Föfattararkiv
Igår eftermiddag fick jag ett sms från Valla djursjukhus, där det stod att askan efter Rhiva hade kommit. Då kom tårarna direkt. Tyvärr så fanns det ingen tid att åka och hämta henne direkt, men nu är hon hemma igen eller hur jag ska uttrycka mig. Det känns iallafall väldigt skönt, och vi ska göra ordning på en av hyllorna i sovrummet där hon ska få stå tillsammans med två fina ljus. Hennes koppel och halsband ska få ligga bredvid urnan, och så ska något fint foto framkallas och sättas upp ovanför.
När jag skulle gå in på Valla djursjukhus idag så började det bränna i ögonen och strama åt i halsen redan när jag närmade mig dörren. Jag fick stå utanför en stund och försöka samla mig, men det gick inte. Det var bara att kliva in. När jag lämnat in följesedeln så gick det inte att hålla tillbaka tårarna längre, utan där stod jag i receptionen och grät. Sen hade jag oturen att något blivit fel mellan djursjukhuset och försäkringsbolaget, så medan tårarna rann fick jag förklara att allt redan skulle vara klart gällande betalning och så vidare.
Jag sa att jag inte orkade med en massa krångel och framförallt inte i receptionen, så jag fick gå in och vänta på ett ledigt rum. Efter att djursjukhuset och försäkringsbolaget rett ut missen så fick jag äntligen Rhivas urna. Jag hade tagit med en ryggsäck att ha urnan i, för Rhiva skulle få följa med på ett ärende på stan. Att lämna kvar henne i bilen vågade jag inte, för då hade bilen säkert blivit stulen eller något.
Innan jag hämtade Rhiva så var jag på Crocus-mottagningen, som visade sig ligga mittemot djursjukhuset, för att göra ett extra ultraljud. Jag hade mina förhoppningar om att få reda på om det är en han eller hon som bökar runt i magen, och idag gick det äntligen att se! På de tidigare ultraljuden har det varit en navelsträng ivägen… Att få reda på könet gjorde genast att allting kändes mera verkligt, och det kom ett par glädjetårar.
Ärendet som jag skulle göra på stan, och som Rhiva fick hänga med på i ryggsäcken, var att åka och köpa de allra första bebiskläderna och göra en present till Lenny. Han har tidigare inte velat veta könet, men ändå accepterat att jag ville ta reda på det. Han visste att jag hade bokat en tid på Crocus-mottagningen, men inte när. Nu när jag visste könet så tänkte jag att det kunde vara kul att göra ett paket med bebiskläder i antingen blått eller rosa, som Lenny kunde öppna när han ville.
När han kom hem från jobbet så höll han sig faktiskt någon timme eller två, men sen tog nyfikenheten över. Det blev en stunds förvirring när den första bodyn han fick ut ur paketet var beige, för det sa ju absolut ingenting, och han vågade knappt fortsätta att gräva i kartongen. Trots den tydliga färgen på nästa body så var han ändå tvungen att fråga om det verkligen var så, och det var det. Nu när Pyret inte längre är könslös så har han/hon även fått ett namn, vilket också gör att allt känns mer verkligt.
17 mars, 2015 | 3 kommentar »
Thyra och Lhine med sina priser och rosetter.
Jag kan verkligen inte vara annat än jättenöjd med helgens resultat. Vilka hundar jag har som ställer upp och gör sitt bästa trots en stor förändring i flocken, en matte och husse som gråtit varje dag och i princip ingen träning alls. Lhine gjorde ju dessutom programdebut, utan att vi ens kört hela programmet här hemma. Precis i början på löp var det också, för på lördagkvällen lämnade hon en röd fläck på sängkläderna. Thyra tävlade som löptik för första gången, och var tvungen att ha trosor på sig, och det var inga konstigheter alls. Hon var lite pipig och gnällig utanför planen, men att sköta sig arbete var mycket viktigare än att flörta med killar (och tjejer).
