Ahril 16 veckor
Så här ser hon ut idag, lilla Ahril. 16 veckor gammal och 16.4 kilo tung.
Lydnadstävling på Vadstena BK
Nhora, LD STARTKLASS Höstglädjens Living A Golden Dream.
Idag var det dags för mig och Nhora att åka till Vadstena brukshundklubb igen för att försöka ta vårat tredje och sista uppflytt i startklass lydnad. När vi var där för en månad sedan så kändes Nhora låg och osäker, och jag valde att bryta och ta fram en leksak på planen. För att Nhora inte skulle ha det i minnet idag så åkte vi till Vadstena brukshundklubb och tränade i onsdags. Ett väldigt bra och roligt pass! Hon fick även strosa runt på planerna en stund och lukta och undersöka saker själv.
Sedan den förra tävlingen har Nhora accepterat Ahril och flocken har blivit en flock. Även om hon nu är skendräktig istället så har hon känts som den normala Nhora igen på träning, och imorse visste hon att vi skulle iväg på något roligt! Istället för att ligga i sin lya under sängen så var hon med när jag gjorde ordning frukost, och hon åt till och med upp sin frukost!
Vi var på plats i god tid, för jag hade inte läst PM:et jättenoga. Klass I skulle visst köra före startklass, men då hade vi gott om tid på oss och kunde ta en ordentlig promenad före lottningen. På lottningen drog jag startnummer 1, vilket kändes perfekt för det skulle vara en paus mellan klasserna. När alla i klass I var klara så fick vi till och med en tid när vi skulle starta. Lyxigt!
Vi värmde upp med kamplek och ingångar till sidan, och när jag såg att domaren och tävlingsledaren började bli klara så tog jag in Nhora i handen och lät henne tugga i sig en köttbulle medan vi gick i en cirkel. Det var lite trångt vid ingången till planen, och jag ville inte att hon skulle råka tappa fokus.
Nhora kändes glad och taggad när vi gick in på planen, och följsamheten kändes jättebra! Tyvärr så gjorde jag något galet när vi gjort halt och skulle göra vänster om halt, för Nhora gjorde ett högt hopp i vändningen och blev sedan stående. Fin inkallning, fint sättande under gång. Apporteringen gjorde hon också jättebra, även om det blev en tempoväxling efter att hon gripit apporten. Vid fjärrdirigeringen så satte hon sig upp på tävlingsledarens kommando, men hon gjorde ett jättesnabbt läggande! Vi avslutade sedan med ett fint hopp över hinder.
Det kändes jättebra när vi var klara inne på planen! Nhora var pigg och glad, hade fullt fokus på mig blev inte störd tävlingsledaren eller domaren som rörde på sig för att ha koll på allt. Ett uppflytt kändes det absolut som att hade fått, men poängen hade jag ingen aning om. Jag och Thone har tävlat för dagens domare en gång. Vår andra start i klass I, som kändes så himla bra men bara resulterade i 259.5 poäng för att min bröstkorg rörde sig vid varje kommando.
Det är faktiskt något jag jobbat med framför spegeln, att räta på mig och dra tillbaka axlarna så att överkroppen inte rör sig så mycket när jag står still och ger kommandon, och det visade sig i protokollet att det har gett resultat för idag fick inte jag ett enda avdrag!
Dagens resultat blev 176.5 poäng, vårat tredje uppflytt, titeln LD STARTKLASS och en 2:a placering av 10 ekipage! Vi fick även dagens högsta betyg på helheten i startklass. Det blev en hel del avdrag för sneda sättanden, och det var nog inte för att Nhora inte vände in rumpan ordentligt utan tvärtom. Den hamnade nog lite bakom mig istället.
Följsamhet 8 Står upp vid avslut. Hoppar vid vänster om.
Inkallning 9.5 Snett sitt.
Sitt under marsch 9 Snett sitt.
Apportering 9 Bra gripande. Snett sitt.
Fjärrdirigering 8 Sitter på tävlingsledarens kommando.
Hopp över hinder 9.5 Snett sitt.
Helhetsintryck 9 Trevligt ekipage. Bra samarbete.
Ahril 11 veckor
Ahril, Höstglädjens Child Of Golden Dreams.
