Igår debuterade Christine och Lhinedottern Våga, RLD N RLD F Höstglädjens Line On The Horizon på tävlingsplanen tillsammans. Våga har bott hos Christine i drygt 4 1/2 månad och de har inte haft någon brådska med någonting, men igår så gjorde de en start i lydnadsklass I. Resultatet blev ett 1:a pris 170 poäng och därmed tog de även titeln LPI eftersom att Våga hade två 1:a priser sedan tidigare. Jättestort grattis!
Klockan ringde lika tidigt idag som igår, men inatt fick vi sova så det var betydligt lättare att ta sig upp ur sängen. Det märktes även skillnad på hundarna. Thyra kom och tryckte upp en sko i mitt ansikte direkt när klockan ringde, jämfört med igår när hon låg kvar på golvet nedanför sängen…
Inför dagens final kände jag mig ganska lugn. Jag visste att vi inte hade någon chans att klättra uppåt eftersom att en av domarna gav oss hela 3 poäng(!) lägre än de andra två igår. Det kändes både lite trist, men även lite skönt. Då kunde jag precis som igår gå in och tänka på att vara lugn och försöka hjälpa Thyra genom programmet.
7 ekipage i varje gren gick vidare till finalen, och jag och Thyra skulle starta som nummer 4 i freestylen. Finalen gick av stapeln i den stora finalringen, som var mycket finare än den planen vi fick tävla på igår. Igår fick man visa upp programmen med baksidan mot publiken, men idag blev allt rättvänt igen. Bakgrunden var svart med massor av små lampor, och livesändningen visades även direkt på två stora skärmar. Mycket häftigare än igår!
Idag skippade jag tårarna innan det var vår tur, och det kändes som att jag hade bättre koll på läget. Thyra kändes lite hetare än igår redan när vi gick in på planen, och genomförandet blev nog lite slarvigare från oss båda. Inför hoppen gjorde Thyra någon ny variant, och det var bara att försöka spela med. Hon backade ut fint med svärdet, och det var nästan så att jag inte fick stopp på henne istället, men idag ville hon inte vända.
När Thyra backade ut bakom min rygg så kunde jag tjuvkika på en av skärmarna så att vi kunde tajma våra snurrar ifall att hon skulle fuska. När vi gick i sidleds var jag så koncentrerad på att försöka få Thyra att inte fuska på apporteringen av svärdet att jag glömde spela ut. Thyra var väldigt het i slutet, och hoppade över vår slutposition och skyndade att sätta sig bredvid mig istället.
Jag kände mig ändå nöjd när vi klev av planen, och höll tummarna för att vi skulle få behålla vår 4:e placering. I HTM-finalen behöll alla sina placeringar, och så var det även hittills i freestylefinalen. När Thyra fått sin belöning så var det en norsk tv-kanal eller något som ville få prata lite med oss, och lagom tills vi gick tillbaka till vår plats på läktaren så ropades våra poäng upp. 24.20 poäng och upp i ledningen. Vi skulle få behålla vår 4:e placering!
Det var även så vi slutade, som 4:a individuellt på det nordiska mästerskapet i freestyle 2014!
Usch, inatt ville jag bara åka hem. 00.30 satt jag inne på toan och tjöt, för det var en sånt himla liv från en julfest på hotellet. Det i kombination med gårdagen gjorde att jag höll på att bryta ihop. Hotellet kunde inte göra annat än att erbjuda öronproppar, och det dämpade faktiskt ljudet lite så att jag fick sova några timmar iallafall.
Jag och Thyra skulle starta som nummer 9, så det skulle bli ett par timmars väntan. På morgonen fick vi ytterligare fem minuters träning, och det lilla passet kändes riktigt bra. I väntan på vår tur fick Thyra mingla runt i våran markerade hörna, och vi passade även på att gå en promenad. Hon kändes faktiskt lugn och avslappnad, så när hon inte knatade runt så låg hon vid mina fötter och sov.
När det började bli dags för oss att värma upp så fick jag en överdos av nervositet, och kunde inte hålla tillbaka tårarna eftersom att jag samtidigt var så himla trött. Maria var snäll och sminkade om mig, och Ulrika kollade hur jag ville ha det när vi kom av planen och var även med som stöd före start.
