Hej och hå, jag kämpar på och i veckan som nyss varit så gick vi en långpromenad varje morgon förutom igår. Jag känner dock att det går trögare och trögare, eller rättare sagt långsammare och långsammare. Thyra bryr sig nog inte så mycket om det, eftersom att hon går lös nästan hela vägen runt, men stackars Lhine som jag har i koppel får lufsa i mitt tempo. Det är så att jag har börjat fundera på vad hon får ut av promenaderna egentligen.
Visst, hon får komma ut och få frisk luft, får nosa och hinner rasta av sig ordentligt. Däremot känns det inte som att hon får någon direkt motion. Förut har ju hon också fått gå lös väldigt mycket, men jag är väldigt nojig nu och vågar helt enkelt inte ha henne lös. Då blir hon väl huggormsbiten, även om jag aldrig sett några ormar längs vår långrunda, eller så hittar hon någon blöt pöl som hon lägger sig i och får livmoderinflammation.
Ibland har latmasken varit nära att ta över, och jag har känt att vi lika gärna kan strunta i långpromenaderna, men så är det väl bra om jag håller i gång så länge jag kan. Det har som sagt börjat gå trögare, fast jag har ju oftast ingen tid att passa så promenaderna får ta den tiden dom tar liksom. Nu har jag till och med börjat få göra en paus längs vägen…
Idag gjorde vi faktiskt så att vi gick en extra lång sväng, och passade på att gå genom en stor kohage medan den fortfarande är tom. Både Thyra och Lhine blev glatt överraskade när vi fortsatte att gå längs grusvägen istället för att gå in i skogen vid motionsspåret som vi brukar. Jag glömde att titta på klockan när vi gick hemifrån, men vi var iallafall ute i två timmar och gick i det fina vädret. Sista biten var plågsam, både på grund av foglossningar och av kissnödighet. Tack och lov så var Pyret snäll och lät bli att sparka på blåsan!
Vi skippade påsken i år. Inget pynt, inga påskägg och ingen påskmat. Det hade varit fint att plantera lite blommor i en stor utekruka och sätta ett påskris med fjädrar i mitten, men jag orkade bara inte. Vi har överlevt ändå. Jag, Thyra och Lhine gick en långpromenad imorse, och när vi kom hem igen hade Lenny varit och köpt juice och goda små frallor. Efter en mysig frukost i soffan framför en skräckfilm så åkte vi och tvättade bilarna.
På eftermiddagen gick vi bort till fotbollsplanen allihopa, där Lenny sparkade boll åt Thyra tills hon blev helt slut och lufsade iväg åt andra hållet och lade sig ner med bollen. Snart blir det pizza och Twilight.
Idag har Malin och Lhines dotter Lilo, RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Read Between The Lines varit iväg och tävlat rallylydnad. Det blev debut i mästarklass, och med 71 poäng fick de sitt första godkända resultat i klassen. Jättestort grattis!
Den här veckan har jag inte haft en tanke på det, men imorse när jag vaknade så kom jag på att Lhine fyller år idag! Jag tror att Lhine tycker att det här har varit en riktig toppendag. Thyra och Lhine fick följa med i bilen när jag åkte till jobbet för att lämna in ett läkarintyg, och efter det tog vi en långpromenad längs Stångån! Jag vet inte när vi gick en promenad i Linköping senast, och Lhine betedde sig som att det var första gången. Det var ju hur häftigt som helst med alla änder längs ån. Man skulle kunna tro att hon aldrig sett såna förut…
Innan vi åkte hem fick Lhine följa med in på Stallbutiken för att köpa märgben. När husse kom hem från jobbet hade han varit och köpt ett paket. Inslaget både i papper och kartong. Lhine som älskar kartonger. Sen så har vi varit på en promenad i kohagen, där både Thyra och Lhine fick ett varsitt grisöra, och nu ligger dom och smaskar på märgbenen. En riktig kalasdag!
FDI HTMI II III RLD A SE HTMCH SE LCH Höstglädjens Dreamline och SE U(U)CH FI UCH Combine Nintendo.
I höstas när vi försökte para Lhine med mammas Igor så var väl det egentligen tänkt som sista chansen för henne att bli parad, vilket förresten var samtidigt som jag genomgick IVF-behandlingen. När det visade sig att jag blivit gravid kände jag att mamma lika gärna kunde få låna Lhine en gång till. Vi räknade då med att hon skulle börja löpa tidigast i slutet av april.
