Imorse vräkte det ner kallt äckligt regn, men nu har det börjat snöa! Än så länge är det små fjuttiga flingor, men det lägger sig ändå på marken och jag hoppas att snön vräker ner under natten. Tänk vad härligt om snön stod upp till knäna imorgonbitti!
Idag är det en vecka sedan Lhine fick sitt första cert i heelwork to music, och min stoltheten över hennes prestation håller fortfarande i sig. Även om utförandet inte var det bästa så gick det ju mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Inför tävlingen kände jag att det får gå som det går, eftersom att vi bara haft tre veckor på oss att träna och hon aldrig varit inne i en mässmiljö förut.
Filmen från My Dog har jag tittat på flera gånger, och jag blir lika glad varje gång jag ser på den. Lhines energi och glada svans, och hur hon nästan slår omkull av lycka när jag berömmer henne i slutet.
Tänk att vi för ett år sedan höll på och tränade för att testa på klass I. Lite drygt fyra månader senare hade vi tagit diplom i klass I, II, III, och hann med att ta totalt fem uppflytt i klass III och kvalade till SM innan Lhine gick på mammaledighet i september.
Att Lhine är den första svenska hunden med HTM-cert känns såklart lite häftigt, och hon har ju alltså chansen att bli Sveriges första heelwork to music-champion! Om hon blir först eller inte bryr jag mig inte om, men titeln SE HTMCH är det klart att hon ska ha. Det tvivlar jag inte på en sekund.
Fy så det ser ut här hemma oss nu. Det ser ut som att vi inte har dammsugit på flera månader. Soffan är täckt med päls, det ligger fluffiga tussar på golvet, listerna är vadderade med päls och man vill inte titta in under soffa och säng… Både hundarna och vi tvåbenta ser ut att gå omkring med pälstofflor.
Alla tre fäller på en gång nu, och det spelar liksom ingen roll om man plockar upp pälsen som ligger längs väggarna eller dammsuger för nästa dag ser det likadant ut igen. På ett sätt är det ju bra att dom fäller samtidigt, för sen när dom har fällt färdigt så får vi en längre period utan fällning.
Thyra är nog den som är mest naken nu tror jag, och fort har det gått! Hon var fin för en vecka sen, men nu är det inte mycket kvar. Fällningen har varit på gång ett tag, men hennes päls packar ihop sig i små kockor innan den väl lossnar, och på My Dog lossnade det en hel del inne på tävlingsplanen. Sedan dess så har det varit fritt fall för pälskockorna och Thyra ser ut som en liten nakenfis.
Det är tur att man får lov att ändra sig. Zandra, med Thyradottern Lystra, LPI RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Stjärnlyster, som inte hade något större intresse för lydnaden, och nu ser det ut såhär!
Stackars Rhiva, hennes träning har verkligen inte haft någon prioritet alls de senaste veckorna. Det blev mindre träning inför mästerskapen, och ännu mindre när Lhine kom hem igen. Jag hade dåligt samvete över det i början, men sen kändes det bättre när jag väl bestämde mig för att hennes träning fick stå åt sidan ett tag till fördel för Thyra och Lhines träning. En dag kommer det ju säkerligen bli tvärtom.
Jag tror att det är ganska nyttigt för Rhiva att få ha lite tråkigt. Det är ju inte som att hon har varit helt bortglömd, utan det är ju bara att träningspassen har uteblivit. Istället har hon fått vardaglig träning, på promenaderna exempelvis. När hon gått med fin kontakt så har hon fått en godis om jag haft med det i fickan eller så har vi busat med en av mina vantar.
Resan till Göteborg och My Dog blev ju ett riktigt äventyr. På vandrarhemmet satte vi upp kompostgaller så inte hundarna kunde vara i sängarna, och det tyckte Rhiva var konstigt men det var ju bara att gilla läget. Inne på Svenska mässan tyckte hon att det var lite läskigt att kliva över luckorna i golvet, och det fick hon lösa själv medan jag väntade in henne på andra sidan luckorna.
Sen gick vi ju en spännande promenad i Slottsparken där vi bland annat tittade på sälar, pingviner, älgar och getter. Så fast att Rhiva inte har fått göra nåt på ett tag så har hon fått vara med om en hel del och borde inte vara helt missnöjd med livet. Vissa kvällar tjatar hon dock om att få göra nåt och klänger på mig, men då puttar jag ner henne vänligt men bestämt eller är så är jag till och med så taskig att jag stänger ut henne i hallen med ett kompostgaller.
Ja, såhär såg det ut när Lhine blev den första svenska hunden med cert i heelwork to music! Det vinglade lite hit och dit, men jag är ändå jättenöjd med utförandet med tanke på att det var på dagen tre veckor sedan jag hämtade hem henne från Hälla.
