Jag behöver väl egentligen inte skriva någonting. Söta lilla Thyra. Vår andra tävling i freestyle klass II, 4 månader efter debuten i freestyle klass I. Där var hon 7 år, och 1 månad för att vara exakt. Det kan man knappt tro. Tänk att vi tävlade i nästan 6 år till, innan hennes hörsel satte stopp.
Tränar gör vi lite grann fortfarande. När jag är ute och tränar med Thone så är Thyra med och ivägen och tjatar om att det borde vara hennes tur snart, och då får hon självklart köra några små bitar. Jag måste nog be Lenny filma oss någon dag, så ni får se hur pigg och glad en 13-åring fortfarande kan vara.
Idag har Virre och Lhinesonen Milo, RLD N Höstglädjens Swinging On A Star varit på en dubbeltävling i rallylydnad. Milo har redan fyra godkända resultat och titeln RLD N, men de gjorde ytterligare två starter i nybörjarklass idag. Jag kan tänka mig att Virre ville passa på att ge både sig själv och Milo mer tävlingsvana. Det verkar ha gått alldeles strålande idag, för de fick 94 poäng, 98 poäng och en klassvinst!
Jag har misstänkt ett tag att Thone borde börja löpa snart, för den senaste tiden har hon faktiskt kunnat tänka sig att kissa två gånger på promenaderna och inte bara på samma ställen som hon brukar kissa på. Dessutom har hon reagerat annorlunda på vissa saker. T.ex så har hon hoppat ner på golvet om jag petat på henne med fötterna för att hon ska flytta lite på sig när hon brett ut sig i fotändan av sängen. När Trazzel träffade sin dotter i lördags så höll även han med om att löp borde vara på gång.
I söndags morse hittade jag en bloddroppe på golvet och tog för givet att det var Thone som börjat löpa, men sen på kvällen så visade det sig att det var Thyra som börjat löpa. I tisdags såg jag att Lhine var kladdig på svansen, och igår började det droppa om henne också.
Idag åkte vi ut till Tinnerö igen efter att jag lämnat Evelina på förskolan, och när hundarna hoppade ur bilen tyckte jag att Thone såg kladdig ut i rumpan – och visst, nu löper hon också. Fasen vad smidigt att alla tre löper på samma gång! Jag trodde att det kanske skulle bli så, och att alla tre bara har gått och väntat på att någon ska börja.
Innan jag kollade upp det idag så kom jag inte alls ihåg när Thyra löpte senast, men Lhine hängde ju på någon vecka efter Thones första och andra löp. Thyra däremot bryr sig inte om när andra löper, och löpte senast för ganska exakt ett år sedan.
Inget jobb i sikte förrän i helgen, och nu när det är slut på sommarlov och semestrar så går Evelina 15 timmar i veckan på förskolan. Det är iallafall hennes grundschema, även om det ändras lite hit och dit beroende på hur jag jobbar.
Idag var planen att passa på och åka ut till Tinnerö och ta morgonpromenaden med hundarna där, och träna lite apportering med Thone. Självklart så vräkte regnet ner när vi gick upp, men lagom till att det var dags att åka till förskolan så slutade det regna. Tack!
Det Thone fick träna idag var sök efter en eller två dummies. Hon fick sitta och titta när jag irrade omkring och lite diskret gömde dummiesarna, och jag blev så glad över att hon satt kvar. När jag var tillbaka hos henne så var det bara för henne att ge sig ut och leta. Precis som jag trodde så löste hon allting själv. På det tomma söket på FB-R:et vi gjorde i början av juni låg hon ju i och letade självständigt hela tiden ut.
Efter två sök med en dummie och två sök med två dummies tyckte jag att det fick räcka och så fortsatte vi våran promenad istället. Rundan jag tänkte att vi skulle gå fick vi skippa. Där man går genom en stor kohage så låg det tre kor precis intill vägen och resten av flocken låg bara ett stenkast längre bort. Jag hade ingen lust att vända, så istället knatade vi in på en stig som såg ganska bra upptrampad ut. Den skulle nog leda oss tillbaka mot bilen.
Stigen försvann så småningom, men jag trodde ändå att jag hade koll på var vi var någonstans. Det visade sig att vi var längre in i skogen än jag trodde, men åt rätt håll gick vi iallafall för till slut så kände jag igen mig.
En av presenterna som mamma och pappa fick när de fyllde år var att de skulle bli bjudna på Smultronstället, och idag var det dags. Jag, Lenny och Evelina kom iväg lite sent, för det var en liten dam som var trött och inte ville bli påklädd. Det var dock inte så dumt att vi blev sena, för då hann mamma och pappa komma in och få ett bord och vi slapp stå i kön med Evelina.
Det blev inget besök på Smultronstället förra året, och inte året innan det heller tror jag, så det var riktigt gott och trevligt att sitta där och blir serverad en vacker och god glasskreation. Varken jag eller Lenny orkade äta upp våra glassar, och inte glassmonstret Evelina heller. Hennes glass var dekorerad med ett kinderägg, och det tyckte hon var jättegott! Nästa gång hon hittar ”ägg” i mataffären blir det nog inte lika lätt att få henne att lägga tillbaka dom, nu när hon vet vad som finns inuti.
När vi ätit färdigt tog vi en liten promenad i Söderköping, och för Evelina fanns det en massa roliga saker att se. En bil som åkte båt, cyklar som åkte bil och lastbil. På Hagatorget blev hon väldigt fascinerad av fontänen, och när morfar visade att man kunde känna på vattnet som sprutade upp ur marken så var hon modig och gjorde likadant.
