Ny taktik
Efter jobbet idag fick hundarna femton minuters freestyleträning var. Det där med externbelöning var ju inget för Thyra och Lhine, eller rättare sagt för mycket, så det skippade vi idag. Med Lhine gjorde jag som vanligt, och lät henne få vänta instängd på uteplatsen medan jag tränade med Thyra. Finns inget värre än att titta på när mamma tränar. Det är fruktansvärt orättvist, även om Lhine har fått träna först.
Thyra däremot, hon fick rusa av sig ordentligt idag. Jag sparkade boll åt henne tills hon egentligen inte orkade mer, trots att hon fortsatte att steppa runt bollen och bad mig sparka på den igen, igen och igen. Jaga fotbollar skulle hon nog kunna göra tills hon dör. Till slut blev hon iallafall lagom slutkörd så att vi kunde träna freestyle i lagom tempo och under tystnad.
Man kan inte tro att det finns så mycket fart och arbetsvilja i Thyra som det gör, för hon lyckas alltid se så jävla ointresserad ut. Gäspar under apporteringsträning, sover som en stock under passivitet och ser nästan ut att säga ”Träna? Näe, det har jag inget lust med.” när vi ska sätta igång ett träningspass i exempelvis freestyle.
I just freestylen tycker jag många gånger att Thyra är väldigt svår, när hon bara öser på och försöker göra de rörelser hon tycker är häftiga så fort som möjligt. Det går ju liksom inte att vrida ner tempot. Att låta henne rusa av sig en stund innan vi tränar/tävlar får nog bli en vana, för då är hon mer samlad och lyssnar bättre. Hennes emellanåt överdrivna tempo och vilja att vara till lags är väl egentligen ett lyxproblem. Hellre det än en tråkig lufshund.