Idag på Ahrils 11-veckorsdag tyckte jag att det var dags att försöka ta en uppställd bild på henne. Det var lättare sagt än gjort, för jag har ju inte alls ståtränat med henne så mycket som jag hade tänkt. Jag har typ inte gjort det alls! Det får det bli bättring på. Ett mål om dagen kan ju gå till lite ståträning.
Lydnadstävling på Linköpings BK
Igår kväll åkte jag och Nhora bort till Linköpings brukshundklubb för att göra vår andra start i startklass. Det har inte blivit någon träning nu när det varit så varmt, förutom ett pass på tomten i onsdags morse när det var lite svalt i skuggan på långsidan, men jag hoppades på att alla delar skulle funka ändå. Vi har ju tränat startklass länge. I slutet av mars hade vi tänkt debutera, men det blev uppskjutet till början av juni p.g.a Covid-19.
Åskan mullrade över Linköping, så det blev svalt och skönt väder lagom till att vi skulle åka. När vi var framme fick Nhora komma ut och se sig omkring en stund, och sedan körde vi ett kort pass där jag belönade upp vissa bitar.
Nhora och jag skulle starta som det 6:e ekipaget, av 13 stycken, och de skulle bryta och ha prisutdelning för klass I precis innan oss. Prisutdelningen gick lite snabbare än vad jag hade räknat med, så det fick bli en snabb uppvärmning innan jag och Nhora blev välkomnade in på planen. Nhora kändes inte riktigt som hon brukar, men hon har inte varit riktigt sig själv här hemma heller sedan vi hämtade hem Ahril. Hon avslutade sitt löp ganska nyligen och vet inte riktigt vad hon tycker om Ahril, så jag var ändå beredd på det.
Vi började vårat fotgående redan utanför planen, och jag peppade henne hela vägen in för att få igång henne lite mer. Tävlingsledaren ville vara schyst mot hundarna, så eftersom att klass 1 varit inne och lämnat dofter inne på planen så var det inte jättenoga med att vi ställde upp exakt vid hennes punkter. Jag tog för mig av det så vi fick en rak väg in på planen, utan att behöva gå ner i det lilla diket.
I fotgåendet gick Nhora jättefint! Framåt marsch, vänster om marsch, höger om marsch, språng marsch, halt och höger om halt. Men, när jag klappade händerna och talade om hur duktig hon var så var hon kvar på marken. Hon som brukar skutta upp och ner. På inkallningen var hon lite seg i starten, och hade inte sin vanliga raketfart. Sättandet gjorde hon jättefint. Snabbt sitt och följde inte med mig med huvudet. Hon satte sig snabbt och fint i halten också.
Lattja mellan momenten ville hon fortfarande inte göra, utan hon höll sig på marken. Visst, det såg väl mer städat ut jämfört med vår debut, men jag är ju van vid att hon flyger upp i min ögonhöjd. Startklass-apporteringen är inte vårat favoritmoment, och Nhora såg ut att sitta väldigt stabilt på mitt första kommando. Jag skulle haft lite is i magen, för precis när jag påbörjade dubbelkommandot så satte hon fart.
Vid fjärren hade Nhora full koll på att tävlingsledaren hade tagit hennes apportbock, så jag tog i rejält med både röst och handtecken. Vid uppsittet fick jag ge ett extra kommando. Vi avslutade med ett snyggt hopp över hinder, och när vi kommit av planen blev det köttbullekalas och kamplek.
Sen var det dags för den långa väntan på prisutdelningen. Uppflyttning var jag ändå säker på att vi hade fått, men inte med så höga poäng. Nhora fick hoppa in i bilen en stund och så ringde jag och pratade med mamma. Hon tyckte inte det var konstigt att Nhora inte riktigt är sig själv. Hon är ung, nyss fyllda 18 månader, och kanske lite osäker på sin plats i flocken och våran relation. Hon har förlorat Lhine som var hennes trygghet, hon har nyss löpt, Thone har varit skendräktig och så flyttade den äckliga lilla valpen in. Med värmen har träningen uteblivit, och vi har liksom inte haft våran egna tid med varandra, och under Thones skendräktighet så har de inte lekt och röjt med varandra som vanligt.