Ekipaget före oss blev diskat, så då blev vi inropade tidigare än beräknat. Jag skyndade mig dock inte, utan gjorde så som vi brukar. Dessutom höll speakern på och presenterade oss, och jag ville ju liksom inte att vi skulle behöva sitta och vänta in musiken.
Jag var jättenervös för hur det skulle gå idag, men hade bestämt mig för att hjälpa Thyra och förenkla en bit av programmet. Det började jättebra, och jag kände att även jag gjorde bra ifrån mig. Det blev nog bara en miss, och så några små fusk. Ett litet skall kom det vid ett tillfälle, men i övrigt så kändes det som att vi satte allt jättebra. Thyra backade långt ifrån mig, vände bra och backade även ut bra bakom mig utan att skaka eller fuska på snurren.
Fy fan rent ut sagt vad skönt det kändes när vi gick av planen! Ett par lättnadens och glädjens tårar kom det när jag satte mig utanför planen och klappade om Thyra samtidigt som Ulrika servade henne med belöningsburken.
Vi fick veta poängen så snart nästa ekipage kört sitt program, och med 25.70 poäng så stod det även klart direkt att vi skulle gå vidare till final! Inför morgondagens final ligger vi 4:a, och tillsammans med våra lagkamrater så tog vi lag-silver!
Nu ska vi skåla lite tillsammans med resten av laget, sedan ska alla lagen äta middag ihop och efter det så hoppas jag på en tyst och lugn natt med god sömn!
Resan hit till Norge gick bra, och vi åkte i god tid så vi hann stanna till i Arvika för att äta och rasta av hundarna. Vägen fram till norska gränsen var inga konstigheter, men sen hamnade vi på en riktigt skräckfilmslik liten grusväg genom skogen. Vi funderade på om vi kanske knappat in fel adress på GPS:en, men helt plötsligt så var vi framme vid Dogs4All. Oturligt nog så råkade vi parkera lite tokigt, på baksidan och fick smyga oss in genom ett kravallstaket för att ta oss in.
När vi tagit oss in i rätt hall kändes det som att man kunde pusta ut, för nu var vi framme! Till skillnad mot NM förra året, där vi fick springa med packning och hundar för att hinna till träningstiden, så hade vi typ en timme på oss att installera oss. Problemet var bara att vi inte hittade var vi skulle vara…
Jag och Ida stötte på några av de andra i laget, och vi slängde ihop våra grejer i en hög på golvet och satte oss ner på golvet i väntan på coachen och vidare information. Det visade sig efter en stund att planen vi skulle vara på var upptagen av utställningsringar där det pågick valpfinaler. Vi fick även höra att folk rastat sina hundar där, för att det var för långt att gå ut..!
Allting blev försenat, och det blev ingen ordning på någonting. Våran träningstid blev nerkortad rejält, och jag hann inte ens göra det som jag hade tänkt innan någon vrålade att träningstiden var slut. Vilken jättebra början, eller inte! Norska kennelklubben har ju inte fått en att känna sig välkommen, men man får hoppas att de tagit åt sig av allas synpunkter idag och iallafall kunnat möta arrangörerna halvvägs…
Egentligen skulle hela laget ätit middag tillsammans nu ikväll, men jag och Ida valde att gå en sväng med hundarna istället så att de fick röra på sig och sedan kröp vi ner i sängarna framför tv:n med läsk och snask.
Thyra och jag fick en goodiebag från Tuggmästaren idag, med presenter till oss båda i. Efter att jag tjuvkikat i påsen, för att se så att Thyra inte kunde ta sönder något, så fick hon riva upp påsen. Hon fick en påse anklever, en burk med oxhjärtan och sitt favoritben i megasize! Thyra är inte så förtjust i vanliga tuggben, men de där med kycklingfilé runt slinker ner på en gång! Alltihopa är nu nerpackat i Thyras nya alldeles egna rosa väska.
