På bilden är det bara fem, eller kanske sex valpar, men jag åkte ju och jobbade när jag trodde att valpningen var klar. Sedan kom det tre till, varav en dödfödd, på kvällen. Ett jättestort grattis på 1-årsdagen till allihopa!
Det är samma sak varje år. Jag vet att sista månaden i almanackan är september, och jag hinner notera det flera gånger innan den är slut… men ändå så beställer jag inte en ny förrän jag varit utan almanacka ett par dagar och känner mig helt handikappad utan en. Att almanackan börjar i oktober är kanske lite dumt, men det blev så för två år sedan av en särskild anledning.
Nu har jag iallafall beställt en ny, och precis som några tidigare år kommer jag även att få lotta ut en i samarbete med Personlig almanacka. Det blir inte precis just nu, utan ni får helt enkelt hålla lite utkik.
Eftersom att Lhine är över 7 år så måste hon veterinärbesiktas innan parning, vilket mamma påminde mig om i tisdags så då blev det bråttom att hinna få en tid innan helgen. Jag passade även på att få arslet ur och boka tid för rabiesvaccinering till Thyra också, då den gamla gick ut för någon månad sedan och det måste hinna gå tre veckor innan vi åker till NM i Norge.
Veterinärbesöket gick bra, även om Lhine tyckte det var sådär lagom roligt när veterinären började böja på hennes nacke, dra i benen och trycka längs ryggen. Besiktningen började med en glad svans, som drogs in mer och mer mellan benen, men hon fick ett par godisbitar innan hon fick lov att gå ner från undersökningsbordet och då var allt okej igen.
Thyra märkte inte så mycket av sin vaccination, och hon som inte fick något godis direkt efter sprutan stod och trampade nedanför bordet medan Lhine blev noggrant undersökt. Som tur var så fick även hon några godisar till slut, för annars hade hon nog inte gått därifrån.
Besiktningsprotokollet blev helt utan anmärkning, och veterinären hade inget annat att tillägga heller, så nu är det bara att invänta höglöpet. Vi kommer nog åka och göra ett försök redan på söndag, för hon blev parad ganska tidigt förra gången…
Ja, idag har även Rhiva börjat löpa. Det känns jätteskönt, för hon har varit lite töntig ett tag, och nu hoppas jag att Lhine och Rhiva drar igång Thyra inom en vecka också. Annars hoppas jag att Thyra kör ett helt eget race någon gång efter NM. För tänkte hon inte börja löpa nu, då får hon faktiskt ta och vänta.
Jag har vågat mig på att göra en ny variant…
… och att göra koppel! Det här är specialsökshunden Gordos nya arbetskläder.
Idag när jag och hundarna var ute på den vanliga långpromenaden så stod det en skylt med texten ”Jakt!” där vi brukar svänga av åt höger. Jag var uppenbarligen trög och förstod inte alls vad skylten menade. Min tanke var typ att man fick skylla sig själv om man passerade skylten, att då fanns det risk för skott och jagande hundar. (Plus att det vore livsfarligt att knata ut i skogen).
Thyra och Lhine brukar få springa lösa på grusvägen, men idag fortsatte jag att ha dom i koppel för säkerhets skull. När vi gått halva sträckan på grusvägen mot motionsspåret mötte vi en pickup, och klev såklart åt sidan ut på åkern för att inte vara i vägen. Bilen stannade och när jag såg att det var en jaktgubbe så sa jag direkt att vi var på väg till motionsspåret.
I jaktgubbens ögon var nog inte jag något annat än en dum blondin, och med spydig ton så förklarade han både det ena och det andra. För det första undrade han om jag inte hade sett skylten, men det hade jag gjort och därför hade jag inte fortsatt rakt fram på grusvägen utan gått åt höger. Det var dumt gjort, för längs åkerkanterna satt det skyttar och det kunde minsann vara otäckt att vara ute och gå då.
Dessutom kunde jag förstöra jakten när jag var ute och gick, för om hans hund var ute och spårade så kunde inte den fortsätta spåra om den mötte oss eller om vi gått över spåret. Jag sa inget, men undrade vad han hade för dålig hund…
Det kändes som att gubben mest snackade skit, för vi gick som sagt på en grusväg och hade inte passerat hans skylt. Jag frågade ändå hur länge jakten skulle pågå, så den här veckan får det bli asfaltspromenader…
Lystra, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster.
Idag har Zandra och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster varit och tävlat rallylydnad. Det var dubbla starter, och de fick två godkända resultat! 95 poäng och en 3:e placering på den första starten, och 98 poäng och en 2:a placering på den andra starten. Stort grattis!
Jag har känt mig väldigt trött och frånvarande den senaste tiden, vilket till den största delen beror på mitt jobb. Jag finner ingen glädje i det jag gör, och det blir definitivt inte bättre av att jag alltid jobbar ensam. På grund av detta var det väldigt tveksamt om jag och Thyra skulle starta på dagens tävling som Linköpings hundungdom arrangerade i Högby hundhall.
Vi åkte dit ändå för att titta och umgås med alla trevliga freestylemänniskor, och på plats så bestämde jag mig för att vi skulle starta i den första av de två klass III-starterna. Inför den starten lyckades jag hålla nervositeten borta väldigt länge, och jag höll inte på och styrde omkring. Istället satt jag på arslet i min stol och snackade skit med lagkamraterna Ulrika och Ida.
När det var dags för mig och Thyra att börja värma upp så blev jag nervös, som vanligt, men den nervositeten behöver jag för att inte bli för avslappad inne på tävlingsplanen. Det kändes bra när vi gick in på planen, men sen vet jag inte vad jag höll på med. Vi var inte alls i takt med musiken, och efteråt insåg jag att jag hade glömt en bit av programmet i början. Dessutom var jag seg med kommandon, och gav fel kommandon!
Jag svor för mig själv över min egen insats på planen, och bestämde mig då för att vi skulle köra den andra starten också. Jag ville gå in på planen igen och försöka ta revansch, och det lyckades jag verkligen med! Det kändes som om vi gjorde en av årets bästa starter, och jag var tydlig både med kommandon och rörelser hela vägen.
Det var som sagt dubbla starter, och i freestyle klass III var det hela 17 ekipage som kom till start! Jag förväntade mig det verkligen inte, men jag och Thyra vann båda klasserna! Väldigt fina poäng fick vi också, 28.20 samt 27.45.
”Hur fan menar hon nu då?”.
Lhine blöder ordentligt nu och det känns som att det är blod överallt. Man kan inte påstå att hon är särskilt renlig av sig, och det är näst intill livsfarligt att gå utan strumpor för då kan man halka omkull i hennes pölar. Thyra och Rhiva avvaktar än så länge med sina löp, men jag hoppas att dom också kan dra igång snart. Dels så är det skönt att få alla tre avklarade på en gång, och Thyra får gärna vara klar innan NM. Det kan ju bli lite jobbigt för pojkarna i laget annars…
Om drygt två veckor är det dags att se om Lhine vill bli parad eller ej, och vill hon det så blir det en julkull. Jag har kikat i kalendern flera gånger, och hur man än räknar så kommer valparna födas mitt i julstöket.
Dygn 56, 2011.
Dygn 54, 2013.