Medan jag pratade med mamma så gick domaren förbi och sa att det hade sett jättefint ut idag. Kul att få höra!
När det började bli dags för prisutdelning så gick jag och hämtade Nhora igen, och det var ju tur att jag gjorde det för vi fick oss en rejäl överraskning. När tävlingsledaren började ropa upp de som fått uppflyttning så kändes det skönt att vi var med bland dom ekipagen. När 4:e och 3:e placeringen ropats upp så kände jag mig överraskad både över våra poäng och vår placering. Vunnit hade vi inte gjort, för jag såg när våra klubbkamrater Anna och Sam var inne på planen. Jättesnyggt och en massa fina poäng!
Gissa hur förvånad jag blev när det visade sig att jag och Nhora vunnit! 182 poäng och vårat andra uppflytt i startklass! Jag förstod inte riktigt hur vi kunde vinna, förrän jag och Anna tittade i protokollet. Jag och Nhora hade fått en 10:a på följsamheten! Wow!
Följsamhet 10 Fint!
Inkallning 8.5 Något långsamt tempo, sitter snett.
Sitt under marsch 10 Fint sättande!
Apportering 8 Extra kommando, något långsamt tempo, sitter bakom.
Fjärrdirigering 7 Utdraget handtecken, trampar ner, extra kommando upp.
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9.5 Väl utförda moment. Ser mycket trevligt ut.
Välkommen hem Ahril!
Vid 8-tiden imorse var det äntligen dags att åka till Hälla för att hämta Höstglädjens Child Of Golden Dreams, Ahril!
Lenny kunde inte få ledigt idag, så det blev en ganska snabb hämtning eftersom att han skulle åka till jobbet vid 13.30. Efter att alla papper var skrivna och svansen blivit klippt så hoppade vi in i bilen och rullade hemåt. Jag kom ihåg hur det gick när vi åkte hem med Nhora, som spydde så fort bilen blev stillastående, så idag täckte jag hela baksätet och mig själv med lakan och handdukar.
Resan hem gick hur bra som helst. Ingen oro och inga spyor! Thone och Nhora var med i bilen, och när vi parkerat här hemma så fick de nosa på Ahril medan jag höll henne i famnen. Vi gjorde ingen grej av det när vi kom in, utan släppte bara ner Ahril. Thone verkade acceptera Ahril direkt, medan Nhora var lite mer fundersam.
Vi hade köpt med oss mat på vägen, så vi satt ute på tomten en stund. När Lenny åkte till jobbet så gick vi in, och Ahril gick och lade sig och sov. Evelina och jag kröp ner i sängen och tittade på film, och jag somnade en stund. Jag kommer ihåg att jag blev helt slut under Nhoras första dagar här hemma, så det kändes som att det var bäst att passa på att vila medan Ahril sov.
Det blev en väldigt lugn första dag, med vila i sängen eller slappande ute på tomten.
Thone verkar som sagt tycka det är helt okej att Ahril har flyttat in här, medan stackars Nhora tycker att hon är jätteäcklig. Hon dreglar och ser lite halvt förskräckt ut när Ahril vill hälsa på henne. Nhoras min när hon upptäckte att Ahril bajsat på hennes gräsmatta, oslagbar!
Vad är du för en äcklig liten sak? Du stinker!
Två ska bli tre igen
På onsdag hämtar vi hem den här lilla godingen.
Efter att Lhine fått somna in så var det faktiskt Lenny som började prata lite smått om valp. Han undrade vem som skulle paras nästa gång, och med vem. Den som skulle paras på sitt nästa löp var mammas Bodil, J Höstglädjens Child In Time, och hon skulle paras med Trazzel, J LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire.
Trazzel är pappa till Thone, och han bodde hos oss den veckan som Thones mamma skulle bli parad. Både jag och Lenny blev jätteförtjusta i Trazzel, och Lenny ville inte att matte Cattis skulle komma och hämta honom igen.
När jag berättade för Lenny om Bodil och Trazzel så undrade han när hon skulle börja löpa och när vi skulle få hem en valp isånnafall. Jag kände väl ingen längtan efter valp direkt, eftersom att Nhora bara var 12 månader, men nu när det var Lenny som började prata om valp… Det kanske aldrig skulle hända igen!