Innan jag, Lenny och Evelina åkte hem så gick vi bort mot Hemköp för att handla lite, och då kom morfar och brummade förbi på sin Harley Davidson. Evelina är precis tokig i motorcyklar, och minen hon fick när hon såg att det var ”Moffa mockomickel!” var helt oslagbar.
Thones fina pappa Trazzel, LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire 4 år.
Idag har jag visat Thones pappa Trazzel, LPI LPII Höstglädjens Hearts Burst Into Fire på Norrköping Dog Show. Det kändes väl inte jätteroligt när klockan ringde imorse och jag hörde att det spöregnade ute, men det var bara att släpa sig upp och hoppas på att vädret inte var lika illa i Norrköping.
Vädret var minst lika blött och äckligt i Norrköping, och jag hann förstås bli ganska så blöt medan jag drog på mig regnkläderna på parkeringen. Mamma och Trazzels matte Cattis kom bara någon minut efter mig, så vi plaskade in på utställningsområdet ihop och hjälptes åt att snabbt fälla upp mitt tält och slänga in packningen innan den var genomsur.
När mamma och Cattis var och hämtade Trazzel kom jag på att jag glömt min kavaj hemma! Hur klantig kan man vara? Den som jag tvättade igår och hängde i köket för att jag inte skulle glömma den. Som tur var hade Cattis en enkel och snygg tröja på sig, så vi fick göra ett litet byte. Regnet hade börjat avta, så att gå in med regnkläderna på hade bara sett konstigt ut och att gå in i ringen med min adidaströja hade inte känts rätt för mig.
Innan jag och Trazzel skulle in i ringen försökte jag bli hans nya bästa kompis, men godiset som Cattis hade med och det nya hon köpte på plats kunde inte riktigt slå kärleken till hans matte. Han följde med mig, men hade nog helst varit hos Cattis. Nästa gång kommer vi nog båda ha med oss köttbullar.
Trazzel ställdes i öppenklass och skötte sig fint i ringen. Det kändes väldigt annorlunda att ställa honom jämfört med någon av mina eller mammas hundar. Han är ju lite större, längre, rejälare och står med en annan tyngd. Trazzel var väldigt lätt att ställa, precis som Thone, även om ena bakbenet ville vandra iväg emellanåt.
I den enskilda bedömningen kändes det som att domaren tyckte bra om Trazzel direkt, även om han kommenterade att Trazzel var lite stolt över sin svans idag. Jag blev jätteglad när ringsekreteraren ropade upp att han fick Excellent! I konkurrensen stod Trazzel först i ledet, och när vi sprungit ett varv plockade domaren fram en hund som fick ställa sig bakom honom. Vi som stod 1:a och 2:a fick röra oss tillsammans, och sedan plockade domaren fram den andra hunden som 1:a.
Sedan fick alla springa ett varv till, och domaren var nöjd med placeringarna. Trazzel fick alltså Excellent och kom 2:a i öppenklass! Tyvärr inget CK, men jag, mamma och Cattis var jättenöjda med att han fick Excellent och dessutom fick en fin placering. Dagens domare gav inte många CK:n, utan det blev bara 4 stycken till hanarna och 6 stycken till tikarna. Ett par Very Good och Good blev det också…
Det var roligt att få ställa Trazzel, som faktiskt är en av mina favorithanar. Dels så är han en så himla snäll och mysig hane, samtidigt som det är fullt fokus och full fart när han jobbar. Sedan har han ett otroligt sött huvud, och har gått och blivit väldigt fin. Jag tittade tillbaka på ståbilderna som jag och Lenny tog i maj 2015 när Trazzel bodde här under tiden som Thone och hennes syskon blev till, och det har hänt massor med både päls och kropp.
Efter utställningen blev det att skynda hem och hämta Lenny och Evelina för att åka på Upplevelsekvällen i Bergs slussar. Ett arrangemang för att samla in pengar till Hjärtebarnsfonden. 13.00 skulle Babblarna vara där, med föreställningen Första musikalen. Redan när vi fick ett reklamblad om det i brevlådan så kollade jag upp om det skulle vara på min lediga helg och bestämde att det var vi tvungna att åka på! Evelina är ju väldigt förtjust i Babblarna, som väldigt många andra barn.
Jag vet inte hur mycket folk det var, men det var i princip fullsmockat när vi kom dit. För att Evelina skulle ha en chans att se något så hade jag bestämt mig för att vi skulle tränga oss in någonstans, och vi hittade en ledig plätt i gräset. Det var fortfarande lite fuktigt i gräset efter morgonens regn, men jag och Lenny hade med oss en varsin jacka som vi satte oss på. Sedan satt vi där i solen och hade det trevligt. Lite matsäck hade vi med oss också.
När föreställningen började satt Evelina och bara gapade med händerna på kinderna. Hon trodde nog inte sina ögon! Sedan satt eller stod hon och pratade, ropade och pekade. ”Nu kommer Diddi!”. ”Doddo kommer snart!”. Hon tyckte det var jättespännande att få se Babblarna på ”riktigt”, och både jag och Lenny tyckte det var roligt. Vi kunde ju sitta och nynna med i låtarna.
I veckan kom Lhines Stormästare Heelwork to music-rosett som jag beställde från SHFK, och som ni ser så är den helt gigantisk! Längst ner på mittenbandet står det HTM, men Lhine hade behövt sitta på något för att det skulle synas. Jag provade att hänga rosetten i Lhines halsband först, men det såg inte klokt ut.
Rosetten kostade förstås en slant, men det var den värd! Den är mycket finare än jag hade förväntat mig, och jag funderar på om jag kanske ska beställa en för Stormästare Freestyle till Thyra. Hon har ju redan en, men SHFK har en annan leverantör för rosetterna nu och det vore nog snyggare om Thyra och Lhine hade likadana…
