Crufts 2014
Igår blev det tidig uppstigning trots att freestyletävlingen inte skulle början förrän vid 12-tiden. Redan 05.00 ringde klockan för att vi skulle hinna äta frukost innan det var dags att gå till tåget som skulle ta oss till Cruft’s. Jag ville få träna en stund i ringen, och då gällde det att vara där tidigt eftersom att det skulle vara aktiviteter där hela dagen från 08.30.
Efter att jag ställt upp Thyras bur i vårat bås så gick vi bort till ringen för att träna. Jag letade upp den ansvarige och dubbelkollade så att vi fick gå in i ringen, och frågade även om jag fick belöna på planen. Först fick jag till svar att jag egentligen inte fick det, men efter en stund så sa han “But I don’t know if you have treats in your pocket…” och såg finurlig ut.
Vi körde igenom programmet i små korta bitar med belöning emellan och gick ett par varv runt ringen så att Thyra fick känna av miljön och spana in alla grejer runtomkring.
Sedan blev det ett par timmars väntan. Jag började med att dela ut lycka-till-korten och presenterna som jag hade med mig, och fick det samma av de andra tävlande och även några andra personer. En del namn kände jag igen, men en del har jag ingen aning om vilka det var.
Nervositeten började komma krypandes, och vi bestämde oss för att vi skulle fördriva lite tid med att gå omkring bland försäljarna innan det blev för mycket folk. Jag såg uppenbarligen väldigt blek ut, för Johanna och Anja från Danmark gav mig en chokladkaka och tyckte att jag skulle sätta mig ner en stund. Under tiden så var de snälla och satte upp korten jag fått över Thyras bur.
När klockan började närma sig 10-tiden så gick vi tillbaka till båset, och jag trimmade till Thyra lite, bytte om och fick håret fixat. Sedan försökte jag sitta ner och ta det lugnt medan Thyra låg och sov i sin bur. En timme innan start blev vi hämtade för en briefing, där vi fick förklarat hur allt skulle gå till. Därefter fixade jag sminket och sen var det dags att gå in i uppsamlingsringen. Där fanns vatten till både förare och hundar, en massa stolar uppställda i en ring runt en uppvärmningsyta och två stolsrader framför en tv där man kunde titta på livesändningen.
Allt var väldigt välarrangerat och man blev väl omhändertagen. När jag frågade efter toaletten så blev jag eskorterad dit, och efter ett par minuter så kom en funktionär och frågade om jag mådde bra.
Jag och Thyra skulle starta som nummer fem, och inför våran start så tog vi det lugnt. Thyra kändes trött, och eftersom att träningen på morgonen gick bra så kändes det onödigt att hålla på och styra med henne precis innan. När ekipaget före oss var inne på planen så blev vi hämtade av en funktionär som placerade oss lite närmare planen. Därifrån tog en annan funktionär över som talade om var vi skulle vänta på vår tur, att jag skulle ge kopplet till henne och sedan hålla koll på nästa funktionär som gav klartecken om när vi skulle gå in på planen.
Bara det hur jag skulle göra när vi gick in på planen var jag nervös över. Skulle jag bara gå rakt in som jag brukar, eller skulle jag vinka till publiken? Den nervositeten släppte så snart vi klev in på planen, och det kändes så självklart att jag skulle vinka och bjuda in publiken. Känslan att kliva in och möta fullsatta läktare var bara så häftig!
Vi hälsade på domarna och gjorde oss sedan redo för start. Thyra strulade och ville gå in mellan mina ben istället för att gå ett varv runt svärdet som är våran startrutin. Istället för att styra med henne så klev jag undan och så gjorde vi om. Speakern hann prata klart lagom tills att vi kände oss klara och jag vinkade igång musiken.
Thyra som kändes trött körde på redan från start. När hon skulle gå i sidleds framför mig så gjorde hon ett par snurrar, men jag agerade som vanligt så jag tror inte att det var jättetydligt för domarna att det blev lite fel. Sedan flöt det mesta i programmet på jättebra. Jag var lite nervös för att hon skulle skälla när det var dags för hoppen och snurrarna, men hon var knäpptyst!
Vi har haft lite problem med att hon fuskar och går framåt när hon ska vända och backa mot mig med svärdet, men igår lade jag in ett stoppkommando efter snurren hon gör precis innan och då vände hon mycket bättre. Där vi går i sidleds och jag har ryggen mot Thyra så blev det lite snett, för Thyra gjorde en jättesnurr, men hon var jätteduktig och gick i sidleds trots att hon inte hamnade rakt bakom mig.
Avslutningen gjorde hon jättesnyggt! Greppade svärdet i handtaget och sprang i en stor cirkel runt mig. Ibland kommer hon ju lite nära, och då finns risken att hon vill klänga på mig eftersom att hon ska gå med framtassarna på min rygg sen. Det kändes bara så jävla bra när vi satte oss ner i slutpositionen och fick ta emot publikens applåder och jubel!
Medan jag kampade med Thyra i uppsamlingsringen ropade speakern ut våra poäng, som jag även kunde se på tv:n, och det kändes helt sjukt när han ropade ut slutpoängen. 26.43 poäng, och vi gick upp i ledningen!
Inför Cruft’s försökte jag verkligen att inte ha några förväntningar gällande poäng och placering, utan tänkte på det mer som en uppvisning, för det är ju jättestort att bara vara där liksom. Om vi skulle sätta programmet utan några större missar så skulle jag vara jättenöjd. Att vi nu fick så höga poäng och gick upp i ledningen, det kändes helt otroligt!
Jag var dock väl medveten om att vi inte skulle hålla ledningen särskilt länge, så jag njöt verkligen av den lilla stunden som vi låg i topp! Det var sex ekipage kvar efter oss, och varav de fem sista är mycket välkända och duktiga. Man kan väl säga att dom hade sparat de bästa till sist. Heather Smith, Richard Curtis, Monika Olsovska, Vanda Gregorova och Jules O’Dwyer. Det var dom som jag trodde skulle slåss om placeringarna 1-5, så att vi lyckades klämma oss in på en 4:e plats känns så sjukt jävla häftigt!
Linda:
