Idag är det 10 år sedan Thyra, 5 månader gammal, var på sin allra första utställning! Det var på GRK:s Open Show i Linköping, och jag kommer ihåg att Thyra tyckte att alltihopa var jättehäftigt. Så fort vi kom i i ridhuset, vilket också var något nytt för henne, blev hon helt tokig och skällde för att tala om att nu var hon här!
Som valp var Thyra väldigt förtjust i leksaksmöss, såna kattleksaker, och en sån hade vi med oss till utställningen som hon fick hålla i munnen när jag ställde upp henne. Lilla Thyra blev faktiskt 2:a med HP i Puppy I, och slutade sedan som 5:e bästa tikvalp! Ett av priserna vi fick var en påse med levergodisar, något som Thyra aldrig fått smaka förut, så hon klippte hela påsen ur händerna på mig. Det var liksom det godaste hennes nos känt lukten av!
16 januari, 2015 | 3 kommentar »
Nu har Zandra lagt upp en film från när hon och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster var och tävlade lydnad för drygt 2 veckor sedan, och både fick ett 1:a pris och vann lydnadsklass III! Den filmen snodde jag direkt länken till förstås.
15 januari, 2015 | 2 kommentar »
En mysig bild som togs under prisutdelningen av AFEC HTM-finalen.
14 januari, 2015 | 3 kommentar »
Rhiva är skendräktig, och har fått en valp. Den är lurvig, lång och grön. En av dom fulaste goldenvalparna jag sett. Thyra har stulit valpen och lekt med den idag, och bitit i den så den har skrikit, och då har Rhiva kastat sig upp och sprungit och räddat valpen från sin hemska gammelmormor. Med ett väldigt försiktigt grepp har hon hämtat sin valp och sedan gått och lagt sig med den i soffan…
Nu har valpen dock slingrat vilse, och gömt sig i den stängda leksakslådan, och lär inte bli upphittad på ett tag…
13 januari, 2015 | 2 kommentar »
Vilken toppenmåndag det här blev enligt hundarna! Först letade jag reda på klotången, och så fort jag visar upp den och frågar om det är någon som vill klippa klor så står alla tre på kö. Rhiva har dock lite delade känslor om det här med kloklippning, fortfarande! Hon ska alltid vara först och dreglar under tiden vi klipper, men jag börjar jag försöka finklippa så är det svårt att stå still och kroppen blir väldigt tung och rasar till slut ihop i en hög på golvet. Men så fort det är klart, då är hon uppe på benen direkt och ska ha sina godisar!
Lhine brukar vara nummer två att få klorna klippta, och slänger nästan upp tassarna i ansiktet på en. Under tiden jag klipper på framtassarna så sitter hon och ser högfärdig ut samtidigt som hon snarkar, och sedan lägger hon sig självmant på sidan när jag ska klippa på baktassarna. Thyras klor klipps på samma sätt som Lhines, men Thyra ger mig sina tassar väldigt mjukt och lätt.
Efter kloklippningen blev det en deciliters träning var för tjejerna i köket. Alla tre fick träna på att snurra runt med framtassarna ovanpå en Ikea-pall. Thyra och Rhiva dom gick åt sitt höger, medan Lhine trampade på åt vänster. Det är lite roligt det där hur olika dom kan göra, för jag tror inte att jag gjorde något annorlunda liksom. Sen så fick dom träna på ett varsitt trick, med varierad störningsnivå. Rhivas träning var störningsfri, medan Thyra hade störning av Rhiva och Lhine hade störning av både Thyra och Rhiva. Vårat kök är inte så stort, så lite kaos blev det där i slutet när Thyra och Rhiva också ville vara med i Lhines träning…
12 januari, 2015 | 1 kommentar »
En stunds sysselsättning för hundarna, och ett lite bättre samvete för mig. Idag var det dock planerat att hundarna skulle få en tråkig dag. Imorgon har jag tänkt, eller rättare sagt bestämt, att vi ska börja småträna igen. Även om det bara blir en deciliters träning var för flickorna så ger ju det mer än ingenting alls, för oss allihopa. Sen får väl träningen anpassas efter vad min kropp säger. Om vi kan gå ut och göra något kul, eller om vi får hålla oss inne på köksgolvet.
