Ett av tre
Idag är det en vecka sedan Lhine fick sitt första cert i heelwork to music, och min stoltheten över hennes prestation håller fortfarande i sig. Även om utförandet inte var det bästa så gick det ju mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Inför tävlingen kände jag att det får gå som det går, eftersom att vi bara haft tre veckor på oss att träna och hon aldrig varit inne i en mässmiljö förut.
Filmen från My Dog har jag tittat på flera gånger, och jag blir lika glad varje gång jag ser på den. Lhines energi och glada svans, och hur hon nästan slår omkull av lycka när jag berömmer henne i slutet.
Tänk att vi för ett år sedan höll på och tränade för att testa på klass I. Lite drygt fyra månader senare hade vi tagit diplom i klass I, II, III, och hann med att ta totalt fem uppflytt i klass III och kvalade till SM innan Lhine gick på mammaledighet i september.
Att Lhine är den första svenska hunden med HTM-cert känns såklart lite häftigt, och hon har ju alltså chansen att bli Sveriges första heelwork to music-champion! Om hon blir först eller inte bryr jag mig inte om, men titeln SE HTMCH är det klart att hon ska ha. Det tvivlar jag inte på en sekund.