Idag var det dags för avmaskning, igen. Den fjärde avmaskningen på ett år tror jag… Som tur är har Thyra inget emot att åka till veterinären, så länge jag är med och hon slipper bli lämnad kvar utan mig. Hon tycker istället att det är ganska roligt, och trampar gärna omkring och tigger godis – för det måste man få när man varit duktig!
Fyra snygga halsband som jag gjort till Odin, Cobra, Baccus och Ina, fyra golden retrievers. Räddningshunden Odin fick även ett matchande koppel till halsbandet. Både halsbanden och kopplet har invävd reflextråd, och jag har själv gjort tre nya halsband med matchande koppel till mina brudar.
Efter tävling, och framförallt efter en hel tävlingshelg, så brukar det vara rätt skönt att lägga in en vilodag, men det har vi inte tid med just nu! Speciellt inte med tanke på hur det gick i helgen. Min tanke nu inför NM är att träna varje dag, och både köra igenom hela programmet, jobba på visa delar och peta i detaljer. Träna på allt liksom, fast inte på en gång förstås.
Det blev ordentliga missförstånd på grund av kniven, och det vill jag liksom sudda ut. På NM ska inte Thyra behöva fundera över om jag kommer plocka upp/lägga ner kniven eller inte, så just dom bitarna kommer vi nog köra lite extra. Sedan så blev det även en del slarv som behöver rättas till.
Vi har varit ute nu och tränat i mörkret, och Thyra körde på med sitt slarv. Det resulterade dock i att hon inte fick fortsätta, utan fick göra om tills hon gjorde rätt. Gick hon upp i varv fick hon inte heller fortsätta. Ett ganska svårt träningspass för Thyra, men nu gäller det verkligen att vi skärper till oss båda två. Det kommer ju inte bli bättre om jag släpper igenom en massa grejer, utan då talar ju jag om att det är ganska okej att slarva och att det kan komma belöning ändå…
Thyra med sina priser från helgen. Massa träningsgodis, ett första-hjälpen-kit och en tävlingsbok.
Freestyleklasserna skulle inte starta förrän efter lunch idag, så imorse tog jag lite sovmorgon. Klockan ringde så att jag skulle hinna rasta hundarna och äta frukost, för hotellfrukost får man ju inte missa, och sedan kröp jag ner en stund till bredvid Lenny. Vi hade verkligen ingen brådska, utan gick upp och packade ihop våra grejer precis lagom tills vi var tvungna att checka ut.
Vi var framme vid Dog-O-Rama strax innan 12.30, och sedan startade inte jag och Thyra förrän vid 15-tiden så det blev en del väntan. När vi satt och väntade på vår tur kände jag att idag skulle det bli kul att få gå in på planen igen! Igår var jag bara nervös… Det började jättebra, och Thyra lyssnade fint. Men så började hon dra upp tempot och slarvade vid snurrarna och hoppen. Varför vet jag inte, men kanske var det för att hon kom ihåg att i nästa sekvens plockade jag upp kniven igår.
Den skippade vi idag, och Thyra backade och vände fint. Inget skall heller. Det kändes som att hon samlade ihop sig igen, men hela sista biten av programmet strulade. Hon backade ut bra bakom min rygg, men gjorde inte sin snurr och ville inte gå i sidleds. Där tror jag att hon hade kniven i minnet och tappade fokus på grund av den, och idag blev det fel i hennes värld när den inte låg på marken som igår.
Det var så mycket som inte blev som det ska vara så jag kommer inte ihåg allt exakt, men hon ville inte göra snurren när jag tagit svärdet och inte gå upp med framtassarna på min rygg så istället fick hon gå bredvid mig och så fick hon sitta fint bredvid mig som avslut istället.
Idag brände det i ögonen när vi gick av planen. Inte på grund av att Thyra gjorde och inte gjorde som hon gjorde, utan varför. Den där kniven alltså, tänk att en sån liten grej kan förstöra så mycket. Jag trodde verkligen inte att den skulle spela så stor roll idag, men det gjorde den tydligen. Liksom, hur ska vi kunna reparera det här till NM?