Parningen mellan Trazzel och Bodil har mamma haft i sitt huvud länge, och när hon nämnde det för mig så kände jag direkt att en valp ur den kombinationen skulle jag verkligen vilja ha. Nu skulle parningen, förhoppningsvis, bli av och det vore ju nästan dumt att inte ta en valp.
I mitten av april blev Bodil parad, och även om vi inte hade sagt det högt så hade vi nog bestämt oss. Vi räknade på beräknad födsel, leverans, föräldradagar och semestrar. Sen väntade vi på ultraljudet och därefter valpningen. Skulle det finnas en tik till oss? Om inte, skulle vi ta en hane istället?
Den 17:e juni blev jag väckt av ett meddelande där det stod att det kommit tre hanar och två tikar! Det blev till slut tre hanar och tre tikar, och ett par timmar senare så ringde jag mamma och sa att vi ville ha en om det fanns en till oss. ”Självklart finns det en till er!”.
Jag har inte varit och hälsat på valparna så många gånger. Första gången var när vi hade Evelinas födelsedagskalas ute hos mamma och pappa, och då var valparna 3 1/2 vecka. Jag trodde inte att vi skulle få välja, utan bli tilldelade en valp, men mamma visste inte hur hon skulle göra så hon lämnade över valet till mig ändå.
I onsdags förra veckan, på valparnas 6-veckorsdag var jag och Evelina och hälsade på dom. Jag fick väl en favorit, men försökte ändå att ha ett öppet sinne inför dagens besök när jag skulle ta mitt beslut. Idag pekade jag ut en valp direkt, ”Jag tar den där!”. Mamma hade tagit av halsbanden på tikarna för att jag inte skulle se vem som hade vilken färg, och den jag pekade på var min favorit från förra veckan. Det kändes bra, men jag hann förstås få lite beslutsångest emellanåt.
Mitt val blev mammas favorit, och även Lennys favorit, och nu räknar vi ner dagarna tills det är dags att åka och hämta hem Thones lillasyster!
Länge sen sist
Vår lilla bloggpaus blev väldigt lång, 8 månader lång. Ibland har jag saknat att sätta mig framför datorn och skriva, men det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. Sen kom ju Covid-19 och ställde till det också…
Nu ska jag försöka få liv i bloggen igen, och här kommer en liten sammanfattning om vad som hänt sedan november.
Lhine, J FDI FDII HTMI HTMII HTMIII SE HTMCH SE LCH Höstglädjens Dreamline.
07.04.02 – 20.02.25
LHINE finns tyvärr inte med oss längre. I slutet av januari var vi hos veterinären för en ordentlig kontroll då jag tyckte att Lhine blivit väldigt trött och slö. Veterinären kunde inte hitta något förutom att Lhine kändes lite stel. Hon fick Metacam och blev lite piggare igen. Några dagar senare börjar hon löpa. Alldeles för tidigt, men hon hakade på Nhora som börjat löpa två veckor tidigare.
Det blev inget normalt löp, utan istället för att bli ljusare så blev det bara mörkare och mörkare, och tjockare. Jag ringde veterinären igen och vi fick en tid för ultraljud några dagar senare. Jag skulle hålla koll på henne och höra av mig igen om hon verkade må dåligt. Lhine hann sluta blöda tills det var dags för veterinärbesöket, men vi åkte dit ändå.
Jag trodde och hoppades att vi åkte i onödan, att allt skulle se bra ut, men så var det tyvärr inte. Äggstockarna och livmodern såg inte ut som de skulle. Jag kommer inte riktigt ihåg vad veterinären sa, för mina tårar hade redan börjat rinna. Snyftandes frågade jag om det var allvarligt, och det var det. Lhine behövde opereras snarast, absolut senast nästa morgon. Veterinären trodde att Lhine hade haft problem med livmodern och äggstockarna länge, även under tidigare löp. Vilket kanske förklarar varför hon löpt oregelbundet och gått tom vid två parningar.
Att Lhine inte skulle utsättas för en sådan operation, det hade jag redan bestämt för länge sen. Thyra var äldre när hon blev opererad för livmoderinflammation, men yngre i både kroppen och huvudet. Eftersom att Lhine själv utsett sig till husses hund kunde jag ändå inte ta beslutet helt själv. Lhine fick följa med hem, och hemma mötte vi en chockad och ledsen husse. Jag förklarade läget och de två alternativen igen, och vi var överrens.
