Två som var på den där rallylydnadstävlingen i Norrköping, som jag också hade velat vara på, igår var Malin och Lhinedottern Lilo, RLD N RLD F RLD A RLD M Höstglädjens Read Between The Lines. De kämpade på i hettan och fick ett godkänt resultat i mästarklass. Grattis!
Som småbarnsmamma är man lite lätt förvirrad, och imorse när jag kollade på mobilen och såg dagens datum så insåg jag att jag inte hade en tanke på att Thone fyllde 10 månader igår! Det kändes lite halvhemskt och taskigt. Hon fick ett grattis i efterskott och efter frukosten fick alla tre gå ut på tomten och tugga ben.
Nu när Thone är tävlingsmyndig i rallylydnad, och lydnad, så är jag jättesugen på att tävla rallylydnad med henne. Det var en tävling i Norrköping idag, nära och bra, men jag vågade förstås inte anmäla till den innan vi gjort den inofficiella starten. Tyvärr så ser det ut som att det kommer dröja ett tag innan det blir någon officiella debut.
Jag har faktiskt ingen lust att åka hur långt som helst, när det ändå finns tävlingar i närheten, men varenda tävling som finns inom rimligt avstånd krockar med något annat. På kvällstävlingarna jobbar Lenny kväll och jag vet ju inte om det finns någon på plats som har lust att underhålla Evelina under tiden som jag och Thone värmer upp och är inne på banan. De andra tävlingarna som jag blivit så glad när jag hittat krockar med jobb, dop och födelsedag.
Thone är bara 10 månader och 1 dag och jag vet vad ni tänker, men efter det som hände med Rhiva så vill jag inte gå och vänta. Man vet aldrig när saker händer. Nu har jag ju dock inget annat val, eftersom att jag inte kan vara på två ställen samtidigt.
Vi har haft det riktigt varmt här idag, så efter promenaden på förmiddagen var hundarna jättevarma. Badbaljan och vattenslangen fick komma fram så att de fick svalka av sig. Det kändes inte så lägligt att träna med dom fast att tiden fanns, så de fick ha en lugn dag. Värmen kom ju så snabbt, så de har inte hunnit vänja sig vid den än, och inte jag heller.
Under eftermiddagen var Evelinas farmor här en stund, för vi tänkte att det kunde var bra för dom att umgås innan Evelina ska vara där i veckan. Det kan vara känsligt med andra människor, men idag var det inga konstigheter alls och det kändes förstås jätteskönt.
När det började bli svalare här packade jag träningsväskan och gick bort med hundarna till fotbollsplanen där jag vet att det är skugga framåt kvällen. Trots att vi bara tränat där en gång tidigare sen vi hämtade hem Thone så hade hon full koll på vad som var på gång och bjöd på ett fint fotgående när vi gick över fotbollsplanen.
Thyra däremot, hon ansåg att vi gick fel väg och stannade i hörnet av fotbollsplanen. Jag sa inget utan tänkte att hon hänger ju på om jag bara fortsätter att gå, men icke! Hon stod bestämt kvar och tänkte tydligen inte röra sig ur fläcken. Jag, Lhine och Thone gick till andra sidan och slog oss ner vid fotbollsmålet… men Thyra stod kvar. Hon hade bestämt sig. Jag fick ropa på henne flera gånger innan hon till slut satte fart och sprang till oss. Knäppa hund!
Thone och jag tränade linförighet, och försökte oss på högerhalterna som är en ren katastrof. Jag vet inte vad jag gör för fel, för hon tappar kontakten så fort jag börjar vrida mig och hamnar sedan snett framför. Det hjälper inte att jag tycker att jag är övertydlig, och saktar ner och tänker på att inte vrida fram henne med överkroppen, det blir fel ändå. Likadant blir det om vi vänder till höger på stället. Där har jag verkligen något att klura på, eller att lägga åt sidan fram till Höstglädjens lydnadshelg med Heléne Lindström i juni.
Thyra som verkade vara lite på tvären efter att jag gått fel väg såg inte så träningssugen ut, men jag provade att bjuda in henne till lek med fårskinnskampisen och hon var med direkt. Även idag körde vi igenom det som känns färdigt i programmet och det var inga större konstigheter. Det blev ett par missförstånd där Thyra körde på det som hon tyckte passade bra, så jag måste vara lite tydligare och även tala om när det är stopp och dags för belöning.