Det här är väl lite fånigt, men jag är faktiskt väldigt glad över att Lhine fick med sig lika många rosetter hem som Thyra fick. Annars brukar Thyra vara den stora rosettsamlaren. Lika många kilo träningsgodis fick de också. Jag ångrar inte att jag bestämde mig för att vi skulle åka, för det fick mig att tänka på annat en stund och jag är som sagt jättenöjd över resultaten! Lhine har nu tre resultat till SM-kvallistan och Thyra som fick sitt fjärde och femte resultat i helgen borde vara klar för SM redan.
Nu räknar jag med att vi är färdigtävlade inför bebisens ankomst i juli, men jag får se hur jag mår framåt slutet av maj då nästa tävling är. Om jag inte är för osmidig så kanske det blir att starta med Lhine iallafall, för att få ett fjärde resultat till SM-kvallistan.
16 mars, 2015 | 4 kommentar »
Idag var det Thyras tur att få tävla, och då tävlingen började 1 1/2 timme tidigare än igår så blev det att gå upp riktigt tidigt. Hundarna fick en promenad på närmare 45 minuter, och båda två rastade av sig ordentligt. Sedan blev det en snabb frukost innan det var dags att packa in oss i bilen och åka till Dog-O-Rama.
Efter att jag bockat av mig och Thyra på startlistorna och lämnat in musiken så gick vi ytterligare en sväng. Thyra fick ju inte banvandra eftersom att hon löper, och en extra promenad skulle ju inte skada. Vi hade våra grejer i löphörnan, men Thyra fick faktiskt sitta kvar i bilen. Hon hade sällskap av både Lhine och husse, så det kändes faktiskt som det lugnaste alternativet. Då slapp hon ligga och bli laddad av stämningen och musiken, och behövde inte heller tråna efter alla snygga killar.
I väntan på att klass III skulle dra igång så tränade vi ett litet kort pass, och sen fick hon hoppa in i bilen igen. När det bara var två eller tre ekipage kvar före oss så ringde jag till Lenny som fick låta Thyra kissa och sedan komma bort med henne till löptiksingången. Där fick hon ta på sig tikskyddet, och så gick vi bort till uppvärmningsytan när ekipaget före oss gick in på planen.
Idag tänkte jag att vi skulle prova lite nya grejer. Dels att jag inte skulle hålla på och styra med henne innan vi blev inropade, utan hon fick bara vara, och så hade jag henne i mellanposition när vi gick in på planen. Vi har ju riktigt sega ingångar på planen annars, och det blir liksom lite som en dragkamp, men i mellanpositionen så är hon ju i arbete från början. Det blev världens skillnad!
Trots en aktiv ingång så hade jag en helt annan hund med mig inne på planen idag. Thyra var lugn och sansad. Det var inte alls samma drag i henne som det brukar, och det kändes jättebra! Hon lyssnade, satte inte en enda tass fel! Men, så stannade musiken när Thyra stod på mina fötter. Vi stod kvar där i något som kändes som evigheter, med hopp om att musiken skulle komma igång, innan domarna bröt oss och sa att vi var tvungna att starta om.
Jag svor lite för mig själv. Det kändes så typiskt! Men det var bara att kliva av planen, belöna Thyra lite lätt och sedan göra om allt från början. Thyra gick tyvärr upp lite i stress under omstarten och det blev några små missar och ett rejält skall av frustration, men hon fuskade iallafall inte vid apporteringen av svärdet. Vi möttes av många fina ord när vi klev av planen och folk var imponerade av att vi kunde gå in och köra igen, men när vi fick bryta så tänkte jag att det finns mycket värre saker än musikstrul. Shit happens liksom.
På prisutdelningen visade det sig att vi vunnit klassen med en marginal på mer än 2 poäng! 27.20 poäng och cert fick vi. Wow! Det var dessutom det hittills högsta poängen som delats ut under helgen.