Jag ringde det jobbiga samtalet, och sedan skämde vi bort Lhine rejält de sista timmarna. Lhine och jag tog en promenad, bara hon och jag. Hon fick lufsa i sin takt och äta kalkon. Lennys föräldrar kom hit för att vara barnvakt åt Evelina, och de hade med sig grisöron till Lhine. En semla fick hon också.
Hos veterinären fick Lenny bestämma takten, och vi tog god tid på oss att säga hej då till Lhine.
Thone, LD STARTKLASS LDI RLD N RLD F RLD A SE RALLYCH Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
THONE och jag provade ju på mästarklass i rallylydnad i höstas, och fixade championatet på två tävlingar. På vår tredje tävling slog vi till med en 100-poängare, och efter det blev vi lite sugna på att försöka kvala till SM. I mitten av februari var vi i Värnamo, och tog två cert med 92 poäng och 99 poäng. Vi var även på en tävling i Gamleby i slutet av februari, där det rasade ner stora tunga sjok av snö inne på banan. Jag och Thone försökte oss på den ena banan, men halvvägs så dundrade det till. Vi fick bryta och starta om, men jag blev stressad och kunde inte riktigt koncentrera mig. Självklart dundrade det till igen, och jag valde att bryta. Vi strök oss från den andra banan och åkte hem istället.
Det kändes väldigt surt, och i efterhand ångrar jag ens att vi utsatte oss för den risken som snörasen faktiskt innebar. Hade vi fått mail eller sms med information om att det kunde rasa ner snö på banan, då hade jag valt att stanna hemma.
Men, men. 79, 91, 92, 96, 98, 99 och 100 poäng hade vi sedan tidigare och med 10 starter till planerade så hade vi ju goda chanser att försöka kvala till SM… innan Covid-19 satte stopp för det. Sedan dess har vi nog inte tränat ett enda pass rallylydnad.
Den 7:e juli fyllde Thone 5 år, vilket firades med ett gott tuggben ute på tomten. (Äntligen har vi en hel tomt igen, efter att det blev uppgrävd och iordninggjord i oktober).
Nhora, Höstglädjens Living A Golden Dream.
NHORA drog igång sitt första löp i mitten av januari, och en månad senare fyllde hon 1 år! Dagen därpå var det dags för röntgen, och resultatet blev HD grad A och ED 0!
I januari började jag och Nhora på en lydnadskurs för Heléne Lindström på High5. 6 tillfällen, varannan vecka. En jättebra kurs, och vi utvecklades verkligen massor från det första tillfället till det sista. Det var så att de andra deltagarna sa ”Wow!”. Nhora tyckte det var jätteroligt att gå kurs, och gav verkligen allt vid varje tillfälle. De sakerna jag ville ha hjälp med, de löste vi snabbt med enkla tips från Heléne. Ibland skrattade Heléne och undrade vad vi haft problem med.
Vi hade planerat att debutera i lydnadens startklass i slutet på mars, men det satte Covid-19 stopp för två dagar innan tävlingen. I början av juni fick vi äntligen göra vår debut, och det blev en riktigt bra debut. Nhora kändes ungefär som på träning, och tyckte det var kul inne på tävlingsplanen! Hjärnan orkade inte riktigt hela vägen, men den enda större missen var att hon glömde sätta sig ner efter hopp över hinder. Vi fick vårat första uppflytt, med 180 poäng! En 2:a placering blev det också av 14 startande.
EVELINA växer så det knakar, och har hunnit tappa både sin första och andra tand! Den 11:e juli fyllde hon 5 år, och det firades faktiskt med ett litet kalas ute hos mina föräldrar.
Nu tar vi en paus
Ja, nu tar vi en liten paus från bloggen och kommer nog inte tillbaka förrän om en månad. I december kommer det inte bli mycket hund, utan mest bara jobb, jobb, jobb. Idag är jag ledig, tack vare att en arbetskamrat ville byta ett pass, och sen har jag tre lediga dagar kvar innan jul.
