Föfattararkiv
Herregud! Förutom att jag har för många hundar och inte fattar att man måste bo ensam ute i skogen för att hålla på med sånt där som kallas för hundträning så hyr jag nu även fel parkeringsplats! Suck, pust och stön. Vi är bara för mycket och för störande!
Ni som följer min blogg vet ju att jag har en granne som stör sig något enormt på att jag tränar med hundarna på gräsplanen utanför, på grund av att hennes hund inte kan bete sig när hon väljer att gå förbi utan att försöka jobba på att få sin hund att gå fint i kopplet. Hade jag en sådan hund och inte orkade ta tag i problemet, då hade jag valt att gå en annan väg.
Ligger hundarna på uteplatsen, då gör hennes lilla hund utfall hela vägen förbi vårat staket. Självklart triggar det igång mina hundar att skälla, men även om jag är ute samtidigt och säger åt dom att vara tysta och stilla så låter det helt hysteriskt på andra sidan staketet.
Grannen har fräst ur sig att jag ska ta in hundarna, att jag inte borde ha hund, att man får flytta ut på landet om man ska hålla på med sånt där (d.v.s träna hund) och den senaste tiden har hon låtit som ett mongo och härmat mina kommandon när jag tränar med hundarna. Har jag ropat ”Bra Thyra!” så har grannen mumlat ”Baaa, baaa, baaa!” när hon gått förbi. En annan granne, i andra änden av huset, han staplar ut med sin rullator och tycker det är roligt att titta på när jag och hundarna tränar.
Nu ikväll mötte jag grannen och hennes morrande hund precis utanför deras port när jag hade varit och köpt pizza. Jag hann bara tänka ”Vad kommer det för kommentar nu?” så öppnade hon munnen och frågade spydigt om jag hyrde parkeringsplats nummer 74. Jag svarade i normal ton att det gjorde jag. Varför hon ens frågade vet jag inte, för att det är min bil som står där nu visste hon ju redan… Jag har hyrt den platsen sen i måndags, för just nu har jag två bilar och behövde en till parkeringsplats i väntan på att den ena blir såld.
Grannen himlade med ögonen och suckade tillbaka att jag står ju för nära! Då rann det över för mig, som står med halva bilen parkerad på gräsmattan med hänsyn av hennes gubbe som ska ta sig in och ut ur bilen med kryckor. En riktigt ful groda hoppade ur munnen på mig och jag gapade åt henne att ”Jag står ju för i helvete med halva bilen på gräsmattan, fast att jag betalar för en hel parkeringsplats!”. Sen fortsatte jag att gå, och i hallen berättade jag för Lenny vad som hade hänt medan jag klädde av mig ytterkläderna.
Han fick själv nog, och ringde upp och pratade med gubben. Han hade inte alls samma ton som hans fru, utan bad nästan om ursäkt för hennes beteende och sa att han skulle prata med henne när hon kom in igen… Det kändes bra att han fick veta hur vi kände i allt det här, och efteråt smakade pizzorna väldigt bra! Annars kan ju en sån där grej förstöra en hel dag.
27 mars, 2015 | 6 kommentar »
Den här veckan har varit riktigt jobbig, men idag tog jag mig i kragen och städade i högen med hundarnas papper och protokoll som byggts på i bokhyllan ett bra tag. Det var framförallt för att få ordning på Rhivas grejer och sätta in dom i hennes pärm. I plastfickan med hennes stamtavla låg kritikerna hon fick i valpklass på de officiella utställningarna vi var på sommaren 2012. Hon fyllde ju 6 månader i slutet av maj, så det hann bli ett par stycken!
Kritikerna satte jag in i små plastfickor i pärmen, och sedan bläddrade jag igenom och läste allihopa, och insåg att igår var det tre år sedan Rhiva gjorde inofficiell utställningsdebut. 4 månader och 2 dagar gammal plutt var hon då, och vann valpklass I, blev BIR, BIG och BEST IN SHOW-valp!
