Idag har vi varit ute och gått en liten sväng allihopa, och jag tycker det är jättemysigt när jag får med Lenny ut på promenad. Det händer inte så ofta, för jag vill helst ut och gå på morgonen och han vill ta det lugnt och dricka kaffe först. När jag frågar om han vill följa med ut så får jag svaret ”Jag kan följa med senare sen.”, men jag vill passa på medan det är ljust ute och det är så skönt att ha det gjort liksom.
När vi, eller jag, går med allihopa så blir det ju ingen lång promenad eftersom att Thone fortfarande är valp, men dagens promenad tog en stund iallafall. Vid en fotbollsplan pulsade jag ut i snön så att hundarna fick springa lösa en stund. Det var lite intressant att se att Lhine var den som tog hand om busandet med Thone. Hon som annars är den som vill vara för sig själv, medan Thyra blir terroriserad.
Vi snirklade omkring lite, och när vi fick en stoppkloss framför oss så valde vi att svänga av och gå igenom en lekpark. Där var det inte en enda människa och väldigt öppet, så jag provade att ha Thone lös där och kom på att jag kunde pulsa ute i snön med henne medan Lenny gick med Evelina, Thyra och Lhine på gångvägen. Thone skötte sig fint och skuttade omkring i snön och mellan oss. Varje gång hon tog sikte mot mig så fick hon en godis.
Att skutta omkring i snön var tydligen väldigt uttröttande för Thone, för när vi kom in igen så lade hon sig och somnade i smutstvätthögen i hallen och rörde sig inte många millimeter på flera timmar. När man gick förbi så lyfte hon på huvudet, men annars sov hon som en stock. Det är så skönt när hon är riktigt trött och nöjd, för annars finns det ju hur mycket energi som helst i henne.
Bilderna är tagna i torsdags, för sådär lite snö har vi inte nu. Idag har Lenny fått skotta upp en stig längs gallret på framsidan, där buskarna är lägre och glesare, så inte hundarna inte märker att gallrens höjd har minskat på grund av snön.
Usch, jag är så ledsen och besviken att jag inte ens kan gråta. Nu borde jag, mamma, Evelina, Thyra och Lhine varit framme på vandrarhemmet i Göteborg som vi bokade igår, men istället sitter jag hemma och deppar. Det blir inget My Dog och ingen AFEC-final för oss på grund av väglaget och halkan.
Imorse skyndade jag och Evelina iväg för att byta mysdressen jag köpte till henne i onsdags, för en knapp var trasig. Sedan åkte vi och köpte lite godis, läsk och ett varsitt grisöra till Thyra och Lhine. Jag hade tänkt att Thyra skulle få äta sitt grisöra medan jag och Lhine körde vårat program, och Lhines grisöra skulle jag klippa i mindre bitar och ha i fickan som motivation och belöning.
På vägen hem sen tankade jag bilen full och kollade olja, bromsvätska och kylarvätska. När vi kom hem började jag packa och när Lenny kom hem var han snäll och efterdrog mina däck och fyllde på luft. Jag körde ett sista träningspass med Thyra och Lhine, och efter det kom Charlie förbi här och hämtade upp vandringspriset vi vann för Årets freestylehund 2014. Imorgon går ju det vidare till vinnaren för 2015.
Vid 17-tiden ringde mamma och sa att hon skulle borsta av bilen och börja åka häråt. Vi hade pratat tidigare under dagen och varit lite fundersamma över väglaget, men vi hade ju gott om tid på oss och kunde köra lugnt och skulle det vara så att det kändes för halt och otäckt så hade det ju bara varit att vända hemåt igen.
I väntan på att mamma skulle komma hit så gick jag en sväng med hundarna och sen packade jag ut i bilen. När jag kom in igen så hade mamma ringt, och jag trodde att det var för att hon skulle tala om att hon snart var här. Så var det dock inte. Hon hade precis kört igenom Söderköping och svängt av E22:an och ville inte köra längre. Det var jättehalt och hon hade suttit på helspänn och varit kallsvettig.
