Det här året hade jag tänkt att jag och Thyra skulle tävla lite mindre än vad vi gjorde förra året, så det är ju nästan lite komiskt att januari började med två dagars tävlande på My Dog. Fast när jag hade anmält Lhine så kunde jag verkligen inte låta bli att anmäla Thyra också.
Årets första officiella tävling blev en riktigt toppendag! Lhine gjorde comeback efter sin mammaledighet, och blev första svenska hund med cert i heelwork to music! Thyra och jag vann freestyle klass III med 27.35 poäng, och satte ett nytt personligt poängrekord! Vi tog också vårat 25:e cert.
Dagen därpå var det dags för finalen i Agria Freestyle Elite Challenge, och vi hade verkligen inte turen på vår sida. Musiken strulade både första och andra starten, men sen var det tredje gången gillt! Vi gick in och satte programmet och vann Agria Freestyle Elite Challenge med hela 27.95 poäng! Nytt personligt poängrekord igen! Vi fick vår största rosett någonsin och ett turbotält i pris.
Thyradottern Lystra debuterade i lydnadsklass II, och vann klassen med ett 1:a pris på 182.5 poäng!
Nu ikväll var det dags för årets första träningspass tillsammans med Nathalie och Ayax. Jag åkte ut till hundungdom lite i förväg så att jag skulle hinna känna lite på min och Lhines nya låt och träna en stund med Thyra och Rhiva. Hundarna blev helt tokiga när vi klev in på hundungdom, och Thyra och Lhine som alltid får ligga lösa och vänta på sin tur lyssnade väldigt dåligt.
När Nathalie och Ayax kom så visade dom upp lite nya grejer som de tänkt stoppa in i sitt program, och sen gick Lhines låt på repeat medan vi bollade lite idéer till vårat nya HTM-program. Temat och början av programmet är klart, typ 30 sekunder, och hur jag ska tolka temat är klart, men mycket längre kom vi inte. Programmet till klass I satte vi ihop på ett träningspass, samma vecka som vi debuterade, men det här programmet kommer det ta tid att bygga!
Jag tycker att vi har en väldigt bra låt och det händer mycket i den, men det är också en låt där bytena mellan olika positioner och riktningar måste gå snabbt. Därför är det inte bara att kasta in positionerna, utan nu gäller det att planera in i minsta detalj. Låten har också ett par mellanpartier, eller vad jag ska kalla det, som jag inte vet vad jag ska göra av.
Det känns iallafall bra att programmet är på gång nu, och jag tror att det kan bli riktigt bra när det väl är klart! Under tiden som programmet byggs så måste jag och Lhine även träna in de tre sista positionerna som vi har kvar…
Igår fick jag för mig att jag skulle träna apportering med Rhiva. Vi gick ut på gångbanan precis utanför porten för att göra några enkla övningar. Gripande och fasthållande av dummie samt stadga var tanken att vi skulle träna på. Rhiva fick tänka själv när jag lade ner dummien på marken, och det jag ville att hon skulle göra var att ta dummien och sedan sätta sig ner framför mig.
Det var inga direkta konstigheter, förutom att Rhiva blev lite överentusiastisk emellanåt och kastade sig över dummien och bollade med den. När jag visade att jag hade en godisbit i handen gick det bättre, för när hon flamsade så hölls handen stängd.
Till idag hade jag tinat upp en kaja som legat i frysen hur länge som helst. Rhiva fick hälsa lite på den igår, och i fryst form plockade hon gärna upp den från golvet. Jag hade ingen aning om vad hon skulle tycka om den i tinad form för det är hur länge som helst sedan hon fick nosa på vilt, och då höll hon bara på och tramsade.
Jag satte mig ner på golvet med kajan framför mig och visade igen att jag hade en godis i handen och väntade ut henne. Det gick bättre än väntat, och ganska snart så började hon plocka upp den. Inga fina grepp till en början, men hon verkade själv förstå att det var enklare att greppa med hela munnen än att nypa den i en vinge.
Känns väldigt kul att det gick så bra, och nu ligger en stor svart sak (korp?) på tining.
För två veckor sen lät det såhär:
– Hon är ju tjock! Hur mycket mat får hon? Det är dags att dra ner på den nu.