Det var jätteskönt ute så Thyra fick ett långt pass och därmed fick Thone en lång paus, så innan vi packade ihop och gick hemåt fick hon träna lite freestyletricks också. Vilket fart det var i henne, och vad fel det blev emellanåt. Hon hade inte tid att lyssna och gjorde allt på en gång. Vi tränar en sak i taget, men när hon skulle gå slalom så hann hon med att både göra snurrar och springa runt mig…
Idag var det dags för min andra arbetsdag, ett 7-timmarspass. Jag frågade Evelina igår om jag behövde ställa klockan, och det hade jag inte behövt för hon väckte mig i god tid. Idag fick jag börja lära mig kassan, och ha hand om den hela dagen. Jag tycker det gick bra, och jag är ju inte helt ovan vid kassaarbete även om det är ett par år sedan jag stod i kassan sist. Hur som helst så tycker jag att det är jättekul!
Efter jobbet blev det att skynda hem för att hinna umgås och mysa med Evelina innan det var dags för henne att gå och lägga sig. När jag skulle natta henne var hon dock för uppspelt så Lenny tog över, och då smet jag ut på en promenad med hundarna. Jag tog även med träningsväskan så att Thyra och Thone kunde få sig ett varsitt litet träningspass.
Mycket träning blev det inte, men ändå bra träning. Thone och jag tränade på växlingen mellan vanlig- och språng marsch, och först hängde hon inte med alls utan undrade varför jag sprang ifrån henne. Hon har varit lite luddig i huvudet under löpet, men idag kändes hon mycket bättre så nu kan vi nog börja träna ordentligt igen.
Med Thyra blev det att träna på dom delarna som känns klara till vårat nya program. Vi försökte träna till musiken igår, men det gick riktigt dåligt. Jag blev faktiskt lite ledsen och tänkte att det kanske var dags att inse att Thyra är för gammal och inte vill mer, men sen efter ett par timmar insåg jag att det nog blev för mycket på en gång. Vi körde ju vårat gamla program väldigt länge, så det måste ju liksom ur kroppen på henne. Thyra är en hund som vill veta vad hon ska göra, och det vet hon inte än. Det måste helt enkelt nötas in.
Innan vi gick hemåt fick Lhine också jobba för några godisbitar, och det tyckte hon var jättekul. Hon har ju typ haft semester ända sedan december… Det är inget hon verkar ha lidit av, utan hon tycker nog det är rätt skönt att bara få vara hund. Fast hon lär nog bli rätt glad den dagen jag hittar en låt till henne och vi tar tag i träningen igen.
Tjoho! Idag har Zandra och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII LPIII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster tävlat lydnad och fått sitt första 1:a pris i elitklass! De slog även till med en 3:e placering bland 17 startande. Ett jättestort grattis!
I måndags gjorde jag mitt första pass på jobbet, och det var väl egentligen inga konstigheter. Det är i en butik, så jag fick börja med att fronta alla hyllor och lägga tillbaka saker på rätt plats för att få ett litet hum om vad som fanns var. Det kändes som att hjärnan slutade fungera ett tag, precis som när man läser en text men inte kommer ihåg vad man läst, men jag kunde faktiskt plocka fram en vara som en kund frågade efter. Fast att jag inte ens hört talas om den innan jag klev in i butiken så visste jag precis var den fanns.
Idag skulle jag gjort mitt andra pass, men igår blev jag helt utslagen av magsjuka. Jag vet inte varifrån det kom, eller om det kan ha varit för att jag precis avslutat en antibiotikakur mot öroninflammation…
Förra helgen blev jag döv på ena örat och hade så ont i det att jag trodde att jag skulle dö. 1177 sa att det bara var att äta värktabletter och härda ut, och efter ett par timmar så släppte det. 1 1/2 dygn senare när det kom blodfärgad vätska ur örat så ringde jag vårdcentralen och fick komma dit direkt, och det var trumhinnan som spruckit.
Iallafall, magsjukan kom från ingenstans och först mådde jag ändå bra. Jag blev dock bara tröttare och tröttare så när Evelina ville sova en stund på dagen så passade jag på att lägga mig och vila. Tydligen somnade jag för Lenny fick väcka mig när han skulle åka och jobba. 1 1/2 timme senare hade Evelina sovit klart och väckte mig, och då mådde jag panikdåligt. Ringde till Lenny som inte kunde komma hem, och efter en stund så ringde han upp och frågade hur jag mådde. Mitt svar blev att jag inte kunde ta hand om Evelina, och då mår man riktigt dåligt!
