Svensk heelwork to music-champion!
Lhine, FDI HTMI HTMII HTMIII RLD A SE HTMCH SE LCH Höstglädjens Dreamline.
För knappt 11 månader sedan debuterade vi i heelwork to music klass I, och idag på Championchansen i Karlstad blev Lhine Sveriges första heelwork to music-champion!
Som jag tidigare nämnt hade jag tänkt skippa Championchansen eftersom att vi inte var klara med det nya programmet, men efter My Dog så blev jag ändå sugen på att åka eftersom att Lhine hade chansen att bli den första svenska hunden med heelwork to music-championat. Jag anmälde dock bara till den ena dagen, så då hade vi två starter på oss istället för det dubbla.
Vi åkte tillsammans med Nathalie och Ida, och det var en väldigt trött och gäspig bil. Min klocka ringde redan 04.00, och jag kom inte i säng så tidigt igår som det var tänkt… Vi var framme lagom till anmälan och musikinlämning, och därefter var det dags för banvandring. Planen räckte inte riktigt till för att vi skulle kunna starta likadant som vi brukar, men efter att jag lyckats komma på hur vi skulle röra oss så gick jag och hämtade Lhine.
Man fick ha med sig hundarna in på banvandringen om man ville, och det kändes som att det kunde vara nyttigt för Lhine. Dels för att hon alltid måste prata högt och ljudligt när hon kommer in på nya ställen och så är det ju lite speciellt att tävla inne på Dog-o-rama.
Det var bara klass III idag och freestylen gick först så det kändes skönt att kunna ta det lite lugnt en stund. Lhine fick sitta i bilen och vänta på sin tur, vilken hon tyckte var sådär lagom kul för när Nathalie skulle hämta Ayax så smet hon ut ur bilen! Något som jag helt missade då jag var kvar inne. Som tur var så var det in i hallen hon ville, så hon hade sprungit och ställt sig vid dörren.
När det var tre hundar kvar före mig och Lhine så gick jag ut och hämtade henne. Vi värmde upp en liten stund, och när ekipaget före oss skulle gå in på planen gick vi in och väntade i ett annat rum. Lhine var galet glad över att äntligen få komma in i hallen! Medan vi väntade på vår tur sen utanför planen så försökte jag dämpa henne lite genom att sätta henne ner och klappa på henne. Hon hade inte riktigt tid att vara still, men så fort vi fick komma in på planen så slog hon om.
Lhine jobbade på jättefint, och vi hade nog ingen större miss. Hon blev lite luftig och gick snett på några ställen, men i övrigt så satte hon alla positionsbyten. Redan innan hade jag bestämt mig för att göra som på träning, och försöka att inte hålla på och greja med mina händer och titta för mycket på henne. Jag tror att Lhine tyckte det var skönt, och det kändes som att hon gick bättre än hon någonsin gjort!
Det var en nervös väntan på poängen, samtidigt som det kändes som att det borde bli cert. Poängen räckte gott och väl och Lhine fick sitt andra cert! 25.55 poäng fick vi, vilket jag även tror kan räknas som SM-poäng, och kom 2:a i klassen!
Efter en liten lunchpaus var det dags för freestyle klass III igen. Jag tyckte att jag tog ut Lhine väldigt lagom innan vår första start, så även nu väntade jag tills det var tre ekipage kvar före oss innan jag gick ut och hämtade henne. Vi värmde upp på samma sätt och gick in i hallen när ekipaget före oss gick in på planen. Nu hade Lhine ännu mera bråttom om, och var ännu mera galet glad.
Inför vår andra start började tröttheten komma ikapp, och jag gav fel kommandon och svamlade. Lhine lyssnade som tur var inte på mig utan gjorde det som jag egentligen menade. Det kändes bra när vi sprang av planen, och en del tyckte till och med att andra starten såg bättre ut än den första.
Nu var det ännu mer nervöst att vänta på resultatet, men jag och Nathalie tog en promenad under tiden. När vi satt in hundarna i bilen igen så hade resultatet kommit upp. 25.60 poäng, cert och därmed även svenskt heelwork to music-championat! Tjoho, vad kul!
Även om det inte spelar någon som helst roll så är det såklart lite extra roligt att Lhine blev den första svenska hunden med titeln SE HTMCH! Det är även en titel som hon kommer vara ensam om fram tills imorgon då det är några stycken som har chans på championatet.
På vägen hem från Karlstad stannade vi till på ett Mc Donald’s, där Lhine och Ayax fick en varsin specialbeställning för sina fina resultat. Ayax för sitt cert och klassvinst, och Lhine för sina två cert och championat. Lhine fick en Big Mac, utan lök förståss, och när jag höll på att ge den till henne kom jag ju på att hon älskar kartonger så hamburgaren åkte ner i förpackningen igen så hon fick öppna den själv. Dubbel lycka liksom, både förpackning och hamburgare!
kicki:
