På vägen upp till Örsundsbro i helgen stod det en massa fina höstfärgade träd längs vägen, och hos Renata så var det jättefint med röda och orangea löv överallt. Här hemma har det bara varit grått och trist under veckan, och även om det var fint väder i förra veckan så fattades ändå höstfärgerna.
Blev det ingen vacker höst här? Har jag varit blind och missat den, eller ligger vädret lite efter här?
Mamma ringde tidigare idag, och då förvarnade jag om att Lhine kunde börja löpa när som helst. Det är ett himla nosade och pinkande på promenaderna, iallafall för Thyra och Lhine. Rhiva har ju inte förstått det där med att man ska kissa över andras kiss, utan hon sätter sig där hon står när hon är kissnödig. Det har även varit ett himla tvättande den senaste veckan med klapprande tänder, och alla tre håller på och kollar av varandra om det är någon som har börjat löpa än.
Lhine har tidigare haft ungefär 6 månader mellan löpen, men jag och mamma var ändå överens om att ju längre hon väntade desto bättre. Dels så var inte mamma så jättesugen på att sitta i valplådan precis runt jul, då är det ju rörigt ändå, och om skulle börja löpa tidigast nästa helg så skulle vi kunna vara med på HTM-SM!
Typ 5 minuter senare, när jag plockade ut hundarna ut bilen så var det bruna fläckar på täckena…
Aja, jag säger som jag gjort tidigare. Vad är väl ett SM? Vi står ju iallafall med på listan, bland de 10 ordinarie. Jag ser faktiskt hellre att Lhine har ett bra löp, att hon vill bli parad och allt med dräktighet och valpning går bra. Det blir tredje och sista kullen, och det är sista chansen eftersom att hon är 7 1/2 år.
Några har frågat om jag gör halsband på beställning, och det gör jag. Maila mig på sandra@tomik.se eller kontakta mig på Facebook vid intresse. Förutom halsband så gör jag även matchande koppel.
Thyra är redo för marknad!
Idag skulle vi i landslaget ha en uppvisning på Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro, och innan vi avslutade igår så försökte vi göra en liten plan för hur den skulle se ut. Den skulle ju till stor del bli improviserad, men vi planerade iallafall början, slutet och att vi på löpande band skulle gå fram en i taget och köra några trick och sedan backa tillbaka till linjen vi stod på.
Jag, Nathalie och Ida sov förresten kvar hos Renata igår, och vi hade en jättetrevlig kväll. I mörkret eldade vi ris och grillade korv och marshmallows. Eftersom att det bara var halva laget som kunde komma på den här träffen, så åt vi tills vi höll på att spricka.
Tillbaka till marknaden och uppvisningen. Scenen vi skulle vara på var hög, men inte så stor och dessutom väldigt hal eftersom att det hade regnat. Några funderade på om vi skulle vara nedanför scenen istället, men jag och flera med mig tyckte att scenen var bättre då vi skulle synas bättre – och folk hade redan börjat stanna upp för att se vad som skulle hända.
Uppvisningen var ungefär 8 minuter lång, med några ihopklippta låtar. Vi stod som sagt på en linje och turades om att gå fram på scenen. Jag tyckte faktiskt att det blev riktigt bra, även om hundarna tyckte att det var svårt med halkan. Efter att vi gjort vår slutpose så sprang jag ner för trappen med Thyra för att hämta korgen som Renata tagit med. Thyra bar stolt omkring på den medan vi gick runt bland publiken och tiggde pengar.
Egentligen skulle vi åkt tillbaka till Renata efter uppvisningen, men så kom vi överens om att vi skulle se om det fanns fler ställen på marknaden där det kunde passa att ha små uppvisningar. Vi gjorde fyra stopp, och medan de andra i laget visade upp freestyle och HTM så följde jag Thyra som gick runt med korgen.
Thyra var så jävla söt med sin korg. Med viftade svans så tryckte hon upp korgen hos folk, sökte ögonkontakt med dom och stod och trampade. En gubbe fick leta fram mer pengar, för när han lagt i några mynt stod Thyra kvar och trampade framför honom. ”Kom igen, jag vet att du har mer!”.
Det var riktigt kul att gå runt med Thyra och tigga, för folk blev helt fascinerade över henne och korgen. En del skrattade, en del åhade och en del bara log. Det var jättemånga barn som tyckte det var jättehäftigt och roligt att få ge en peng till hunden.
Här finns en liten filmsnutt, om länken funkar.
Det var ingen dålig slant Thyra skramlade ihop. 933:- för att vara exakt!
Idag är det dags för den första dagen av två på årets sista landslagsträff, hemma hos landslagscoachen. Nathalie och Ayax kommer och plockar upp oss vid 7-tiden, så här ringde klockan redan 05.00 för att hundarna skulle hinna få sin vanliga morgonpromenad på en halvtimme.
Vilken tyst, lugn och skön promenad det blev. Vi var helt ensamma ute. En himla tur hade vi med vädret också, för när klockan ringde så spöregnade det. Inte ens Rhiva ville gå ut när jag öppnade dörren till uteplatsen, men sen när hundarna fått sin frukost hade regnet avtagit och jag blev bara lite blöt om tårna på promenaden.
Halsband till stor, liten och mittemellan.
Det här blev så himla fint tycker jag.
Jag känner mig ganska ofta som en lat hundägare, och tycker det är astråkigt att gå långpromenader själv, men idag har vi varit ute på vår tredje långpromenad den här veckan. I måndags och igår gick vi den vanliga rundan som tar ungefär en timme, och idag var vi ute och gick i två timmar.
Vi mötte en gubbe i somras som berättade om en runda man kunde gå, och idag ville jag testa och se om vi kunde hitta den rundan. Det gick inget vidare, för när vi kom fram till en kohage så valde jag fel väg. Istället för att gå in i hagen så följde jag vägen åt höger och sen tog den slut vid ett fält. Vi gick runt fältet för att se om det fanns någon annan väg eller stig, men icke.
Jag svor för mig själv och så var det bara att vända och gå tillbaka samma väg igen, vilket är det absolut tråkigaste som finns när man är ute och går. Jag lade upp bilden ovan, tillsammans med några bittra ord, på Instagram och då var det genast en som kände ingen var vi var och förklarade att vi skulle gått in i hagen.
Kändes lite surt, för vi hade gått en bit in i hagen innan jag blev tveksam och vi vände. Det gick en traktorstig in i hagen, och grinden var öppen, men så tänkte jag att stigen kanske inte gick så långt. Den kanske bara var där för att bonden skulle kunna köra kossorna till och från hagen… Aja, nästa gång vet jag att det bara är att knata in.
Hundarna blev iallafall väldigt trötta och nöjda efter promenaden. Alla tre har sovit som stockar, och missade till och med att tjata om kvällsmat.
I september hände inte så mycket, och vi har passat på att ta det ganska lugnt på träningsfronten också. Månadens enda resultat stod Rhiva för, vilket dessutom var inofficiellt. På Hundens dag i Norrköping blev hon BIR, BIG och BIS-2 med en superfin kritik, trots att hon var en nakenfis.
Thyrasonen Malte gjorde debut i avancerad klass i rallylydnad, och fick två godkända resultat. Det blev även en klassvinst. Thyradottern Lystra deltog på rallylydnads-SM, gick ett viltspårprov och tävlade rallylydnad. På SM gick hon vidare till final och slutade på 9:e plats! Hon tog sitt tredje 1:a pris i öppenklass på viltspårprov och blev svensk viltspårschampion, och avslutade månaden med ett godkänt resultat och klassvinst i rallylydnadens mästarklass.
Lhinesonen Wilmer tävlade lydnad, och tog sitt första 1:a pris i lydnadsklass II.
Kicki och Lhinesonen Wilmer, LPI SE VCH Höstglädjens Line Written In Winter var och tävlade lydnad i söndags, och tog det första 1:a priset i klass II! Stort grattis!
Idag är det 1 år sedan jag och Thyra var med och representerade Sverige på freestyle-EM. Det känns faktiskt lite konstigt att vi gjorde vår landslagsdebut för bara 1 år sedan, för vi har ju varit med om så mycket sedan dess.
På EM var allt väldigt nervöst, men vi lyckades ändå komma på placering 21/49. Därefter väntade NM där Thyra och jag gick vidare till final och tog NM-silver! Drygt en månad senare var det dags för SM, och efter att gjort en av våra bästa starter stod vi som svenska mästare i freestyle 2013!
SM-vinsten gjorde även att vi kvalificerade till den internationella freestylefinalen på Cruft’s i början av mars, men innan dess skulle vi starta på finalen i Agria Freestyle Elite Challenge. Vi hade otur med musiken, och fick göra två omstarter, men vi lyckades hålla ihop och blev AFEC-vinnare 2013!
I mars åkte vi till England, och tack vare mammas valpköpare Marita och Emma blev det en jättetrevlig resa. Inför tävlingen försökte jag att inte ha några förväntningar alls, med tanke på namnen på startlistan, men Thyra och jag fick poäng som kändes helt otroliga och lyckades klämma oss in på 4:e plats!
Förutom EM, NM, SM, AFEC och Cruft’s så har vi ju även hunnit med att delta på VM också. Vi gick vidare till final, enda svenska ekipaget, och slutade som de 9:e bästa freestyleekipaget i världen! Thyra kan även stolt presentera sig som den bästa 10-åriga freestylehunden i världen.
Som sagt, det är lite svårt att förstå att det bara har gått 1 år…