Lenny fick komma hem iallafall, men det tog en hel evighet. Under tiden satt jag med huvudet i hinken och försökte roa Evelina genom att hålla upp mobilen och visa Babblarna för henne… När Lenny äntligen kom hem så checkade jag ut som mamma, dök ner i sängen och var helt väck resten av dagen och fram tills imorse. Under natten kändes sovrummet som en bastu, jag höll på att frysa ihjäl men var samtidigt genomblöt av svett.
Mitt i allt det där vaknade jag till ibland och kände att jag var tvungen att gå upp och ta en dusch, för att fräscha till mig inför jobbet. Jag hann dock bara tänka tanken innan jag somnade om igen, men någon gång under natten lyckades jag ta mig upp och tog tempen. Insåg då att jag inte skulle bli frisk på bara ett par timmar. Det var verkligen med svansen mellan benen som jag fick höra av mig och tala om att jag inte skulle kunna komma och jobba. Det kändes helt hemskt, så olägligt.
Nu mår jag iallafall bättre, även om kroppen känns helt överkörd och krossad. Jag fick ett pass på fredag istället, med två timmar extra utöver de jag skulle jobbat idag, och schemalagda tider fram till mitten av juni. På fredag är Lenny ledig, och i nästa vecka får Evelina vara hos sin farmor och farfar ett par timmar. Det kommer bli nervöst, men jag hoppas att det kommer gå bra. Det måste gå bra, för jag tror att jag kommer kunna trivas jättebra på jobbet.
Svenska hundar köper man, även hundar som finns på ett djurhem/hundstall, men när hundarna finns på ett djurhem/hundstall utomlands så adopteras dom. Varför då? Vad är skillnaden?
För mig känns ordet adoptera bara som ett försäljningsknep, för att folk ska få känslan av att de räddar hundarna och medan hundarna på de utländska djurhemmet/hundstallen adopteras och blir räddade så avlivas en massa svenska hundar som ingen vill köpa. Svenska, friska och trevliga hundar av samma utseende och typ som många av de hundar som flygs hit med falska pass, vaccinations- och veterinärintyg för att bli adopterade och räddade.
De två hundarna på bilderna spenderade lång tid på ett hunddagis i väntan på ett varsitt nytt hem, men blev istället avlivade. De hade inte gjort någon något ont. Däremot stod dom och kostade pengar för Polismyndigheten, som till slut blev tvungna att sätta ett datum för avlivning. Hade det fått ett nytt hem om de varit till adoption istället för till salu?
Under helgen var Marit och Thyrasonen Malte, HTMI HTMII LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE HTMCH Höstglädjens Full Speed Forward på två dubbeltävlingar i rallylydnad. Det blev fyra godkända rundor med poängen 87, 90, 93 och 97! Stort grattis!
Thone med sina priser från rallylydnaden.
Evelina behövde tydligen inte ha någon sovmorgon trots att hon var uppe tre timmar längre än vanligt igår, så jag vaknade av att hon busade runt i spjälsängen innan klockan ringde och hade inga problem med att gå upp när det var dags. Jag och Thone hade ingen brådska iväg, då hon skulle bedömas som hund nummer 45 i utställningsringen och rallylydnaden inte var beräknad att starta före 11.00.
Vi var på plats i god tid, och idag medan vi väntade så gjorde vi ingenting. Två små rastrundor i skogen blev det, men Thone fick liksom bara vara. När det började bli vår tur så drog rallylydnaden igång nere på den andra planen, men dom skulle köra fortsättningsklassen först och vi skulle starta sist eftersom Thone löper så vi skulle hinna bli klara i utställningsringen innan det var vår tur på rallybanan.
Idag gick Thone i vuxenklass, 9 månader-8 år, och förvandlades då till en pygmé. Att hon inte skulle vinna visste jag, så jag var inte alls nervös när vi gick in i ringen. Istället för köttbullar provade jag idag att bara ha med Frolic in i ringen för att testa och se om ett mer vardagligt godis inte skulle göra henne lika het som hon varit på de senaste utställningarna.
Jämfört med utställningen för en månad sedan så var det världens skillnad på Thone idag. Hon rörde sig mycket mer avslappnat och jag kunde låta henne springa i löst koppel. Förutom att hon fick ett annat godis i ringen så gjorde det nog stor skillnad att vi var utomhus och att ringen var större. Hon behövde varken ha en bromskloss framför sig eller en hund i arslet.
Bland tre tikar i klassen så blev Thone placerad som 2:a med jättefin kritik, och två HP:n delades ut i klassen.