11 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Först sovmorgon, sedan en långpromenad med hundarna och nu kan vi slappa med gott samvete!
10 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Ett måste för mig på Stockholm hundmässa och My Dog är att köpa något gott till hundarna hos Hundtugget. Dom säljer ju verkligen alla möjliga kroppsdelar och organ till hundarna. På Stockholm hundmässa köpte jag grisknorrar, och förra helgen på My Dog blev det några gigantiska öron. Jag kommer inte ihåg om det var gris- eller oxöron, men jag borde helt klart köpt fler. Ett vanligt litet grisöra som man kan köpa i djuraffären äter ju hundarna upp på några sekunder, men de här räckte mycket längre!
9 januari, 2015 | Inga kommentarer »
Alltså jösses, vilken respons vi har fått på blogginlägget jag skrev igår. Det hade jag inte trott! Igår kväll hann hemsidan få omkring 700 besökare, och idag är den siffran över 1600! Helt sjukt. Jag trodde att besöksräknaren fått spader, och börjat räkna sidvisningar istället för enskilda besökare, men när jag suttit och lusläst i loggen har det sett rätt ut. Jag har själv gått in på hemsidan femtioelva gånger, utan räknaren ändrat på sig, och dubbelkollat hur räknaren ska fungera. Varje besökare räknas bara en gång, mellan 00:00 – 23:59.
Vi vill iallafall tacka alla som gratulerat på facebook, privat och här på hemsidan!
8 januari, 2015 | 2 kommentar »
Som ni ser så handlar det inte om en till hund, utan Lenny och jag ska bli föräldrar! Jag är gravid i vecka 15, och det är en IVF-graviditet så det har varit en lång och nervös resa. Det var väl inte förrän under förra veckan som vi äntligen kände att vi kunde pusta ut lite grann, när vi varit på det första riktiga ultraljudet, och när en tredjedel av graviditeten passerade på nyårsdagen.
Det är som sagt en IVF-graviditet, och jag tänkte försöka berätta lite kort vad det betyder. Av någon anledning har inte jag blivit gravid den naturliga vägen så att säga, utan vi har fått söka hjälp hos RMC. Vi gjorde ett försök i maj som det tyvärr inte blev något av. Ett ägg blev befruktat av de 18 som plockades ut ur mig, så jag fick tillbaka ett embryo, men tyvärr så fäste det inte i livmodern.
I början av oktober påbörjades behandlingen som ledde till att jag nu är gravid. I ett par dagar tog jag en spruta i magen varje kväll, och efter ett par dagar skulle jag ta en till spruta. Några besök på RMC gjordes under tiden, för att se hur mina äggblåsor utvecklades. Den här gången gick det mycket lättare att ta sprutorna än i maj, men det var ändå väldigt skönt när jag äntligen fick ta den sista sprutan – ägglossningssprutan.
Äggplockningen var ingen rolig historia förra gången, men nu hade vi en annan läkare som vi tyckte mycket bättre om. Henne fick vi mycket mer information av hela tiden. Jag bad om att få så mycket lugnande och smärtstillande som möjligt, för det gjorde hemskt ont förra gången och så råkade jag se nålen som sticks in i äggstockarna för att suga ut blåsorna… Det gjorde inte saken bättre om man säger så.
Jag fick mycket bättre smärtlindring den här gången, även om det inte var behagligt. På grund av situationen rann tårarna, för man känner sig inte särskilt kvinnlig när man ligger där i gynekologstolen och allting är väldigt psykiskt påfrestande. Jag kommer inte ihåg exakt vad läkaren sa, eftersom att jag var lite groggy, men jag tror att det var så att mina äggstockar började fyllas med vätska direkt och att mängden vätska skulle vara avgörande för om hon skulle kunna sätta in ett embryo eller inte.
Vi fick åka hem lite senare samma dag, efter att vi haft ett samtal med en sköterska. Jag skulle såklart vila när jag kom hem, och försöka få i mig extra salt för att försöka bli av med lite vätska. Innan jag äntligen lyckades somna hade jag nog dödsångest en stund, för jag hade ont och funderade över om jag skulle orka med allt en gång till ifall det här försöket också blev misslyckat.