Allt var packad och klart, jag kände mig redo att åka och Evelina var nyäten, men där tog vår resa till My Dog och AFEC-finalen slut. Innan den ens börjat för vår del. Mamma frågade flera gånger om det kändes okej, vilket det såklart inte gjorde man jag kunde ju inte säga åt henne att fortsätta köra. Tänk om det skulle hända något. Dessutom vet jag hur det känns att sitta på helspänn i bilen och vara kallsvettig. Det är inget roligt alls.
Jag har försökt att tänka att AFEC-finalen bara är en tävling, för det är det ju, men samtidigt känns det jättetråkigt att missa den. AFEC och SM är årets roligaste tävlingar. Det är svårt att kvala till AFEC, svårare än SM, eftersom att det bara är åtta kvaltävlingar och man måste vinna om man inte placerar sig efter ekipage som redan är kvalade. Det skulle ju dessutom bli programavslut med både Thyra och Lhine imorgon. Sen så känner jag mig lite som en skurk som strukit oss så här sent, för det finns säkert en massa andra ekipage som hade velat ha våra kvalplatser.
Ett stort grattis till vår lillfis på 6-månadersdagen! Vi har busat i trädgården och så har hon fått äta upp resterna av Evelinas mat. När husse kommit hem får det bli ett träningspass!
Idag är det tre år sedan jag och Thyra åkte ner till My Dog för att göra vår andra start i heelwork to music klass I, och fick vårat andra uppflyttningspoäng. Sen på eftermiddagen fick vi inviga eftermiddagens finaler i stora ringen med vårat freestyle klass II-program. Jag kommer ihåg hur himla häftigt jag tyckte att det var, att få gå in och visa upp vårat program för fullsatta läktare. Då hade jag ingen aning om att vi skulle få gå in på den planen fler gånger och tävla både SM och AFEC.
På torsdag fyller den här lilla vilden 6 månader! Hon kan fortfarande ingenting på kommando, men förhoppningsvis har vi ju en massa år tillsammans framför oss och behöver inte ha någon brådska. Fast om vi ska hinna med lydnadsklass I och II i år, innan de nya reglerna börjar gälla, så är det kanske dags att börja ta tag i saker och ting lite grann.
Idag har jag, Evelina och hundarna haft en riktigt slappardag. Jag vaknade inatt av att Evelina var täppt och hade det lite tungt att andas, och vid 4-tiden vaknade hon och var ledsen. Då blev det att gå upp och skölja igenom hennes näsa och värma lite mat, och sen var hon pigg och låg och busade i våran säng en bra stund innan hon somnade om igen. Jag hann knappt somna om innan Lennys klocka ringde, och när han åkt till jobbet funderade jag på om jag skulle gå upp och få lite gjort innan Evelina vaknade.
Tydligen så lyckades jag somna om ändå, och vid 9.30 vaknade jag av att Evelina låg och pillade mig i ansiktet. Då blev det att släppa ut hundarna på morgonrastning, byta blöja på Evelina och ge henne frukost, ge hundarna frukost, klä på Evelina ordentligt och så gick vi ut på en liten promenad allihopa.
Resten av dagen innan Lenny kom hem spenderade vi liggandes i soffan eller på Evelinas lekfilt på golvet. När hon somnade en timme passade jag på att plocka ordning på bombnedslagen i alla rum, men sen blev det att slappa och slöa igen.
När Lenny kom hem så släpade jag mig upp för att gå ut och träna med Thyra och Lhine. Det hade varit skönt att ligga kvar inne i värmen, men hundarna vill ju träna och det behövs ju inför AFEC-finalerna på lördag. Än så länge har vi inte hittat något favoritställe att träna på när det är mörkt, men idag gick vi över vägen och tränade mellan två garage. Det var skapligt upplyst och ingen genomfart, så det kändes som ett bra ställe. Dit kommer vi nog gå fler gånger.
Thyra var jätteduktig och blev helt tokig efteråt när jag klappade om henne, och Lhine var också jätteduktig. Det liksom spratt i kroppen på båda två, men dom lyssnade jättefint och höll sig i skinnet. Ett kort och roligt träningspass! Lilla Thone var helt galen när vi kom tillbaka, så vi tränade en liten stund i vardagsrummet. Hon fick greppa en dummie och lämna den i handen och så tränade vi på sitt-stanna-kvar.
