Hon var inte helt lätt, men jag hade bara mig själv att skylla. Vi hade för kul, och glömde bort vardagslydnad och regler. Det var en period då hon faktiskt orsakade en hel del tårar av frustration, men hon var en otroligt rolig hund att träna med. Hon ifrågasatte aldrig nånting, och gav alltid allt även om det alltid inte blev så som jag hade tänkt. Helt klart den roligaste hunden av mina tre flickor. Hon var en riktig pajas, som inte bara lockade fram skratt hos mig utan även hos andra. Dessutom så fanns det inget ont i henne, ingen dominans mot andra hundar, utan tack vare hennes barnslighet så funkade hon med allt och alla.
Inatt fick jag ha sängen för mig själv, då Lenny hade svårt att sova och istället lade sig på soffan för att inte störa mig. Jag passade såklart på att ligga mitt i sängen, och sov hur gott som helst. Vid 8-tiden vaknade jag och släppte ut hundarna på uteplatsen så att dom fick morgonkissa, och sedan fick dörren stå öppen och släppa in härlig frisk luft medan vi låg i sängen alla tre och tog en rejäl sovmorgon.
Jag brukar oftast gå långpromenaden på tom mage och äta frukost när vi kommer in igen, men idag åt jag frukost först eftersom att vi sov så länge och hundarna redan hade morgonkissat. Idag kom vi inte många hundra meter innan jag blev jättetrött och andfådd. Jag funderade på om vi skulle bli tvungna att vända hemåt igen, men vi fortsatte att knata på.
Tempot var verkligen i snigeltakt, och jag kände mig både svim- och gråtfärdig. När vi var framme vid den bilfria grusvägen fick jag sätta mig ner, och skickade ett sms till Lenny och förvarnade om att han kanske skulle få komma och hämta oss med bilen. Thyra och Lhine tyckte det var rätt skönt att strosa runt på fältet medan jag satt och vilade, och sedan fortsatte vi att gå en bit till längs grusvägen och genom skogen innan jag ringde till Lenny.
Vi var ute i lite mer än en timme ändå, och vi blev hämtade lagom till att det började regna. Jag hoppas det här bara var en tillfällig dipp, för annars kommer både jag och hundarna bli väldigt feta under de drygt tio veckorna som är kvar…
Rhivas lila tulpaner, vars lökar jag grävde ner och hon upp, blommar fint i rabatten iallafall för tredje året i rad nu, och de har dessutom förökat sig. Lilla Pyret i magen mår bra också. Klantiga jag slog magen i handtaget till kylskåpet i onsdags och har inte fått några sparkar i revbenen sedan dess och inte heller sett några rörelser utanpå magen, utan bara känt av dom längre ner. Idag tog jag tag i min oro, och fick komma in till Kvinnohälsan för att göra ett CTG. Där blev det liv i luckan igen, och det visade sig att Pyret vänt på sig med rumpan neråt och därför inte gett mig dom där sparkarna som jag blivit van vid.
Imorse var jag och hämtade Obi, och när vi var tillbaka här i Linghem så gick vi ut på en långpromenad efter att vi varit inne och hämtat Thyra och Lhine. Det har tydligen varit den stora gödslardagen här idag, så hela promenaden gick vi i härliga dofter. Varken jag eller hundarna luktade hallon när vi kom in igen…
Usch, idag kom den första frågan. Den som jag varit så rädd för att få, för att jag inte vill behöva svara på den. En annan hundägare som var ute i sin trädgård när vi gick förbi hälsade på oss, och undrade var jag hade den tredje. Det blev tjockt i halsen direkt, men jag kunde ändå klämma fram att hon tyvärr inte fanns längre. Då svarade den andra hundägaren att det gjorde inte hans hund heller.
Vi stod och pratade en stund, och han undrade förstås vad som hade hänt med Rhiva. Jag fick inte fram ett enda ord, utan istället kom tårarna. Han sa att jag inte behövde inte berätta, och det gjorde jag inte heller. Det går inte, och jag vet faktiskt inte om det någonsin kommer att gå.