I helgen lät det såhär:
– Hur mycket har du dragit ner maten? Hon börjar ju bli mager!
Det var inte så mycket kvar av Lhine när hon kom hem igen efter valpning, och när mjölken väl sinat så ökade jag på maten ordentligt till 10 deciliter om dagen. Tanken var att hon skulle få äta så mycket tills att hon blev tjock, och tjock blev hon. Då började jag dra ner på hennes mat igen, och nu har hon ätit lite mer normala 6 deciliter om dagen.
Det extra hullet hon lagt på sig blev hon av med ganska snabbt, och i helgen så tyckte mamma att hon var för smal istället. Någon ökning av maten kommer det inte bli, iallafall inte i matskålen, utan det får bli extra tillskott i form av belöning.
2013 blev verkligen ett otroligt bra år för mig och Thyra, och nu när jag har en ny och pigg dator kunde jag summera året med en film! Under tiden som jag gjorde filmen så fick jag själv se hur mycket vi utvecklades under året. I början av året när vi gjorde våra två sista starter med vårat gamla program så skällde sig Thyra genom programmen, något som vi tog tag i när vi kom med i landslagstruppen.
Debuten med vårat nya program kändes nästan pinsamt att titta på, fast att jag redan där gjort stora framsteg med att leva ut på planen. Jag har tänkt på det flera gånger, var hade jag och Thyra varit om vi inte kommit med i landslagstruppen?
I förra veckan skrev jag en massa inlägg i olika grupper på Facebook och frågade efter resesällskap till Cruft’s, och flera av mina vänner frågade runt bland sina vänner och bekanta. Det gav dock inget napp, och den biten ville jag få klar så snabbt som möjligt. Mamma tipsade då mig om att höra av mig till Emma, som har en dotter till Thyra, och hennes mamma, som har en halvsyster till Thyra, för dom hade varit på Cruft’s tidigare.
Jag skickade iväg ett sms till Emma direkt, som svarade att de inte hade tänkt åka i år men nu när jag ville ha sällskap så lät det intressant. Sedan dess har Emma gjort reseplaneringar och fixat och donat, så nu är färjebiljetter bokade och hon har även lyckats få tag på ett par dubbfria vinterdäck att låna!
Vi kommer ta färja från Danmark över till England, en resa som tar 18 timmar. Det känns lite otäckt att Thyra måste vara i bilen under hela resan, och att jag bara får ta ut och rasta henne på bestämda tider, men ändå som ett bättre alternativ än att sitta och köra lite drygt 200 mil genom Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike.
Jag är så himla glad över att Emma och Marita vill följa med, och just nu är jag inte ett dugg nervös över resan. Dom har varit där förut och pratar bra engelska så det känns väldigt tryggt och bra! Något boende har vi, eller rättare sagt Emma, inte hittat än, men det löser sig. Det är ju ett bra tag kvar!
Allt pappersarbete inför Cruft’s är klart också, hoppas jag iallafall. Anmälningsformuläret och cd-skivorna lade jag på lådan för en vecka sen, och anmälan om ATC-numret skickade jag iväg idag. Sen är det väl bara avmaskning och veterinärintyg som ska fixas precis innan vi åker.
Det där med att komma igång med hundarnas träning har gått väldigt trögt. Veckan efter My Dog var det skönt med en paus, och i förra veckan sög alla tankar kring Cruft’s energin ur mig. I måndags den här veckan var det jättesoligt och fint ute, och på vägen hem från jobbet bestämde jag mig för att idag ska vi gå ut och träna!
Började med Lhine, eftersom hennes träning känns viktigast just nu, men det var inte många minuter vi hann träna innan mina fingrar höll på att frysa ihjäl. Det var bara att avbryta och gå in, för det går ju inte att träna med vantar på händerna. Fingervantar blir ju fuktiga av dregel och då förfryser fingrarna snart iallafall, och med tjocka handskar blir det bökigt.
Det är tur att vi har trapphuset iallafall, där vi kan träna på sånt som inte tar så stor plats. Typ ingångar och övergångar till olika HTM-positioner, tricks och fjärrdirigering. Fast det är ofta som jag inte tänker på att vi kan träna i trapphuset, och det är ju dumt när det står tillgängligt dygnet runt. Idag har alla tre fått varsitt litet pass, så nu kanske vi kan komma igång?