För hundarnas och Evelinas skulle blev det att fira nyårsafton här hemma, och vi hade bjudit hit Lennys föräldrar. Nu när vi har större lägenhet, och dessutom ny soffa, är det lättare att bjuda hem folk och så kan vi erbjuda sovplats. Det kändes skönt att vara hemma och inte åka iväg någonstans. Enkelt att ta ut hundarna på rastning och Evelina kunde läggas i sin egen säng när hon somnat.
Dagen började inte riktigt som planerat, då Evelina var sjuk med jättehög feber på onsdagkvällen. Hon somnade sent för natten, och jag och Lenny somnade ännu senare förstås. Vi sov sen allihopa längre än vad som var tänkt, så någon långpromenad med Thyra och Lhine hanns inte med. När Lenny var och hämtade sina föräldrar passade jag dock på att gå en sväng med allihopa.
Då var klockan strax efter 13-tiden, och självklart var det redan idioter ute och sköt smällare och raketer. Thone reagerade på den första och såg sig omkring och tittade på oss andra, och sen skuttade hon på som vanligt. Under kvällen sen höll jag koll på klockan och tog ut hundarna med jämna mellanrum. Det var väl hyfsat lugnt med smällandet, men vid ena rastningen så small det till flera gånger. Thone blev överraskad av den första, men sen var hon helt obrydd.
När jag och Lennys mamma höll på och förberedde förrätten och potatisgratängen vi skulle ha till huvudrätten så flashade det till och small ute på tomten. Jag for ut som ett ilsket bi och drog en lång ramsa till de som stod på andra sidan vägen och skjutit iväg smällaren, och det jag fick till svar var ett ”Va???”. Vissa människor är verkligen tröga i huvudet…
Hundarna fick varsitt tuggben av Lennys föräldrar, i försenad julklapp, medan vi åt mat och en halvtimme innan tolvslaget fick de märgben. Den här gången hade jag kommit ihåg att lägga fram dom på upptining så att Thyra och Lhine skulle kunna hugga in på sina direkt. När det började braka loss ville Lhine gå ut istället för att tugga märgben, så då plockade jag fram ett överblivet grisöra till henne istället.
Att det var fullt krig utanför och folk som tjoade och skrek hade inte hundarna tid att bry sig om, och när husse kom in igen efter att varit ute och tittat på fyrverkerierna så blev Lhine nöjd igen. Evelina hon sov sig igenom tolvslaget, trots att det var i sovrummet som allt hördes mest.
2015 var ett konstigt år med mycket sorg, många tårar men även stor och obeskrivlig lycka. I början av januari gick vi ut med att jag var gravid, i vecka 15 efter lyckad IVF-behandling. En smidig graviditet var det dock inte, och snart har jag redan varit hemma i ett år p.g.a sjukskrivning. I mars var jag och gjorde ett ultraljud för att få reda på om det var en Evelina som låg i min mage eller om Evelina hade snopp, men det var en Evelina!
Evelina var beräknad att födas den 7:e juli, men hade ingen brådska. Kvällen den 10:e juli när jag höll på att packa inför en HTM- och FS-tävling här i Linköping så började jag få ont i magen, och började efter ett par timmar inse att det hela kanske hade börjat dra igång. Vid 11.30 dagen därpå åkte vi in till förlossningen, och 5 centimeter hade jag öppnat mig så vi skulle inte åka hem utan bebis!
Det som börjat så bra blev dock lite utdraget, plus att jag svimmade när ryggmärgsbedövningen sattes. Barnmorskan som passade på att äta lunch innan det var dags för förlossning skrattade åt mig när hon kom tillbaka in i rummet och jag förklarade trycket i magen med att jag hade lust att slå sönder något. Hon hade sett att krystvärkarna börjat komma, och undrat varför jag inte tryckte på knappen.
