En vilodag behövdes verkligen idag. Imorse när jag hade släppt ut hundarna på uteplatsen och satt på sängkanten och väntade på att dom skulle bli klara så snurrade det till i huvudet rejält. Efter att sovit tre timmar till lufsade vi sedan ut på en promenad, med ett långt stopp på gräsplanen vid Linghemsskolan där hundarna fick röja loss i snön. Resten av dagen har jag spenderat i soffan med tv-serietittande och halsbandstillverkning.
Jösses, idag har jag känt mig halvt överkörd. Förmodligen p.g.a att jag gick på stan en sväng igår och var på Maxi och handlade. Framåt eftermiddagen kändes det som att det där med att ta det lugnt inte spelade någon större roll, så då fick hundarna träna en liten stund var. Jag var väl inte världens roligaste, men hundarna brydde sig inte om det. De jobbade på som vanligt trots att deras matte var väldigt långsam och stel.
Med Thyra och Rhiva kör jag en liten kampanj på de två tricken som vi började träna på i förra veckan. Dom får tänka en del själva, plus att det inte kräver så mycket av mig. När vi tränar det ena tricket behöver jag typ bara gå fram och tillbaka för att fylla på med belöning i matskålen.
Träningen med Lhine kräver lite mer av mig, så henne började jag med idag. Än så länge har jag inte funderat över när det är dags för tävlingspaus, utan vi tränar på så gott det går med tanken att göra någon eller några starter i vår. Det är väl även dags att ta tag i det nya programmet igen så att vi kan börja träna på det utan tidspress. Just nu går ju Lhine väldigt bra dessutom, så det skulle förmodligen passa perfekt att lägga in en kampanj på de nya övergångarna och så.
Imorgon får det nog bli en vilodag, så att jag är piggare och fräschare på fredag igen.
Det är inte första gången som Rhiva sitter på bordet, men det är väldigt länge sedan sist och första gången i år som jag hittar henne sittande där. Tydligen behövdes det lite bevakning i Linghem idag.
Rhiva bad väldigt snäll om att få springa lös i snön imorse när vi passerade gräsplanen vid Linghemsskolan, och det såg lugnt ut runtomkring så jag kopplade loss henne och sa ”Hopp-o-lek!”. Idag vaknade vi till ännu mer snö än igår, så det var riktigt tungsprunget. Alla tre rörde sig mer uppåt än framåt liksom. Lhine var på bushumör, så hon och Rhiva brottades och tuggade på varandra liggandes i snön och jag lät dom hållas. Det gjorde ju inget om dom skulle göra varandra lite trötta och nöjda efter promenaden. Thyra hon skuttade glatt omkring i snön för sig själv, och tyckte nog att det var jätteskönt att dom andra två roade varandra.
Det känns som att min kropp mår väldigt mycket bättre redan, och både igår och idag blev det en långpromenad på morgonen med hundarna. Igår blev promenaden dock inte som jag hade tänkt, och jag hade lust att lägga mig ner och tjuta. Efter att vi gått med myrsteg längs 70-vägen, som var snorhal, och äntligen kommit in på grusvägen så möttes vi nedanför backen av en ful skylt med texten ”JAKT”. Den stor tre meter före korsningen där vi hade tänkt gå åt höger, där Thyra och Lhine skulle fått rusat lösa.
Vi fick helt enkelt vända och gå tillbaka en bit längs 70-vägen och ta in på en annan grusväg. En mycket kortare bit för hundarna som de kunde springa lösa på, och ingen skog att gå igenom.
För att slippa behöva mötas av den där skylten idag igen så gick vi en annan sväng imorse. Vi gick raka vägen upp till motionsspåret istället, med hopp om att det skulle vara tomt från människor och djur på fältet och grillplatsen. Isånnafall skulle Rhiva få rusa lös i snön på fältet. När vi började närma oss fältet fick hon upp något intressant, men samtidigt otäckt spår. Svansen blev låg och hon nästan smög fram med nosen i backen. Jag kunde själv inte se några speciella spår i snön, så vad hon spårade har jag ingen aning om.