Jag vet att jag kommer vara väldigt trött om kvällarna när jag kommer hem, så det är liksom ingen idé att ha några träningsmål i december. Då kommer jag bara få dåligt samvete de kvällar jag väljer att gå och lägga mig tidigt. Det får bli små träningspass i köket när jag vill och orkar.
Apportering, apportering
Nhora i full fart.
Ledig igår och ledig idag, och både igår och idag blev det apporteringsträning för Thone och Nhora. Igår gick vi bort till kohagen där båda två fick träna sök och linjetag. Söket gick inget vidare med Nhora idag heller. Hon sprang ut och hittade en, men sen blev det som sist. Hon förstod inte vad jag menade när försökte skicka ut henne igen. Jag kliade mig i huvudet en stund och funderade på hur jag skulle få henne att förstå att det finns mer att hämta om jag säger det.
Jag provade att strössla ett mindre område med dummies, så att de hamnade närmare varandra och inte så långt ut. Förhoppningsvis skulle hon ha fler dummiesar i minnet, bli sugen på att gå ut igen och hitta en till ganska snabbt. Hon hittade den första dummien snabbt, och jag såg på henne att hon lade märke till att det fanns fler när hon var på väg in. Jag tog emot henne snabbt och skickade ut henne igen. Full fart ut!
Fyra stycken fick hon hämta, och jag tror att det blev en riktigt boost för hennes självförtroende. Hon såg så glad och nöjd ut! Vi gjorde om övningen en gång till, och hon tyckte det var superkul. Sedan tog vi en kort paus innan hon fick hämta två dummies på ett linjetag. Där var det inga tveksamheter när jag skickade ut henne en gång till. ”Säger du att det finns en till där borta så gör det väl det!”.
Thone fick som sagt också ett sök och linjetag, och när hon är ute på ett sök så kan man typ sätta sig ner och ta en fika. Hon ligger i tills hon hittar något. Hon fick hämta in sex av åtta dummies och sen gick jag och lade ut hennes linjetag. Tre dummisar, med ett par meter i från varandra. Terrängen var lite guppig, så när hon hämtade in den som låg närmast så kunde hon inte se nästa. När jag skickade ut henne igen kunde hon inte bara springa till samma punkt där hon redan hämtat en, utan fick fortsätta framåt en bit till.
Idag fick Nhora ett sök igen, och ett linjetag liknande det som Thone fick igår. Sökområdet blev lite större än det som jag strösslade igår, så att vi inte fastnar i att det är alldeles för lätt. Gårdagens övning måste gjort susen, för idag gick Nhora ut utan några som helst tveksamheter på andra skicket, tredje skicket och fjärde skicket. Busenkelt var det inte heller, för hon fick ändå leta en stund. En liten pollett måste trillat ner sen igår. Linjetagen var inte konstigheter heller.
Thone var helt säker på att det var hennes tur att få jobba när jag kopplat upp Nhora, så idag kom jag på den smarta idén att dom inte ska få träna på samma ställe direkt efter varandra. Jag vill ju att de ska vänta avslappnat, inte sitta och vibrera. Istället fortsatte vi vår morgonpromenad, medan jag funderade på var och vad Thone skulle få träna. Det fick bli dirigeringar på en gräsplan.
Dirigeringar har vi aldrig tränat förut, så det tänkte jag kunde bli roligt för Thone. Jag satte henne ner, ställde mig mitt emot henne en bit ifrån och kastade sedan ut en dummie till höger och vänster om henne. Det kanske inte alls är så man börjar, men så gjorde jag iallafall. Sen försökte jag med hela kroppen att visa åt vilket håll hon skulle, och när hon började tänka åt det hållet som jag visade så fick hon kommando att hämta. När hon fått hämta några gånger åt höger och vänster så kastade jag ut två dummiesar bakom henne som hon fick hämta också.
Gråa, trista november
November 2019 måste ju slå rekord i mörker och regn. Jag kommer inte ihåg när jag såg solen senast, och det är inte många gånger som kameran har fått följa med ut. Om det inte har regnat så har det duggregnat. Hur tråkigt som helst. Igår fick kameran följa med ut på morgonpromenaden, som kändes som en kvällspromenad, men det hann inte bli många bilder tagna innan Evelina började frysa och ville gå hemåt.
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