”9 månaders tik med utmärkt temperament. Feminint huvud med bra stop.
Väl pigmenterad. Härlig hals som övergår i en stark rygg. Väl liggande skuldra.
Bra förbröst och bröstdjup. Mycket bra benstomme. Bra vinklar bak. Mycket
bra pälskvalitet. Slarvar något fram. Bra steg från sidan. Välpresenterad.”
Vi hann bara komma ut ur ringen så hörde jag att det var samling för nybörjarklassen i rallylydnad. Thone fick lägga sig i buren och så skyndade jag mig ner till den andra planen. Banan kändes inte jättesvår, men det fanns ett par ställen där man kunde bli yr i huvudet och gå fel. Dessutom skulle man komma ihåg att inte springa genom slalomen och att springa igen efter slalomen. Skylten sitt->stå var med, så det var ju tur att vi tränat på den!
Thone kändes trött när jag tog ut henne och lät henne strosa runt ifall att hon kunde tänka sig att kissa. Hon var duktig och gjorde det på morgonen, och hade nog behövt göra det igen. Något godare godis hade nog behövts också för att få henne att piggna till. Aja, jag har ju hela tiden tänkt att det får gå som det går.
Första biten av banan var Thone i promenadmode istället för i arbetsmode, men vi lyckades jobba ihop oss efter några skyltar. Sedan sa det bara svisch så var vi framme vid den sista skylten, sitt->stå. Thone ställde sig, stod still och sedan var det bara att knata i mål. Som belöning fick hon bita mig i armarna, vilket är en favorit hos henne men inte hos mig.
Det blev inte riktigt den rallylydnadsdebuten jag hade tänkt mig, men jag tyckte ändå att hon jobbade på bra. Hon är lite trött och less på sitt löp, förmodligen i höglöp och var dessutom trött efter en halv dag på utställning. Även om vi inte hade kontakt hela vägen runt så brydde hon sig inte om något varken på eller utanför planen, och det kändes jättebra! Målet att låta henne få en trevlig och positiv upplevelse i tävlingsmiljö lyckades jag nog med ändå.
Vad vi skulle få för poäng och placering hade jag ingen aning om, och medan vi väntade på prisutdelningen så packade jag ihop våra saker och bar bort dom till bilen. Sedan satte vi oss i gräset och gosade. Thone lade sig på rygg och ville få magen kliad, hon som annars kan vara lite stökig och vill ha något att göra.
Under prisutdelningen blev jag glad när jag insåg att vi inte blivit diskade, och när poängen kom upp över godkänt resultat kände jag mig nöjd. Då hade vi klarat oss iallafall, om inte vårat protokoll kommit bort. När den som kom 4:a hade 90 poäng så kände jag mig väldigt nöjd, och glatt överraskad. Vi skulle ju hamna på pallplats!
Thone och jag hamnade överst på pallen! Vi vann vår inofficiella rallylydnadsdebut, med 96 poäng! Två avdrag för nosande, ett avdrag för bristande samarbete och ett avdrag för att vi utförde ett moment för långt ifrån skylten. Att vi skulle vinna hade jag inte en tanke på, så det kändes ju jätteroligt att få åka hem med både fina poäng och klassvinst! Nu blir jag ju bra sugen på att tävla officiellt!
Förra året var jag rund och go’ med en bebis i magen på min födelsedag, idag var jag bara rund och go’. Jag har iallafall haft en ganska lugn och skön födelsedag. Lenny fick ta hand om morgonbestyren och duka fram en mysig frukost medan jag låg kvar i sängen. Sedan gick jag och Evelina ut med hundarna medan Lenny började städa.
Jag och min moster som fyllde år i torsdags slog ihop våra kalas i år, eftersom att vi ändå är samma personer som firar ihop. Hon skulle fixa maten om jag fixade fika, och kakor, fikabröd och tårta gjorde jag klart igår så idag behövde jag inte stressa med någonting. Så himla skönt! Dessutom skulle vi inte äta förrän vid 17.00 heller.
Evelina som brukar bli trött runt 18-tiden höll sig vaken genom hela kalaset, och det var mysigt att hon gjorde det tycker jag. När hon satt i sin mormors knä så fick hon låna en sked, och upptäckte vilket roligt ljud det blir om man bankar med den i en tallrik.
Straxt efter att alla åkt hem så slocknade hon som en stock, och här sitter jag proppmätt och jättetrött och undrar hur jag ska orka gå upp när klockan ringer imorgon.