”Mycket bedårande tikvalp. Mycket vackert huvud. Mörka härliga ögon. Bra förbröst.
Mycket bra kropp för åldern. Härlig benstomme. Välvinklad fram och bak. Härligt temperament.
Rör sig som en dröm. Mycket välvinklad bak. Bra lårbredd. Superlovande. Mycket välvisad.”
Rhiva har inte bara en BIS-valprosett, utan tre stycken! Senare under sommaren blev hon BEST IN SHOW-valp i valpklass II, och på Goldendagen samma höst blev hon också BEST IN SHOW-valp.
När Rhiva var 6-9 månader gammal hann vi åka på sex officiella utställningar där hon ställdes i valpklass. En SSRK-utställning, där hon blev BIM-valp, och fem SKK- utställningar där hon blev BIR-valp på samtliga! På de två sista utställningarna blev hon även utplockad i BIS-finalen!
Rhiva 8 månader, efter sin sista utställning i valpklass och hennes femte BIR-valp.
26 mars, 2015 | 1 kommentar »
Ja, just nu känner jag mig som världens tråkigaste matte. Dagarna går utan att vi får något vettigt gjort, förutom en längre morgonpromenad och sedan några kortare rastrundor. Jag skulle vilja sysselsätta oss med något, men har ändå ingen lust. Liksom vad ska vi göra, och varför? En kort sekund funderade jag på rallylydnad, men jag ändrade mig direkt när jag insåg att mitt medlemskap i SBK går ut nu i april.
Thyra och Lhine håller nog med mig om att jag är väldigt tråkig just nu. Tyvärr så gör dom ingenting åt saken utan accepterar snällt situationen. Det skulle inte göra mig någonting om dom kom och tjatade om att vi måste göra nåt, eller visade några irriterande tecken på understimulans. Klockan kan till och med passera kvällsmatdags utan att dom tjatar om det. Förut sa dom till i god tid, ibland en timme innan, och så fort man bara funderade på att resa sig så var det tre stycken som störtade ut i köket.
Det är tomt, tyst och tråkigt…
25 mars, 2015 | 2 kommentar »
Lhine är snäll hon. Inatt när jag åkte på en släng av magsjuka så följde hon mig mellan sängen och badrummet, och låg på lite avstånd och höll mig sällskap. Hade hon kunnat så hade hon säkert hjälp mig och hållt upp håret.
24 mars, 2015 | Inga kommentarer »
Klockan är nu 21.41, och om en timme är det två veckor sedan Rhiva somnade in. Tårarna har varit färre den här veckan, men idag har jag tänkt på de obehagliga klockslagen när veterinären ringde. När jag stod i duschen fick jag en flashback, och tyckte mig höra mobilen ringa precis som den gjorde då för två veckor sedan och veterinären kom med beskedet att hon inte trodde att Rhiva skulle klara sig.
Förutom för att jag har gråtit för att jag saknar Rhiva så himla mycket och på grund av hur orättvist hur togs ifrån oss så har jag även gråtit för att jag tycker att det är lite jobbigt att ha två ”gamla” hundar. Lhine fyller snart 8 år och Thyra fyller 11 år i sommar…
22 mars, 2015 | 8 kommentar »
Idag har Zandra och Thyradottern Lystra, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A RLD M SE VCH Höstglädjens Stjärnlyster gjort sin sista start i lydnadsklass III. Trots en 5:a på rutan så fick de nämligen sitt tredje 1:a pris i klassen. Av hela 16 startande kom de på 3:e plats med 280.5 poäng! Efter dagens resultat så kan Lystra lägga till LPIII i sin titelsamling. Jättestort grattis!
21 mars, 2015 | 2 kommentar »
En ung Thyra, 19 månader gammal, fångad med min gamla kassa digitalkamera.
