en långpromenad tillsammans med hundarna, och för att få till en längre sväng så måste man tyvärr gå en bit längs en landsväg. Den är krokig och går längs med en stor gård, så jag själv håller inte hastigheten som är 70km/h utan kör lite saktare eftersom att det är skymd sikt och det skulle kunna vara både hästar, kor och katter på vägen.
Dom som kör den vägen varje dag tänker väl inte så, utan ”Det brukar ju aldrig vara något på vägen” om de ens tänker överhuvudtaget. Sträckan längs 70-vägen brukar ta en stund för oss att gå, då vi ofta får samla ihop hundarna, kliva åt sidan och sätta dom ner medan bilar, lastbilar och traktorer kör förbi. Det känns enklast att göra så, för då ser förarna att vi har uppmärksammat dom och att vi har kontroll på hundarna. Många är då dessutom snälla och både saktar ner och håller ut ordentligt.
Men idag var det tydligen någon som hade väldigt bråttom hem eller var han nu skulle. Helt plötsligt har vi en bil i arslet, fast att vi titt som tätt kollar bakåt. Vi kliver snabbt åt sidan och börjar samla ihop hundarna, och idioten bara fortsätter att köra fast Thyra har rumpan ute i vägen fortfarande. Jag fick halvt panik och tänkte att han kommer ju köra på henne, så jag får liksom vifta med armarna och hoppa ut mitt i vägen med ryggen vänd mot bilen så att jag samtidigt kan se att jag är längre ut på vägen än Thyra. Då stannar idioten.
Jösses alltså, hade han inte kört så fort hade han passerat oss både snabbare och smidigare. Föraren i bilen bakom hade stannat på gott avstånd och såg halvt förskräckt ut…
Thyra spanar på harar ute på fältet, det bästa som finns!
Tugga pinnar får man inte, men idag tyckte Thyra att det får man visst!
Igår tog jag med mig bara Thyra på en promenad i den sista kvällssolen. Vi gick upp till den lilla skogen som jag kallar för låtsasskogen, och in i kohagen. Först tassade vi bort till grinden för att se så att den fortfarande hade en glipa, för jag antar att den stängs när korna släpps in. Den var öppen och jag varken hörde, såg eller kände lukten av några kor så sen kunde vi lufsa runt i hagen hur vi ville.
Det var hur skönt som helst att gå med bara Thyra. Inte för att snacka skit om de andra två, men Lhine är Lhine ibland och Rhiva vågar jag ju inte ha lös eftersom hon är så snabb i både huvud och ben. Thyra hon sköter sig själv. Hittar inte på några hyss, även om hon åt upp en bit av ett kadaver hon hittade, upptäcker snabbt om jag försvinner och letar upp mig snabbt som attan.
Vi liksom bara går, fast ändå ihop.
Wilmer, LPI Höstglädjens Line Written In Winter.
I måndags debuterade Lhines dotter Våga, RLD N Höstglädjens Line On The Horizon i rallylydnadens fortsättningsklass tillsammans med husse Martin. Efter bland annat en förarmiss som gav -10 poäng så blev det 83 poäng kvar och därmed ett godkänt resultat! Grattis!
Idag såg jag ett roligt inlägg i Höstglädjens grupp på Facebook, där Kicki berättade att hon och Lhines son Wilmer, LPI Höstglädjens Line Written In Winter hade gått ett viltspårprov idag och blivit godkända i anlagsklass! Jättestort grattis!
En av sponsorgåvorna från Agria var som jag redan nämnt en hundbur, och när Anna provade en av dom så kröp Thyra in hos henne. Thyra ser helt klart mer nöjd ut över Annas sällskap än med mitt, men på de nedre bilderna så var det jag som trängde mig in hos Thyra och närkontakt ska helst ske på hennes villkor. Hon ligger till exempel inte kvar i sängen särskilt länge om jag säger att hon får komma upp, men om hon själv väljer det så kan hon ligga där hela natten.
Vi tog inte med någon bur hem efter landslagsträffen, då de inte räckte till alla och vi inte bor så långt ifrån lagret i Skänninge. Jag håller dock tummarna för att vi också få en bur snart, för den är helt klart smidigare än den jag har nu. Den får det visserligen plats två hundar i, men den är tung och stor att bära på och släpar liksom i marken om jag har armarna rakt ner. Buren från Agria är mycket lättare, plus att det finns en axelrem att fästa i den!
Vittra, TJH(RDH) LPI RLD N Höstglädjens Quick-Witted 4 år.
Under påskhelgen var Sara och Thyradottern Vittra, TJH(RHD) LPI RLD N Höstglädjens Quick-Witted på ett räddningshundsläger i Norrköping, och igår hade vi turen att få träffa dom en stund. Dom bor ju en bit utanför Sundsvall, så det händer ju inte så ofta.
Det var jättekul att få se Vittra, och hon är så himla fin! Av de sju gånger som Sara har ställt henne i öppenklass har hon fått sex CK:n, tre placeringar i bästa tikklass och ett reserv-cert!