Från att det hela satte igång på riktigt fick jag kämpa i lite mer än två timmar, och mot slutet ville jag inte vara med mer. Jag var så trött på att höra ”Lite till, lite till!”, ”Nu snart!”, ”En gång till!”. Jag blev klippt, men det gav ingenting. Till slut hörde jag att barnmorskan sa ”Tryck på knappen…” och efter att varit dum och tittat på förlossningsprogram på TV så visste jag ju att det innebar att det började bli bråttom. Läkaren dom kallat på hann dock bara komma in i rummet så sa det splash och Evelina var ute!
Jag som inte är ett dugg barnkär och som aldrig skulle ha barn. Nu är jag mamma till världens underbaraste lilla unge, som snart fyller 6 månader!
Thyra, FDI FDII HTMI LPI LPII LPIII LPELIT SE FREECH SE LCH FI LCH
Höstglädjens Golden Dream.
Thyra och jag tävlade inte alls mycket under 2015. Fem tävlingar, med AFEC och SM inräknat, och sju starter totalt. Vi fick cert på samtliga starter, och tog tre klassvinster. Att det skulle bli färre tävlingar visste jag ju, med tanke på graviditet och bebis, så att vi lyckades kvala till både AFEC och SM känner jag mig väldigt glad och stolt över. Dessutom så fyllde ju Thyra 11 år under sommaren!
Januari ¤ Vi börjar året med att tävla på AFEC-finalen 2014 i Göteborg på My Dog. En riktigt bra start som resulterar i 26.20 poäng, cert och en 2:a plats! Senare samma dag tar vi även ta emot pris för Årets freestylehund 2014!
Februari ¤ Med två resultat på SM-kvallistan åker vi till Degerfors för att ta ett tredje resultat. Ingen jättebra start, men 24.95 poäng räcker till cert och klassvinst!
Mars ¤ Dubbeltävling i Karlstad, där jag känner att det får gå som det går p.g.a sorgen efter Rhiva. Dessutom är Thyra i höglöp… Thyra känns jättesamlad och fin, men så får vi musikstrul och får starta om. Vi gör ändå två fina starter, och det blir 2 x 27.20 poäng, 2 x cert, 2 x klassvinst och så tar vi första kvalplatsen till AFEC-finalen 2015!
Juli ¤ Thyra fyller 11 år!!!
September ¤ Efter ett långt uppehåll så åker vi på en dubbeltävling i Haninge hundhall. Vi är långt ifrån toppform, men lyckas ändå få 25.75 poäng och 26.05 poäng samt två cert!
Oktober ¤ Perioden för Årets freestylehund avslutas, och trots att vi bara gjort fem officiella starter så blir Thyra 3:a!
November ¤ För skojs skull anmäler jag Thyra till Åtvidabergs HK:s inofficiella utställning. Thyra vinner veteranklass med HP och går vidare till veteranfinalen. Där tänker jag att vi inte har en chans, men med sin energi och glada svans charmar hon in sig hos både domarna och vinner alltihopa och blir BEST IN SHOW!
December ¤ Vi startar på vårat fjärde freestyle-SM, vårat åttonde SM totalt. Thyra är skendräktig och vill inte jobba på avstånd eller bakom min rygg. Det ser ändå helt okej ut utan några större missar, och med 25.07 poäng och cert så slutar vi på en 6:e placering.
Summering av året – 7 starter i freestyle klass III.
– 7 x cert i freestyle klass III.
– 2:a plac. AFEC 2014.
– Kvalplats AFEC 2015.
– Kvalplats freestyle-SM 2015.
– 6:e plats freestyle-SM 2015.
– 3:a Årets freestylehund 2015.
– BEST IN SHOW veteranklass inoff. utställning.
Lhine, FDI HTMI HTMII HTMIII RLD A SE HTMCH SE LCH Höstglädjens Dreamline.
Lhine och jag tävlade inte heller så mycket under året, men vi åkte faktiskt på två tävlingar där jag bara startade med henne. Nio tävlingar totalt, med AFEC och SM inräknat, med sju cert. Vi tävlade med ett nytt program under året som vi inte riktigt lyckades med på tävling och där starten alltid strulade, så att vi lyckades kvala till både AFEC och SM kändes verkligen som en bonus!