I väntan på att eftermiddagens klasser skulle dra igång så gick jag och Lenny en sväng med hundarna. De fick rusa av sig på en fotbollsplan, och springa ett par gånger mellan oss. Till slut så blev de faktiskt lite trötta och tappade i tempo. Det kändes som en bra urladdning inför Thyras nästa start. Därefter gjorde vi om samma procedur som på morgonen. Thyra fick sitta i bilen och så ringde jag till Lenny när det började närma sig vår tur.
När vi stod och väntade utanför uppvärmningsytan så satt Thyra och skakade och pep, för border collien Vera som startade före oss var så himla söt tyckte Thyra. Jag blev lite stressad över det, men Maggan lugnade mig och tipsade om att låta Thyra leta lite godis på marken istället. Det tog jag till mig, och inne i uppvärmningsringen gjorde jag så att Thyra fick frysa mot några godisbitar på marken. Då hade hon inte tid att tänka på annat.
Vi gjorde samma ingång som på morgonen, och Thyra kändes lugn och sansad även den här starten! Vilken känsla. Hon gjorde de små stoppen jag lade in, och vände snyggt när hon skulle backa tillbaka till mig. Det blev inte alls samma vida båge som det brukar bli. Inget fusk vid svärdet den här gången heller, utan det var bara precis i slutet som hon hade lite bråttom och lade in en extra snurr innan hon satte sig fint med svärdet i munnen.
Det kändes så skönt att vi fick gå in och göra en till lugn start, utan att musiken strulade. Revansch! Nu hoppas jag att Thyras lugn inte bara berodde på löpet, utan på de nya små grejerna vi gjorde precis innan det var vår tur och på den nya ingången. Thyra har ju aldrig(!) löpt på en freestyletävling förut, trots att vi tävlat ganska aktivt sedan debuten i klass I för snart fyra år sedan, så jag har ju ingen annan tävling att jämföra med.
Prisutdelningen hölls direkt efter att klassen var klar, och vi ropades upp som vinnare igen! Samma poäng som på den första starten, men den här gången med hela 3 poängs marginal. Vi vann båda klasserna med 27.20 poäng och cert! Dessutom så knep vi den första kvalplatsen till Agria Freestyle Elite Challenge 2015! Vilken dag! Det blev ju verkligen full pott, både prestations- och resultatmässigt. Jag tror även att vi redan är kvalade till SM 2015!
15 mars, 2015 | 6 kommentar »
Rosettflickan Lhine.
09.30 skulle musiken var inlämnad och därefter var det banvandring, så idag ringde klockan lite skapligt för att jag skulle hinna med att rasta hundarna och avnjuta lite hotellfrukost innan det var dags att åka bort till Dog-O-Rama. Jag var bland de första på plats, så då kunde jag välja var jag ville ha Lhines bur. Eftersom att hon är pratglad av sig så placerade jag vårat läger längst ut på en kant.
Jag banvandrade först utan Lhine och det tog sin lilla stund innan jag hittade rätt ställen att ha vår rekvisita på. När jag kände mig nöjd hämtade jag Lhine så att hon fick känna av planen en stund. Vi tränade lite grann, och sprang av planen ett antal gånger för belöning.
Då hundarna har blivit vana vid en morgonpromenad på 1 1/2 timme så gick vi en extra sväng sen innan jag och Lhine tog plats inne på Dog-O-Rama. Thyra var välkommen in i hallen trots löp, men fick sitta kvar i bilen ändå. Då slapp hon bli laddad av tävlingsstämningen, och jag tror inte att hon hade uppskattat att få ligga ensam borta i löphörnan.
Lhine och jag skulle starta som nummer fyra i HTM III, och det var nervöst! När vi blev inropade kändes Lhine pigg och fin, men så fort vi klev in på planen så blev hela hon sänkt. Hon drog bak öronen och såg orolig ut i ögonen. Vi tog lite tid på oss att inta startpositionen, och hon gjorde själva starten bra. Det blev lite strul med den nya positionen, men som tur är så kommer nästa byte ganska snabbt.