Igår hörde Nathalie av sig och frågade om vi kunde passa Minna idag, och vi hade inget annat planerat så hon var välkommen. Eller ja, Thyra och Lhine hade väl ropat ”Neeej!” i kör om dom kunnat prata. Deras blickar och suckar när jag varit och hämtat Minna ute på parkeringen i morse…
Minna hon spatserade rakt in, och medan vi andra försökte sova en stund till så styrde hon omkring och jonglerade med bollar. Det blev lugnt efter en stund och jag tror att vi alla slumrade till, men så tassade Minna upp för att lägga sig någon annanstans och råkade väl trampa lite på Lhine som blev sur och fräste ifrån.
Efter det så var Minna klarvaken igen, och försökte fiska efter en hand som ville leka med henne. Hon stod bredvid sängen och svingade upp en boll med snöre i sängen, och drog sedan sakta ner den igen. Det var lite komiskt att se hur hon verkligen försökte att få napp.
Idag var det inte riktigt samma valp som var här förrförra veckan, utan hon både röjde och provade sig fram lite mer. Hoppade upp i sängen och studsade, var helt plötsligt uppe i soffan och stod med frambenen på bordet, välte glas och fick tokspel och sprang runt med en pinglande boll i snöre. Lite mer action än sist om man säger så.
Vi har haft jättefint väder här idag, så vi spenderade allihopa rätt mycket tid på uteplatsen. Där kunde jag sitta i solen och slappa medan hundarna styrde med sitt. Thyra och Lhine smaskade på ett varsitt gammalt märgben medan Minna röjde runt med alla roliga leksaker en stund innan hon också tog ett märgben och lade sig bredvid Thyra. När Thyra avbröt bentuggandet för att gå och kissa, då tassade Minna efter och gjorde samma sak. Ha, ha!
Under veckan som varit nu har det blivit ett par timmars pyssel i soffan framför tv:n varje dag. Jag har gjort breda och tunna halsband, koppel, retrieverkoppel och ett helt gäng med visselpipsband. Jag får tacka alla som ser till att jag håller mig lite sysselsatt, för annars skulle nog min hjärna skrumpna ihop totalt.
… blev Thyra distriktsmästare i lydnad för andra året i rad. Det var 2009, och det sista året som vi tävlade aktivt i lydnad. Året där på var vi kvalade till vårat fjärde lydnad-SM på raken, men den helgen hade Thyra viktigare saker för sig. Det var nämligen då Småstjärnorna blev till.
Under de åren som vi tävlade i lydnadsklass elit så kvalade vi som sagt till fyra lydnad-SM på raken. Vi deltog dock bara på två av dom, med en 8:e placering som bästa resultat på vår SM-debut. Vi blev både östgötamästare och distriktsmästare två år på raken, blev året lydnadsungdom tre år på raken och vann ungdoms-SM. 2009 provade vi på att åka på några rankingtävlingar, och slutade faktiskt på en 6:e placering på rankinglistan.
Idag har jag, Thyra och Lhine varit och hälsat på hos min vän Caroline. Det är över två år(!) sen vi sågs sist, så det var verkligen på tiden. Vi ska passa hennes whippetpojke Obi i veckan, och innan dess behövde ju vi få bekanta oss lite med varandra.
Vi tog en promenad allihopa och sen blev det en fika. Obi hade gärna velat leka med Thyra och Lhine, men Thyra ignorerade honom totalt och Lhine talade om att henne leker man inte med. När Obi kom med en leksak tyckte Thyra dock att de kunde ha dragkamp, men så som hon låter så ville inte han vara med.
En liten stund efter att vi kom hem igen så blev det väldigt tyst och lugnt, och då hittade jag Thyra sovande som en stock i plastbaljan i hallen och Lhine nergosad i sängen. Det kändes väldigt bra att se dom trötta!