Det hade tydligen inte sett lika illa ut som det kändes, men vi hade verkligen behövt få ha en bra känsla inne på planen idag. En sansad och kontrollerad känsla. Det var jobbigt att behöva gå och vänta på prisutdelningen, för jag hade gärna velat få titta på poängen själv först som man brukar kunna få göra, men när klassen var slut så bad jag om att få våra protokoll så vi kunde åka hem. Lenny skulle jobba natt och ville få hinna vara hemma en stund innan han skulle behöva åka igen.
Det blev inga dåliga poäng idag heller, till och med bättre än igår. En tredje placering blev det, med 26.75 poäng och cert. Vår ”sämsta” placering officiellt i år, och det var riktigt tight på pallen. Bara 0.15 poängs skillnad mellan oss alla tre. Detta var årets sista officiella tävling, och på tävlingarna här hemma i Sverige i år har jag och Thyra tagit 10 stycken klassvinster och två tredje placeringar. Vårat lägsta poäng i år är 24.65, och sedan är det näst lägsta 26.15 poäng…
Idag blev det att gå upp galet för att åka till Karlstad och tävla freestyle med Thyra. Den här gången fick jag med mig Lenny, och precis som förra året så har vi passat på att ha en myshelg samtidigt för att fira vår årsdag. Inatt sover vi på hotell, och vi har precis varit nere i restaurangen och ätit gott. Vi köpte även med oss några öl och en flaska vin upp på rummet.
Dagens tävling var väldigt nyttig, även om den inte var så rolig. Jag funderade länge över kniven, vår nya rekvisita, och fick liksom inte till var jag skulle ha den. Till slut knöt jag fast den med två snören nere vid foten, och trodde att jag skulle kunna få upp den och sätta tillbaka den lätt…
Thyra fick sitta kvar ute i bilen tillsammans med Lhine och Rhiva fram tills klass III drog igång. Vi hade tränat lite grann ute tidigare, så när jag hämtat in henne från bilen så satt vi bara ner och tog det lugnt, eller rättare sagt försökte. Jag var jättenervös och hade ont i magen, och det speglade av sig på Thyra som knappt ville följa med in på planen när vi blivit inropade.
Så fort musiken startade körde Thyra på, och det kändes jättebra. Hon försökte skynda på, men jag höll huvudet kallt. Det gick bra att få upp kniven, men Thyra blev störd. När hon skulle backa runt mig kom det ett rejält frustrationsskall. Jag tycker ändå att hon samlade ihop sig, men sen när jag skulle sätta tillbaka kniven samtidigt som Thyra backade ut bakom mig så gick det åt skogen.
Thyra backade ut jättebra, men jag fick inte in kniven bakom snörena och lade den istället på marken bredvid mig. Det blev jättefel för Thyra, som hade svårt att gå i sidleds och när jag vände mig mot henne så sprang hon och plockade upp kniven. Hon släppte den på kommando och så försökte vi rädda upp den sista biten av programmet. Ett stort plus var väl att hon inte tjuvade på svärdet och greppade det åt rätt håll, men fy så stressad hon var i slutet.
Jag kände mig faktiskt ledsen för Thyras skull efter våran start. Tonen i frustrationsskallet och väsandet i hennes andning… Nej, det där med kniven stryker vi från programmet. Det är inte värt det känner jag. Vi fick en hel del positiva kommentarer utanför planen ändå, att det var bättre att det här hände på en vanlig tävling och inte på NM. Det kunde jag inte annat än att helt hålla med om!
Resultaten idag var dolda, så ingen hade en aning om hur det hade gått före prisutdelningen. Det var så klart nervöst att stå där med spetsade öron för att höra om det var våra namn som ropades upp, och jag blev väldigt glatt överraskad när jag insåg att vi hade vunnit! Inga dåliga poäng blev det heller, utan vi vann med 26.15 poäng och cert! Vårat första poäng till kvallistan inför SM 2015.
Vi ska tävla imorgon med, och då kommer vi göra som vi brukar! Jag är väldigt glad över att vi får en chans till känslomässig revansch, så att vi förhoppningsvis har en bättre start än idag i minnet till NM.