Januari ¤ Vi börjar lite oväntat med att tävla på AFEC-finalen i HTM, efter att fått komma in på en reservplats. Jag har inga förväntningar alls gällande placering, då vi borde komma sist, men med 24.35 poäng och cert så blir vi 4:a!
Februari ¤ Årets första tävling för oss på årets SM-kvalperiod, och sista starten med vårat gamla program. Lhine ligger steget före genom hela programmet, men vi lyckas ändå få cert med 23.70 poäng.
Mars ¤ Dubbeltävling i Karlstad och debut med vårat nya program som vi precis satt ihop. Vi lyckas göra två skapligt bra starter och får 24.90 poäng, 24.95 poäng och två cert! ¤ Lhine börjar löpa, precis efter att Rhiva gått bort, och vi försöker para henne med Rhivas pappa igen. Det blir tre lyckade parningar, men på ultraljudet fyra veckor senare visar det sig att Lhine är tom.
April ¤ Lhine fyller 8 år!
Maj ¤ Vi åker till Karlstad för att ta ett fjärde resultat till SM-kvallistan, men det går inte alls som tänkt.
Augusti ¤ Lhine och jag blir erbjudna en plats i HTM-landslaget, men jag tackar nej.
September ¤ Efter ett litet uppehåll åker vi på en dubbeltävling i Haninge hundhall. Under den första starten är inte Lhine riktigt med, utan letar efter Lenny och Evelina med blicken och det blir en del strul. Den andra starten går bättre och resulterar i 24.70 poäng och cert!
Oktober
¤ Vi gör en sista start med hopp om att höja våra poäng på SM-kvallistan, och slår till med storslam! Lhine löper så vi startar allra sist, och kommer fram till tävlingen i precis lagom tid så att jag hinner rasta henne och byta om. Sedan är det bara att gå in och köra, och vi tar nytt personligt rekord med 27.10 poäng, cert, vinner klassen och tar den sista kvalplatsen till AFEC-finalen i HTM 2015! ¤ Perioden för Årets heelworkhund avslutas, och Lhine slutar som 9:a.
December
¤ Vi har kvalat till heelwork-SM för tredje året i rad, och gör vår andra SM-start. Lhine ser ut som att hon får scenskräck när vi går in på planen, och det tar en stund innan hon kommer igång i programmet. Jag tycker att vi lyckas rätt bra med att maskera de missar som blir, och när det blir mer tempo så kommer farten och glädjen. Med 23.00 poäng och cert så blir vi 9:a.
Summering av året – 7 starter i heelwork to music klass III.
– 7 x cert i heelwork to music klass III.
– 4:e plac. AFEC HTM 2014.
– Kvalplats AFEC HTM 2015.
– Kvalplats heelwork to music-SM 2015.
– 9:e plats freestyle-SM 2015.
– 9:a Årets heelworkhund 2015.
– Uttagen till heelwork to music-landslaget (Tackade nej).
Rhiva, FDI FDII LPI RLD N Höstglädjens Call On Private Line.
Rhiva, vår älskade busunge. Vi började bli klara för att starta lydnadsklass II, och tanken var att göra det under våren och hinna ta LPII innan jag blev för stor och tjock. Heelwork to music och nya tricks inför freestyle klass III hade vi börjat träna på också. Debut i öppenklass, med excellent och 3:e placering, var allt vi hann med innan hon tragiskt gick bort i mars.
Thone, Höstglädjens Gleam Of Golden Dream.
Thone fanns det inga som helst tankar på när 2015 började, men sen blev det som det blev. Med två veteraner och mitt stora intresse för hundträning och tävling så behövde flocken fyllas på, även om tanken på jämngammal valp och bebis kändes väldigt skrämmande emellanåt. Nu är Thone en självklar del av våran flock och jag tror att vi kommer ha väldigt roligt ihop i många år framöver. Utställningsdebuten är redan avbockad, och för två domare auktoriserade av SKK travade Thone ända fram till BIS-rosetten.
Summering av året – BEST IN SHOW valpklass I, ÖKK:s valputställning.