20 mars, 2015 | Inga kommentarer »
19 mars, 2015 | 2 kommentar »
Jag kände mig uttråkad idag under eftermiddagen, och eftersom att det var jättefint väder ute med strålande sol så tänkte jag att jag, Thyra och Lhine skulle gå upp till kohagen och lufsa runt där lite. Det är bäst att passa på nu innan korna flyttar ut, för jag går varken med eller utan hund i en kohage med kor. Dom är stora och otäcka!
Vi lufsade rakt genom skogen och ut mot den öppnare delen av hagen. Där satte jag mig ner i gräset och bara satt, medan hundarna spanade på två harar ute på åkern. Det var lugnt och fridfullt, tills det brakade till och en hund kom farande. En stor flat. Först blev jag rädd av tanken på slagsmål om det var en tik, men jag insåg väldigt snabbt att det var en hane för det blev total kalabalik. Två löptikar och en lös hanhund.
Jag vrålade, gapade och försökte skrämma flaten, men det var ju lönlöst. Han var både döv och blind av de ljuva dofterna. Thyra som insett att hon börjat gå ur höglöp trodde nog att det äntligen var dags för parning och var inte ett dugg hjälpsam, så henne fick jag vråla åt att gå bort och lägga sig. Jag hade fått tag i flatens halsband, men så blev Lhine rädd och for iväg och flaten efter.
Panik! Jag såg framför mig hur Lhine bara skulle fortsätta springa, så nu kom tårarna också. Som tur var hade inte hon panik, utan försökte bara komma undan flaten. Mitt gap och skrik gjorde ju ingenting bättre heller, utan det var nog det som skrämde Lhine mest, så istället plockade jag upp påsen med hundgodis i fickan. ”Titta här! Godis! Smaskens! Varsågod!”. Godis ville Lhine väldigt gärna ha, så jag sa åt henne att sätta sig ner samtidigt som jag slängde mig över flaten och tog ett rejält tag med båda händerna i hans halsband.
Sen var ju frågan hur jag skulle göra nu?!? Jag provade att ropa ”Hallå?!?” ett par gånger, utan svar. Jag kunde ju inte släppa flaten igen… Jag fick ta Lhines koppel och släpa iväg honom till ett träd och binda upp honom där, och så band jag upp Thyra och Lhine i ett annat träd med Thyras koppel. Flaten hade en nummerbricka i halsbandet, men det var såklart ingen som svarade när jag ringde.
Lenny var hemma, så jag ringde honom istället och förklarade var vi var och så fick han komma och hjälpa till. Jag kunde ju liksom inte gå någonstans. Försöka gå med alla tre i koppel samtidigt kunde jag ju inte, och inte heller gå hem med Thyra och Lhine medan flaten fick vara kvar bunden i kohagen. I väntan på att Lenny skulle hitta oss så satte jag mig ner hos Thyra och Lhine. Jag var ju helt slut, och blev förstås orolig för magen också.
När Lenny äntligen kom till undsättning så kom jag på att vi kunde söka på telefonnumret och se var flaten bodde, och sedan började vi knata ut ur kohagen med ett rejält avstånd mellan oss. I närheten av ena grinden så mötte Lenny flatens ”mormor” och kunde lämna tillbaka honom. Jag såg det på avstånd, och valde att vänta i kanten av skogen. Det var ingen trevlig ramsa som bubblade inom mig om man säger så…
Under vägen hem kände jag att snart är det väl ingen idé att jag, Thyra och Lhine går ut själva. I förra veckan var det en lös pudel och idag en lös flat. Det är inget roligt när det kommer lösa hundar farande, speciellt inte när ägaren bara står och ropar lite halvlamt en bra bit bort eller inte syns till alls. Det kan bli fel och att hunden råkar springa ifrån en fast att man gör allt för att den ska stanna eller vända, och då är det en annan sak tycker jag. Nu har det som tur är varit snälla hundar, men ändå.
18 mars, 2015 | Inga kommentarer »