Men samma kväll som Rhiva gick bort så ändrades allt. Jag, Lenny och mamma hade alla tre tänkt samma tanke så det var inte ens något vi behövde diskutera. Lhine skulle paras på det kommande löpet, men vi skulle höra om vi kunde få låna Tino, Rhivas pappa, igen. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över att det inte kom några protester från Lenny, som tidigare varit väldigt tydlig med att vi inte skulle skaffa någon mer hund på länge. Nu var det istället väldigt viktigt med en Lhine/Tino-valp. Det eller ingen valp alls.
Under den veckan som mamma var här och såg till att vi fick i oss mat och att jag kom ut på promenad med Thyra och Lhine så började hennes Ingrid löpa, och tanken var att hon skulle paras och att en valp efter henne skulle vara plan B. Lhine skulle hinna bli parad och vi skulle även hinna göra ett ultraljud för att se om hon var dräktig innan det hade varit dags för Ingrids valpar att flytta.
Men, det blev ju inte heller eftersom att Lhine bestämde sig att börja löpa bara några dagar senare. Mamma bad mig och Lenny att fundera en gång till, men vi visste ju vad vi ville och jag behövde inte ens säga det innan hon redan hade gjort om parningsplanerna. Att det skulle bli rörigt med valp och bebis samtidigt var vi alla överens om, men varför vänta ett halvår på nästa löp?
Redan på löpdag 9 började Lhine tala om att det snart var dags för höglöp, vilket kändes jättetidigt! Vi åkte ut till Hälla nästa dag, alltså förra måndagen, för att mamma skulle få ta en titt på henne. Den morgonen var Lhine helt hysterisk på promenaden. Pep när vi mötte andra hundar och gick baklänges mest hela tiden. Vi var hos veterinären på förmiddagen eftersom att Lhine behövde besiktas inför parningen, och när vi satt i väntrummet så satt hon och tittade ut efter andra hundar genom fönstret.
Ute i Hälla åt jag och mamma mat och tog sedan en långpromenad. När vi kom in igen funderade vi på om det var dags att åka eller inte. Det kändes ju väldigt tidigt, men samtidigt så brukar inte Lhine ha något intresse för andra hundar när vi är ute på promenad. Mamma provade att släppa ut Igor i köket, för att se reaktionen hos dom båda, men det räckte att han tittade på Lhine så åkte hennes läppar upp.
Till slut så bestämde vi att jag skulle åka ändå. Lhine sa ju att det var dags, även om det inte gällde Igor. Skulle det vara för tidigt så skulle Lhine och Tino få bekanta sig med varandra iallafall. Jag var lite nervös över hur Lhine skulle bete sig, men när vi var framme och Lena kom fram till bilen så blev Lhine helt tokig. Hon visste mycket väl vad som var på gång och vem hon skulle få träffa.
Lhine hade knappt tid att rasta av sig, och när Lena gick för att hämta Tino så satt Lhine och pep! När hon äntligen fick syn på honom så blev helt galen. Jösses, så hon betedde sig och for omkring. Svårparad var hon definitivt inte om man säger så, inte när hon stod still iallafall. Det blev en lyckad parning och ordentlig hängning.
Vi åkte tillbaka igen på onsdagen, och då var Lhine ännu värre. Eftersom att det var väldigt tidigt i löpet så funderade vi på om vi skulle komma tillbaka på fredagen också, och så fick det bli. Då chansade även mamma på att följa med. Hon har inte varit med vid någon parning med Lhine innan, så vi bestämde redan från början att jag skulle åka själv. Efter två lyckade parningar kände jag att det inte spelade någon roll om mammas närvaro skulle betyda otur.
Den morgonen regnade det här hemma, så vi mötte tyvärr inga andra hundar på promenaden. Jag hade gärna velat se Lhines reaktion på det, och var lite tveksam på om hon fortfarande var i höglöp. Men vi åkte iallafall, och när vi kom fram så smet Lhine ut ur bilen så fort jag öppnade bakluckan och kastade sig fram till Lena. ”Jippie, en gång till!”. Det blev ytterligare en parning, så under fem dagar blev det tre parningar! Nu blir det en nervös väntan innan det är dags för ultraljud, och den dagen lär jag väl vara så nervös att jag kommer må illa. Hoppas, hoppas, hoppas att det ligger ett gäng vilddjur och gror i hennes mage nu!
Usch, mars 2015. Rhivas bortgång är det jobbigaste jag varit med om. Jag hoppas att ny månad kan innebära nya starka tag. Även om den här månaden har varit väldigt tyngd av sorg, så innehöll den även små glimtar av glädje.