Inför tävlingen var jag orolig över hur Lhine skulle se ut, för hon var ju jättesmal och hade fortfarande mjölk när jag hämtade henne. Trodde inte att jag skulle hinna få upp henne i hull, så jag kontaktade faktiskt tävlingsledaren och berättade hur det låg till och frågade om jag behövde ha med veterinärintyg. Fast när mjölken väl sinat så ökade jag på maten, och inte kan man se att hon nyligen haft åtta valpar.
Vad glad jag blev när jag såg att jag blivit taggad i dom här bilderna på Facebook!
Alla bilderna är tagna av Anna Wedin Andersson.
Ytterligare en tävlingsdag på My Dog, och idag var det dags för finalen i Agria Freestyle Elite Challenge som jag och Thyra kvalade till på debuten med vårat program i april förra året.
Vi åkte i lika god tid som igår, men kom in snabbare idag eftersom att jag inte behövde vänta på att få någon nummerlapp. Igår delades de ut utanför entrén, och jag hade turen att lyckas få min lite tidigare än utsatt tid, men idag kunde vi knata raka vägen in med all packning och alla tre hundarna på en gång. När hundarna var rastade en extra gång så var det drygt en timme kvar till banvandring, och det kändes väldigt skönt att kunna sitta och ta det helt lugnt en stund. Eftersom att jag bara skulle starta med Thyra idag så kände jag mig inte ett dugg stressad, och fick till och med i mig lite frukost.
Jag och Thyra hade startnummer 11, och både före och efter banvandring så fick hon vara med mig hela tiden vid läktaren. Undantaget var när Anna fixade mitt hår och när jag gick iväg och sminkade mig. När det började närma sig våran tur så värmde vi upp lite lätt bara och sedan satte vi oss ner och bara tog det lugnt ända tills det var dags att gå in på planen. Med tanke på SM och gårdagen så känns det ju som att det är våran grej, att bara gå rakt in utan att hålla på och styra innan.
Idag flöt tävlingen på utan strul, tills det var våran tur. Vårat program började bra, eller rättare sagt jättebra, men sen började låten hacka. Vi körde vidare ändå och musiken kom tillbaka. Sedan började det hacka igen och till slut var det tyst i flera sekunder. Vi fortsatte en bit till men jag tappade fokus och Thyra blev frustrerad och gav ett skall så då stannade vi upp och tittade frågande mot domarna som gav tecken att vi fick lämna planen.
Medan jag klappade om Thyra och belönade henne så mötte vi upp ena domaren och tävlingsledaren. Jag fick välja om vi skulle starta om direkt efter nästa ekipage eller sist, och eftersom att Thyra blev lite frustrerad så valde jag att vi skulle starta sist. Tävlingsledaren berättade att musikstrulet berodde på att skivan gått sönder, skivan som jag hade med som reserv och som fungerade igår. All musik skulle egentligen spelats upp som filer, men på något vis så blev det fel på allas filer när de laddades ner så istället fick alla lämna in sina reservskivor igår.
Som tur var så gick det att koppla in mobilen så när jag lämnat in den till DJ:n så gick jag och satte mig med Thyra och tog det lugnt igen. Andra starten blev ingen start alls, för då kom det inget ljud! Vi fick lämna planen igen och sprang bort till DJ:n för att kolla vad som var fel. Ljudet syntes lågt på musikbordet, men det gick inte att höja så det hördes i högtalarna. Jag svor lite för mig själv, men drabbades inte av någon panik. Tävlingsledaren frågade om låten fanns på Spotify, men jag har ju klippt i den massor så det var tyvärr ingen lösning. Till slut lyckades DJ:n hitta rätt volymknapp så ljudet gick ut i högtalarna. Halleluja!
Jag och Thyra skyndade bort till belöningspåsen som låg på läktaren och så fick hon några godisbitar innan vi gick in på planen för tredje gången. Thyra tyckte nog att det var lite jobbigt med allt strul, för starten krånglade lite och så stressade hon på i slalomen. Resten av programmet flöt på bra även om hon missade en snurr, var lite trampig när hon stod på mina fötter och tjuvstartade när hon skulle apportera svärdet. Det kändes iallafall väldigt bra när jag äntligen fick sätta mig ner i slutpositionen med Thyras ståendes med framtassarna på mina axlar! Publiken var med oss och jag tror att vi fick dagens högsta applåder, plus både jubel och busvisslingar.
När jag höll på och belönade Thyra bakom läktarna så sa Lenny att dom ropade mitt namn i högtalarna. Jag fattade ingenting och tittade på dom som stod runt omkring. De vinkade och sa att vi skulle in på planen, så vi sprang in och fick ta emot en gigantisk rosett och en prispåse. Jag fattade fortfarande ingenting, vilken placering de ropat upp, så jag var tvungen att fråga.