Därefter kändes det som att hon kom igång, och det var flera bitar som flöt på riktigt bra! På ett ställe blev det sån fart i henne att hon sprang ur position, och sen blev det lite rörigt vid några övergångar med freestyle. Annars gick det riktigt bra, speciellt med tanke på veckan som varit. Det var verkligen ingen programdebut att skämmas över, även om det samtidigt kändes som att det bara kunde bli bättre.
Resultatet fick vi vänta på länge, då de hölls dolda och det inte skulle vara prisutdelning förrän alla förmiddagens klasser var klara. Det var dock väl värt väntan. Lhine blev 3:a i klassen, med 24.60 poäng och cert! Det kändes så skönt, och nu var det bara att försöka gå in och göra en minst lika bra start på eftermiddagen.
Lhine kändes bekvämare redan från början under den andra starten, men vi missade den nya positionen igen. Aja, det är bara att träna vidare på den. Resten av programmet innehöll mindre strul än vid den första starten, och jag kände mig jättenöjd med hela tävlingsdagen när vi gick av planen. Lhine fick sin belöning, och sedan började jag packa ihop våra grejer. Burarna och stolen fick dock vara kvar, eftersom vi ändå skulle tillbaka imorgon igen. Frida satt skönt i min stol och Minoo sov gott i Lhines bur dessutom.
Jag var lite otrevlig och stannade inte kvar till prisutdelningen, utan när HTM III var klar så bad jag om att få våra protokoll. Lhine blev 3:a igen, med cert och 24.95 poäng! Åh, vad roligt! Det var ändå 8 + 10 startande, och det känns inte som att Lhine är bortskämd pallplaceringar. Nu blev det två 3:e placeringar med cert, och två poäng som jag tror och hoppas kan räknas till SM-kvallistan!
14 mars, 2015 | 3 kommentar »
Hur den här helgen skulle se ut har varit bestämt sen länge, men i början av veckan trodde jag inte att det skulle bli så som det var tänkt. Nu ligger vi här iallafall, nerbäddade på ett hotell i Karlstad. Imorgon ska jag och Lhine göra två starter i heelwork to music, och på söndag ska jag och Thyra göra två starter i freestyle. Jag valde till slut att vi skulle åka för att den här helgen har varit planerad länge, och sen är det helt blankt i almanackan. Dessutom tror jag att Rhiva vill att vi ska fortsätta leva och ha roligt, inte bara isolera oss och gråta.
Jag vet inte alls hur det kommer gå eller hur jag kommer må, men på Facebook har jag lagt ut ett inlägg där det står att jag varken vill eller kan prata om det som hänt så förhoppningsvis slipper jag få frågor och tröstande ord. Hur det kommer gå poäng- och placeringsmässigt bryr jag mig egentligen inte så jättemycket om, det finns ju viktigare saker här i livet, men jag hoppas att vi kommer få två trevliga tävlingsdagar.
Lhine och jag kommer att debutera med vårat nya program, och det kan gå lite hur som helst. Vi var och tränade på brukshundklubben en stund imorse, och Lhine tyckte att det var lite obehagligt. Hon var inte alls med och gjorde obekväma ljud. Det fick bli många pauser, där jag istället torrgick och försökte få till planeringen av hur vi skulle röra oss på planen. Jag fick till något som får duga inför morgondagen, och till slut lyckades jag locka fram den glada och spralliga Lhine också.
Som sagt, det kan gå och det får gå som det går.
13 mars, 2015 | Inga kommentarer »
Rhiva på sin älskade pall, nästan 4 månader gammal.
Lenny har provat att gå tillbaka till jobbet idag, vilket även mamma behövde göra, så idag har jag, Thyra och Lhine fått försöka klara oss själva. Vi började dagen med att gå en långpromenad, och det var ingen höjdare alls att gå själv. Det blev alldeles för mycket tankar som snurrade omkring i huvudet.