Jag, Lenny, Thyra och Lhine åkte till Karlstad över en helg. Två nätter på hotell och två dagars tävlande. För Lhine blev det debut med ett nytt program i HTMIII, vilket resulterade i två fina poäng, två cert och två 3:e placeringar. Thyra gjorde två grymt bra starter som resulterade i två cert och klassvinster, båda med 27.20 poäng, och vi knep även den första kvalplatsen till AFEC 2015! Jag tror även att vi redan kan se oss som kvalade till SM 2015.
Det var inte billigt, men jag valde ändå att göra ett extra ultraljud och fick då även veta könet på Pyret i magen. Ett par glädjetårar kom det faktiskt, och sedan dess har allt kring graviditeten börjat kännas mera verkligt. Några klädesplagg har blivit köpta och även en spjälsäng.
Thyradottern Lystra tog två 1:a priser i lydnadsklass III under mars, och fick då även titeln LPIII! Thyrasonen Malte tog sitt tredje uppflyttningspoäng i heelwork to music klass I, och fick titeln HTMI!
Det känns som att det har gått längre tid, men idag är det två år sedan Rhiva gjorde debut på freestyleplanen. Hon var då 16 månader gammal, och som en tickande energibomb. Jag kommer ihåg att det jag var mest nervös över var hur vi skulle ta oss in på planen, men jag plockade med mig det som vi lärt oss på kurserna hos Heléne och gick in nos mot näsa för att behålla koncentration och kontakt.
Rhiva jobba på jättefint och resultatet blev två uppflyttningar och två klassvinster av 15 + 14 startande! I början av maj gjorde vi två starter till i klass I, och tog ytterligare två uppflyttningspoäng och titeln FDI. Vi gjorde även debut i klass II under samma år och tog FDII.
Mor och dotter med sina fina rosetter efter en väldigt bra tävlingsdag. Förutom att Rhiva debuterade i
freestyle klass I så debuterade Lhine i heelwork to music klass I samma dag, med två uppflyttningspoäng.
180 dagar har gått och nu är det bara 100 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Även om livet inte ser ut så som jag hade tänkt mig, och inte heller kommer göra det, så har jag ändå kommit över den värsta paniken och har istället börjat se en ny framtid. Det låter kanske jättesvamligt, men sedan Rhiva rycktes ifrån oss så har jag börjat se saker på ett annat sätt. Jag har exempelvis haft panik över att vi bor trångt och saknar ett rum att göra till barnkammare, men det finns faktiskt värre saker här i livet!
Sedan början av det här året har vi letat efter en större lägenhet, men vill förstås inte bli av med våran uteplats. Det känns som att den verkligen kommer vara guld värd när Pyret har anlänt, för vem vet hur lång tid det kan ta på morgonen innan man kommer ut på en promenad?
Vi får tränga ihop oss lite extra i sovrummet, så att en spjälsäng och en extra byrå får plats, och i badrummet får det bli att sätta upp ett vägghängt skötbord. Den första tiden kommer det säkert fungera alldeles utmärkt, för en liten bebis har ju ingen användning av ett eget rum. Självklart kommer det kännas tråkigt att missa biten med att inreda en barnkammare, men som sagt så finns det värre saker här i livet och jag vill verkligen inte flytta till en lägenhet utan uteplats!
På tal om spjälsäng, så var jag och fyndade en begagnad sådan igår och fick med både madrass, spjälskydd och ett helt gäng med dra-på-lakan. Det trodde jag inte heller, att jag skulle vilja köpa begagnade saken, men vad spelar det för roll så länge grejerna är hela, rena och fräscha? Plånboken mår ju så mycket bättre av det också.
Thyra och Malte på valpträffen den 28:e mars 2010.
Såg i veckan på SBK-tävling att Marit och Thyrasonen Malte, HTMI LPI LPII RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Full Speed Forward fått två godkända resultat i rallylydnadens mästarklass. I början av januari debuterade de i klassen, och fick sitt första godkända resultat med 94 poäng. I februari fick de sitt andra godkända resultat med 78 poäng.
Sen så får jag skämmas lite, som har glömt bort att nämna att de var och tävlade i Karlstad för två veckor sedan när jag, Thyra och Lhine också var där. Då gjorde de sin tredje start i heelwork to music klass I, och fick sin tredje uppflyttning och därmed titeln HTMI!