– Va, vad har vi gjort?!?
– Ni vann!
– Va?!?
Jag och Thyra vann alltså Agria Freestyle Elite Challenge 2013! Vad vi fick för poäng hade jag heller ingen aning om, men tävlingsledaren skickade dom till mig nu under eftermiddagen, och vi vann med hela 27.95 poäng! Helt sjukt!
Idag gick årets första tävling av stapeln, vilket också var den första tävlingen med de nya reglerna och därmed även första chansen att ta cert i heelwork to music!
Jag, Lenny och hundarna sov inatt på samma vandrarhem som jag och Nathalie sov på förra året, och med tanke på att vi aldrig lyckades åka raka vägen till Svenska mässan så blev det tidig uppstigning för att jag skulle ha god marginal för felkörningar. Dessutom skulle jag åka själv idag med alla tre hundarna, och räknade med att det kunde bli lite rörigt också. Det gick dock smidigt att hitta till mässan, och det var inte speciellt besvärligt att ha med alla hundarna. Det blev bara lite kaos på rastplatsen, när Rhiva fick spelet av sågspånet…
HTM:en gick först, och det kändes bra förutom att jag inte skulle hinna köra ur Thyra någonting. Fast det var ju smidigt med tanke på frisyren och sminket i Thyras program, och efter banvandringen kunde jag ha med mig Lhine hela tiden innan det var dags för oss att starta. Hon hade ju aldrig varit i en mässmiljö innan, och tyckte det var lite otäckt med luckorna i golvet.
För att tävlingen skulle flyta på lite smidigare så fick man gå in i ringen medan domarna dömde, och under den tiden lät jag Lhine se sig om kring och så lattjade jag med henne och kliade henne på rumpan som hon blir helt tokig av. Första halvan av programmet började bra, men sen tror jag att vi råkade hamna ovanpå en lucka och Lhine blev lite ängslig, klängig och ville inte gå in i den planerade positionen. Det kändes som att vi strulade i evigheter medan jag funderade på i vilken position vi kunde ta istället för att få en smidig övergång till nästa.
Resten av programmet flöt på bra, och Lhine vispade glatt på svansen i slutpositionen medan musiken tystnade. Sedan blev det att springa av planen och belöna lite snabbt innan jag skyndade att byta om till Thyras program. Det var bra fem hundar mellan Lhine och Thyra. Johanna Lehman var snäll och fixade min frisyr, innan jag skyndade vidare till toaletten för att sminka mig.
Thyra var halvt i taket när jag plockade ut henne och fick göra några tricks innan vi satte oss ner och bara tog det lugnt. När ekipaget före oss ska gå in på planen så talar speakern om att det är strul med musiken, och att de går vidare till nästa ekipage om de är redo. Hoppsan! En repris från SM, fast den här gången var det ännu mera bråttom. Speakern frågade om vi var redo, och min tanke var såklart ”Nej!”, men jag vinkade glatt för att tala om att vi var redo och så var det bara att kliva in på planen.
Redan efter första varvet runt svärdet kände jag att Thyra var väldigt het, för hon tog ut en väldigt stor sväng och hade nog tänkt gå runt mig istället. Det gick fort i slalomen, men vi har tränat en hel del på att hon faktiskt får vänta in mig lite och inte bara springa på. Jag lyckades hålla ihop henne skapligt, och vid hoppen påminde jag henne om att vara tyst och hon var duktig och lyssnade trots att hon höll på att explodera.
Vi hamnade helt fel i musiken efter att Thyra gått med tassarna på mina fötter, för jag sa åt henne att backa ut alldeles för tidigt. Dessutom fuskade hon och gjorde snurren bakom min rygg alldeles för tidigt. Hur fel vi låg märkte jag inte förrän musiken ändrades och jag vände mig om mot Thyra. Det var ju där vi skulle börja gå i sidled, så den sträckan blev väldigt lång idag. I slutet blev det också lite fel, när Thyra gick in mellan mina ben istället för att sätta framtassarna på min rygg. Som tur var gick det smidigt att backa ut henne och få upp henne mot ryggen.
Efter att vi sprungit av från planen fick jag springa in igen och hjälpa till att städa mattan. Jag hade förvarnat om att det kunde behövas, då Thyra fäller och släpper stora tussar, och med den extra farten hon hade idag så flög det en hel del tussar under programmet!
Jag hade ingen aning om vad vi skulle få för resultat, och det var lite nervöst att gå in och titta på HTM-resultaten med tanke på mitt och Lhines strul där i mitten, men den här dagen kunde inte gått bättre! Lhine fick 23.75 poäng, och sitt första cert! Det räckte även till en 2:a placering. Thyra slog till med nytt personligt poängrekord, och vann klassen med hela 27.35 poäng!
Är vi framme snart?