När vi var tillbaka i själva samhället så svängde Lhine helt plötsligt runt i kopplet, och då hade hon en svart storpudel i rumpan. Inte ett dugg uppskattat av Lhine, och när hon fräste ifrån upptäckte pudeln att det fanns en till hund att hälsa på och svansade vidare bort mot Thyra. Vi fick möte av fyra personer så jag bad dom att fånga in pudeln, men dom var inte mycket till hjälp.
Istället fick jag försöka mota bort den med min lediga hand och med benen, utan några större resultat. Som tur var verkade pudeln snäll, men ändå. Nu hade hussen insett att hans Tyke var borta, och stod och ropade en bra bit bakom oss. Till slut var det en av de där fyra personerna som stoppade in handen i kaoset och tog tag i pudelns halsband och drog bort den från Thyra och Lhine.
Det gick ju bra, men det var ändå mer än vad jag orkade med så jag bröt ihop och började gråta. Satte mig ner mitt på gångbanan och kramade om Thyra och Lhine. Om någon brydde sig och undrade hur det gick? Icke… När vi kom hem blev det att ringa till mamma och prata av mig, i 1 1/2 timme.
Resten av dagen blev inte alls som jag hade tänkt. Jag hade nämligen tänkt försöka gå ut och träna lite med Thyra och Lhine, men det bara gick inte. Vi tog oss ut framåt eftermiddagen, men jag blev mest stående bara. Hundarna fick göra någon snurr och sådär, men någon träning blev det liksom inte…
12 mars, 2015 | Inga kommentarer »
Alltid samma blick när det var träning på gång.
Usch, igår kväll råkade jag somna i väntan på att jag och Lenny skulle se en film. När Lenny väckte mig tror jag att jag fick en panikångestattack eller något liknande. Det kände så obehagligt. Helt plötsligt så insåg jag att jag aldrig kommer vakna ur den här mardrömmen, utan att den är verklighet. Jag fick panik och kände att jag klarar inte det här. Allting kändes så äckligt och främmande.
Jag hade lite samma känsla i morse när jag vaknade. Liksom, vad kommer hända nu? Det känns som att jag inte har en aning om nånting. Tidigare visste jag att jag, Thyra och Lhine skulle göra våra sista starter i freestyle och heelwork to music nu i helgen innan vi tar en paus p.g.a graviditeten. Nästa tävling är nämligen inte förrän i maj, och då räknar jag med att inte vara i tävlingskondition.
Efter helgen var det tänkt att jag och Rhiva skulle börja putsa på momenten i lydnadsklass II, och planen var att göra ett par starter under våren och ta LPII. Nu blir det ju inte så. Det blir aldrig så. Mitt största intresse var att träna och tävla med hundarna, och nu vet jag inte vad jag ska göra. Thyra och Lhine har inte det behovet av träning som Rhiva hade, och dom känns liksom lite färdiga eller vad man ska säga. Med Rhiva hade jag så mycket kvar. Det känns faktiskt otäckt att inte ha några som helst mål eller planer framöver.
Det enda jag vet, det är att jag ska bli mamma i juli. Något som jag verkligen bara borde glädjas över, men som också känns väldigt skrämmande just nu. Jag visste ju att Rhiva skulle bli en fantastisk fyrbent storasyster. Jag har ju liksom redan sett tusen bilder framför mig. Hon hade definitivt varit den som uppskattat bebisen mest av våra hundar, med sin stora nyfikenhet. Hon hade velat ligga nära, gått finare bredvid barnvagnen än väntat, kommit och skvallrat när bebisen vaknat i sin spjälsäng o.s.v.