Framme vid fältet så var doften bortglömd och Rhiva sitt vanliga jag, och fältet helt tomt! Thyra och Lhine fick rusa en stund först, och när vi kommit bort en bit från motionsspåret så kopplade jag upp Lhine och släppte lös Rhiva. Vilken lycklig hund som for iväg genom snön, och vilken lydig hund som lyssnade så fort jag ropade tillbaka henne. Jag vet inte hur lång sträcka hon sprang totalt medan jag och Lhine sakta pulsade fram över fältet.
Rhiva kunde inte skött sig bättre, eller jo – hon kunde varit lite snällare mot Thyra. Vid ett tillfälle manglade hon ner henne i snön, men annars så sprang dom bara. Det var så skönt att se också att Rhiva blev trött i kroppen. Vi har fått ganska mycket snö nu, så det blev ju lite motstånd. Galopperandet blev till trav, och när vi gick hemåt så lufsade vi allihopa på i en långsammare takt…
Det känns som att året nyss började, och ändå har det redan hunnit gå en månad. Januari hann knappt börja innan det var dags för årets första tävlingar med Thyra och Lhine. Finalerna i AFEC och AFEC HTM 2014 gick av stapeln på My Dog, och Thyra knep den första kvalplatsen i februari förra året och Lhine hade turen att få en reservplats bara ett par dagar före finalen.
Två bra tävlingsdagar där både Thyra och Lhine skötte sig fint, och njöt av att få en varsin dag med matte helt för sig själva. Thyra, som tog hem vinsten i finalen av AFEC 2013, slutade som god 2:a med 26.80 poäng och cert! På My Dog fick vi även ta emot priset för vinsten av Årets freestylehund 2014!
Jag och Lhine hade oturen att få ett upprop i slutet av vårat program, vilket överröstade musik och kommandon. Det blev inget bra alls, men jag provade att lägga in en protest som gick igenom och vi fick starta om. Den andra starten resulterade i 24.35 poäng, cert och en 4:e placering! Därmed fick Lhine sin första gigantiska rosett.
Här i bloggen berättade jag att jag var gravid, och den lång vägen dit. Nyheten spred sig väldigt snabbt och många blev nyfikna och ville läsa om det, så det blev besöksrekord i bloggen under ett par dagar. Responsen på nyheten och inlägget var helt otrolig! Tack igen för alla gratulationer och kommentarer!
I övrigt har januari varit en lugn månad för hundarna, då jag haft besvär med bäckensmärtor och det inte funkar så bra ihop med mitt jobb. Men nu är jag sjukskriven och kan ta saker i min takt. Några små träningspass har det redan hunnit bli, vilket vi alla fyra tycker är jättekul.
Två Thyrabarn var iväg och tävlade, i lydnad och rallylydnad. Lystra tog sitt första 1:a pris i lydnadsklass III, med klassvinst dessutom, och Malte fick sitt sjunde godkända resultat i avancerad klass i rallylydnad.
Den här dagen är nog hundarna väldigt nöjda med, även om dom kanske tyckte att den kunde börjat lite tidigare… Efter att jag tagit en liten sovmorgon så fick hundarna sin frukost och sedan gick vi ut på promenad. Vi går nästan alltid samma sväng på morgonen, som tar ungefär en halvtimme, men idag fick det bli en lite längre sväng. Vi hade ju liksom ingen brådska någonstans.
Efter det varvade jag serietittande med hemmafru-sysslor, och sen blev det hundträning! Jag hade faktiskt satt en tid som vi skulle gå ut och träna, för att jag inte skulle fastna i soffan igen. Precis som i onsdags så blev det korta pass, där hundarna fick träna upp 2 deciliter torrfoder var.
Rhiva fick börja, och till henne hade jag även med den bollen som jag köpte på My Dog. Den var dyr, men Rhiva som bara fått provsmaka den lite grann är helt galen i den. Vi tränade på två olika freestyletrick, och hon var jätteduktig och lyssnade väldigt bra på vad jag sa. Ett par gånger råkade jag säga ett belöningsord istället för kommandot på tricket, och då sprang hon och tog belöningen direkt.
