Två veckor
Nu har Lhine gått koppelpromenader, fått magnetfältterapi och massage tre minuter morgon och kväll i två veckor. Jag har själv tyckt att Lhine rört sig bättre, och det har jag främst sett på svansföringen men även att hon har börjat kliva på mer med höger bak.
Lhine har en rak och hård svans, eller hur man ska kunna förklara det, som hon bär rakt ut från rygglinjen. Den brukar pendla fram och tillbaka i en rund rörelse när hon rör sig, men då när jag anade att något inte stod rätt till så slog hon bara med den i små cirklar åt vänster. Men som sagt, nu den senaste tiden så har rörelserna med svansen sett mer ”normala” ut.
Iallafall så frågade jag idag om Eva hade tid att titta på Lhine innan hon åkte hem. Vi började med rörelser ute och sen kände hon igenom henne uppe på bordet i behandlingsrummet. Jag hade inte sett i syne, utan rörelserna var mycket bättre. Skönt att få höra! Det blev även positiva besked när Eva började klämma på Lhine i nacken. Den stela punkten, som lydnadshundar kan få när de går och tittar upp på oss, kändes bättre, och öven ryggen kändes det mycket, mycket bättre. Stelheten i höger fram, som Lhine fått när hon avlastat höger bak, hade nästan helt gått över.
I låret har det också blivit bättre, men det är fortfarande lite spänt. Fast hade jag bara låtit det vara så hade det varit oförändrat, eller sämre. I nästa vecka ska magnetfältterapin ökas på lite, och den 18:e så ska Lhine börja simma! Ringde till Norsholm i förra veckan, och vi hade några frisim kvar sedan Thyra och Lhine fick varsitt simkort av en av våra läsare.