Från att vi satte igång med den senaste IVF-behandlingen så blev Rhiva mycket försiktigare runt mig. Tidigare satte hon sig gärna på mig i soffan till exempel, men hon satte inte en enda oförsiktig tass på min mage sedan dess. Även om Rhiva gav intrycket av att fara fram som en orkan, så var hon samtidigt väldigt mjuk och försiktig. Det är som sagt tomt, tyst och tråkigt utan Rhiva.
11 mars, 2015 | 9 kommentar »
I morse när jag vaknade så kändes det lite lättare. Jag grät inte, men fem minuter senare kom tårarna. Skickade ett sms till mamma och talade om att jag var vaken och så ringde hon upp. Just nu är jag extra glad över att min mamma även är hundarnas uppfödare, för jag vet inte hur det här hade gått annars. Utan hennes stöd hade nog sorgen varit ännu värre.
Mamma kom hit även idag och hade med sig mat, för det är ju inget som varken jag eller Lenny har haft något intresse av. Efter att vi ätit tog vi en långpromenad och pratade om det som hänt och den stora saknaden. Rhiva var så himla mycket, en hund som verkligen älskade livet. Hon älskade allt, från att sova i sängen till att träna. Hon hade en sån enorm livsglädje, viftade alltid på svansen och hade så mycket egenheter för sig.
Jag saknar verkligen allt med Rhiva. Bumbihoppen i soffan och sängen, hennes smygande genom lägenheten om kvällarna. Hur hon stod på bakbenen, till och med i soffan, för att se ut genom fönstren. Bankandet med svansen i golv, väggar och mot torkskåpet när hon skulle vara med i badrummet. Hennes spanande från bordet på uteplatsen. Hur hon morrade när hon våldsamt försökte ruska livet ur sina leksaker. Smackandet och fladdrandet med tungan när hon fick smaka något gott. Hennes monstruösa skall. Att hon alltid låg och kikade under staketet när jag tränade med de andra på gräsplanen utanför. Listan går att göra hur lång som helst för Rhiva var så långt ifrån tråkig en hund kan komma.
Tårarna har varit lite färre idag, och det har faktiskt känts skönt, men ibland kommer de hysteriska gråtattackerna. Nu under kvällen har jag och Lenny kunnat titta på bilder och pratat om minnen, och det kändes riktigt bra även om det framkallade en hel del tårar. Veterinären som hade hand om Rhiva i söndags ringde mitt i också för att se hur det gick för oss. Då brast det såklart igen, men det var väldigt skönt att få prata med henne igen och hon var själv jätteledsen över det som hänt.
Usch, det är så svårt att förstå att vi aldrig kommer få se Rhiva igen. Aldrig. Älskade lilla gumman. Det hade varit en annan sak om hon var sjuk eller gammal. Tre år, det är ingenting. Hon var vår valp!
10 mars, 2015 | 9 kommentar »
Min mamma, som var mitt stöd över telefonen hela dagen igår och som kom till djursjukhuset inatt, har varit här idag och tagit med mig, Thyra och Lhine på en två timmar lång promenad. Det var skönt att få komma ut en stund och få frisk luft och andas, men så fort vi kom innanför dörrarna här igen… Allt känns som en mardröm och det är jättesvårt att förstå det som hänt. Det känns som en stöld!
Nu ligger jag i sängen igen, jag orkar liksom inget annat, och hoppas kunna få sova bort ett par timmar. Lhine, som inte alls tycker om att vi gråter hela tiden och kommer tassande så fort man snyftar, ligger blöt och smutsig bredvid mig. Vad gör väl lite grus i sängen?
9 mars, 2015 | 9 kommentar »
Rhiva, LPI FDI FDII RLD N Höstglädjens Call On Private Line.
2011.11.23 – 2015.03.08
Vår älskade Rhiva finns inte mer. Hon somnade in sent nu ikväll. Just nu känns allt så meningslöst, och vi vet inte hur vi ska ta oss igenom det här. Rhiva var bara 3 år, och fullt friskt. Hur kan livet vara så här orättvist?
8 mars, 2015 | 57 kommentar »