Thyra fick också träna freestyle, förstås, och hon fick träna på ett av de tricken som Rhiva tränade på. Thyra kan det redan, fast bara ihop med två andra rörelser, så jag tänkte att det kunde vara kul att få henne att förstå just bara den delen. Dessutom fick hon tänka en del själv, vilket inte är hennes stil. Hon vill veta vad och hur hon ska göra, inte behöva gissa sig fram.
Med Lhine blev det positionsträning, och vi fortsatte där vi avslutade i onsdags. Vi tränade lite på samma sätt som man kan göra när man lär in fotgåendet. Jag klickade så snart hon tog sikte mot rätt position och belönade sedan där jag vill ha henne. Därefter kastade jag iväg en godis, och sedan fick hon söka upp rätt position igen. Jättekul träning tyckte Lhine! Mycket klick och godis, det är är hennes grej!
Nej, snarare väldigt uttråkade hundar som gett upp hoppet om den här dagen. Jag fick alldeles för många bra tips när jag efterfrågade tips på serier att roa mig med när kroppen behöver vila, så jag råkade liksom fastna i soffan… Imorgon blir det att göra om och göra rätt.
I måndags fick jag äntligen träffa en läkare på Kvinnohälsan, efter fyra väldigt långa veckors väntan sedan tiden blev bokad. Resultatet blev en sjukskrivning ett par veckor framöver, vilket jag blev väldigt glad över. Jag har varit hos sjukgymnast, och det blev då bekräftat att jag har bäckensmärtor på grund av graviditeten. Även om det inte är så himla kul att ha det, så kändes det skönt att få svart på vitt att jag har haft rätt hela tiden när andra sagt att det är för tidigt att få det och att det ska kännas att man är gravid.
Bäckensmärtorna har orsakat en hel del stress, oro och huvudvärk, eftersom jag känt mig väldigt besvärlig när jag behövt ringa till jobbet och sagt att jag inte kan jobba för att jag har ont. De dagar jag kämpat mig iväg till jobbet har jag istället blivit stressad av klockan… Dåligt med sömn har det blivit också, men inatt vaknade jag bara till en gång och imorse kände jag mig nästan som en ny människa!
Samtidigt som jag ska lyssna på min kropp så ska jag inte bara ligga på soffan, utan sjukgymnasten tyckte att jag skulle försöka hitta en balans i hur mycket jag kan röra på mig, så idag provade jag att träna med hundarna ute en liten stund. Det blev faktiskt årets första träning utomhus. Det blev inga långa pass, men vad skönt det var att få slippa det trånga köket!
Det märktes även på hundarna att dom tyckte att det var skönt att få komma ut och träna, och få jobba lite mer med hela kroppen liksom. Alla tre var jätteduktiga och jag började träna nya saker med både Thyra och Rhiva. Det känns som att det var evigheter sedan jag lyckades komma på något sådant. Med Lhine blev det positionsträning, och vi tog ett par steg bakåt och skojade till det lite. Jag tror att ett steg bakåt ibland kan leda till två steg framåt, och vi har ju några positioner som Lhine inte riktigt hajat än. Kanske, kanske att jag kommit på ett enkelt sätt för henne att känna sig bekväm i just dom positionerna.
Även om det bara blev korta pass så kändes väldigt skönt att komma upp från golvet och ut från köket. Lhine fick träna sist och då började det göra ont, så i fortsättningen får jag nog sprida ut deras träningspass. Det kanske är en kvart i taget som gäller, precis som sjukgymnasten sa.
Ja, här har vi haft kalas för Thyra som fyller 10 1/2 år idag! Är man hund och har fyllt 10 år så tycker jag absolut att man kan få ha kalas två gånger om året. Även Lhine och Rhiva fick paket förstås, och alla tre verkade väldigt nöjda med vad de innehöll. En varsin tuggkub med godis i, där jag dessutom petat ner några bitar Dentastix också!
