Kroppen ville inte…
Klockan var ställd på 04.30 imorse, och jag vaknade av mig själv en timme innan klockan skulle ringa. Kändes väldigt skönt att få sova en timme till… Blir sedan väckt av att Lenny skakar på mig och frågar när jag skulle åka. Öppnar ögonen och tänker ”Vad ljust det är ute… HELVETE!”. Tittar på klockan, och den är 08.50. Satan och helvete. Jag skulle ju åkt för typ tre timmar sedan!
Tre missade samtal och fyra sms från Nathalie. Ringer upp henne direkt, svär och talar om att jag försovit mig. Som tur var så hade inte hon åkt, utan hade gått upp och lagt sig på soffan i väntan på att få höra något från mig. Hon hade även hört av sig till de andra i landslagstruppen och talat om att hon inte lyckats få tag på mig.
Vi bestämde lite snabbt att Nathalie och Ayax skulle komma och hämta mig och Thyra, och sen blev det att sätta fart. Jag slängde på mig kläderna, packade ihop det sista medan jag borstade tänderna, gav hundarna frukost och sedan skyndade vi ut på en kort promenad. Tack och lov så var alla tre snälla och rastade sig snabbt.
Det blev en försening på 3 1/2 timme, men jag tror inte att vi missade jättemycket. Det skulle varit tävlingsträning på förmiddagen, men den hade lagts om till eftermiddagen istället så att vi också skulle få vara med på den.
Jag fattar inte hur jag kunde försova mig så jävla länge. Jag sover typ aldrig sådär länge, men kroppen var väl helt slut efter förra helgen och veckans jobb. Hoppas den orkar hålla ut till nästa helg, för då är ingenting planerat. Sen var det ju en himla tur att Lenny vaknade till och undrade varför jag fortfarande var hemma.
Aja, det löste ju sig ändå och vi har haft en bra träningsdag och nu på kvällen har vi varit på en restaurang och ätit gott. Vi är fyra stycken som övernattar hos Ulrika, som förresten kom 8:a i HTM med sin dobermann Diva på EM, och innan vi åkte iväg till restaurangen så gick vi allihopa en promenad tillsammans med alla hundarna.