Två dagar senare hade vi inte hört något från RMC, vilket betydde goda nyheter och att det fanns minst ett embryo för återföring. Förra gången fick våra ”ingredienser” sköta sig själva i en odlingsskål, men eftersom att bara ett ägg blev befruktat då så fick det bli mikroinjektioner (ICSI) den här gången istället. Jag tror att det bara var 8 ägg som var mogna, varav hälften hade börjat växa och bara ett var bra. Det kändes lite tungt, men det var ju bara ett vi skulle ha ändå.
Redan när läkaren kom och hämtade oss i väntrummet såg hon att jag var väldigt svullen om magen, och hon blev lite bekymrad när hon såg hur mina äggstockar såg ut på ultraljudet. Dom var lika stora som apelsiner och fulla av vätska. Hon tog ändå beslutet att en återföring skulle göras, men först så sjukskrev hon mig ett par veckor. Det kändes väldigt skönt, att kunna få gå hemma och ta det lugnt ett tag. Embryoåterföringen gjordes en liten stund senare, och sedan var det bara att vänta… i hela 18 dagar innan vi skulle göra ett graviditetstest!
Jag kunde självklart inte hålla mig så länge, utan efter 12 dagar började jag tjuvtesta. Ett svagt streck syntes, eller var det inbillning? Enligt ett forum på internet så var det ett tydligt plus, men jag vågade inte hoppas. Jag fortsatte att tjuvtesta två dagar till innan jag till slut köpte två ordentliga tester. Det blev ett jättetydligt plus! Lenny hade ingen aning om mina fusktest, men dagen därpå fick han en jättefin present på vår 5-årsdag. I en presentpåse, under rött silkespapper låg graviditetstestet och ett par babystrumpor med texten ”I love dad”…
Allt detta skedde inom en månad, även om det kändes som en evighet. Jag blev sjukskriven från den 15 oktober när äggplockningen gjordes, och sedan ända fram till den 30 november. Först på grund av vätskan i äggstockarna, och sedan på grund av hinnsäcksavlossning. Det blev många turer till RMC, bara två dagar efter att vi fått se ett pyttelitet tickande hjärta så började jag blöda. Självklart sent en kväll, och det kändes som jag låg och grät hela natten innan jag kunde ringa RMC igen. Vi befarade det värsta, men på ultraljudet tickade fortfarande ett hjärta!
Jag fick blodstoppande tabletter utskrivna och blev beordrad att ligga till sängs och inte lyfta ett finger i princip. En vecka senare hände samma sak igen, men då drabbades jag inte av samma panik och kunde ta tabletterna direkt. Efter det har det varit lite lugnare, förutom att jag tror att jag känner av foglossningar redan. Det är inte bekräftat, men jag har fått tid både till sjukgymnast och läkare för att reda ut vad det är som gör ont. Jag gråter på jobbet av smärtan, och när jag kommer hem så tar jag mig knappt ur bilen…
Det är kanske inte så svårt att räkna ut att hundarna varken fått ordentligt med motion eller träning på ett bra tag. Dom har ändå funnit sig i situationen, och Rhiva som kan vara som en ångvält har varit väldigt försiktig och tagit det lugnt runt mig i sängen och soffan.
Som ni kanske förstår så är jag jätteglad över att jag och Thyra kunde delta på NM, och att jag kunde starta med både Thyra och Lhine på SM och i AFEC-finalerna. Det var verkligen inget jag tog för givet, utan jag har fått ta en dag i taget i princip. Att jag och Thyra dessutom vann Årets freestylehund… Man brukar ju säga att man inte kan få allt, eller att man får välja det ena eller det andra, men i år slog båda mina önskningar in!
”Jag tänkte försöka berätta lite kort…”. Något kort blogginlägg blev det ju inte, men nu har jag äntligen fått skriva av mig lite. Det har inte varit helt lätt att undanhålla allt…
7 januari, 2015 | 45 kommentar »
